Övrigt

Tenta

Jag har verkligen varit sjukt nervös över TNCC-utbildningen och exeminationerna. Boken är tegelstenstung och tjockare än bibeln, förtestet var ruskigt knepigt och det är typ en miljard grejer att hålla reda på och stegen måste göras i rätt ordning.

Sedan 1986 har TNCC utgjort en standardiserad handlingsplan för omvårdnad av patienter som utsatts för skador. Trauma, orsakade av mekanismer som t.ex. trafikskadehändelser, självmord, mord och förgiftningar, fortsätter att vara den ledande dödsorsaken bland barn och vuxna under 45 år. Denna statistik bekräftar behovet av en vetenskapligt baserad kunskap som är specifikt fokuserad på akutsjuksköterskans insats i traumateamet. Med ett systematiskt och standardiserat arbetssätt minskas såväl mortalitet som morbiditet efter traumahändelser.

Detta är alltså ett arbetssätt och en metod som används i hela världen och hur galet det än kan verka så tycker jag det är jätteskoj! Man vet aldrig riktigt vad som väntar eller kommer att hända, man måste vara metodisk samtidigt som man är flexibel och kan tänka om. Vi har drillats med föreläsningar och praktiska övningar, frågesport och diskussioner. Otroligt roligt och lärorikt så jag tänkte att oavsett hur slut-testerna skulle gå så skulle jag ha lärt mig en massa.
Jag fick börja med det praktiska provet och sen det teoretiska. Att göra ett praktiskt prov när någon står och kollar precis allt man gör och tänker högt om är en utmaning i sig. Allt det där tog några timmar och sen fick vi vänta en stund på resultaten. Nervöst var bara förnamnet! Vi var alla dessutom bra trötta och hade tomma skallar…

Jag klarade mig! Riktigt bra t o m! Jag är så himla, himla glad!

Hur trött jag än var när jag kom hem så fick jag från någonstans ändå energi till att gyma.

Belöningen blev ett härligt bad i lampornas sken.

Kram från Ingmarie

Lång dag

Det var längesedan sist helt enkelt för att jag undviker det men i dag hände det igen.
Mörkerlöpning i snorottan.
Eller jag vet inte ens om jag kan kalla det löpning. Hela kroppen protesterade men jag tänker ändå att det var bättre än ingenting.

Anledningen var dels för att jag ville få tag på tandis så tidigt som möjligt och få tanden fixad (vilket den är nu!) och för TNCC-utbildningen. Fattar inte hur jag ska palla en sån här dag till redan i morgon för min skalle är redan överfylld…

Något som dock verkar vara uppiggande på en mosig hjärna är ett paket med allt detta! Julen kom tidigt till Åhus i år!

Kram från Ingmarie

Andra advent

Trots att det var jobb i går hann jag med både att städa, cykla och julpynta lite! Det är så himla konstigt men de sista åren har jag börjat att mer och mer gilla den här pysseldelen. Förr var det liksom mer ett ”måste” men nu tycker jag det är superskoj!

Cyklingen var med Glenn och några av hans nya (?) kompisar. RPM nr 99. – superskoj! Önskar bara att det fanns längre än 45 minuter så jag slapp trampa så mycket själv. hehe

I dag har jag varit ledig och vi har njutit av en del av allt det Åhus har att erbjuda.

Som t ex Skåneleden runt hela byn. Jag har inte sprungit den sen i i början av augusti så det var verkligen dax igen!

Bitvis blåsigt som attan men det var nästan 100% barmark! Vilken lycka! (Förlåt alla snö- och vinterälskare.)

Efter lite fika begav vi oss in till byn och julmarknaden. Förra året frös vi för det var kallt. I år för att det regnade på tgvären. Men det var ändå väldigt mysigt och fint med massor av folk!

Regnkallt eller inte, ett adventsdopp är ändå alltid rätt! Nu är äntligen ”bastu-bryggan” klar och en av stegarna på plats igen. Hurra!!!!

Enda mörka molnen denna dag är att alla bilder inte gick att ladda upp och att den tillfälliga fyllningen i tanden som håller på att fixas har lossnat vilket kommer ställa till det när jag måste vara på jobbet kl 7.30 till långt efter tandis har stängt både måndag och tisdag… Men det löser sig säkert på något vis.

Hoppas du också har haft en fin andra advent!

Kram från Ingmarie

Trapporna, gymet, glittret, badet och tåget

Det stod backe på programmet men eftersom skogsbackarna var snorhalt och jag inte vill kuta asfalt ett helt pass fick det bli ett mellanting. Trapporna på Galgberget är ett bra substitut för milde himmel vad de kan suga ut benen! Samtidigt tycker jag det där 700 meters-varvet är ruskigt skoj. Först upp, upp, upp, sen lite platt på vägen innan nedför till trapporna igen. 8 varv-50 sekunders vila + 6-7 km distans.



Bytte om till torr tröja och cyklade direkt till gymet gör att miss benen lite till.🤪

Men sen har det varit chill. Daniel och Noel kom till stan och det har varit så mysigt att hänga med dem, mamma och Ulf. Älskar verkligen min fina familj!❤️❤️❤️

En annan väldigt fin sak är hur Halmstad alltid dekorerar staden så fint. Spelar ingen roll vilken tid på året det är. Det är alltid makalöst vackert!

Min snälla bror skjutsade mig också till ett ”riktigt” bad så jag slapp vada halvvägs till Danmark för ett dopp.🙏🏻🤩 Nu har jag stillat abstinensen och badviruset en stund. ”Problemet ” med det där viruset verkar dock vara att ju mer man badar ju envisare blir det.🤣



Fram tills dess var dagen perfekt. Sen skulle jag ta tåget hem och då blir det sällan bra vare sig tågbolaget heter SJ eller Öresundståget…

Tog ett tidigare tåg för jag inte ville komma hem för sent men vad hjälpte det? Inte ett smack. Så sjukt trött på hur dåligt detta sköts och jag förstår verkligen inte varken att det är tillåtet eller ens möjligt att göra så mycket fel. ( Denna gången var det bl s gör de skulle koppla ihop två tåg men det gick inte. När de väl bestämt att strunta i det var det tågkö..😳)

Men nu är jag äntligen hemma hos mitt ❤️ igen!

Kram från Ingmarie 

Det viktiga ljuset

Måndag igen. Ärligt talat så har jag lite svårt att hänga med just nu. Tycker dagarna och veckorna liksom bara rusar fram och jag känner mig nästan fartblind. Jobba skift hjälper ju inte heller till precis för det finns ingen riktig naturlig start/slut på en vecka. Det är tur att Anders jobbar mer ”vanligt” så jag inte helt tappar tidsuppfattningen och det är ännu mer tur att jag har träningen som både ger energi och lugnar ner. Ganska häftigt när man tänker efter, eller hur?

Snön ligger kvar och någon snäll filur har kört på skogsvägarna så det var riktigt lättsprunget där! Stigarna är lite mer bökiga och knöliga men det funkar. I alla fall när benen är pigga som i dag!

En extra bra grej med att kunna kuta dagtid är att jag får min (livs)nödvändiga dos av ljus. Faktum är att det finns en hel del forskning som visar hur betydelsefullt det är med just morgon- och dagsljus. Det behöver inte ens vara sol men är det det så krävs mindre tid ute. Lampor är inte alls samma grej. Tvärtom kan de störa den circadiska rytmen som styr i princip alla kroppens celler rejält.

Så även om du bara har 10-20 minuter till övers de få timmar det är ljust nu så se till att komma ut och få ljus i ögonen. (Undvik dock att stirra på den eventuella solen!)

Gymet är inomhus så där är det lampor. I massor och antagligen av helt fel sort. (Blått lysrörsljus.) Det vore coolt om de hade kunnat ha mer infrarött ljus! Jag är ganska säker på att alla tränande skulle bli ännu piggare och friskare då!
Jag var hur som helst tacksam över att jag fick ett bra pass.

Kram från Ingmarie

Blandat bra & dåligt

En sak jag är både upprörd och ledsen över är hur Kristianstad kommun kunde låta en hel skog huggas ner för att i stället satsa på. att bygga industrier där. Jo det är sant! Det är snudd på skandal faktiskt! Dels skrev byborna långa protestlistor och dels finns det redan ett sånt nytt område som inte är fullt utnyttjat. Tvärtom står massor av lokaler tomma där. Absolut ingen här tycker det är en bra idé och absolut ingen fattar hur de tänkt… Oerhört trist.

Tack och lov finns det ju annan skog att kuta i men hela det där området var ofta en del av mina rundor. Just nu kvittar det nästan var man kutar för det är mest en massa moddig snö och/eller slir och halka.  Det var inte svårt att springa långsamt om jag säger så. haha! Snön lyser onekligen upp och det är bara att gilla läget och hoppas det inte fryser på så det blir en tvättbräda att springa på.

Allt är såklart inte dåligt. Det finns dock några jättebra grejer med både snön och kommunen.

Det är glashalt på vägarna men folk kör väldigt klokt och försiktigt. Mycket bra både för dem själva, mig och sjukvården. Vi har fullt upp ändå… Överbeläggningar precis överallt, även på IVA emellanåt, och ändå ska det sparas. På personal vill säga. Inte på tramsgrejer som munblöjor och värdelösa tester. Tröttsamt.

Kommunen må ha tabbat sig med Åhus-skogen men badhuset i stan är något de har fixat väldigt bra. Jag älskar det! Gott om plats, välorganiserat, bra vattentemperatur, rent, tyst och supertrevlig personal.

Kram från Ingmarie

Före och efter

Att man blir piggare, gladare och starkare av träning är ju varken någon hemlighet eller nyhet. Före och efter ett pass kan man verkligen förvandlas helt!
Före löppasset i morse hemma i Åhus var jag seg, frusen och trött pga för lite sömn men efteråt var jag piggelin igen! Samma sak i kväll innan Transformer-passet på Sats här i Halmstad. Eller inte riktigt för jag var ganska pigg redan innan faktiskt men det blåser halv storm och regnar så det var klent med värme i kroppen men det är också då det är extra skönt att ha möjlighet att få träna inomhus!

Efteråt var jag genomsvettig och jättelycklig. Precis som det brukar bli alltså.

Den största före-efterförvandlingen har dock varit vår lilla lya här. Så här såg det ut för två veckor sedan.

Nu ser det ut så här!

Det blev supermysigt och jättefint tycker vi! Hantverkare må vara urkassa på att hålla tider och tidsplaner men det de kan göra är ofattbart för en sån som mig som tröttnar bara på tanken att snickra.

Kram från Ingmarie

Vissa saker blir mindre bra, andra bättre

Att bli äldre och få rynkor och grått hår bryr jag mig inte om, inte heller att jag blir långsammare så länge känslan är bra. Det var den inte i dag.🤪
Seg uppvärmning, sega 6 km ”snabbdistans” och ännu segare nedjogg. men som jag brukar säga när det är så där . Man har två val.
1: Lägga ner och gå hem igen alt. köra något annat pass.
2: Köra som man tänkt och se det som ett extra bra pannbens-pass.
Jag gjorde alltså det sistnämnda och det fick vara gott nog.

Och hur segt det än var så ångrar jag inte att jag körde för känslan av att ha klarat av det är ändå bättre än seg-känslan.

Gympasset gick däremot riktigt bra! Kände mig som en mini-hulk igen. Skoj! Det är faktiskt något jag blivit bättre på med åren. Att lyfta tungt. Tungt för mig vill säga.

Det finns alltid de som springer snabbare, lyfter mer, tjänar mer pengar, har färre rynkor och större hus/lägenhet så det är med andra ord ganska meningslöst att hålla på att jämföra sig med någon annan än sig själv. Så tänker jag i alla fall. Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Kanske har de rätt?

Det finns tydligen de som tycker det är helt galet att träna över huvudtaget och (minst) en gång/dag i synnerhet. Och kanske har de rätt när man ser ut så här?

Men det är så det kan se ut när man sprungit, drillat magmusklerna med ett absolution -pass och nästan dött utmattningsdöden på ett tok-skoj MA Circuit-pass. Man blir trött (japp), svettig (japp igen), får(förhoppningsvis)  träningsvärk och man blir så in i bängen lycklig ända in i benmärgen.

Fikat efter satt som en smäck om jag säger så.

Även kiropraktorbesöket. Nu vet jag varför det känts som om handbromsen legat i hela tiden när jag sprungit. Den låg i! Fotbromsen också! Hoppas båda har släppt nu. Yin yogan nu i kväll  gjorde garanterat också gott.

Det här stället gjorde garanterat ännu mer gott!

Jag blir verkligen lycklig långt in i själen av att bada nu och det här med att doppa huvudet går riktigt bra! Jag blir om möjligt ännu lyckligare av det!

Så himla glad att Kajsa ville hänga med på allt detta! Tack vännen!

Kram från Ingmarie

De där tågen…

Det här med tåg alltså….

H-u-r-s-v-å-r-t-k-a-n-d-e-t-v-a-r-a?

Gick upp tidigt gör att hinna springa och fixa en del grejer men vad hjälpte det? Förutom att jag såklart mådde miljoner gånger bättre än om jag inte kutat. Regn och gegg men färgerna alltså! Wow! T o m jag var färgglad!🤪

Den där tågförseningarna blev större och större och till slut så stor att det var risk för att jag inte skulle hinna med anslutningen i Göteborg. (Efter fordonsfel blev det tydligen lövhalka…) Efter lång telefonkö kom jag fram till SJ:s ”kundservice” för att fråga hur det skulle bli om jag inte hann med eftersom samtliga senare tåg var fulla. Hade jag haft tendens till hjärtinfarkt hade det kunnat ske där. Jag lyssnade på alla de andra stackars resenärerna och kunde snabbt konstatera att det där med att tågpendla är inget att eftersträva. Helt sjukt egentligen att det är så. Att man inte kan lita på att komma fram i tid eller ens över huvudtaget. I Sverige 2023. Hallå liksom.

Svaret var att ”vi löser det” men eftersom jag varit med några gånger förr så vet jag att det där ofta bara är tomma ord.

Men jag ville verkligen upp till Stockholm så jag chansade med en reservplanen att i värsta fall få åka hem i stället.

Och under sker än i dessa dar!🥳
Jag hann precis med och sen flöt det på helt utan missöde hela vägen till dit jag bor.

Det första jag gjorde när jag packat upp var att traska till närmsta sjön. Mörkt, tyst och stilla. Jag kan sakna detta jättemycket. Kontrasten som blir när man på några minuter är helt borta från stadens brus och i stället är i en stillsam och tyst bubbla. Jag saknar också sjöarna mer än jag trodde jag skulle göra.

 

Nu är jag både nybadad och med magen full av linssoppa. I morgon börjar första festdagen här!

Kram från Ingmarie