Övrigt

Rumpnöt och intervju

En heldag sittandes på en stol är sjukt mycket jobbigare än en heldag ståendes. Rumpskavet är ett faktum redan efter en timme. Simpasset var extra efterlängtat och extra härligt! Om jag inte minns helt fel är det 1,5 vecka sen sist! Hemskt! Om inget oförutsett händer blir det dock två till innan söndagen är över.

Men det har varit trevligt, hyfsat givande och ”special”maten jag fick var riktigt bra! (Jag skriver ”special” för jag tycker ju jag äter vanlig mat. haha)

Du som följer mig vet nog min inställning till injektionerna och hela covid-grejen. Nu har jag verkligen stuckit ut näsan men jag står för allt jag säger och jag vet att jag inte är ensam. Vi är väldigt många runt om i världen som är ”vakna” vid detta laget. Sjuksköterskor, läkare, forskare och professorer. Det var t ex väldigt tunga namn med på den stora Internationella  konferensen i Stockholm  men inte ett pip i media om detta. Varför? Man kan ju skriva spaltkilometer om någon kändis kläder, vad en politiker gjorde när hen var 17 år eller om korruption, mutor och gängkrig. Oftast enkelriktat från en synvinkel men man tar åtminstone upp det. Jag tycker det är ytterst märkligt!

Kanske minns du att jag skrev att jag blivit intervjuad av Per Schapiro? I princip den enda journalisten inom msm som vågat ifrågasätta hela denna cirkus.
Nu finns intervjun här på Folkets radio. Vi är tre ”modiga” sjuksköterskor som är med. Jätteläskigt men samtidigt lite ”befriande”.

Lyssna gärna och berätta vad du tänker och tycker!

Kram från Ingmarie

Mer nya och lite om jobbet

Det kanske inte är varje gång jag springer men nära på, att jag hittar nya stigar och vägar. Några få är dåliga/en återvändsgränd men minst 90% är rena aha-ååh- och ooooh-upplevelsen.

I går hittade jag en ny perfekt ”före-jobbet” runda bort mot fotbollsplanerna och golfbanan. Dessutom i sol!

I dag hamnade jag via lite omvägar runt ett fält på skjutbanan och testade en av de där fina gräsvägarna jag varit sugen på att testa. Det känns verkligen som om jag är utomlands med de gula fälten, vidderna och ståtliga träden. Frosten avslöjade dock att jag inte var vid några varmare breddgrader.

På jobbet är det nya grejer hela tiden. Visst är det även en massa rutin-grejer men eftersom varje fall är unik är det ändå aldrig riktigt samma. I går höll vi t ex på med en och samma patient så svetten verkligen rann från kl 14 till strax efter 22 när vi blev avlösta. I dag har vi haft att göra men i betydligt lugnare tempo. (Och ja, patienten lever fortfarande och det går åt rätt håll! )

På IVA (Intensiven) hamnar de patienter som är allra svårast sjuka. Det kan vara allt från svår sepsis (”blodförgiftning”), proppar/blödningar och hjärtstopp till olyckor och självmordsförsök. Åldern på de som hamnar där kan vara 1 eller över 100 år. Dock hamnar 90+ i princip aldrig på IVA. Att vårdas där är oerhört krävande både fysiskt och psykiskt så det gäller att ha någon slags chans att kunna komma tillbaka till ett drägligt liv efteråt.

Så här ser förresten en tom plats ut. Tyvärr ganska ovanligt… Till vänster är det bl.a pumpar för olika slags infusioner och till höger bl.a respirator och övervakningsskåp. Detta är alltså ”basen” men så här ”tomt” är det aldrig när det finns en patient i sängen. Då är det fullt med sladdar, kablar och slangar både högt och lågt.

Kollegorna är fantastiska och oerhört snälla. Det är såklart alltid viktigt men kanske extra viktigt på en sån här arbetsplats där det verkligen gäller att lita på de man jobbar med, känna att man har stöd och våga både fråga och be om hjälp. Man är sällan stark ensam och absolut aldrig på IVA.

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

Ett år till på jorden och som vanligt tycker jag det var nyss jag fyllde år! Vad hände liksom? Faktum är att det hänt ganska mycket detta 56:e år. Jag har slutat på jobba på SÖS, frilansat, flyttat och börjat på nytt jobb, jag har varit på löparäventyr, köpt en lägenhet/fritidsboende, fått nya vänner och ”tappat” några, tagit farväl av nära, skapat och sålt tavlor, legat inlagd på sjukan, satt Pb i marklyft, blivit intervjuad ang att det är något som inte stämmer med de så kallade covid-vaccinen, gjort en crosstraining-utbildning, coachat, varit kattvakt, slutat färga håret, varit på målarkurser och en massa andra grejer.

Livet alltså!

Nu för tiden älskar jag det men du som varit här ett tag vet att det inte alltid varit så. Vissa perioder har jag varit djupt nere i det jag kallar ”svarta hålet” där precis allt är tomt, mörkt och meningslöst. En känsla som är helt omöjlig att beskriva och som jag hoppas jag aldrig ska behöva känna igen.

Att ta sig ur det där har inte varit lätt men helt klart värt det. (Alternativet är inget alternativ egentligen…) Jag älskar livet innerligt mycket och längtar verkligen till morgonen när jag går och lägger mig. Märkligt hur det kan vända ändå. Men jag hade aldrig klarat det ensam utan Anders, min familj och de vänner som stöttat mig och funnits där hela tiden. TACK!

Kanske är det ”tack vare” de där mörka åren som livet känns extra ljust och värdefullt nu? Jag vet inte men jag vet att jag älskar att fylla år även om jag inte gör något speciellt. Faktum är att den har varit lite som vanligt men med extra piff.

Har kört intervaller på skjutfältet. 4 x (5-3-1) min. Kändes riktigt bra och var bland det snabbaste jag kört på ett bra tag. (Därmed inte sagt att det var ”snabbt”. haha)

Dödade sen benen helt på gymet med en timmes svettfest!

Blev belönad med en födelsedags-drink av gymet! Proteinpulver, havremjölk, vanilj och blåbär. Ruskigt god!

Självklart blev det även en liten simtur. Grått, stilla och bedövande vackert.

Har även fått en gigantisk bukett rosor och presenter som gjorde att jag trodde jag fyllde jämt!

Ingen tårta men (vegan)kaka och semla funkar lika bra, eller hur?

Tack alla som har grattat mig på ett eller annat sätt i dag. Jag uppskattar det jättemycket!

Kram från Ingmarie

Antagligen en dålig ide

Efter över nio timmars sömn kan man tydligen både bli odödlig och få helt galna idéer i huvudet.

Jag ska nämligen på ett löparäventyr i morgon med en pigg ungdom och borde med andra ord ta det lite easy i dag så jag pallar och stackars Anna inte dör tråkdöden i mitt bentrötts-tempo.

Men så smart var jag alltså inte… I stället har det städats och fixats (har t o m strukit!), handlats, tvättats och lagats mat. Fast inget av det där är ju egentligen särskilt jobbigt för benen. Det som totalt dödat dem var att jag först körde intervaller på spåret (30 x 60-30 sek.) + hopp&skutt i backe. (Ja det finns faktiskt en ganska rejäl där!)

Lägg till ett gympass som helt oplanerat blev fokus ben, vet som sagt var inte vad som flög i mig, så kanske du kan ana känslan.

Men kul har jag haft! Tänker också att det är lika bra att passa på när de här odödlighets-dagarna kommer för vem vet när den kommer nästa gång? En dag kommer de ju faktiskt att aldrig mer komma så jag är lika tacksam varje gång det händer.

Belöningen var den bästa och jag är övertygad om att den gjorde kroppen gott. Det var ruskigt roliga vågor att hoppa i!

Kram från Ingmarie

Måndag med nytt ställe

Det bästa med att ha jobbat helg är som sagt var den där lediga måndagen. (Ser till att alltid ha den nämligen.) Ledig dag är alltid härligt men av någon anledning är just ledig måndag extra härligt tycker jag.

Löpturen var seg men ändå härlig. Det är ju liksom snudd på omöjligt att gnälla i denna omgivningen…

Förhoppningsvis så är det där sega fixat i dag. Gjorde nämligen ett besök på Pluspraktik. Det är nog det största stället jag varit på när det gäller friskvård/förebyggande! Det finns kiropraktik, fysiologi, massage, kinesiologi, gym, pilates, skoförsäljning, fotskola, löpskola, ultraljud och hudvård!
Makalöst!
Jag hade bokat både kiropraktor och kinesiolog men det hade räckt med den sista för han var även kiropraktor. Dessutom oerhört lyhörd och ”vaken” när det gäller hur allt hänger samman både med både det ena och andra. Har faktiskt redan bokat in en ny tid. Så bra var det!

Stillade även min badabstinens, det är ju flera dagar sen jag var i, men det var nästan så jag funderade på att ställa in för det blåste rackarns mycket och där finns inget ställe med lä. Jag bryr mig inte så mycket men det är ju trevligt om handduken och kläderna är kvar när man kommer upp. Haha! Fast jag visste såklart redan innan att jag inte skulle ha ställt in. Badviruset är starkare.

Kram från Ingmarie

Ventilen

Många timmars jobbrace är över för några dagar. Kan inte låta bli att tycka att det är lite skönt. ”Det är mycket nu” som man säger men det är inte pga covid. Inte direkt i alla fall men tyvärr påverkar de negativa effekterna av alla injektioner som tagits. Förstår fortfarande inte att även Pfizers stoppas. Nu erkänner man också att testerna inte är helt tillförlitliga. Dvs det vi ”foliehattar” sagt hela tiden och det är alltså det man baserat hela den sk pandemin på. En definition WHO lite lägligt ändrade på strax före svininfluensan. Liksom definitionen av vaccin. (De sk covidvaccinen är ju inga  vanliga vaccin utan genterapi.) Svininfluense-vaccinet stoppades ganska snabbt när biverkningarna kom fram men ändå blev skadorna stora för många människor. Hittills har över 100 000 biverkningsrapporter inkommit på mRNA injektionerna bara i Sverige vilket är tusenfalt mer än vad som är acceptabelt för vilket läkemedel som helst i normala fall. Ändå fortsätter man pusha på. Sjukt! Nu har man dock ”plötsligt” ändrat sig till att det är ffa de över 65 år som ska ta…. De flesta har nu också fattat att det inte skyddar varken mot smitta eller att smittas. Inte heller mot svår sjukdom och död. Något som bl.a FHM har påstått men nu nekar till att ha sagt. Det finns dock sparat som bevis och journalisten Per Schapiro beskriver allt väldigt bra här.
Jag kan skriva spaltkilometer om detta bedrägeri och experiment som är på väg att avslöjas som kanske den största lögnen i världshistorien men jag nöjer mig här för det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Jag är bara så sjukt trött på denna hysteri, alla lögner, sveket, osämjan och allt elände injektionerna, restriktionerna, tvånget och munblöjorna ställer till med att jag tydligen behövde skriva av mig lite…

Utan träningen hade jag antagligen hanterat detta ännu sämre. Den är min ventil som ger energi och lugn på samma gång. I går blev det riktigt bra intervaller i solsken. 30 st 30-30 sek och eftersom jag hade spring i benen och lite bråttom hem blev det även 10 min. tröskel.

I dag var det inte riktigt lika varken soligt eller snabbt. Men det är ju också det som är tjusningen med löpning, eller hur? Inget pass är det andra likt. Lugnt och stillsamt i skogen och vid havet i regn under grå himmel blev det.

Regnet hade slutat när jag klev av bussen och månen kämpade bakom molnen. Stor och fin gatlampa när den fick en chans!

Kram från Ingmarie

 

De första 2023

Jag älskar att springa från A till B. Det blir liksom ett öäventyr även om jag vet vart jag ska/ hur det ser ut. I dag visste jag hur halva vägen var men resten var outforskat. Anders parkerade vid Fårabäck och jag sprang först dit och sen en runda i skogen där. Jag kan konstatera att ”vår” skog är en guldklimp i jämförelse, att det är skönt med medvind när det blåser så man nästan lyfter, att det kan vara lika varmt första januari som på midsommar, att kusten kan vara smärtsamt vacker, att tuffa intervaller + tung styrka ger trötta ben och att tallksog skyddar extremt mycket mot vinden.

En ovanlig syn men den sista dryga kilometern till bilen höll vi faktiskt sällskap!

Naturligtvis ville jag bada också så här på årets första dag och jag råkar vara ledig. Ofattbart nog hittade vi en vik på Landön där det var lä! Kolla färgerna! Nästan så man tror det är på låtsas men det är det inte.

Vårt hem börjar också ta mer och mer form. När vi fått (betalat) Halmstad-lyan och får bort det som ska dit kommer allt bli ännu bättre!

Hur började du ditt 2023?

Kram från Ingmarie

God Jul!

Sen många år tillbaka firar vi helt stressfritt och gör bara sånt vi vill och känner för. (Utom möjligtvis städningen. haha)

Jag valde tröskelintervaller på fina skjutfältet. Där är riktigt goa rakor kan jag berätta! Och djupsand vid havet. 4 x 10 minuter. 90 sek. vila. Med tometemössa såklart så det var svettigt om skallen men lite svalt om ansiktet.

Anders var också där men valde lite annat.

Jag fortsatte till gymet och himmel så mycket folk det var där! Aldrig sett så många. jag som trodde jag skulle vara i princip solo där. Haha! Det var dock före Kalle så det förklarar väl en del.

Mellan glögg-drickande, Kalle-tittande, sällskaps-spelande, filmtittande, champagneskålande och ätande så har jag förstås julbadat med. Ingen jul utan bad för mig!
Anders var med så jag vågade ta stegen längst ut på bryggan. Dels för att jag inte visste om stegen var ok (det var den) och dels för att det blir tokdjupt direkt där. Kunde ju blivit lite jobbigt om stegen pajade och jag var tvungen att försöka simma i land… Nu vet jag hur det funkar, hur det ser ut och vilken strategi jag ska ha om något går tok. (Fast jag är såklart alltid försiktig.)

God Jul önskar jag dig! Hoppas den hittills varit precis som du velat och önskat!

Kram från Ingmarie

 

 

Två nya

Så här dan före självaste doppardagen är jag magiskt nog ledig. Faktum är att jag är ledig ända till annandagen! Minns inte när det hände sist. Eller jo, det är sex år sedan. Så det är väl kanske dax… När jag ändå är inne på jobbspåret måste jag få vräka ur mig lite irritation. Under nästan fem år ställde jag upp, slet, var lojal och flitig som en myra på SÖS. För det fick jag inte vare sig ett tack eller en blomma.
I somras jobbade jag mindre än två månader för Bonliva, ett bemanningsföretag, och fick både ett jättefint tackkort och presenter. I dag kom dessutom detta!

Jag hoppas innerligt att det landsting jag nu valt inte bara ser mig som några bokstäver på ett papper. Jag vet i alla fall vilket bemanningsföretag jag kommer välja när det är dax igen för ja, det kommer det bli. Och ja, jag är allt lite bitter. Men det är inget att göra åt och jag tänker karma…

Här är det i alla fall toppenbra på alla sätt och vis. Varenda flyttlåda är nu uppackad och vi ska ”bara” få lite ordning på allt också. Jag minns när vi satt på Sockenvägen och sa ”tänk när vi har packat upp allt i nya lyan och bara ska pyssla, finjustera och göra det mysigt”. Nu är vi där! Livet alltså. Så himla häftigt och coolt!

Jag testade en virtuell ”The Trip” i dag. Det var gott om plats om jag säger så. Bara jag och en till som svettades i kapp och jag blev precis lagom trött. Det kändes dock lite fjuttigt med den ”lilla” skärmen ( i jämförelse med Sats) men eftersom jag kunde sitta precis framför så funkade det hyfsat. Fast det hjälpte nog att jag är både lättroad och lättlurad. Haha!

Både jag och Anders har nu blivit medlemmar i OK Pan och förutom orientering och löpning så har de även simträning så i dag testade jag även det. Som förening simmar man i den ”stora” bassängen och har även ett annat omklädningsrum. Fördelen var att ha kompisar, olika pass att välja mellan och en fast tid. Nackdelen var att den bassängen är mycket kallare. Den andra är å andra sidan ovanligt varm så detta var mer en ”normal” simbassäng. Förenings-omklädningen har inte heller någon bastu (!) så det blev en ruskigt (och onödigt) lång dusch för att jag skulle tina upp. Men det var det värt och jag kommer absolut att fortsätta!

Nu hoppas jag att du liksom jag känner lite julefrid. Vi har i och för sig inte känt någon julstress på många, många år helt enkelt för att vi valt bort det.

Kram från Ingmarie

 

 

Lättroad och lättlurad

Simma/vattenlöpa på Eriksdalsbadet en helgdag är ungefär detsamma som att ge sig in i ett krig. Alltid knökat med folk, trångt, stökigt, skitigt och hög ljudvolym. Det är därför jag försökt undvika lägga just vattenträning på de dagarna.
I dag skulle ag in till stan /dvs Kristianstad) för att lämna Anders vid tåget och tänkte att jag skulle passa på att simma när jag ändå var där. Jag hade mentalt laddat för ett mindre kaos men tji fick jag! Det var så lugnt och tyst att jag började tro det var stängt och de glömt mig eller att det hänt en katastrof någonstans som jag missat.

Antingen är det så här eller så hade jag bara tur. Strunt i vilket för det var helt underbart! Det var såklart flera andra där men inte där jag var. De har det nämligen så himla fiffigt att det är olika omklädningsrum beroende på vart du ska och olika rum för de olika aktiviteterna. Ska jag simma är jag alltså i ett särskilt omklädningsrum och i en särskild bassäng i ett särskilt rum. Ska man till lekdelen/vattenlandet har man ett särskilt omklädningsrum och särskild avdelning. Samma med förening och relaxen. Någon har m a o tänkt till!

Egen bana hela tiden och som mest var vi fem pers i hela bassängen! Lyckan och glädjen var total hos mig för när jag simmar vill jag gärna ha det lugnt runtomkring mig och slippa behöva anpassa farten.

Jag tycker ju det är ganska kul att emellanåt gå på gruppträning eftersom jag gillar dynamiken, energin från de andra och pepp från instruktören. Dvs då vill jag ha sällskap och det får gärna vara trångt så länge jag kan göra övningarna. Virtuella pass har aldrig lockat mig pga av avsaknaden av det ovan. men eftersom jag var sugen på något i dag så var jag ”tvungen” att testa för det fanns inget annat att välja på.

Nu valde jag dessutom kanske den ”svåraste”, Sh´bam som är en dansklass, men jag har kört den många gånger förut så visste i alla fall vad som väntade.

Det är möjligt att jag är jordens mest lättroade och lättlurade person men det tog typ 2,5 minut sen tyckte jag att jag dansade (nåja) med instruktörerna!

Ska absolut testa några andra klasser också men jag tror jag kommer fortsätta föredra ”riktiga” klasser med ”riktiga” instruktörer och deltagare.

Gillar du virtuell träning?

Kram från Ingmarie