Helsingborg – Ängelholm
En ledig fredag med fint väder. Såklart jag ville vara ute och såklart jag ville springa lite längre. Jag visste dock inte varken var eller hur långt. Inte ens när jag stack ut. Tänkte att jag bestämmer efter hand och eftersom jag inte hade någon som helst tid att passa och ett sommarkort som gör att jag reser ”gratis” i hela Skåne så kände jag mig oerhört fri!
Började i Pålsjöskogen och tog mig upp mot Maria Park och sen till Laröd. Där har jag alltid tagit vänster ner mot havet men i dag valde jag höger in mot landet i stället.
Någonstans djupt in i hjärnan hade en liten idé och önskan om att korsa hela Kullahalvön fastnat och när det händer så sitter det fast hårdare än om jag använt Proxylim. Samtidigt visste jag att om jag väl tagit höger i Allerum så fanns det ingen återvändo och inte ens en buss.
Jag tog inte höger. Jag sprang faktiskt rakt fram. Av misstag. För jag ville ta höger. Jag ville prova springa hela vägen till Ångelholm. Både för att se hur det såg ut och för att testa hur mycket fötterna skulle protestera.
Så jag vände och svängde norrut.
Det var många väldigt långa rakor och mycket asfalt. Enda gruset, förutom i början, var en halv evighetslång raka utmed järnvägsspåret. I motvind…
Två gånger fick jag stanna för att fylla på vatten. Båda gångerna från snälla människor som var ute i sina trädgårdar. Man får inte vara blyg när man springer på ödsliga vägar och det samtidigt plötsligt blivit riktigt sommarvärme för en dag.
Förutom många raksträckor var det också många roliga skyltar, magiskt vackra ängar, oräkneliga kor och hästar, öde vägar, öde hus, pampiga gårdar och både racercyklister och långfärdscyklister men noll (!) andra löpare.
När jag korsade 112an mellan Tånga och Utvälinge hade fötterna protesterat av och till en bra stund men nu blev de jättearga på mig. Mitt vänsterben också. Men med ”bara” 7-8 km kvar ville jag verkligen inte stanna. Det hade förresten inte hjälpt för då hade jag fått vänta till kvällen när Anders hade kunnat hämta mig. Så jag gnetade på. Sprang fel en gång men sen såg jag den! Ängelholms tågstation!
Efter 34 km nådde jag mitt mål!
Fötterna och vänsterbenet var varken gladare eller surare och helt ärligt hade jag nog kunnat lite till om jag hade velat men jag var väldigt nöjd där. Jag hade hoppats att det skulle finnas en Pressbyrå eller liknande på stationen men det var lika öde som en nedlagd bensinmack. Det bra var dock att jag behövde bara vänta 15 minuter på tåget och ytterligare 30 minuter senare hade jag både kommit fram till Helsingborg, sterssköpt en macka och satt på bussen hem.
Men i stället för att chilla i lyan resten av dagen tog jag direkt hojen ner till havet. Det är ju nedförsbacke dit och efter att ha plaskat omkring en bra stund var jag som ny igen och uppförsbacken tillbaka kändes precis som vanligt.
En mycket bra fredag och jag tror jag somnar ovaggad.
Kram från Ingmarie
Från noll till 1000
Lika lugnt som det var på jobbet i går lika galet var det i dag. Det fullkomligt välde in patienter och det fanns varken britsar eller stolar kvar till slut. Men jag lyckades faktiskt äta upp allt innehåll i matlådan och gå på toa en gång. Inte illa! Det blev bara en timmes övertid och i morgon är jag ledig så jag kan vila upp mig inför ett 11-timmarspass på lördag. Phju!
Innan galenskapen var jag på gymet en sväng. Skoj som alltid!
Kram från Ingmarie
Feels like summer
Jag trodde nästan jag fortfarande sov när jag stack ut på löprundan i morse. Varmt, lite sol och regnfritt! Som sommar på riktigt! Benen gnällde pga träningsvärk från hell. Eller i alla fall från intervaller och HIIT med en massa tunga vikter.
Men de piggade på sig and no wonder med allt detta vackra!
Kram från Ingmarie
En annan slags kortspel
I dag har jag minsann ”spelat” det både roligaste och svettigaste kortspelet ever och det gjordes på dagens Prformance HIIT-passet på Sats Malmö City.
Vi jobbade två och två och beroende på vilka kort vi drog så fick vi göra det som korten visade.
Sjukt skoj och jag är glad jag inte fick ”straffet”. Då hade jag nog hållit på fortfarande. Haha
Anledningen till att jag var i Malmö var inte enbart för detta lilla party utan även för att jag skulle till kinesiologen Thomas igen. Tack vare hans gedigna arbete med mig så blir besöken färre och glesare men det finns nog i princip alltid något man kan jobba med när det gäller en själv. I alla fall om man vill utvecklas och förbättras oavsett vad det gäller.
Hans metoder skiljer sig delvis en del från de andra kinesiologer jag varit hos men det tycker jag är både spännande och intressant. Han utför även healing och egentligen tycker jag det är en jättekonstig grej för jag begriper helt ärligt inte riktigt hur det funkar men det gör jag å andra sidan inte med varken mobiltelefoner eller fax heller fast jag accepterar ändå att de går att använda till en himla massa olika grejer.
Innan jag for söderut sprang jag en sväng och jag säger det igen, skogen alltså!
När jag kom hem cyklade jag direkt till min favvo-brygga och jösses alltså! Ljummet vatten och en absolut magiskt vacker kväll!
Kram från Ingmarie
Dubbelintervaller och en båttur
Ledig måndag när solen velat visa sig lite är minsann extra fint.
Kände mig nästan både dopad och hög bara därför! Snacka om att vara svältfödd på sol…
Det här har jag såklart tagit till vara på till 100%.
Det gäller ju att passa på!
Planen var 12 x 2 minuter med 1 min vila i Olympiaparken. Det blev 16. Inte för att jag inte var trött efter 12, för det var jag, utan helt enkelt för att jag hade både lust och energi trots trötta ben. Hur ofta är det så? Efter 16 st ville benen nästan inte ta mig hem men på något vis är det en underbar känsla när man vet varför!
Med mat i magen och medan tvättmaskinerna (i tvättstugan) jobbade så hojjade jag till Filborna för att simma och vilket pass det blev! Tiden bara försvann och jag intervallerna gick ”snabbare” än på länge. Hurra liksom! ”Snabb” simmare kommer jag aldrig att bli men däremot kanske lite snabbare.
När tvätten var klar blev det hojjen ner till stan och Öresundsbåtarna för att ”tura” med mamma och Ulf. Tura betyder att man åker båten fram och tillbaka till Helsingör utan att gå av och man kan åka hur många gånger som helst på samma (billiga) biljett. Varje vända tar ca en timme och vi tog två.
När jag var väldigt mycket yngre och oklokare åkte jag ganska ofta till Helsingör med lika unga och okloka kompisar men det är sånt som som är preskriberat sen länge… (Läs; jag är glad det inte fanns mobiler och mobilkameror då.)
I dag var det lugnt, sansat och supermysigt! Maten var inget att berätta om men ölen var god, utsikten vacker och sällskapet det allra bästa!
I morgon ska jag resa söderut igen både för att skaffa träningsvärk och för att bli ännu piggare.
Kram från Ingmarie
Jobbhelg
Jag är verkligen lycklig över att vi hamnat där vi har nu när vi flyttade hit. Tror inte det hade kunnat bli bättre faktiskt. Dessutom älskar jag vår lya. Både i går och i dag har kvällarna bjudit på denna snudd på oslagbara utsikten.
”Min” skog är magiskt vacker och den är bara 5 minuters slöjogg bort. Även när det ösregnar från precis alla håll som i går. Mamma Mia så blöt jag blev och emellanåt såg jag knappt någonting pga allt regn i ögonen.
I dag däremot bjöds jag på solglimtar och båda dagarna har bjudit på pigga ben så jag är extra tacksam över det.
Förutom att springa och städa så har jag dock mest jobbat denna helg. det är alltid halv- eller helgalet på akuten oavsett dag men på helgerna är vi också alltid färre personal. Som på de flesta, eller t o m alla, ställen så har akuten i Helsingborg personalbrist. Strejken gav oss absolut ingenting så någon förbättring blir det inte heller. Mycket trist och mycket, mycket oroande med tanke på att trycket på vården bara ökar och ökar.
Men hur galet det än är så trivs jag jättebra!
Kram från Ingmarie
Trippel-pass
En del tycker säkerligen det är helknasigt att åka nästan 10 mil för att vara med på ett träningspass men jag tillhör inte dem. faktum är att det går snabbare att åka från vår lya till Malmö med tåg än det gjorde att ta sig från lyan vi hade i Stockholm med tuben om jag skulle längre än till T-centralen!
41 minuter tar tåget. Lägg till max 20 minuter för att ta sig till tåget och vidare till Sats så har du restiden. Sjukt bra! I synnerhet när tågen funkar och nu när jag åker ”gratis” med sommarkortet.
Prformance strength-passet är utan tvekan ett av de roligaste gruppträningspassen jag vet och jag har varit på en hel del… De är t o m roligare än mina egna! Då är det bra! Jag vet också att jag garanterat kommer känna av det några dagar framöver. (Gör man inte det så har man till 100% fuskat!)
Marklyft, pistolsquats, rodd, kettlebell-swing och ”maghjul” var på agendan i dag.
Men dagen har ju fler timmar och jag hann även springa en sväng s-a-m-t-i-d-i-g-t som solen visade sig! Börjar helt ärligt bli mer och mer skeptisk till det där ”klimathotet” och hur allt kommer värmas upp pga ”extremvärme”. Eller har den där värmen bara missat Sverige? Det är ju inte nog med att det regnar i princip non-stop, det är ju snorkallt också! Hur tänker du?
Det regnade på exakt alla håll när jag cyklade till och från badet men där inne var det åtminstone uppehåll. Blöt blev jag ju förstås… haha! Passet gick riktigt bra, precis som de andra två så jag är jättenöjd och känner mig redo för ännu en jobb-helg.
Kram från Ingmarie
När känslan egentligen ljuger
Jag hade programmerat in ett nytt pass på Garmin. Trodde jag. Eller ja det hade jag men det var helt åt fanders fel vilket jag kom på efter typ 5 intervaller men istället för att fippla med att lägga in det rätta passet så gjorde jag det enkelt och tog en gammal goding. 3 x 5-3-1 min + de där 3+2-minutarna innan.
Jag blev jättetrött!
Trodde jag sprang fortare än jag gjorde för Garmin ljuger väl aldrig antar jag? Å andra sidan bryr jag mig inte jättemycket om farten så länge det känns som jag springer fort. Det är jätteintressant det där för jag kan uppleva det som att jag springer lika snabbt som för 20 år sen när tusingarna gick i 3.20 fart. Nu är de minst 1,5 minut långsammare! Hur kan man bli så lurad av sig själv?
Jag var så trött att jag kollapsade på soffan en stund. Men jag klarade mig i alla fall från ösregnet som kom och efter mat och en stund i min lilla ateljé så var jag redo att rulla i väg med hojjen till tåget och Halmstad.
Udda vecka betyder ju Sats-jobb och i dag passade jag på att ta en fika med min vän Karin före jag gymade och hade mina klasser. En full rulle och en mega-lugn.
Det mest fantastiska i dag är på något vis ändå att tågen funkade perfekt och har gjort ända sen vi flyttade hit! Hoppas det är så i morgon också när jag tar det åt andra hållet först.
Kram från Ingmarie