Fart
Onsdagarnas morgonsim heter rätt och slätt ”fart” och innebär just precis det.Massor av olika intervaller och tuffa drills.
Precis som alltid när klockan ringer i snorottan undrar jag hur i all sin dar jag tänkte när jag bokade in mig. Intervaller jättetidigt
Men precis som alltid tar det inte många minuter i plurret förrän jag minns. Det är galet jobbigt men allra mest galet skoj! Efteråt är jag alltid så där löjligt nöjd och glad som man nog bara kan bli när man kört, och klarat av, ett intervallpass.
Tränings-intervaller vill säga. Jobbet är ju också en slags intervaller men även om det kan vara ”roligt” och nog så svettigt så blir jag inte alls lika glad och lycklig av dem. Åtminstone inte på samma vis. Däremot kan jag bli väldigt nöjd. Och fartfyllt är det!
Kram från Ingmarie
Självsnäll
En del av min livsfilosofi är att man ska vara självsnäll. Och ge sig själv små belöningar när man gjort något lite utöver det vanliga. Ibland kan såklart även ”det vanliga” vara det som är som behöver belönas. T.ex när man fixat matlådor som man brukar fastän det känns extremt tråkigt. Då tänker jag: ”Bra där Ingmarie! Nu vet du vad du stoppar i kroppen och de pengarna du sparar genom detta kommer du ha roligare för i januari.”
Nu kanske alla inte tycker intervallträning är att vara självsnäll men det tycker faktiskt jag. Hur man gör dem är skit samma men kroppen behöver utmanas och pressas lite extra åtminstone ett par gånger/vecka. Att få andnöd, hög puls, svettas och uppleva mjölksyra är ju faktiskt inte farligt. Tvärtom! Det är superviktigt för att varenda cell ska hålla sig levande och glad Jag körde 3 x 10 min i tröskelfart i dag. (Samt uppvärming och nedjogg förstås.)
Plus några hundra utfallssteg ( jo några hundra) och lite hoppövningar uppför denna backen. Tanken med det är att försöka hålla kvar lite av ungdomens spänst och styrka i benen. Försöka duger i alla fall…🤪
Belöningen var den enklaste tänkbara. Och en av mina absolut bästa. Sprada! 🥰
Bara jag och änderna. Så fridfullt men samtidigt så levande att det omöjligtvis går att förklara.
Visst kan jag bäva lite för det innan, det är trots allt ganska kallt både i vattnet och på land nu, men det tar max 1,5 sekund innan jag påminns av varför jag vill i. Det är den där helt unika känslan av frihet, hormonrus och både livskraft och livslust! Ett uppåt-tjack utan minsta lilla biverkan. (Men man blir beroende…😁)
Som du kanske vet är jag ju löjligt förtjust i att ha ett helt gym att leka i. Det är liksom en belöning i belöningen. Att ”besegra” den där kälken på gymet är dessutom en slags belöning i sig för jäklar vad den kan suga! Varje gång jag klarat hela varvet fram och tillbaka känner jag mig så ruskigt nöjd att hade jag haft fjädrar skulle jag spänt ut dem och stajlat runt. 🥳 Den som inte blir svett och trött av den har utan tvekan för lite vikter på. Eller fuskar medvetet. Och det är inte särskilt snällt om du frågar mig. Det blir ju på något vis som att lura sig själv…🙄
En belöning till sig själv behöver inte vara märkligare än så här. En klapp på axeln, snälla tankar, näringsrik mat, en stund i tystnad, en powernap mitt på dagen, gott kaffe, tända ljus eller en stund i mitt målarrum är fullt tillräckligt för mig.
Ett ännu så länge ofärdigt projekt.
Hur gör du när du ska vara lite extra snäll mot dig själv? (För du är väl det?)
Kram från Ingmarie
Så kom dagen…
… när allt det nya på plan 4 är igång. Både operationssalar, pre-op och post-op/uppvaket. Och det har gått helt ok. Det här är en del av sprillans nyöppnade ”Modul G”.
Allt är långt ifrån på plats (därför ex den där post-it lappen vid Modul F dörren), det är krångligare för avdelningarna att hitta till oss (och vi till dem), det är fortfarande en hel del tekniska saker som inte funkar och vi har en bra bit kvar tills de nya arbetsrutinerna är utformade och förankrade hos alla. Men jag tror det kommer bli bra. Riktigt bra! (Alternativet är nämligen så himla mycket sämre…)
Kanske bidrog det till min braiga känsla i dag av att jag fick en löptur i strålande sol! Hur ofta händer liksom det i november?
Kram från Ingmarie
Hur orkar man?
Jag förstår på riktigt inte hur de som inte tränar orkar med vardagslivet i allmänhet och den typ av jobb jag har i synnerhet. Vilket jobb som helst som kräver minsta tanke- och rörelseaktivitet förresten.
Det är ju inte enbart för att det krävs åtminstone ett litet mått av både kondition och styrka för att orka jobba. Här vet jag att en del faktiskt resonerar som så att de går och lyfter så mycket på jobbet att de inte behöver träna. Jag tänker tvärtom. Att just därför är det extra viktigt att träna sin kropp så att den orkar allt det där.
För att orka tänker jag även på skallen. Vi vet numera att hjärnan mår bra av rörelse och att träning bl.a ger bättre sömn, bättre tankeförmåga och massor av må-bra hormoner. Dessutom upplever jag att man liksom ”rensar bort” en himla massa skräp-tjatter som ligger där och maler när jag får träna. Glad blir jag också! Just i dag är jag extra tacksam över att jag var glad-boostad när jag kom till jobbet för det hjälpte mig garanterat att orka som jag gjorde.
Hur tänker du om detta?
Kram från Ingmarie
Sol, is och grågrått
När solen visar sig vid denna årstiden, och man har en helt ledig dag som jag hade i går, så får man minsann passa på att nyttja den! T.ex genom att vara ute och kuta några timmar. 🤩
Men rackarns vad den försvinner fort! Solen alltså. Och ljuset. När jag kom ner till sjön för nästa lilla ”pass” så höll det redan på att skymma trots att klockan bara var 15.30. Fast jag var inte i så länge att det hann bli mörkt. När det är i princip ice-swim (under 5 grader) pallar jag inte så länge. 🥶 Men det var faktiskt varmare i vattnet än i luften…🤪
Och ja, det är kallt!
Meningen var att jag skulle vara ledig även i dag men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Med en megakris på jobbet så jag fick hoppa in helt enkelt. På sätt och vis var det helt ok. Dels för att det ändå är mörkt vid 16.30 (är det någon mer än jag som är redo för pyjamasen vid kl 17?😴), dels för att det blev en hyfsat lugn jobb-kväll och dels för att jag hann få lite av det där dagsljuset. Med betoning på lite. Körde intervaller på elljus-spåren men trots att uret ännu inte ens visade 12 så var lamporna tända. Det här med vinter(tid) alltså. Jag är skeptisk…
Faktum är att det nästan hade behövts tändas några fler lampor vid utegymet också.
Även om jag älskar solen och värmen mest av allt så är det något mysigt och vackert med detta gråa. Det var faktiskt när jag såg norska filmen Lysleite på en av kurserna på Skaparladan som jag insåg hur vackert grått är! Och hur många nyanser det finns! Vad tycker du om det gråa?
Kram från Ingmarie
Frispel
Bloggen har fått frispel. Inte bara det där ”gamla vanliga” att det kan vara knepigt att kommentera. Nej, nu går det inte ladda upp bilder hur jag än försöker. Tydligen fler med samma bekymmer så det är väl bara att vänta och hoppas det fixar sig. Annars är det nog dax byta portal. Förslag?
Tills allt funkar igen så finns jag i alla fall på Insta (Ingmarie_yoging.se)
Kram från Ingmarie
Smart av träning? Och kan en klocka visa fel?
Jag gnetar på med mina intervaller. Mest för att jag tycker det är väldigt skoj! Det händer liksom något hela tiden och man kan inte tänka på så mycket annat än det man håller på med.. Inte jag i alla fall. Det är mindfulness på hög nivå det! Förhoppningsvis blir jag även lite snabbare. Jag blir nog dessvärre även lite korkad för jag kan inte ens räkna! 😱 Planen var att köra 30 minuter av 3 + 2 + 1 min. D.v.s fem stycken om inte multiplikationstabellen ändrats sen jag gick i plugget. Ändå fick jag det till att det skulle bli sex stycken. Det bra med det var ju att jag fick extra bra träning och att jag nu efteråt trots allt tydligen inte är helt genomkorkad för nu kan jag räkna igen. 😀
Körde även det vanliga hopp&skutt i backe plus lite övningar på utegymmet direkt efter. Sån kombo blir jag trött av. Härligt trött! Och lycklig! Så tacksam att kroppen vill och kan.
Det som jag både blir fascinerad och förfasad av är att trots att jag tycker det känns som om farten är i princip precis densamma som för 5-10-15-25 år sedan så visar klockan att min känsla är helt fel. Tokfel! Jättefel! Och alldeles galet fel!😱 Eller så är det helt enkelt fel på klockan. Eller rättare sagt alla klockor..🙄
Men samtidigt så bryr jag mig inte. Det viktigaste för mig är att jag kan, att jag blir trött, inte har ont och att det går framåt.
Sats har många bra klasser men just i dag fanns ingen som helst yoga i värmesal. Det jag egentligen ville ha. Även om allt känns toppenbra just nu så är jag ändå övertygad om att rörlighet och flexibilitet alltid är viktigt. Oavsett ålder, kön, idrott och jobb. Men det blev ett härligt Hot Flex i alla fall och när jag ändå var där passade jag på att gyma lite till. Hur bra utegym än är så ’är det inte lika bra som som ett bra innegym. Tycker jag.
Kram från Ingmarie
Solljus
Fördelarna med kvällsjobb är att jag inte behöver gå upp i snorottan och att jag kan njuta av en löptur i dagsljus. Ännu bättre är det såklart när det är som i dag då solen skinit! Jag passade på att toknjuta!
Utsikten från jobbet blev lite extra cool en sån här dag!
Men det är väl typ de enda fördelarna. Det sliter att jobba skift och komma hem sent. Och att inte få ordentliga pauser. Hur vacker utsikten än är så räcker det inte riktigt för att det ska bli och kännas bra att vara på jobbet. Fortsättning följer…
Kram från Ingmarie