Simsafari 2019
Precis som förra året var vädret långt från något Ingmarie-väder men det spelar egentligen ingen roll när det är Simsafari med Team Snabbare. Man blir liksom glad och lycklig in i märgen även om det snöar när man är med dem!
Foto: Ulf Hausmann
Första simningen var den längsta, ca 1 km, och det gick så himla bra! Vattnet var varmare än luften och vinden så jag hade nästan hellre varit i plurret hela safarin. Nästan. För även det blir såklart svalt till slut. Allt mitt kallsimmande/badande verkar inte ha gjort mig ett skvatt kyltåligare. Jag frös som en nakenhund redan halvvägs. Dvs jag är precis lika klen som alltid när det gäller att hålla värmen. Men det jag ändå märker är att jag hanterar kylan bättre nu. Jag fryser så jag skakar men jag stressar inte alls upp mig lika lätt längre och jag klarar av att fortsätta andas lugnt. Så någon nytta har jag nog ändå av allt huttrande jag gått igenom.
Foto: Ulf Hausmann
Vi simmade med små gulliga andungar, skrattade, såg fantastiska vyer, guppade bland vågor, ålade oss, flöt fram i stilla vatten, sprang, gick, klättrade, babblade och såklart hjälpte varandra. Precis som alltid med detta fantastiska gäng!
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Efter två timmar var vi tillbaka vid starten. Duktigt fikasugna!
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Foto: Ulf Hausmann
Benet höll i hop men jag ljuger om jag säger att det är lyckligt. Dock är det inte heller direkt olyckligt och jag är tacksam så länge det låter mig få vara med på sådana här safari-äventyr!
Tack Ulf och hela gänget för en underbar (safari)kväll!
Kram från Ingmarie
Allt man behöver…
…för att förgylla en helt vanlig, ledig och regnig tisdag i juni är väldigt enkla saker.
Ett bra gympass t.ex. Med extra allt. Och garanterad träningsvärk inom 48 timmar.
Behandling av Micke, gott kaffe och häng med min kära vän Inger är några andra säkra kort.
Inger jobbar (bl.a) på WolffWear och förutom att det är jättekul att bara vara där så hittade jag mina favvo guld-goggles! 😍🤩 Som jag letat! Tror faktiskt dessa är bland de sista som finns.
Men jag använde ett par andra på simträningen. Som f.ö var jättehärligt För gråmulet (regn) väder betyder (oftast) gott om plats. Plus att bastun är extra skön! I dag var inget undantag till någon av dem.
Kram från Ingmarie
När slutet åter gör sig påmint
Det känns ju onekligen både knasigt och märkligt att inte kuta race när start och mål är i princip utanför husknuten. Nu har jag i och för sig aldrig kutat Bagisloppet, trots dess närhet, men orsaken har alltid stavats j-o-b-b. I dag är jag ledig! Men det blev ändå inget lopp. Så bra är mitt ben nämligen inte ens i närheten av att vara så det skulle klara något sånt. Men jag är på riktigt glad ändå! En timme med väldigt mycket mer jogg än gång är ett stort steg i rätt riktning!
Ett ont ben är heller verkligen inget att gnälla över. Det går över. Liksom faktiskt det mesta man/jag gnäller över… Men det är lätt att glömma när allt rullar på i en vansinnig fart. De flesta av oss tar för givet att vi vaknar varje morgon, kommer upp ur sängen, gör det vi ska och vill under dagen, somnar, vaknar, lever, somnar, vaknar… Osv i typ all evighet. Eller åtminstone väldigt länge till. Döden är mest något avlägset långt bort ”sen”.
Men vi vet inte. Vi vet absolut ingenting om när döden kommer. Så sent som i förrgår blev jag än en gång varse och påmind över livets extrema skörhet. Och att ingen går säker.
Första gången jag träffade Terese Alvén var för många år sedan när vi pluggade journalistik tillsammans. Sen blev det på Sats, i löparspåren och på olika event. En otroligt driven, levnadsglad, inspirerande, positiv, vacker, ödmjuk och hälsosam tjej. En sån människa som berör och som man blir berörd av och som man minns med värme även om tiden mellan mötena kan bli väldigt långa.
Terese hann precis fylla 37 år innan hon dog. En elakartad cancer tog hennes liv bara några veckor efter diagnosen. Två barn, man, familj, vänner och följare sörjer. Jag tror de flesta befinner sig i samma hemska chocktillstånd som mig. Hur kan någon som älskar livet så mycket drabbas av något sånt här? Och så snabbt! Det är fasen inte rättvist! För även om vi inte var nära vänner så var hon en vän. En vän som ville gott, som gjorde gott, som hjälpte andra och som var synonymt med allt vad hälsa står för.
Men som sagt var. Ingen går fri.
Jag tänkte på allt detta, på mitt eget liv och på vad som verkligen är viktigt den stund vi har här på jorden under den lilla simturen jag gjorde i dag. Det jag kom fram till, som alltid, är hur oerhört viktigt det är att verkligen leva medan man lever. Inte vänta till ”sen” för då kan det mycket väl vara för sent.
Livet går upp och ner, ibland är det t.o.m platt, men det är livet. En unik gåva och det enda liv vi får. Och har. Så lev det väl och ta tacksamt emot varje dag oavsett vad den bjuder på. ❤️
Kram från Ingmarie
Natur-njut
Min helt egna hemmasnickrade teori och filosofi är att om fler tillbringade en del av sin dag i naturen så skulle vi ha både bättre hälsa och färre (kanske t.o.m inga) bråk.
Att börja sin dag med exempelvis den här vyn, eller ha den mitt i/på slutet för den delen, kan ju omöjligtvis bli eller vara fel för kropp och själ. Eller hur?
Särskilt inte när det är tillsammans med härliga TS-gänget.
Jag är så glad att detta är igång igen! Lördagarna är extra najs för då är fikabåten med.
Efter tekniksimmet drar coach Ulf med den när vi simmar ut till någon klippa för att njuta lite extra en stund innan vi drar vidare.
Lite extra tekniktips.
Jobba helgkväll innebär ju också att jag börjar lite senare så det här är verkligen helt stressbefriat eftersom jag har så gott om tid. (Vi kör igång kl 08.)
När jobbet sen väl var slut så var det fortfarande ljust och så varmt att t-shirt räcker. 🤩 Livet är enklare när det är sommar! Och varmt.
Kram från Ingmarie
Fridag
En helt ledig dag. Inte en tid att passa. Inga förpliktelser. Ingen SL att åka. Och inte ett moln på himlen.
S-å-h-i-m-l-a-h-ä-r-l-i-g-t!
Jag packade en stor väska, cyklade till fina Flaten och parkerade mig jämte i och runt den hela, hela dagen. Som jag längtat efter detta!
Började med en löp-gå tur. Funkade ok. För att inte benet ska bli ledset går jag i uppförsbackarna. Platt och nedför verkar det gilla bättre.
Sen blev det simning i finsjön. Två gånger t.o.m. Lite småguppigt och jättehärligt!
Mest har jag slöat. Raklång under solens strålar. Sovit, ätit matsäck och läst. Sämre utsikt kan man ju ha.
Mitt i allt detta ljuva kom fyra goa vänner och gjorde mig sällskap. Vilken lycka! Richard, (fyrbenta) Tage, Joakim och Inger.
Kram från Ingmarie
Nationaldagen
Man kan fira Sveriges Nationaldag på många sätt och vis och faktiskt precis hur man vill! Bara det är värt att fira! Att vi har demokrati, frihet och allemansrätt.
Jag firade ute så länge jag bara kunde innan plikten kallade. Med löpning (blandat med korta gåpauser), utegym och simning i Söderbysjön. Så obeskrivbart härligt!
Så fantastiskt och även om jag helst skulle vilja vara ute resten av dagen så är jag tacksam för de timmarna jag fick. Liksom att även bästa Micke jobbade i dag och hans fortsatta hjälp för att få mitt ben helt lyckligt igen. Texten på skylten av Kristian Gidlund är förresten en av de vackraste och samtidigt de sorgligaste jag vet.
Sen har jag alltså jobbat, jobbat, jobbat. Mycket att göra. Som för det mesta. Men jag påminner mig alltid att jag åtminstone är frisk och får gå ut när passet väl är över.🙏🏻
Hur har du firat vårt fina lands dag?
Kram från Ingmarie
Det ljuva utsläppet
Det värsta med att vara ledig är att jag påminns än en gång om hur skönt det är att vara fri och slippa både SL och klocktider. Men i dag var det back to business igen. Nästan i alla fall. Jag har varit patientbefriad och jobbat administrativt i en av de utvecklingsgrupper jag är med i. Det är kul men det där att sitta still framför datorn i ett överhettat minirum när solen skiner och det äntligen är sommarvärme är si så där skoj…
Fördelen med att börja tidigt är dock att då får jag sluta tidigare. Och kunna komma ut till detta! Alltså går det ens att förklara hur underbart det är?
Hann både slöa en stund i gräset och köra ett precis lagom poolrun-pass innan hemfärd. Behöver jag berätta att det var jättehärligt?
Kram från Ingmarie
Slutet
Sista dagen i hemstaden. Aldrig roligt men nu är det som det är och det har varit superhärligt in i det sista! Jag är ju som bekant en mästare på att fixa det bra för mig och att njuta av stunden.
Jag följde med mamma ut till stallet i Steninge både för att få mer tid tillsammans med henne och för att gosa häst. ❤️
Det är verkligen tokhärligt där och nu finns även superfina stugor att hyra!
Rosenlund är både ett människo- och djurparadis. Så här skulle alla fyrbenta ha det! Alltid.
När mamma och Eva var ute och red passade jag på att gå-jogga. Eller kanske snarare jogg-gå.🤩 Det går inte fort men det går åtminstone framåt. Och jag är säker på att hela min kropp blev gladare av allt detta!
För att inte tala om havs-spradan! En dam jag träffade sa det var 16 grader i vattnet för några dagar sedan men jag tror det t o m var varmare i dag. Det svalkade ju nästan inte! 😳
De här fyra hade haft en lika skön tur. Dock utan havsbad.
Min mamma är förresten världens coolaste! 71 bast och rider en sprallig hingst i brunst-tider!🤩
Men nu är jag i 08a land igen. Fulltankad på energi och längtar redan till nästa bästkust-resa.😍
Kram från Ingmarie