Hängt med proffs

För att ens ha en chans att klara reptiderna och överleva det där loppet med kroppen i hyfsat behåll så tänker jag att jag ska omge mig med proffs så mycket det bara är möjligt. Har jag tur smittar deras kunskap, erfarenhet och styrka över till mig.🤪

Joanna träffade jag på Trispot första gången för typ åtta evigheter sedan och redan då pratade vi om vi skulle träna ihop för vi bor nästan grannar. Ändå blev det inte förrän i dag! Jag tror helt ärligt inte det enbart berott på osynkade liv. Jag har varit lite feg helt enkelt! Joanna är en superwoman som trots insulinbehandlad diabetes varit elitsimmare, kört galna swimrunrace (inkl ÖtillÖ), pluggar avancerade grejer, jobbar heltid och jag vet inte allt. En sån som simmar min veckodos på en av sina morgonsim och kan kuta trots både högt och lågt socker. Men mest är hon cool, härlig, ödmjuk och extremt pedagogisk. När vi simmade nu i kväll (för henne blev det väääääldigt mycket vila när hon skulle vänta in mig) fick jag massor av bra tips på vad jag bör tänka på.

Superbra såklart och jag är henne evigt tacksam! Armbåge, armbåge, glid, glid, glid är mina nya mantra. Dessutom var det tokhärligt.

Men det där var bara den ”korta” grejen nu i kväll. Vi har kutat också. 3 mil. I 32-gradig värme. Jag blir förstås också varm och svettas floder men jag kan hantera det miljarder gånger bättre än kyla. Joanna är tvärtom men tack och lov kan jag var vattenhålen finns så det gick hur bra som helst! Inte ens hennes blodsocker svajade men jag tror jag pratade så mycket att det var i chocktillstånd.😀

Det var inte många (fisljumna) droppar kvar när jag väl var hemma igen men de nyttjades in i det sista!

Lunchen hade jag gjort i förväg så när jag väl bäljat i mig en liter kolsyrat vatten behövde jag bara (nåja) cykla till Flaten och parkera mig. Snacka om lyxdag i kubik!

Kram från Ingmarie

Velat klart

För några månader sedan tänkte jag på att just i dag, den 26/7 2018, har jag levt i precis 52,5 år. Det är ju ingen ”riktig” födelsedag men jag tänkte att den ändå var värd att fira på något vis. Varför inte liksom? Om inte annat för att få fira på sommaren i stället för som alltid på vintern. 😃 Faktum är att jag hade planerat kalas när jag ”fyllde” 50,5 men av olika anledningar blev det inte.

Hur som helst så glömde jag bort denna dag (igen) mellan jobb, träningspass, tvätthögar, tävlingar, SL-förseningar, vissna blommor, sjukdomar hos nära och kära, bränder, barnfödslar och matlådefix. Tills i dag då. När jag kom på att jag verkligen firar genom att stå upp för mig själv, lyssna på mitt hjärta och göra det jag vill när det gäller den där ÖtillÖ-lotten.

Jag har gjort ett val. Inte för någon annans skull. Inte för att snälla, härliga människor peppar och stöttar och tror på mig. (Tack!🙏🏻) Inte för att jag måste. Inte för att jag borde. Inte för att bevisa något. Inte ens fastän alla tecken varit ”rätt”.

Om man vill så kan man tyda det som att tecknen verkligen har haglat över mig! Som att jobbet ger mig ledigt (trots personalbrist) om jag vill. (Har jag sagt att jag har världens bästa arbetsplats???) Loppet jag inte vill missa fixar sig genom att jag får skjuta upp starten ett år om jag vill. Pengarna finns tack vare att jag betalat på tok för mycket skatt. Jag är inte i storform men det här vädret gör att min kropp mår bra och jag har kunnat träna på utan avbrott ganska länge. Tror faktiskt inte jag hade kunnat träna så mycket mer eller bättre även om jag haft ÖtillÖ som mål från början.

Allt det där spelar så klart roll till mitt beslut men ändå är det mest hjärta och mage som fått bestämma. Det är dock inte helt enkelt för mitt förnuft säger tvärnej ena sekunden för att i nästa ha ett lika säkert ja. Så det kan vara klurigt att skilja på vad som är vad. Det är bl.a därför jag mediterar. För att reda ordning i kaoset.

Så jag har sagt ja! Till att våga våga! Till att kliva långt utanför min comfort zone. Till att trotsa både demonerna, jante och negativa vibbar. Till att välja äventyret. Till att strunta i att risken finns att jag ”misslyckas” och kanske måste bryta. Till att bortse från de där tankarna som säger ”farligt, jobbigt, omöjligt och idiotiskt”. Jag säger ja till att leva i nuet och ta chansen när den i princip ligger helt färdigpaketerad framför mig.

Det är verkligen helt crazy att jag som för fyra år sen inte ens ville doppa huvudet i vatten eller kunde crawla 20 m utan att halvdö ska starta i ÖtillÖ om inget oförutsett händer innan. Racet som är en av de tuffaste swimruntävlingarna i världen. Kanske har jag hybris. Kanske är jag korkad. Kanske kommer det gå åt fanders. Kanske jag anses vara idiot. Men det kvittar! Från djupet av mitt hjärta så vill jag i alla fall prova för det vore ännu värre att sitta där den 3/9 och ångra mig. Eller att behöva dö nyfiken och undrande. Och jag tänker på det kloka Bernard skrev här i ett inlägg precis nyligen. (Läs!)

Jag känner stor, stor tacksamhet att Micke av alla människor frågade just mig. Bara det är en slags vinst. 💕

Livet är ändligt och det kan förändras på en millisekund. Jag ser det varje dag genom mitt jobb. Ingen planerar att bli sjuk, skadad eller dö men ändå händer det. Varje dag. Jag kanske får fler chanser men varför chansa?

Livet är även bra häftigt och härligt när man tillåter det. Jag hade ju aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat gissa på att jag som 52,5-åring skulle ta ett sånt här beslut! 😱 Men så kan det bli när man låter livet hända.🤪

Och jag har firat på lite annat vis med. Så som jag vill. Med tröskelintervaller (4 x 10 min), utegym och några km sim i den 32 gradiga värmen och (lätt)öl i kvällssolen. Jodå, jag har en hel del laster jag med.😄Öl när det är Australien-varmt är bara en.

Kram från Ingmarie med miljarder fjärilar i magen

Hon som aldrig vinner på lotter…

…fick i går reda på att hon vunnit en plats till ÖtillÖ. Jag och klubbisen Micke köpte en ynka lott mest bara för att. Det var bråttom och jag sa liksom ja utan att tänka mig för. Jag var ändå så himla säker på att vi inte skulle vinna.

Så nu sitter jag här med en minst sagt kaotisk blandning av känslor. 65 km löp + 10 km sim är sjukt långt! Typ ofattbart långt!

Visst har jag börjat fundera på att ens fundera på att försöka vara med. Men redan i år? Jag vet inte jag… Jag väger plus mot minus mot plus och minus om och om igen men blir inte mycket klokare.

Plus:

• En unik chans som kanske aldrig kommer tillbaka.

• Micke är en klippa och stark som en björn. Jag tror jag skulle känna mig trygg även om havet är skutbudigt. Micke har dessutom varit med på hela min ”simresa” och har sett mina absolut sämsta sidor med panik, rädsla och ångest.

• ÖtillÖ är både urmodern och urfadern till Swimrun och det blir inte mycket coolare, häftigare och tuffare än så där.

• Vädret har hittills varit extremt gynnsamt. Har vi tur håller vattnet sig varmt ändå till den 3/9. Och marken hyfsat torr.

Minus:

• Det är ruskigt långt! Vi snackar långt över 12 timmars jobb! Non-stop. Kanske i iskallt skitväder.

• Det är snordyrt! (13 500kr/lag) Dvs dyrt som i mycket pengar. Man får dock mycket för dem.

• Det är i havet! Och bland hala klippor, stenar, rötter, berg och annat bröte. Regnar det småspik och blåser orkan blir det inte roligt.

• Jag kommer inte kunna köra de race jag planerat fullt ut.

• Jag behöver få ledigt från jobbet.

Vi har några dagar på oss innan vi måste spika. Förnuftet säger nej men jag ska låta mage och hjärta bestämma. Det brukar bli rätt då.

Om jag vetat att förhållandena kommer bli som i dag hade jag dock inte tvekat en sekund. Varmt och skönt med lagom vind. Hade ingen att leka med så jag körde solo. 160 min utan våtdräkt. Bara Tri-dräkten. Då är det varmt! Och jätteskönt!😍

Lika härligt här. Hela utegymet för mig själv!

Kram från Ingmarie

Det enkla livet

Cykeln ner till Söderbysjön, vattenlöpning, meditation, cykla hem, frukost. Så himla härligt i all sin enkelhet!

Och så mycket enklare att orka jobba sen. Även om jag gillar mitt jobb så har jag börjat räkna ner till semestern om 2 veckor. Hela jag är liksom inställd på att få klockfri tid nu! Därmed inte sagt att den kommer vara sysslolös. OM nu någon trodde det.

Jag har dessutom vunnit ett ”pris” på en lott som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Måste bestämt sova på saken innan jag ens kan skriva om det…

Har du haft din semester ännu?
Kram från Ingmarie

Högen som är som livet

Löpning i allmänhet och backträning i synnerhet är lite som livet. Det går upp och det går ner. När det går upp får man streta på och kämpa vidare så gott man kan. När det går ner får man njuta av vilan och lättheten. Oavsett så ger de där uppförsbackarna (förhoppningsvis) både styrka och uthållighet och nedförsbackarna (förhoppningsvis) både återhämtning och ny kraft.

Mitt gnetande i Hammarbybacken (som ju egentligen är en fd sophög) verkar i alla fall ha gett resultat. I dag klarade jag sju varv av den där 2 km loopen jag gör. Dvs 14 uppför och 14 nerför. 7 km upp och 7 km ner. Ingen vila. Jag bara kör. (Förutom kort fotostopp och påfyllning av vatten när jag var klar.🤪) Addera 50 min för att jag ska ta mig dit och hem så blir det 160 min (svett)löpning. Jo jag är nöjd! Och förbenat tacksam!

Och visst blir jag trött! Benen är helt ärligt inte så kaxiga efter det där. Men jag blev inte tröttare än att jag orkade cykla till Flaten (för att slöa) och simma en sväng. I bikini igen precis som i går. Makalöst! Tror bestämt det där är bland det bästa man kan återhämta sig med!

T.o.m Anders har förresten kommit på att det här med att Sprimma eller Sprada är himla bra! ( Dvs springa + simma eller springa + bada.😄😄😄)

Har jag sagt att jag tokälskar denna sommaren?😍

Kram från Ingmarie

Ingmarie-sommar

Det känns lite som att hur än resten av sommaren blir så kommer den gå till historien som en av mina bästa hittills i livet. Jag mår så himla bra! Det flyter liksom på och funkar med det mesta. En stor del, troligtvis den största, är vädret. Jag vet som sagt var att det är på tok för torrt men det kan inte hjälpas. Jag mår fantastiskt av värmen och solen! Så jag vill otroligt gärna att detta ska fortsätta även när jag äntligen får semester om några veckor. Det kan väl regna på nätterna tänker jag…🤪 ( Och ja, det är ok att kalla mig ego om man tycker så men ärligt talat så är det väl bara Ingmarie-sommar typ var 10e år. I bästa fall..🙄)

Fastän det varit lite mulet i dag så har det varit varmt och perfekt för banintervaller. I alla fall om du frågar mig. Frågar du Fredrik så får du antagligen ett lite annorlunda svar.🙄 Vi körde inte samma varken intervaller eller fart (förutom en kortis för den obligatoriska bilden) men vi körde ändå tillsammans.

För mig räcker det att veta att någon annan sliter där på tartanen för att jag ska skärpa mig ett snäpp och inte sjåpa mig så mycket. Bra blev det i alla fall! Och kul! Och svettigt! För den som undrar så körde jag 2 x 600 m + 3 x 400m + 4 x 300m + 6 x 200m + hopp&skutt. Lite mer och faktiskt lite snabbare än förra gången. 😃

Det är t.o.m så varmt i vattnet att våtdräkten gör att det känns som bikramsimning!

Jag var helt enkelt tvungen att ta av mig den och simma en runda i bara bikini! Och när jag upplever det så där då är det väldigt, väldigt varmt!

Ljuva värme! Må du stanna kvar länge!🙏🏻☀️😍

Kram från Ingmarie

Svårslaget

Förr om somrarna har jag i bästa fall kunnat köra vattenlöpning i någon sjö i 40 min. utan att helt frysa ihjäl. I morse var jag i långt över en timme och var inte ens ljummen när jag gick upp. Makalöst härligt! Det var i princip bara jag, en man som simmade och det förälskade svanparet i vattnet. Bra mycket bättre än en trång bassäng!

Och ett bättre ställe än ute i solen för att meditera en stund är väldigt svårslaget. Fel, det är oslagbart! Och perfekt innan jobbet.

Kram från Ingmarie

Tandläkarspring & magisim

Jag vet att jag sagt det 38 gånger förut, plus minus okänt antal, men jag har verkligen jordens bästa tandläkare! Och han är inte bara det! Walter af Donner har även varit en av vår genom tidernas bästa löpare och han är en rackare på att tipsa om nya bra (om)vägar att kuta på. Min plan var nämligen att kuta hem efter att den där kronan äntligen var på plats. Kuta dit kändes liksom inte så sjysst. ..🤪

Det blev en jättefin (omvägs)runda även om benen var en smula sega. Jag hade ju ingen tid att passa efteråt på min fridag så jag såsade på upp och ner för backarna i behaglig fart.

Onsdag och fridag betyder också att jag kunde vara med Coach Ulf och goa TS-gänget. Alltså jag börjar ju bli snuskigt bortskämd för det blev ännu en sån där obeskrivbart magiskt härlig simkväll. Hela Hellas-sjön är som en (ljummen) jättebassäng med simmare av alla möjliga varianter!

Foto: Rebecca Cederström

Foto: Rebecca Cederström

Foto: Rebecca Cederström

Kram från Ingmarie