Spelar ingen roll hur trötta benen är, springa på stigarna här är alltid rätt. Både för kropp och knopp. I dag sprang jag “korta” vägen, och längre hem, till Äspet för att njuta av skogen där. För mig är det en perfekt blandning av stigar, hav, vyer, platt och backar.
90 minuter senare var jag redo för både jobbet och livet runtomkring. Så himla bra!
Kram från Ingmarie.
Rubriken låter värre än den är. Jag är slutkörd på ett skönt vis!
Det blev sent hem från jobbet i går vilket gjorde att det blev en ganska sen start på denna (lediga) dag. Jag har dock slutat bli stressad av det. Förr nästan skämdes jag om jag sov längre än till klockan åtta och tyckte hela dagen var förstörd. Helknäppt – jag vet!
Man hinner det man hinner och jag hinner nästan alltid mer än jag tror. I dag med.
Vädret hjälper helt klart till att ge mig ännu mer energi än normalt.
I går var det verkligen solskens-löpning!
Samma i dag och dessutom mycket varmare! Vi har haft två-siffrigt här och det behövdes inte ens några vantar. Då är det varmt. Dock har det varit lite blåsigare vilket verkligen märktes när det blev motvind. Skyller på den för att jag blev så galet trött. Verkligen snortrött! Så där så jag nästan stapplade på nedjoggen hem. Ändå sprang jag varken snabbare eller längre än jag brukar. Tror jag. Har i ärlighetens namn noll koll på hur långt jag springer eftersom jag räknar nästan allt i tid. 12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. intervaller + upp- och nedjogg.
Blev nog inte direkt piggare av gympasset heller även om det gick väldigt bra! Känner mig stark och gillar (såklart) att jag kan lassa på med ännu lite mer vikter. Helt klart är det en myt att man inte kan bli starkare bara för att man blir äldre. Precis som det är en myt att man inte kan bygga muskler och bli starkare om man är vegan. Det är nästan alltid den första frågan jag får när det kommer fram att jag inte äter animalier. “Var får du ditt protein ifrån?”
Helt ofattbart att folk inte lärt sig mer. Det är ju 2023 och det finns inte bara oändligt mycket information om vego-kost utan även oräkneliga elit-atleter som är veganer.
Förutom belöning med mat, en liten tupplur, fylld kyl, ett nystädat hem och en tom tvättkorg, allt fixat av oss för vi har varken någon betjänt eller robot(-dammsugare) så har jag belönat mig med det allra bästa av de bästa. Ja du vet…
Det är fascinerande hur havet ändras från en dag till en annan! I förrgår var det så grunt att jag hade nog kunnat gå till Danmark. I dag blev det djupt direkt. Supercoolt! Ändå tror en del folk på att månen och naturen inte påverkar oss. En del tror t o m att vi kan styra naturen. Vad jag vet så har det hittills aldrig slutat väl.
Resten av denna kväll ska jag chilla. Eller nej. Vi hade ju ingen betjänt så det blir nog jag/vi som får hänga upp sista tvätten. Men det gör jag så gärna för hur det än är så är det ett stort privilegium att ha tvätt att tvätta och ett hem att städa. Lätt att glömma bort…
Samma med att känna sig slutkörd. Visst kan man vara trött ibland men det är antagligen ändå inte i närheten av hur många andra människor har det. Jag är det för att jag har lekt. Inte för att jag tvingats leta efter mat och vatten, gräva i ruiner, slava, av sjukdom eller ens hårt fysiskt jobb.
Så egentligen är rubriken bara lurendrejeri.
Kram från Ingmarie
Tidig morgonlöpning betyder fortfarande mörkerlöpning men jag märker en stor skillnad på bara några veckor. Nu var det åtminstone ljust när jag gick på bussen. Det tar sig! Och havet är minsann bedårande oavsett tid på dygnet. Månen också.
När jag kom hem hann jag precis svira om, packa ner handduken och ta mig till gymet för ett Bodybalance-pass. Väldigt skönt och ett perfekt sätt att varva ner på. Jag minns första gången jag var på ett sånt pass. Det var i Albuquerque för många år sedan. Sen dess har jag varit på oräkneliga. En del releaser har varit bra, andra mindre bra och en del fantastiska. Jag har märkt att musiken har en stor betydelse för om jag ska gilla ett pass eller inte. (Inte bara när det gäller BB) Den som var i dag var helt ok och övningarna/rörelserna var väldigt bra. Kanske för att det var övervägande yoga-positioner.
Allra bästa nedvarvingen är ändå de där vinterbaden/kallbaden. Då försvinner allt som virvlar omkring i skallen. Man har ju liksom fullt sjå med att andas och som i dag även att se till att ingenting flög iväg.
Var inte i förrän klockan var nästan 17.30 men det var fortfarande hyfsat ljust. Det är en stor skillnad mot för bara några veckor sedan. Tjoho! Jag vet inte hur det är med dig men jag längtar som en tok efter våren och sommaren.
Kram från Ingmarie
Strålande sol, ljumna vindar och vårdofter! Då valde jag att träna inomhus! Två gånger t o m. Det är väl nästan straffbart på sån dumhet?
Först spinning en timme.
Lite senare en knapp timme styrka.
Jag lyckades inte ens få till badet i dagsljus! Men jag fick å andra sidan detta coola!
Och i ärlighetens namn har jag varit ute en hel del i solskenet. Tre ganska långa promenader så jag förlåter ändå min dumhet.
Kram från Ingmarie
Nu är jag hemma igen! Måste säga att det är en oerhört smidig resa. Från dörr till dörr tar det ca 5,5 timmar och då ingår två promenader och två enkla byten.
Hitta vettigt boende i Stockholm är inte världens enklaste. Antingen är det snordyrt, ligger helt fel, har urkassa recensioner eller verkar bara allmänt skumt. Lyckades ändå hyfsat bra. Dyrt men inte snordyrt, högt upp på Drottninggatan och rummet var helt ok. Frukosten med!
Jag hade hoppats på lite löpsällskap i dag och det fick jag! Det allra bästa t o m! Kajsa mötte upp i Hagaparken och vi fick en riktigt fin runt den. 16 km in på kontot innan hemresan. Fint!
Kram från Ingmarie
Nackdelen med att inte vara här så länge är att jag vill ju liksom hinna med allt. En omöjlighet även om jag hade skippat att sova.
Men om jag får säga det själv så har jag verkligen lyckats plocka ut de finaste chokladbitarna denna dag.
Så här:
Jag började med att springa i solen. Både i stan och på Djurgården. Oväntat pigga ben men det var då det. Efter resten av dagen så kommer de nog ganska säkert inte vara det i morgon. Men det står jag så gärna ut med!
Snabbdusch och ombyte och sen tuben till Bergshamra för att träffa Inger och hennes goa 4-benta vänner. Vi gick en härlig (och kall) runda vid Brunnsviken innan lite fika i deras nya fina WW-lokal. Ett under att jag inte köpte något för den är proppfull av roliga sport-leksaker!
Egentligen berodde det nog mest på ont om tid att jag inte handlade för jag hade ju den där röntgentiden av käken jag behövde passa. Det tog max 3 minuter så jag hoppas det blir bra. Lite långt att åka för så kort grej menar jag.
Den största lekstugan, och det ställe jag längtat till allra allra mest, var dock mitt älskade SoFo-gym. Jag vet att det säkerligen låter helknasigt men jag började nästa lipa av lycka när jag kom dit. Som jag saknat det! Miljön, ljuden, människorna, lukterna. För att verkligen njuta var jag där i flera timmar. Gymade först själv och fick sen sällskap av bästa Kajsa både på ett HIIT Run&Box-pass och ännu lite mer styrka. (Det var här benen blev mosade som du kanske förstår…)
Så galet kul alltihop. Var tydligen så ivrig att jag fick lite blodvite. Men nu är det jämt för jag fick ett liknande på andra benet under lördagens äventyr….
Dagen avslutades på allra bästa sätt tillsammans med Kari på Chouchou. Om du inte varit där någon gång så ska du absolut ta dig dit! Lika galet gott som förra gången!!
Tror bestämt jag kommer somna ovaggad om en stund…
Kram från Ingmarie
Det kommer säkert att bli bra dagar men just nu känns det väldigt, väldigt märkligt, konstigt och liksom avigt att vara tillbaka i 08a land. Om det inte vore för att jag var “tvungen” att åka hit (en nödvändig röntgen som ska göras) så hade jag inte åkt över huvudtaget. Som det kan bli!
Tågresan gick i alla fall väldans smidigt men desto längre norrut desto mer snö. Säkerligen en anledning till att jag helst vill hem igen.
När jag sprang i morse var det nämligen (fortsatt) härlig barmark och en magisk himmel! Åhus och havet alltså!
Fatta mig rätt. Det är samtidigt skoj att vara här och jag är mest tacksam att jag inte känner att “oj, vad jag saknat detta”. Det vore ju faktiskt en smula jobbigt…
Det enda jag saknat är Sats och några av mina vänner. Som t ex Lisa. Att hänga med henne, och då dessutom på Sats, kan ju inte göra mig annat är lycklig!
Kram från Ingmarie
Jag har nog aldrig velat så långt och nära inpå ett lopp som i dag. (Anders har sympatiskt nog velat lika mycket. haha!) Hela veckan har jag velat. När jag vaknade i morse velade jag. När vi åkte dit velade jag och när vi var där velade jag nog allra mest för även om jag fattat att det skulle vara kuperat och utmanande med gegga så hade jag inte räknat med att det skulle vara is. Du vet blankis. Så där glashal så när det går uppför/nerför måste man hålla sig i något för att inte kana iväg. Wintercross run går på Swampabanan som är en känd motocross bana där det går både SM och VM. Dvs det är ingen enkel bana ens om man har hjul att ta sig fram med!
Gyttja kan jag hantera hyfsat. Det är halt men gör åtminstone inte ont när man vurpar. Branta backar är inte några problem men is är en mardröm. Jag var sekunder från att inte ens starta för jag var helt ärligt rädd. I min skalle blir det ju liksom inte bara en liten vurpa. Nej den skenar iväg och jag bryter både rygg, armar och spräcker skallen så det blir tut-tut bilen till närmsta IVA och sen ligger jag där och kan aldrig mer ens stå. Sånt händer faktiskt! Så ja du fattar va? Det var mycket krafter som gick åt bara att ta ett beslut. Tur att jag inte visste där och då exakt hur branta backarna var… För jo, jag startade. Två gånger t o m! Först ett varv (4km) och sen två till. Enda målet var att åtminstone klara ett varv med alla ben i behåll.
De proffsiga hade såklart dubbar men mina fötter börja gråta bara av tanken på något sånt. (Vilket är bra på så vis att jag aldrig ens behöver fundera på om jag ska/inte ska det.) Det var en extremt lugn start. Det var inte bara jag som fick hålla mig i staketet för att komma uppför den första ishala backen vilket genast gjorde att det kändes lite bättre. Jag må ha varit en av de äldsta där men jag ville ju inte vara en av de mesigaste. Haha. Efter andra backen började berg- och dalbanan. Upp-ner-upp-ner-upp-ner, kurvor hit och dit och jag hade ingen aning om var jag var till slut. Mitt enda fokus var att inte trilla. Efter drygt 3 km (tror jag) och en riktigt brant lerbacke uppför kom en ännu brantare och lerigare nerför och det var då min svindel satte in. Helst hade jag velat skippa den helt, eller åtminstone åka på rumpan ner, men på något vis tog jag mod till mig och hakade på de andra. Och klarade det! Väl i mål var jag inte ens trött. Backar alltså! Älskar dem!
Det var en hel timme mellan starterna så det fanns gott om tid att ladda om. På gott och ont. Man hinner ju bli seg också så jag joggade runt för att hålla värmen och energin vid liv. Anders kom i mål lite efter och var lika glad han! (Men han nöjde sig där.)
De andra två varven var ännu roligare! Dels hade en del is hunnit tina bort så det inte var riktigt lika halt och dels blev jag lite modigare. Faktum är att de varven gick snabbare än mitt första trots att de var två och trots att jag borde varit tröttare. Men vet du, jag blev aldrig trött. Jag pinnade på så mycket jag bara kunde i backarna när det var “säkert” och kröp på alla fyra när det krävdes för att inte åka baklänges. Sista varvet sprang jag om en efter en och hade jag bara kunnat springa som jag velat hela loopen hade det garanterat gått ännu fortare för jag kände mig urstark!
Jag var skitnöjd i mål! När man gjorde båda vann man “Dödsskallen”. Det blir något att berätta på hemmet när den tiden kommer. Hamnade någonstans i mitten på båda loppen men först bland oss mer mogna damer. (Dvs 50+) Börjar nästan fundera på om detta kanske är min nya grej! Minus halkan vill säga. Att jag klarade backarna så bra tackar jag styrketräningen för. Åhus är ju liksom inte jordens mest kuperade… haha!
Det här vill jag göra om! Wintercoss Run är verkligen ett riktigt terränglopp och får lätt 5 av 5 stjärnor. Trivsamt, roligt, festligt och extremt välarrangerat! Ett extra plus för solen!
Nu var det så himla bra att jag dessutom hade vunnit en “After Run” på Trydes som ligger några stenkast från banan. Ännu en pärla som är ett måste att besöka om man är i trakterna. Jättemysigt och supertrevligt. Maten var outstandning (vego!) och dessutom bjöds det på vackra hemgjorda semlor!
När man sprungit lopp får man ha sin(a) medalj(er) runt halsen. Det är sen gammalt. 🙂
Sen blev det som det så ofta blir. Badviruset grep tag i mig. Vi var först inom Simrishamn men där var vågorna så höga att jag inte vågade. (Hade väl förbrukat allt mitt mod…) Men i Kivik, där blev längtan stillad!
För mig har detta varit ett perfekt sätt att fira inte bara Löpningens dag utan även livet och att vi bor i Skåne!
Hur har du firat?
Kram från Ingmarie
I går var det vår (nåja) och i dag blev det plötsligt en grå sörja av jag vet inte vad. Regn, snöblandat jox och sen ännu mer regn. Men det är ljust längre! För bara två veckor sedan var det kolsvart ute redan när vi simmade. I dag var det minsann ljust ända till slutet!
Körde en serie med 4 x (200-100-50) m + insim, drills och avbad. Gick riktigt bra faktiskt!
Trodde axlar och rygg skulle vara stendöda efter morgonens gympass men det kommer kanske i morgon… Men det gör inget för då är det ju Löpningens Dag och då ska benen (förhoppningsvis) vara de som jobbar mest!
Under en timme på gymet hinner jag väldigt mycket. Vila/babbla är trevligt men när jag kör då kör jag. Fokus överkropp rakt igenom i dag.
Gå med vikt ovanför huvudet är jobbigare än det kan verka. Grymt bra övning!
Stak-intervaller har tydligen blivit min nya grej. Effektivt och svettigt!
På tal om morgondagens tema så har jag ännu inte riktigt bestämt mig för vad det blir. Jag har tre val och alla är bra på sitt vis. Träna själv, provspringa Stävie Trail, eller vara med på mitt hittills kanske galnaste lopp.
Skönt jag kan vela och fundera tills i morgon…
Kram från Ingmarie
