Vila eller inte?

Jag har förstått att det finns många som tycker vilodagar från all slags träning är både bra och viktigt. Jag tillhör inte dem. I alla fall inte om man som de allra flesta har ett ganska inaktivt liv för övrigt.Mitt jobb är förvisso inte stillasittande men jag kan ju egentligen heller inte påstå att det är jättefysiskt krävande även om jag står och går många timmar varje pass. Å andra sidan är det väl kanske också just därför man ska träna. För att orka gå och stå.🤪

Jag tror helt ärligt att många vilar för mycket. Och då menar jag inte elitidrottare som lever på det. Mina “vilodagar” är i princip de dagar jag inte kutar men det betyder inte att jag inte tränar. Helt ärligt minns jag inte när jag hade en helt träningsfri dag sist. Jag tycker liksom inte att jag varken vill eller behöver det. mycket tränar jag inte. Och det betyder ju inte att jag tränar stenhårt varje gång. Vissa dagar kör jag dubbelpass och då är det minst ett lite lugnare. I dag “vilar” jag och då blev det vattenlöpning och cykel till och från jobbet.

Hur tänker du? Helvila eller inte?

Kram från Ingmarie

När man egentligen vill något annat

För första gången sen jag började på Södersjukhuset så hade jag ingen lust att behöva åka dit i dag. Hade mycket hellre varit ledig och hållit mig vid/i vattnet. Dels för det ljuva vädrets skull, dels för att vi håller på att rensa och fixa hemma så jag får ordning i mitt lilla “målar-rum” och dels för att jag visste att det skulle vara tokmycket att göra på jobbet. Men nu är det som det är och jag kan och får ju som sagt var gå hem när mitt pass är slut.🙏🏻

Och jag fick en jättefin förmiddag! Fredrik orkade dras med mig även i dag så det blev en härlig swimruntur i och runt Hellas.

Kram från Ingmarie

Många steg men få meter

I dag hade det varit intressant att ha stegräknare på jobbet för rackarns vad jag traskat många steg. Men det handlar inte om några långa avstånd utan det är liksom bara fram och tillbaka och hit och dit mellan patientsängarna, dator och läkemedelsrum.

Lite samma sak med vattenlöpning faktiskt. Man kan springa länge och ta många steg men totalt blir det inte många meter. Fast vad gör väl det? Bra träning är det oavsett och extra härligt att få vara ute i solen en stund!

Kram från Ingmarie

Midsommarafton

Många piffar till sig med folkdräkt eller någon annan finklädsel på midsommar, har blommor i håret, dansar och äter jordgubbstårta. Jag har fått hålla till godo med landstingets icke så tjusiga mundering. Tur jag gillar mitt jobb.🤪

Men jag har för all del även haft löparkläderna på. I 90 sköna regnfria minuter minsann! Och börjat planera för en lite senarelagd midsommar-fest. 😄

Och även om det varit oväntat mycket att göra på jobbet så har vi sett till att få i oss av den goda buffén som dukades upp.

Inklusive jordgubbar!

När mitt pass var slut kunde jag ju dessutom gå hem på mina egna två ben, har lungor och ett hjärta som funkar utan hjälp och har full känsel på hela kroppen. Så det är faktiskt inte synd om mig någonstans.

Hur har du firat denna afton?

Kram från Ingmarie

Det finns (nästan) alltid någon liten fördel att haka upp sig på

När man (redan) saknar de där riktigt goa varma dagarna som maj bjöd på så gäller det att försöka se fördelarna med “bara” 20 plusgrader och moln.

Det finns t.ex ingen risk att man kommer svettig till jobbet efter att ha cyklat dit. Inte ens om man trampar järnet upp för Sjukhusbacken. Det är heller ingen större risk att det är knökfullt på Eriksdalsbadet. Däremot vet man med bestämdhet att bastun känns extra ljuvligt efter att ha varit i plurret en längre tid.

Det är också helt ok att vara “tvungen” att sitta still en hel utbildningsdag på jobbet när man vet att det är ganska svalt ute. Särskilt när man har denna vyn!

Klena försök till fördelstänk för en sån som mig som vill ha minst +25 grader och sol mest hela tiden men visst lyckades jag ändå ganska bra?🤪

Kram från Ingmarie

Drillad under jord

Södersjukhuset har, som antagligen de flesta sjukhus, många våningsplan. Och “byggkroppar”. Det är inget jättesjukhus men det är ändå ett av både Stockholms och Sveriges största. Men allt syns inte! Vad många kanske inte vet är att det även finns våningar under markytan. Fyra för att vara mer exakt. Några innehåller vanliga kulvertar men där finns även olika verksamheter. Allra längst ner finns det sen rum i händelse av krig eller om det t.ex krävs sanering. Där ligger också “Bergsrummet” och det är där jag har hård-drillats tillsammans med några av mina kollegor hela dagen. Vi har repeterat och gått igenom teoretiskt såväl som praktiskt A-HLR för vuxna, S-HLR för barn samt vad och hur man gör vid drunkningsolyckor, andnings- och luftvägsstopp oavsett ålder. Tunga och svåra grejer såklart men hur tokigt det än låter så tycker jag det där är kul! Superkul t.o.m! Och oerhört lärorikt. Gemene man behöver såklart inte kunna det vi måste kunna men alla bör verkligen, verkligen kunna HLR och vad man gör vid luftvägsstopp. Läs gärna mer här. Och även om du gått en utbildning så kom ihåg att repetera den åtminstone vartannat år. För tro mig. Man glömmer! Plus att riktlinjer kan ändras.

När jag väl cyklade från jobbet var min hjärna absolut överfylld, och kroppen som en blyklump. Våning minus 4 är nämligen en smula (läs mycket) instängt och 100% fönsterfritt. Jag var så där trött så jag inte trodde jag skulle orka trampa hela vägen hem men efter lite sim och vattenlöpning fick jag ny kraft!

Ja i alla fall så pass mycket att jag orkade ta mig hem. Just nu sitter jag som en ostbåge i fåtöljen. Men jag är tacksam som attan över allt i dag och för att jag har min hoj. Inte enbart för att jag då kan slippa en hel del av det där krånglet utan även för att jag med hjälp av den kan hämta riktigt stora paket!

Exakt vad får du reda på i morgon. Eller kanske på torsdag för i morgon händer annat skoj!

Kram från Ingmarie

När livet krånglas till

För mig är det viktigt att vardagslivet flyter på så bra och enkelt som möjligt. Du vet sånt som t.ex nära och smidigt till jobbet, affären och träningsställen. Så det här med att SL i dag började med sin gigantiska restaurering av bl.a “min” gröna linje (och snart även vissa delar i city när Söderströmsbron ska fixas till) är si så där skoj. Restiden är plötsligt tre gånger så lång och vi resenärer tvingas byta tåg x flera och trängas ännu mer eftersom även regelbundenheten av tåg försämras. Och så här ska det vara till 19/8! 😱 Jag vet att det är lyxproblem men det hjälps inte. Vardagslivet har krånglats till ordentligt. Och de har inte ens vett att ge oss gratis kort. Eller åtminstone reducerat pris.

Jodå jag både kan och ska cykla till jobbet men helt ärligt så är det inte jätteskoj att behöva cykla hem vid 22 när man är tröttmössa. och jodå. Jag har redan gnällt och mina åsikter är skickade till ledningen. Det må vara många som snart går på ledighet och många som drar ner på öppettider, men t.ex sjukvården pågår ju 24-7 oavsett. Och vi behöver fortfarande komma hem i hyfsad tid så vi hinner sova innan nästa pass.

Men allt ligger ju tack och lov inte “långt” bort. Hela härliga springskogen finns ju i princip in på husknuten och jag har massor av utegym att välja på. Just i dag blev det Kärrtorps. Bra med plats och lagom stora stenar.

I morgon vägrar jag SL. Kanske hela veckan förresten…

Kram från Ingmarie

Morgonstund

Jag tror någon eller något försöker få mig till morgonmänniska. Eller i alla fall till en morgonsimmare. För vad kan det annars betyda när jag kravlar mig upp i snorottan, cyklar till Hellasgården och möts av detta fantastiskt vackra?

Redan klockan 07 (jo du läste rätt) var jag och resten av TS-gänget redan i vattnet för att drillas av Coach Ulf. Så himla skoj! Jag frös inte ens trots att vattentemperaturen sjunkit till ynka 16 grader.

Coachen simmade förresten också. Både med oss för att tipsa och korrigera, och sen för egen skull. Det är en fröjd att se! Så vackert att jag glömde fota! Ja så nördig har jag tydligen blivit.🤪

8.30 var vi klara och jag ensam kvar på bryggan. Nästan på hela stället faktiskt. Det var magiskt! Passade på att göra min dagliga meditationsstund innan jag cyklade hem igen.

Det satt bra fint med frukost och lite siesta innan jobbet efter den starten. Det tar nämligen på krafterna att vara snorotte-morgonsimmare men det här kommer jag garanterat göra om!

Kram från Ingmarie

Nationaldagsfirande

Vi i Sverige har tur och är extremt lyckligt lottade som lever i ett fritt land där vi tillåts fira vår Nationaldag i princip hur vi vill. Finklädda och med flagga eller inte. Viktigast är ju på något vis ändå att vi firar just det att vi har fred, vi strävar efter jämställdhet och att vi har yttrande-, åsikts- och religionsfrihet. Vi har även fri press, allemansrätt, demokrati, sjukvård och skola för alla och en infrastruktur som trots allt funkar ok.

Låt oss aldrig glömma det! Aldrig, aldrig!

Det är så lätt att ta för givet och även lätt hänt att man tror på de högerextremistiska partier som vill få oss att tro att detta hotas om vi inte stänger våra gränser.

Det verkar som det verkligen har firats också! I alla fall var det fullt ös både i Bagis och Kärrtorp. Själv firade jag med ett jättehärligt löppass + utegym tillsammans med Sophie. Vi kom på att vi inte setts sen i höstas (!!!) så det blev en ganska lång runda för att vi skulle hinna snacka av oss lite.

Resten av dagen har jag tjänstgjort på sjukan och därmed även (förhoppningsvis) gjort lite gott för andra som inte kunnat fira särskilt mycket alls.

Så berätta, hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Gruppträningar

Jag ljög lite när jag skrev att jag haft avslutning med ett av mina företag men jag ljög visst där. Eller kanske inte direkt ljög förresten för hur kunde jag veta att de ville ha mer? Men det ville de! Och jädrans var de körde på bra! Jag är verkligen djupt impad! Men som de säger, utan gruppen (och mig) hade de aldrig utmanat sig själva på det viset. Vi växer helt enkelt oftast i grupp. Om den är positiv, tillåtande och trygg vill säga. Detta gänget har verkligen alla de egenskaperna.

Precis samma som jag känner med Coach Ulf och Team Snabbare. Jag lyfts! Även om jag emellanåt är “sämst” så blir jag liksom ändå “bäst”. Samma med gänget i Sickla Swimrun. Det är liksom alltid roligt och lättsamt även om det kan bli som ett race och gå undan som attan ibland. Jag hade inga stora förväntningar på kvällens pass för hela kroppen var kolaseg i förmiddags när jag kutade med gruppen + transportsträckorna. Faktum är att jag nära på ställde in men vilken tur att jag valde att prova för det var krut i gumman minsann! Trots att det var höstkallt före och långt ifrån något Ingmarie-väder. Ångrade bittert en kort stund att jag inte tagit på mig min Dryrobe.

Det var därför så himla ljuvligt att få simma för det var nog 10 grader varmare i vattnet än i luften. Märklig upplevelse! Blev också extra peppad av att jag faktiskt både simmade och kutade om några jag alltid legat efter innan. Whoop whoop! Hade jag kört ensam hade jag garanterat inte tagit i på samma vis. Som sagt var, en bra grupp stärker! Körde ett extra varv av bara farten och kände mig såklart extra nöjd när vi var klara.

Verkar som om mitt flit visar sig nu. Samtidigt är jag väl medveten om att det kan vända snabbare än fort så jag njuter på så länge det varar.🙏🏻

Kram från Ingmarie