Tillbaka på fastlandet

Vet inte om Garmin hade druckit för mycket dansk öl eller om jag maskade de där 25 km och 1000 + höjdmetrarna i lördags men den tyckte jag skulle köra ”sprint” i dag!
Men hallå alltså!
Även om jag hade kunnat så känns det ju oerhört osmart när man är 59+ år att göra en sån grej mindre än två dygn efter även om jag maskade.
Jag lyssnade såklart inte på det där utan lufsade runt en kort liten runda i morgonsolen innan avfärden hemåt igen. Milde himmel så fint! Det fanns triljoner skogsvägar och stigar att välja mellan så det var kanske tur i oturen att jag hade en färje-tid att passa för annars hade det kanske blivit på tok för långt. Hur det än är så är jag ju inte 55 längre och kroppen behöver lite mer återhämtning.

Återhämtning behöver dock inte betyda ”ligga på soffan”. Det räckte med båt- och bilturen hem för att jag skulle få rumpskav.

Efter att ha packat upp allt (det måste förresten vara bland det tråkigaste som finns) och en tupplur på soffan på balkongen (ljuvligt) så drog jag till gymet för ett litet lätt överkropps-pass och sen en härligt svettig ”Core & Mobility”klass på Bindu. Det är perfekt återhämtning för mig!

En sak som slagit mig flera gånger i dag är hur himla häftigt och fascinerande det är att man kan börja sin dag på ett ställe på en ö i ett annat land för att avsluta den i soffan hemma.
Visst är det coolt även om just Danmark och Bornholm inte är varken jättemycket utomlands eller jättelångt borta? Och jag är obeskrivbart tacksam för de dagar vi fick på den fina ön.

Kram från Ingmarie

Hammer trail 2025

Jag förstår att Hammer trail kallas för Danmarks hårdaste traillopp.
Mamma Mia. Det var mer än en gång jag undrade om benen skulle vika sig eller om jag ens skulle överleva eller trilla ner för något stup och bli upplockad i olika delar. Nej jag skojar inte.

Vi var i perfekt tid till loppet och behövde bara gå en kort promenad till startområdet. Det blåste rejält och jag frös så jag skakade. Därav både jacka, vantar och pannband…

Men du vet hur det är. Det tog typ 20 minuter sen var värmen tillbaka i kroppen och allt det där extra åkte av. Resten av tiden var det faktiskt perfekt temperatur och jag tackar vädergudarna för att det inte hade regnat för då hade jag garanterat inte kunnat hålla mig på benen.
Tydligen är banan aldrig samma från år till år vilket gör att det aldrig går att jämföra men själva sträckorna är desamma på våren. (På vinter-upplagan är de något kortare.)  Det finns massor av olika klasser att välja mellan och jag hade som sagt var valt ”mellan-distansen” 25 km och Anders 8 km. Längsta är 50 miles och även om jag vet att man aldrig ska säga aldrig så kan jag nog säga det om att försöka ta sig an den banan. Inte ens 50 km är jag sugen på.

25 an är ett 17 km varv + den där 8an som även går upp på Hammeren Fyr. För mig var det dock inte varken vägen dit upp eller något annat upp heller som var det jobbigaste. Det fanns betydligt värre utmaningar…

Men jag tar det från början.  Starten gick i exakt tid och vi var många som valt just 25an. Som alltid känner jag mig som en fjant bland alla andra coola ”riktiga” traillöpare med dubbade skor och tonade glasögon.

Som planerat tog jag det lugnt från början men första halvtimmen var ändå slitig för jag tyckte det var jobbigt att andas. Kändes som jag hade damm i lungorna och det hade jag kanske för dammet yrde verkligen!
Gillar man inte backar så är detta lopp inget att ens fundera på för de kommer i princip direkt, de är många och ibland sjukt branta både upp och ner. Dessutom är det ett gäng trappor inlagda. Men belöningen i form av utsikter som aldrig kan beskrivas gör att man glömmer mjölksyran fortare än kvickt.

De första 17 km är utan tvekan de finaste. Jag var helt lyrisk och var utan tvekan den som ropade wow, OOOH och kolla så fint  flest gånger och när vi sprang genom ramslöks-ängarna höll jag på att andas ihjäl mig för åh vad det luktar gott! Vi sprang över ängar bland kossorna (tack och lov var de totalt ointresserade av oss), förbi små byar, uppför på stigar, nedför på stigar, över/under stockar, uppför branter, nedför branter, genom stenbrott, utmed havet, förbi gigantiska klippblock och genom vitsippehav och grönskande bokskog. Vi var även upp och igenom Hammershus slottsruin! Vilken tur vi inte betalade snordyr parkeringsavgift i går för att kolla på det på avstånd. haha

Den första rejäla utmaningen för mig var någonstans efter Vang när vi skulle rakt ner, ja rakt ner, till havet. Stigen var förvisso torr men det var full av rullgrus och rötter och lider man som jag dessutom av svindel så blir det inte direkt enklare…
Jag är tacksam de som var bakom inte hade bråttom utan tvärtom sträckte ut både en och två hjälpande händer. Det var lika brant uppför och även om det är fysiskt jobbigare så är jag säker på att pulsen var lägre än nedför. Så mesig är jag.

Efter 17 km fortsätter man på den där 8an och helt ärligt hade jag kunnat vara utan den för det var på tok för mycket bröte för min del och ffa var biten på klipporna en mardröm. Här var jag verkligen verkligen utanför min bekvämlighets-zon och det är nog mest ett under att jag inte stöp eller fastnade någonstans.

Vägen upp till fyren var egentligen inga större problem förutom att jag höll på att stupa då foten fastnade i ett snår.

Jag hade hoppats på lite löpvänliga stigar efter de där vidriga klipporna men tji fick jag. Det var upp och ner och kringelikrok i princip hela tiden och för att inte snubbla höll jag blicken nedåt och höll på att springa på en stor get som plötsligt dök upp!
De där sista 8 km var bland de långsammaste jag tagit mig igenom någonsin just för att det inte gick att kuta och helt ärligt blir jag lite less när det är så.

Men jag tog mig i mål utan nästan en skråma och jag är både supernöjd, jätteglad och obeskrivbart tacksam! Undrar dock om strumporna någonsin kommer att bli vita igen…

Anders som ju känner mig ganska bra trodde nästan inte jag skulle ta mig runt de där sista 8 just pga allt bröte så jag är extra nöjd över att det dessutom gick snabbare än jag hade trott. Är sjukt glad att jag gnetat både backar och benträning på gymet för det hjälpte säkerligen! Anders är en gammal orienterare så han klarade av brötet finfint. Värre med backarna…

Kön till maten efteråt var evighetslång men det var det värt!

På hemvägen stannade vi i Hasle för jag hade en liten önskan kvar…

Nu är vi tillbaka i vår lilla stuga och chillar för fullt.

När jag var på väg ner för de där branterna så svor jag på att aldrig göra detta lopp igen men nu så här efteråt så har jag ändrat mig men nästa gång kommer jag troligtvis att nöja mig med den fina delen och ”bara” kuta 17 km. Men som sagt var, man ska ju aldrig säga aldrig!

Tack Hammer trail för en magiskt äventyrlig och fin dag!

Kram från Ingmarie

Hoppas kan man alltid

Det gäller att ha stenhård disciplin när luften är varm, solen skiner, blommorna blommar, naturen har precis alla gröna färger som finns och benen är fulla av spring när man ska springa ett garanterat snorjobbigt lopp om två dagar.

Men om det är något jag är bra på så är det nog just att ha disciplin så jag höll mig i skinnet och både tog det lugnt och skippade att förlänga. Jag hoppas denna känslan är kvar på lördag!

På jobbet går det omöjligtvis att spara benen så i morgon ska jag turbo-vila dem.

Kram från Ingmarie

Hoppas vädergudarna vill vara med mig

Man kan ju inte kolla väderprognoser allt för tidigt för de förändras ju fortare än jag hinner säga pannkaks-smet men när jag började för någon vecka sedan så var skulle det bli sol och typ 18 grader på Bornholm på lördag.
Nu ser det ut så här.

Nio grader kan jag stå ut med men regnet kan jag absolut vara utan. Tror det blir jobbigt nog ändå på Hammer trail utan att jag behöver slira runt i lera också.

Nåja, det blir som det blir och jag kan inte göra något mer än att gilla läget och ha rätt kläder med mig. Fast jag kommer garanterat kolla extra flitigt på väder-appen och be till vädergudarna om både uppehåll och sol. Vem vet, det kanske funkar?

I dag har det i alla fall varit kalasfint väder och jag fick för mig att 3 x 10 minuters intervaller var en bra sak att göra. Det var det nog egentligen men träningsvärken från i går gjorde sig verkligen påmind! Det som var bra är att jag ändå inte helt tvärdog även om jag blev väldans trött och att jag återhämtar mig supersnabbt!
Hade ett par nya Distance-skor på fossingarna och som alltid så kändes det som jag studsade fram!

I dfag var också fagen för invigning av vår terass. Förra sommaren blev det aldrig pga av ”fågel-bekymmer” men vår hyresvärd har fixat allt jättebra så nu har vi en oas där på 14e våningen!

Naturligtvis var jag nere vid havet också. Underbart för trötta muskler att få flyta runt i vattnet. Börjar så smått planera för 2025 års OW-premiär och jag längtar verkligen som en tok!

En annan toppengrej för musklerna och huvudet oavsett vad det gäller är Yoga och för mig som gillar värme är Hot yogan extra ljuvlig. Tänk att ha ett sånt bra ställe nästan runt hörnan. Lycka!

Kram från Ingmarie

De fina små-solarna

Det finns otroligt mycket jag inte förstår och en sak är hur man inte tycker dessa små solar är fina utan kallar dem för ogräs. Hur är det möjligt och varför?

Blev en runda i skogen både i går och i dag och milde himmel vad det är vackert med allt det gröna och alla blommor överallt!

I dag har jag varit ledig och hunnit med en sväng till Halmstad för att hälsa på pappa och hämta upp/hänga med lillebror Daniel. Även om jag inte känner jättestarka band med min pappa så gör det ont i hjärtat att se hur liten och ynklig han har blivit. Jag fattar ju att och hur det blivit så men ändå känns det så konstigt och märkligt hur det kan bli för en åldrande människa. Det är bla därför jag håller igång som jag gör för om vanorna och styrkan inte byggs nu medan jag kan så kommer det garanterat bli jättesvårt när jag inte kan. Jag vill kunna bära mina matkassar, gå upp ur sängen, resa mig från toastolen, hänga på gymet, ta mig framåt och laga min egen mat även när jag är 85+. Visst kan saker och ting hända som ställer till det men vi kan verkligen göra massor själva både för kropp och knopp för att vara friska och pigga även som äldre.
Hur som helst var det en mysig eftermiddag.

Måndags-racet på Sats var lika skoj som alltid även om jag nästan dog på den där Air-biken. Den och burpees är nog det jobbigaste jag vet!

Vilka gym-övningar är de jobbigaste du vet?

Kram från Ingmarie

Pb och finbesök

Att jag skulle sätta nytt Pb i marklyft har jag nog aldrig tvivlat på men att det skulle ske just i dag trodde jag dock inte.

Om det var de ändrade planerna eller om det hade skett oavsett kommer jag aldrig att få veta och det spelar ju heller ingen roll.
Planen var intervaller på förmiddagen, styrka på kvällen och dessemellan finbesök.

Intervaller blev det som planerat. 20 x 60-30 sekunder. Blev trött men hade ändå power i benen och mycket energi. Härlig känsla!

Sen blev det lite grus i planerings-hjulet men det var inte så stora stenar än att det gick att omplanera.

Anna och Fredrik skulle cykla till oss men så hände det ena och det andra (du kan läsa på Anna´s sida om allt från avbruten cykling till teknikstrul och felcykling) så då allt blev försenat hade jag plötsligt en massa tid över. Det var då jag tog det blixtsnabba beslutet att dra till gymet direkt.

Började som vanligt med lite lättare vikter på marklyftet. Tyckte det kändes ganska tungt men fortsatte samtidigt som jag gick ner i reps och lastade på. Plötsligt var jag på mitt gamla Pb och det kändes så bra att jag la på ett kilo till.
Det blev ett nytt Pb!

14 kilo mer än min vikt och jag tror jag skulle ha klarat lite till faktiskt men man ska sluta när man är på topp, eller hur?

Såklart ingen revolutionerande varken grej eller vikt för många men för mig är det stort så HURRA!

Sen kom de äntligen. Anna & Fredrik. Älskar att hänga med dem och vi hann med både mat på ett av mina favvoställen Linneaträdgården, fika hos oss och ett ljuvligt dopp i havet. Det sistnämnda var det mycket märkligt bara jag som ville njuta av…

Kram från Ingmarie

Snart dax för nästa skojighet

Om en dryg vecka så hoppas jag vara på Bornholm och stå på startlinjen till ”Ett av Danmarks tuffaste trail-lopp”. Man kan välja mellan 8, 17, 25, 50 km + 50 miles. Jag valde svenskt lagom 25 km. Det kommer garanterat att räcka både för att uppleva och för att få trötta ben. Väldigt mycket upp och ner (om jag fattat det rätt så är det ca 1000 höjdmeter) och en massa bröte så det kommer bli en del timmar där ute. Jag längtar och vädret verkar bli perfekt!

Så idag gjorde jag ett sista lite längre och ffa backigare pass. 18 km inklusive 20 (!) gånger upp och ner för ”Kinesiska muren backen”. Varje varv är ca 600 m och 45 höjdmeter.

Jag kände mig hyfsat stark hela tiden men det är klart att benen blev trötta. jag kommer dock inte köra några galna crosstraining-pass dagen innan som i går så jag har förhoppning om att de kommer vara jättepigga. Haha!
Det enda som egentligen oroar mig är att jag har en ”inåtvänd” blodblåsa under en av mina tår som är ur led (kom på ÖST) och den stör en del. Men det är inget farligt så jag får bara hoppas den hinner bli mindre till den 3/5!

Badet satt fint efteråt kan jag berätta! Nästan 10 grader i vattnet så nu är det vårbad!

Hot Yogan var en perfekt avslutning på denna dag. 75 minuter svettfest! Visst har jag sagt att jag älskar detta ställe och att bo här?

Kram från Ingmarie

 

Bra trötthet

Det var inte riktigt lika pigga ben i dag som i går och det vore ju såklart märkligt om de hade varit det. Då hade jag nog trott jag bara drömt om gårdagens skojigheter.

Faktum är att jag gillar trötta ben/trött kropp när det är pga av att jag fått ta i och ta ut mig. Då kan jag verkligen njuta av att såsa omkring några dagar. Vara trött pga jobbet är däremot inte riktigt lika trevligt..

Jag är också extra tacksam över att jag inte har ont någonstans. Nästan inte ens fötterna. Men bara nästan för de är aldrig helt smärtfria. Det handlar liksom bara om olika grader på smärtskalan.

Och naturen, den som inte blir lycklig av den tycker jag väldigt, väldigt, v-ä-l-d-i-g-t synd om!

Kram från Ingmarie

 

Annandag påsk med fart & fläkt

Ibland undrar jag verkligen vad det är som gör att man en dag kan vara så sovtrött så det nästan är omöjligt både att vakna och uppbåda energi för dagen trots tillräckligt med sömn medan man andra dagar är som värsta turbo-motorn + duracell-kanin.
Som i dag.

Förutom att jag/vi har städat hela lyan, köpt växter och lite ute-möbler, handlat plus gjort matlådor så har jag kutat intervaller som gick som tjohejsan!
Planen var 12 x 2 min men det blev 16 bara för det kändes så bra! Det gäller ju att passa på då, eller hur?
Jag blev absolut trött men det fanns liksom power i kroppen ändå.

Ledig måndag betyder som bekant dubbel svett-fest på Sats. Vi är nu inne i en ny 8-veckors period på Strength-passet och det nya fokuset är benböj. Jätteskoj och en rejäl utmaning!

HIIT-passet var en höjdare och jag blev så trött att jag nästan inte orkade ta mig upp efter sista varvet. Underbart!

Kram från Ingmarie

Nedräkning

Påsk-jobbandet är över och jag har börjat räkna ner.

Jag har nämligen sagt upp mig.

Det har inte varit ett helt enkelt beslut för trots bristen på pauser, den konstanta röran, oron över att missa något och/eller göra fel, bristen på plats(er), den höga ljudnivån, bristen på struktur,  letande efter läkare/läkemedel/vårdplatser, underbemanningen och den etiska stressen som ständigt gnager så är jobbet oftast roligt och 99% av kollegorna toppen.
Men jag fick erbjudande om ett annat jobb som jag är nyfiken på och som väldigt sällan har lediga tjänster så jag sa ja. Samtidigt vet jag inte om det är ”min grej” men jag vill verkligen prova. Akuten finns kvar och jag är välkommen tillbaka om jag vill vilket är jätteskönt att veta.

Det nya jobbet börjar i slutet av maj och kommer vara betydligt annorlunda och högst troligt mycket lugnare på många plan.
Vara ute i skogen kommer jag dock vilja och behöva oavsett vad och hur det blir.

Även om det blev väldigt hastigt kallare så har värmen som var och regnet som kom gjort att naturen har exploderat i grönska. Så galet fint att det är snudd på ofattbart eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie