Löpning

Frysigt och geggaskit

Om ca 2,5 månad går  Hellas Winterswim Open och jag har på något magiskt vis lyckats anmäla mig till tre sträckor. Inga långa sådana men ändå. De ska simmas! Men jäklar vad skoj och spännande det ska bli! 😃 För att inte tala om vilken rejäl utmaning det blir för en fryslort och värmeälskare för mig.

De nya bryggorna är redan på plats.


I jämförelse med i dag så kommer det garanterat vara betydligt svalare både i vattnet och på land. Det är inte i och för sig inte särskilt varmt någonstans nu om nu någon undrar. 🥶 Fast det var varmare i vattnet än på land… 😁 Och det är fortfarande bara coldswim. För att kallas ice-swim måste det vara under 5 grader Celsius.


10 minuter var jag i. Inget märkvärdigt alls men allt räknas! Vad tycker du förresten om mössan? Det är en f.d kollega som gjort den och jag älskar den!

 


Jag gjorde en liten film men den funkade inte alls här. Men du hittar den på Insta (Ingmarie_yoging ) om du vill se den.

Efteråt ser det ut ungefär så här. När jag väl fått på mig alla kläder vilket tar sin lilla tid…

För jo det är kallt! Jättekallt! Det finns varm o go bastu i Hellas men jag kör “the natural way”. D.v.s jag får lov att tina upp på egen hand med varma kläder och hett te. Det hjälper hyfsat. Faktum är att det jobbiga är varken att gå i, simma eller att tampas med att få på kläderna efteråt eftersom jag huttra så in i bängen mycket och hela kroppen liksom vägrar hjälpa till. Särskilt fingrarna.. Nej, det jobbigaste är att cykla hela vägen dit och hem.

Dit för då hinner jag fundera på om jag verkligen ska göra det här (The Monkey-mind är i högform där) och på vägen hem så skakar jag som ett asplöv och både fingrar och fötter är totalt bortdomnade hur mycket jag än vevat med både armar och ben. Genom den hårda vägen har jag sen lärt mig att inte duscha direkt när jag kommer hem hur lockande en varm sådan än är. För snabbt tinade fingrar och tår gör nämligen djävulusiskt ont! 😱 Jag hade på något vis också glömt (läs förträngt) att vi har vintertid nu och att det mörknar nästan innan min lunch har smält undan så det var tur jag kan vägen genom skogen så väl som jag gör.

Löppasset var väldigt mycket varmare. Två timmar i gegga och lera gjorde mig både lycklig och lagom trött. Och skitig. Skorna, och sockarna, som var vita för inte alls längesedan kommer dock aldrig bli sig lika igen. Men det var det värt!

Kram från Ingmarie

När skenet bedrar

Man brukar ju säga att en bild aldrig ljuger men det vet i sjuttsingen. Rent spontant tycker jag denna bilden ser ganska mysig ut. Som om det är en härlig löptur i lampornas sken en tidig höstmorgon/kväll.

Tidig, höst, löptur och lampsken är i och för sig rätt. Men det var totalt mysbefriat. Kallt, regnigt, blåsigt, trögt och tråkigt är en mer korrekt beskrivning. Men så där är det ju ibland och alternativet, att inte kuta alls, hade högst troligt varit ännu sämre. För hur det än är och känns på de där träningspassen oavsett form så ger de till 98% ökad energi. I alla fall för mig. Och den är alltid bra att ha! Särskilt vid ett långt arbetspass.

Det börjar kännas riktigt bra med allt det ny-nya. Den gamla uppvaknings-avdelningen är öppen en vecka till eftersom en del av själva operationsdelen ännu inte helt har flyttat. När jag har varit där så känns det som att behöva gå in i en bunker för den nya delen är så otroligt ljus, lyxig och “luftig”. Man vänjer sig snabbt!

På tal om lyxigt. I  morgon är jag ledig plus att vi får en extra timmes sömn i natt! Även om jag tycker allt det här med att flytta klockan hit och dit är trams, det borde vara sommartid hela tiden, så känns det just nu väldans härligt!

Kram från Ingmarie

En vanlig (var)dag

Hur mycket en del än verkar ha fest och flärd i sitt liv ( det är ju lätt att man tror det om man följer det sociala medier-flöde) så består livet trots allt mest av vardag.

I alla fall mitt.

Jag vaknar och går på toa, yogar och mediterar en stund, fixar frukost och glor ut genom samma fönster som jag brukar. Ibland från höger, ibland från vänster sida.

Beroende på arbetstid kan det därefter såklart bli olika men mestadels blir det sen träning, dusch, cykla till Kärrtorps-tuben, åka till Skanstull och sen bussen sista biten till jobbet.

Och där gnetar jag på tills det är både mörkt och sent innan det blir samma väg hem igen.

Skillnaden mot när jag kom är att jag är väldigt mycket tröttare.

Inget fancy alls med en sån (var)dag men just nu funkar det bra och jag gillar mina vardagar! Åtminstone ett tag till och så länge jag kan bryta av med lite fest och flärd-dagar. 🤩 Eller göra som i dag. Inviga ett par sprillans nya skor till löpturen! Det är ju också en slags fest!

Gillar du dina vardagar?

Kram från Ingmarie 

 

En Yang & Yin dag

En gång i veckan ”vågar” jag ösa på med löpintervaller. Ösa på med mina mått mätt alltså. 🤪 Allt är ju som bekant relativt men vi kan väl säga så här. Den fart jag har på intervallerna nu för tiden är ungefär den jag hade på långpassen förr. Dvs när benen var raskare, kroppen piggare och passet visade att jag var sub 45 år. Kanske t.o.m 40. 🙄 Även minnena blandas ju liksom ihop ju fler år man haft förmånen att få leva.

Hå hå ja ja. Men då är då och nu är nu. Jag är jättetacksam över att kroppen över huvudtaget vill och kan kuta intervaller. Klockan må visa ”långsamma” intervaller men känslan är densamma som för 20 år sedan. Liksom ansträngningen. Jag blir lika trött oavsett att benen springer långsammare.  I min värld är det ändå det viktigast.
5 x 5 min. ( vila 1 min) + hopp&skutt i uppförsbacke och styrka på utegymet.

Det var onekligen lite extra skönt att “bara” behöva leda ett yin yoga pass efter det där. Yin är verkligen guld för alla kroppar men kanske särskilt för dagens “moderna” stela, stressade, spända och yang-överflödiga kroppar  Yinyoga är egentligen precis som annan yoga – men också dess motsats.  Man gör den långsamt, i stillhet och i medveten närvaro. Positionerna kan vara utmanande men man eftersträvar ingen perfektion och man varken pressar, pushar eller trycker på. I stället handlar det om att slappna av i musklerna och låta gravitationen göra jobbet. När jag har klass är jag oftast med på så vis att jag gör positionerna. Numera kan jag verkligen slappna av även om jag så att säga är aktiv. Och jag Älskar det!

Jag gillar i princip all slags yoga och det fina är ju att ingen utesluter den andra. Man kan ju faktiskt göra alla former när som helst och hur som helst.  Jag väljer helt enkelt efter vad jag behöver och är sugen på. Faktum är att det är lite samma med löpningen. Jag har en grundplan men följer inget slaviskt schema utan gör oftast det jag känner för. Särskilt intervallerna! Och det börjar kännas som det är dax att försöka sig på två fartpass/vecka väldigt snart.

Hur gör du? Kör du alltid samma yogaform och/eller följer ett träningsprogram? Och framförallt, hur skapar du balans mellan Yin & Yang?

Kram från Ingmarie

 

När man plötsligt får till det

Vissa saker tar tid att få till hur gärna man än vill. Men skam den som ger sig! Vill man så går och blir det även om vägen dit kan vara både lång och krokig. Jag har dessutom lyckats få till två såna där “knepigheter” i dag.

Min yngsta (och unga) lillebror Hannes började kuta för några år sedan och jag har hjälpt  honom lite på vägen med råd och pepp. Han springer riktigt snabbt och bra nu!  Men förutom att han varit med på något event jag haft med klubben så har vi på något märkligt sätt aldrig kutat tillsammans. Förrän i dag. Och då slog vi till rejält! 😄

Dels med en annorlunda turvariant från A till B och dels ett både tids-och distansrekord för Hannes. (Hoppas han inte svär åt mig i morgon…😱)

140 minuter med avslut ute vid Ön där mamma och Morgan-hunden väntade. ( Det är btw Hannes som  är Mogges ”riktiga” husse.)

Det bra med denna tur var inte enbart att jag tycker det är kul att springa med fint sällskap från A till B för att få lite nya vyer och liksom ha ett “spring-projekt”. På Ön finns ju även fina Torvsjön. Och, tja du fattar… Det fanns en viss baktanke med det hela…🤪

Hann sen precis lagom tillbaka till stan för att hinna med att duscha, cykla till tågstationen, köpa en kaffe, hoppa (nåja) på tåget söderut och sjunka ner i en fåtölj.

Målet var Helsingborg där allra bästa Anna mötte upp! Jag säger som henne.. Att jag inte vet när vi lärde känna varandra första gången men jag vet att det är tack vare bloggarna. Så himla bra grej! Annars hade jag missat allt det här!
En supersmarrig vego-lunch på Bruket, en lika god havre-cappuccino, en fin promenad, och framförallt många timmars (nörd)snack och plansmidande. Lika barn smida planer bäst eller hur det nu var. 😄🙄

Efter denna och de andra dagarna här känner jag mig hyfsat redo att ta mig an 08a land igen. Hemstaden är verkligen ett extremt bra laddnings-ställe!

Kram från Ingmarie

(En slags)Triss-vinst

Ha mini-trainingcamp på hemmaplan är bra fint det! Jag ju vet precis hur jag ska utnyttja alla guldklimpar till max plus att det (nästan) alltid finns det någon som vill haka på när jag vill ha sällskap. Vilket jag oftast vill!

Trots att jag haft massor av familjemys hos både mamma, Ulf och Mogge-hunden samt hemma hos lillebror Markus med familj har det blivit tre riktigt bra träningspass. Med bästa sällskapet alla kategorier.

Jag och Sara var typ först in när grindarna öppnade på Arenabadet i morse. Men tvåa i plurret. Någon snabb rackare hann före. En man. Måste varit för att han bara skulle ha ett par mini-badbrallor på sig. Och inte hade någon att snacka med. Sara är en hårt satsande skitbra triathlet med coach och spikade program. Jag bara hakade på. Som en liten parasit körde jag samma pass som henne. Och överlevde! Framförallt blev jag inspirerad på många sätt och vis, inte bara träningsmässigt, för Sara har alltid den effekten på mig.

Goggle-ögon får man oavsett hur bra man är. På så vis är även simlivet rättvist.

Lagom till frukosten smält undan var det dax att hämta upp bästa Karin för en löprunda. Samma Karin som jag haft förmånen att få kör en del swimrun-race med och som är en av de där som alltid kan prestera oavsett hur “dåligt/lite” de tränat. Så om det finns något som kan kallas naturbegåvning så har hon det. Dessutom är hon världens trevligaste och ödmjukaste.

Vi tog “Sperlingsholmsrundan”. Det är en av de där rundorna jag ogärna vill missa när jag är hemma. Jag är ganska säker på att Karin, som aldrig sprungit rundan innan,  inte kommer vänta på att kuta där igen tills jag kommer ner nästa gång. (Observera förresten hur synkade vi är!)

90 minuter njutarspring blev det. Men inte nog med det! Lite senare fick jag hennes sällskap i den andra av stadens bassänger. Ännu ett bra pass in på simkontot. Inte utan att jag känner mig överlycklig!

I morgon blir det något helt annat. Fast ändå inte. Bara hoppas att jag inte springer helt tok, missar ett tåg och/eller svälter ihjäl..

Kram från Ingmarie

På annat ställe

Det är lätt att ta mycket för givet i dagens super-hightec samhälle men när man tänker efter lite så är det ju galet häftigt hur vi kan förflytta oss nu för tiden. På ett litet tjillenix kan vi fara genom vårt land och därmed tillbringa förmiddagen på ett ställe och några timmar senare göra något helt annat på något annat ställe. Denna gången har jag gjort det tack vare tåget. Visst är det förresten ett resa på räls ett bra sätt att ta sig fram på? Jag älskar det! Så skönt att kunna läsa, fika, sova, gå på toa, käka och bara vara samtidigt som man färdas fram och kan njuta av utsikten.

I går morse var jag på 08a gymet och lekte runt. På kvällen var jag i en av Halmstads simhallar och lekte.

Jag var faktiskt i samma simhall även i dag. Men körde ett helt annat pass, hade annan bana och  annan badmössa. Ombyte förnöjer heter det ju. 😄

Men jag behöver egentligen inte så mycket ombyte för att vara förnöjd. Slingorna på Galgberget har jag kutat så många gånger att jag är tveksam till om det ens går att räkna så långt, ändå tröttnar jag aldrig. Det blev ett bra intervallpass på fem-kilometersspåret (hyfsat kuperat) + hopp&skutt i backe.

Sen var jag trött.

På tal om hightec så hade min “moderna” och “flådiga” klocka (läs en begagnad Suunto) laddat ur sig så jag tog min väldigt gamla Casio till hjälp.

Ingen Gps, puls, app-anslutning eller blittenblatten men jäklar så pålitlig och bra! Nytt är minsann inte alltid bäst.

I kväll käkade jag middag hos en kär (lek)kompis och mitt på dagen käkade jag hos mamma. Snacka om lyxigt och så mysigt! Som extra bonus denna fina dag blev långpromenaden i sagoskogen tillsammans med mamma och Morgan. Den killen vet hur livet ska levas på enklaste och bästa vis. Det räcker att ha pinnar! Ju större ju bättre.

Kram från Ingmarie

En härlig måndag

Tro det eller ej men jag är inte alltid sugen på att träna. Ibland inte ens att gå ut. 😳 I morse gjorde regnandet att det var ännu svårare att se ut genom våra fönster (de behöver verkligen putsas) pga regnandet och jag var minst sagt osugen på att ta mig ut. Men såklart jag gjorde det. Och såklart det inte var i närheten av så “hemskt” som jag trodde det skulle vara. Eller rättare sagt inbillade mig att det skulle vara. Efter alla dessa år borde jag ju ha lärt mig att det alltid är värst att stå inne och titta ut. Men tydligen inte. Tur att jag i alla fall lärt mig att inget blir bättre av att sitta inne och häcka.

Det blev en riktigt härlig löptur!

Bra att jag inte är rädd för att bli blöt. Eller skitig. För då hade det blivit lite krångligt.🤪

De där nästan två timmarna i skogen gjorde mig inte bara blöt, glad och varm. Ute-simsuget blev jättestarkt! Egentligen hade jag bestämt redan innan att det var i dag det skulle börja så det fanns där någonstans  i bakhuvudet. Så här är det nämligen. Om man inte börjar med kallsim/sprada nu så blir det bara svårare och svårare ju kallare det blir. Sprada/bada/simma några meter är inga problem men jag vill klara mer än “bara” det. Och då behöver jag börja vänja kroppen. Nu. Så jag bytte bara om till torra kläder och tog hojjen ner till Söderbyskjön. Det är ingen trängsel där nu om jag säger så.🤩

Och ja, det är svalt och ja det går att lära sig möta kylan. Det viktigaste “knepet” är att andas lugnt. Och att öva! Precis som med allt man vill lära sig.

Jag gjorde även en liten film på det hela. Kanske kan den inspirera? Eller avskräcka.🤪

Drygt 7 minuter simning blev det så inget märkvärdigt alls. Men en början. Jag ville se hur jag reagerade plus att jag ju skulle cykla hem också och då är det inte så bra att tokskaka. Men nu är den igång! The coldswim som så småningom, när det är sub 5 grader i plurret, kommer bli iceswim.😄🙏🏻❤️

Har du provat? Vill du prova?

Kram från Ingmarie

I mål!

Nog för att jag gillar mitt jobb (för det mesta) och mina fantastiska och fina kollegor men det känns onekligen väldigt skönt att denna sju-dagars jobbvecka är över nu. Och att jag klarat det!

I morgon är jag ledig och ska fira stort! Faktum är att jag redan ”förfirat” lite ni dag. Det är ju ganska enkelt nu. Kuta i solen med höstens alla vackra färger så långt ögat kan nå är ju liksom verkligen som att vara på ett stort kalas! 😍

Men först ska jag sova! Länge.

Kram från Ingmarie

 

En lite annorlunda fredag

Den här coola och härliga tjejen hängde jag med flera timmar i dag.


Men det kändes som max en kvart. Så kul var det. Och inspirerande! Linnea som hon heter är bl.a PT och mat-inspiratör men anledningen till att vi träffades var inte därför utan för att hon skulle fota mig. Det här inlägget är (därför delvis) i samarbete
med Cellexir.

Anledningen till fotograferingen var att jag sedan i våras någon gång har varit ambassadör för Cellexir och Linnea jobbar för dem. Cellexir är ett kosttillskott för just cellerna och innehåller massor av fin-fina ämne som i princip alla behöver men sällan får i sig tilltäckt av. Dels för att maten i dag helt enkelt är mindre näringstät bland annat pågrund av utarmade jordar, och dels för att vi utsätter våra kroppar för mer påfrestning i form av olika slags stress mot vad vi någonsin gjort och därmed behöver extra hjälp för att skydda våra celler. Att det är extremt verksamma ingredienser i Cellexir finns det massor av studier och forskning på så det är verkligen inget ”hitte-på”. PQQ, Curcumin, Q 10, Acetyl L Carnitine, Trans-Resveratrol och Bioperine är alla välkända och välstuderade naturliga ämnen. Det fina med Cellexir är att man liksom får allt i ett. Jag har nog framförallt märkt att jag fixar stress (särskilt den jobbrelaterade) så himla mycket bättre nu mot innan jag började. Du som följt mig här vet ju också att jag har en sida som kan bli väldigt, väldigt deppig och låg emellanåt men faktum är att jag varit helt förskonad från det detta året. Något jag såklart är extra tacksam över. Inbillning eller ej kommer jag (antagligen) aldrig att få veta men oavsett så är jag helt säker på att kapslarna gör mina celler gott. (Det här är inget egentligt “sponsrat” inlägg även om det är ett samarbete, jag skriver av fri vilja, men om du vill testa så kan du använda koden Ingmarie för 33% rabatt på en månads förbrukning. Och 15% rabatt vid prenumeration. Ingen bindningstid.)

Hur som helst. Bilderna blev superbra och vi hade ju verkligen tur med vädret! Det utlovade regnet kom aldrig. Inte på hela dagen faktiskt. Vi höll till vid Hellas hela tiden så jag fortsatte kuta efteråt. Inte enbart för att komma hem igen utan för att verkligen ta omvägar och njuta av allt det vackra. Hösten är fin!

Och för att sprada! Nu är det (äntligen) en-siffrig temperatur i vattnet och varmare på land. Underbart och jättehärligt!

Efter lite annat jobb valde jag att testa den där Groovy Pilates igen men i form av Hot och i 60 min. istället för 45.

Vi kan väl säga så här. Det finns en viss (läs en stor) förbättringspotential….

Klassen innehåller mycket inslag från pilates men är även inspirerad av andra träningsformer. Det är en hel del balans, mycket rygg, mycket höfter, ben och rumpa och en vansinnig massa core. Jag hoppas verkligen jag får mer träningsvärk än efter förra gången. Annars kommer jag ju tro att jag har fuskat… 😱🤪

Kram från Ingmarie