Swimrun à la Skogsluffarna

Det är väldigt enkelt att vara ödmjuk när man håller på med swimrun. Anledningarna är flera. Förutom det faktum att kroppen inte är en maskin utan en högst levande makapär som det krävs en himla massa “rätt” i för att den ska fungera, så innebär swimrun även att man verkligen får utmana och vara ett med naturen och att banorna man ska ta sig fram på kan variera något extremt mycket.

Vill man göra det väldigt enkelt för sig väljer man att bara kuta runt, runt, runt en bassäng och sen simma en längd då och då. men hur kul är det på en skala?
Själva grejen är ju att göra det i naturen.
Så vill man göra det lite knepigare, och mer “riktigt”, väljer man hyfsat enkla vägar att kuta på och snälla sjöar att simma i. När man sen känner sig mer bekväm i våtdräkt-skor-badmössa-goggles-utrustningen så kanske man väljer kuperade rundor med vågiga hav och okända sjöar med strömt vatten.

Sen kan man ju krångla till det riktigt rejält och hänga på Skogsluffarnas swimrunträning.

Det där visste jag inte innan men jag borde ju ha fattat trots det gulliga klubbnamnet. En swimrunbana lagd av en orienterare kan ju bara bli på ett vis. Obanad, skitig, tuff och absolut crazy.

Typ så här:
Vi var ett stort gäng som samlades vid i deras fina klubbstuga. Några kände jag men de flesta var nya bekantskaper och som alltid vid swimrun är det väldigt skön stämning.

IMG_6025skogsl1
Vi fick förklarat banan av Marius som höll i det hela. Jag vet inte varför men jag trodde det skulle vara ungefär samma runda som på 50-turen. Det såg helt enkelt ut så på kartan jag snabbkollat.

Men vi kan väl säga så här: Pilutta mig! Och att jag hade fel, fel, FEL.

Direkt bar det in i skogen på stigar så små att inte ens djuren kan se dem. Över stubbar och sten. ner i raviner. Upp igen. Över stora stockar. Under och igenom gransnår. I vattnet. Upp igen. ner. Upp på hala klippor. Nerför stup. I vatten fulla av slingrande sjögräs som jag lyckades trassla in mig i och sen dra med mig i stora lass upp på land.(Här är jag glad ingen hade kamera med sig…)
Så helt plötsligt, någonstans högst upp på ett berg bland granar och sly, hade Marius förberett med vatten, bananer och chips. Vilken service! (Här önskar jag dock att jag hade kamera med mig..)

Några var skitsnabba. Några mittemellansnabba. Några kanske inte så snabba men alla kämpade som tokar. Och vi höll ihop. Hela tiden. De snabbaste fick helt enkelt vänta eller simma/kuta extravarv.
Efter lite mer än två timmar var vi tillbaks. Tror alla var mer eller mindre ganska trötta men vi var alla garanterat glada, nöjda och fulla av härliga swimrun-endorfiner. För de finns. Och de är extra speciella. Man orkar t.o.m hoppa lite trots mosiga ben. 🙂

IMG_6027skogsl2
IMG_6028skogsl3
Jag, Jonas och Fredrik kunde inte heller låta bli att tramsa oss lite. Är det party med chips i skogen och bastu i en röd stuga efteråt så är det ju liksom.

Fredrik, jag, Jonas. Fredrik och jag ska förresten köra ett race ihop inom en snar framtid. Om han inte hinner ångra sig. :-)

Fredrik, jag, Jonas. Fredrik och jag ska förresten köra ett race ihop inom en snar framtid. Om han inte hinner ångra sig. 🙂


Det fanns stunder när jag undrade hur jag ens skulle ta mig tillbaks till stugan men jag har lärt mig att det där bara är fjantiga tankar. Det här ska jag göra om! Och nästa gång ska jag vara lite mer laddad för nu vet jag ju vad som väntar.
Många timmars träning i benen den senaste veckan inkl. ett löp- och styrkepass i förmiddags var väl kanske inte bästa uppladdningen.
Men så länge det är roligt så må min påhittiga skalle vara förlåten tänker jag.

IMG_6024utegym2

Swimrun när den är som allra bäst

Önskar verkligen jag hade haft med mig kamera på dagens swimrun med bästa Fredda för vilken runda han bjöd på! Här snackar vi swimrun off pist.? Det var obanad löpning rätt in i spenaten, på spång och stora klippor bland nakenbadare (de hade nog inte riktigt räknat med 2 gummiklädda med skor på fötterna när de valde sin plats) och t.o.m ett kalas där vi hade fått tårta om vi haft ro nog att stanna. Men det var även lättsprunget på välmarkerade, och välbekanta, slingor. Emellanåt hade jag dock absolut ingen aning om var vi var. Inte Fredda heller riktigt för rätt som det var hittade vi en sjö som vi inte visste fanns. Det var bl.a där Fredda tyckte vi borde haft en kamera för att föreviga när jag kämpar med att trassla mig igenom, och över, trästockar, näckrosdjungel och annat sly. Tur det inte är stilpoäng i swimrun…

Vi simmade från fina badvikar med plättlätt nedgång men oftare rakt ner och upp i snårdjungel, på hala klippor eller sumpträsk. D.v.s inget för den som vill lukta hallon eller ha sina sockar fortsatt vita…

Vi stack ut vid 10.15 och var tillbaks kl. 14 och ändå hade jag helst velat fortsätta. ? Då har man jäkligt kul! ? 7 sjöar, 13 simningar om jag inte räknat helt tokigt plus massor av härlig skogslöpning.Hur coolt är inte det att ha helt inpå husknuten? I en storstad dessutom! Perfekt väder var det med! Kan ju liksom inte bli mycket bättre än så här. Extra glad blev jag över att höra från Fredda att jag tydligen blivit så oerhört mycket starkare som simmare. Flit lönar sig!

Tack Fredda! Let’s do it again! Har kollat kartan och  ser att det finns ju massor av fler sjöar och områden att utforska! ?


Frågan är om det ens är lönt att försöka skrubba rent grejerna..? Men jag vill väldigt gärna bli av med dylukten i näsan. ?


Kram från Ingmarie.

Ny- och återinvigning

Det märks att solen visat sig mer i 08a än på bästkusten. Gräset är grön-gul-brunt. Samma med trädens blad. Och sjöarna har rena bassängtemperaturen!

Torka är såklart inte bra för natuen men för en (frusen) klenis (och swimrunner) är det väldans bra! Min nya Orca core swimrundräkt har legat och väntat i flera veckor och såklart jag ville testa den omedelbums! Min andra, Head swimrun base , var jag tvungen att returnera.En tråd hade lossnat och en ynka tråd i en våtdräkt är väääääääldigt lång. Och vääääääldigt viktig. Så därför fick det bli en ny.


Den satt perfekt! D.v.s man får bara precis på den. För stor frukost och man är liksom körd.?

Det blev ett härligt pass i Nackareservatet och några av sjöarna där. Trots att denna dräkten är tunnare, och trots att jag tog av de avtagbara ärmarna, och trots att jag sprang nedcabbat så svalkade inte ens simningen. Då är det varmt!  And I love it!?

Är jättenöjd med mitt köp. Förvisso lite sämre flytkraft, ingen ögla för draglina, inga innerfickor (men en bra på utsidan) och som sagt var tunnare vilket gör att det kommer krävas extra värmetröja ganska snart. Men den är prisvärd, snygg och skön både att springa och simma i.


Simma i en vacker sjö är magiskt men det är lika fint att sen få ligga jämte och filosofera.


Och när man filosoferat färdigt är det fint att kunna riva av ett pass på stans bästa utegym.

Så trots att jag saknar Halmstad så har 08a så många fördelar att man inte kan annat än älska stället!

Kram från Ingmarie.

Tre saker som…

…jag älskar att göra och då tiden på något förunderligt och magiskt vis både står still och försvinner.

Vara i solen vid havet. Om jag fick bestämma skulle det vara så här (nästan) alltid.


Yoga. Och särskilt när Pernilla har klass på Yogainstitutet. Helt klart en av de bästa lärare jag mött och absolut ett av de bästa yogahak jag någonsin varit på.


Swimrun! Har jag sagt att det är galet skoj? I dag körde jag tillsammans med Magnus och Karin och jag verkligen bara njöt!



Så berätta! Vilka är dina tre favvosysselsättningar??

Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

(Natur)godis

Har du märkt vilket enormt bär-skafferi naturen har blivit detta år? Det är så mycket hallon så jag tror aldrig jag sett så många innan! Tur för mig för det är mitt absoluta älsklingsbär!

IMG_5268hallon
Och extra goda och bra var de efter intervall- och styrkepasset uppe på berget.
Jag började själv och fortsatte sedan med bästa Maria. Hon vars fina lya jag lånar och betalar tillbaks med att ge henne både svettiga kläder och träningsvärk. Det är väl en hyfsat schysst deal? 🙂
För min del blev det 8 x 60-45-30-15 sek. med lika lång vila som nästa intervall. Kul (egenpåhittat) pass som kan bli precis hur jobbigt man vill. 🙂 Styrkan körde jag på utegymet igen. Galgberget är verkligen en oas! Som en enda stor naturens lekplats! Inklusive bärgodis.

IMG_5266intervall
IMG_5267styrka
IMG_5270hllonjag
Min kväll blev mer eller mindre förmiddagens kontrast.
När man kör intervaller handlar det ju trots allt mest om hög puls, svett, mjölksyra, stumma ben och små korta meningar.
Ett lugnt swimrunpass med ett makalöst härligt gäng är däremot väldigt lite av det där. Vi var sju stycken som samlades vid vackra Torvsjön. Jodå jag vet att jag upprepar mig som en gammal repad LP-skiva men den ÄR vansinnigt vacker. (Du som inte vet vad en LP är får googla. 🙂 ) Några var där för första gången och någon gjorde swimrundebut.

IMG_5274swimrfore
Enda gången vi inte babblade var väl under simningen annars surrades det på precis hela tiden! Det snackades utrustning, lopp och äventyr. Planer skapades och vänskapsband knöts. Bara så där en helt vanlig torsdagskväll mitt ute i skogen! Sjukt häftigt! Och det kändes så himla coolt och mäktigt att vara en hel grupp i olika åldrar med olika bakgrund som kom farandes på stigarna och i vattnet. Som om vi vore ett gäng urfolk som levde i ett med naturen. De vi mötte kunde nog inte ta miste på varken vår entusiasm eller lycka. Vi höll gänget samlat inför och efter varje moment och de som hade bråttom fick helt enkelt vänta in de(n) som inte hade riktigt samma eld i rumpan under simningen (läs jag…) och samma sak på löpningen.
Så i dag har det blivit minst en ny swimrunfrälst och vi har även lagt grunden till en ny swimrunbana. En bana som alla kan köra och som kommer bli historisk. Stay tuned!

IMG_5278sw1
IMG_5283sw2
Kram från Ingmarie.

En helg-helg

En helg kan gå så fort så fort så fort att man nästan inte hinner säga ordet (helg) innan den är över.
Men fastän den gått rasande fort, och fastän jag hunnit med en massa inklusive powernaps, fika med kompisar och lite jobb, så har den inte känts varken stressig eller energidödande. Visst är det märkligt? För ibland kan det ju vara helger när man inte får något vettigt gjort ö.h.t och ändå är helt energislut på söndagskvällen.
Det är mycket jag inte begriper här i livet och just det här är en av de sakerna…

I går hade coachen (d.v.s jag) fått för sig att det skulle köras långa intervaller. Innan lät det som en bra idé men precis före jag skulle sätta igång så undrade jag allt lite hur coachen/jag tänkt…
12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. med 2-1 min vila.
Men det var bara att köra och göra mitt bästa.

IMG_5151interv1
Farten skulle bli högre och högre ju kortare intervallen blev och om TomTom-klockan inte helt sov så skilde det ca. 40 sek./km på första och sista intervallen. Ganska bra fördelat om jag får säga det själv.
På nedjoggen la jag till ett gäng med hopp&skutt-övningar för att vara säker på att benen skulle bli trötta. 🙂 Ska det vara hårt så ska det ju vara hårt.

IMG_5143interv3
IMG_5147interv2
Simträningen blev på Brottet igen. Även om det är några kilometer dit så är det värt cykelturen för hur det än är så blir just teknikträning bättre i en stilla (saltvattens)bassäng kontra OW. Att det dessutom är helt gratis (!) gör ju inte det hela sämre. Så bra är det här nämligen.

IMG_5157brottet
Teknikträning är skoj men man (läs jag) gör ju det helt ärligt mest bara för att klara av “the real thing” så bra som möjligt.
Och även om Bästkustvädret just nu är det sämsta tänkbara för en sol- och värmeälskare som mig så är (nästan) allt förlåtet när man har en sån här swimrunsjö.

IMG_5178torvsjon
Och inte bara det! Min klubb-kompis (och storsimmare) Micke hakade på och jösses vilket pass vi fick. Magi på högsta nivå!

IMG_5174on1
IMG_5177on2
IMG_5173iom
IMG_5176onsista
Extra roligt var det att Micke tyckte jag simmade fint och väldigt mycket bättre än förra sommaren. Flit lönar sig tydligen. 🙂
För så är det. Man får hålla i och hålla ut och kämpa på. “Use it or lose it”. Det gäller det mesta här i livet. Yoga och meditation med. Man blir liksom aldrig “klar”. I ärlighetens namn gör det mig ingenting alls eftersom jag älskar det jag gör. En del ser tydligen träning (och yoga) som ett straff men för mig är det belöning rakt igenom.
Att få yoga här är banne mig ett av de största privilegiumen man kan ha här i livet! Mitt klippkort försvinner i en rasande fart men vad gör väl det? Det går ju alltid att köpa ett nytt. 🙂

Ett ännu större privilegium är att ha vänner och en härlig familj. Vår har precis fått en ny liten medlem och är så söt så man dör sötdöden direkt.
Och ännu en gång blev jag så där go, glad och mätt i magen. Lyllos mig!

IMG_5166juno

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. :-)

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. 🙂


Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Ulf, Iris och jag. :-) På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. :-)

Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Markus, Iris och jag. 🙂 På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. 🙂


Hoppas du också haft en härlig helg och ser fram emot nästa vecka för det gör jag!

Kram från Ingmarie.

Elakingen goes Sommarcup

Som tack för att jag får låna min (klubb)kompis Marias mysiga lya så dror jag med henne på alla möjliga och omöjliga träningspass. I dag fick hon t.ex. ett 90-minuters löp/back/teknik-pass.
Före frukost.
Det var väl snällt? 🙂

Men jag är faktiskt inte genomelak så jag drog även med henne till Spis & deli där vi glufsade i oss en gigantisk frukost. Jag valde bl.a en smoothie med det passande namnet “Grön styrka”. Äpple, spenat, ingefära och avokado.
S-å-g-o-d-a-t-t-j-a-g-n-ä-s-t-a-n-d-o-g.

IMG_5076
IMG_5077
Om det var den där drinken, de tre kopparna kaffe eller att jag jobbade som en gnu hela eftermiddagen som gjorde att jag blev attans pigg på kvällen låter jag vara osagt, men när vi drog igång sommarens första Sommarcup kunde jag omöjligtvis ta det så lugnt som jag tänkt från början.
“Sommarcupen” innebär att man kan testa ett fullt triathlon, duathlon, swimrun, bara simma/springa/cykla eller hur man nu vill kombinera ihop det hela. För den som vill finns tidtagning och vem som helst får vara med.

IMG_5088cup6
IMG_5087cup5
IMG_5086cup4
IMG_5078cup1

Instruktioner är superviktigt oavsett var man simmar men särskilt i vatten som är strömt och där det rör sig både kanotister och båtar.

Instruktioner är superviktigt oavsett var man simmar men särskilt i vatten som är strömt och där det rör sig både kanotister och båtar.

Olika huvudvarianter på Maria, Therese och mig. :-)

Olika huvudvarianter på Maria, Therese och mig. 🙂

IMG_5079cup2

När så här många glada, pigga och förväntansfulla atleter samlas så dras jag med direkt. Energi ger energi och trots att jag var den enda som körde swimrun så hade jag hur skoj som helst. En del fortsatte att simma, en del cyklade iväg, en del sprang direkt efter simningen och en del hejade. Solig kväll = mycket folk ute och jag kan nog sätta min ena lilltå på att ingen missade mig när jag sprang runt och i Nissan i en absolut ologisk ordning.
Men jag tänker som så att det är lika bra att Halmstadborna vänjer sig så jag hade på mig hela munderingen redan när jag gick ut från lyan och ställde mig i hissen.

IMG_5080
Min plan var att jogga dit 5-10 min. och sen simma ca. 20-30 min. i Nissan.
Den där ån är lurig som fasiken för den är inte bara kolsvart, den är även vansinnigt ström och passar man sig inte är man snart någon helt annanstans än dit man tänkt sig. Motströms är det dessutom skitjobbigt (förstås) men medströms känner t.o.m jag mig snabb!

IMG_5094cup7
IMG_5098cup8
IMG_5099cup9
IMG_5091cupsista1
IMG_5092cupsista2

Jag kände mig riktigt stark och simningen funkade bättre än väntat. Nu hoppas jag bara att jag inte bränt för mycket krut för i morgon kommer världens bästa Anna hit och hon lär inte nöja sig med att hänga i soffan. Inte jag heller när jag tänker efter. 😉

Kram från Ingmarie.

P.s. Extra tack till xtrabrorsan Henrik som fotade! D.s.

Vattenlägen

Att kunna välja udda tider när man ska besöka bassängen är verkligen lyx.
Under nästan hela timmen jag körde poolrun hade jag hela bassängen för mig själv. Ända tills jag gick upp och skulle ta foto på härligheten. Då pluppade det plötsligt i tre till och eftersom jag är ganska säker på att de inte ville vara med på bild så det blev bara ett sånt här fjantigt kort. 🙂

IMG_5067poolrun
I Torvsjön är det dock aldrig risk för trängsel. Eller ens att man fotar någon som inte vill vara med för det finns oändligt med olika fotovinklar och vyer utan en enda (synlig) levande varelse. Men det var faktiskt några till, förutom jag, Micke och Salli, som simmade. De var dock fyrbenta och kallas hundar. 🙂
Vi tvåbenta fick ett kalasbra swimrunpass. Det var Mickes första men absolut inte sista. Det behövs faktiskt inte ens ett andra försök för han är redan fast. Vi hann inte ens bli klara innan han började prata om att investera i en särskild swimrundräkt, dolme och planera in nästa gång. Så kan det gå!

IMG_5068swimr1
Salli är ett proffs! När vi andra dödliga precis hunnit doppa skorna i vattnet har hon redan simmat klart. Livet är inte alltid rättvist men har man tur som jag/vi och får träna med de bästa så lär man sig snabbt en vansinnigt massa nyttigheter!
Som hur man snabbast tar av och på simfenorna och smartast bär dem med sig. Och att man blir ruskigt snabb med dem!

IMG_5069fenor
På några sträckor använde jag och Salli även repet och jädrans vad jag fick veva på för att hinna med! Tokbra för mina slöa armar.
Att vi har vansinnigt kul behöver jag väl kanske inte berätta igen…? 🙂

IMG_5073ios2
IMG_5072ios
Kram från Ingmarie.

Halmstad triathlon och bakis-bot

Du som har FB vet kanske redan men om inte, och för dig som inte hänger där, kan jag berätta att Halmstad triathlon 2016 blev en succé!
Det blev så bra att jag tror vi kommer få svårt att göra det bättre nästa år.
Men det är förstås inte riktigt sant för såklart det alltid finns grejer att slipa på men faktum är att jag inte hörde en enda negativ kommentar under hela dagen!
Det var idel lovord, glada (om än trötta) miner och otroligt positiv stämning. De enda som gnällde var några sura damer och herrar i övre medelåldern som tyckte det var helt förskräckligt att de inte kunde gå som de ville genom stan.
Stackars människor. De måste ha ett otroligt fattigt liv som hakar upp sig på en sån sak..

Jag och Anders H. började i (i min värld) snorottan med att rigga löparbanan. Vi hade redan innan bestämt att det här skulle bli Sveriges, kanske t.o.m världens, genom tiderna bäst markerade bana. Och jag tror vi lyckades. NOLL % felspringningar. Men 100% gillakommentarer.

IMG_4857
IMG_4859

Rätt som det regnade så kom det en skur. ;-)

Rätt som det regnade så kom det en skur. 😉

Det är slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!

Det är en smula slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!

Vi hann se simstarten på långa banan och jag vet inte hur det är med dig men jag blir liksom alldeles lycklig! Nästan som pirrig sockerdricka innanför huden. Och jag vill helst bara hoppa i och hänga på! Det är så galet mäktigt och coolt att se alla dessa likafärgade badmössor guppa i väg!

IMG_4957
IMG_4958


Att se till så alla funktionärer kom på plats gick smidigare än jag trodde. Jag fick t.o.m några extra som ville hjälpa till vilket verkligen behövdes för inne i stan blev det ett härligt tryck! Trots en del regn i början så kom det massor av publik som hejade och skapade feststämning.

Cykelparkering med knorr. :-)

Cykelparkering med knorr. 🙂

Säkerheten framför allt!

Säkerheten framför allt!

IMG_4964
IMG_4973

Fredrik König. En superatlet och en superman. han grejar allt och lite till!

Fredrik König. En superatlet och en superman. Han grejar allt och lite till!


Tävlingschefen Anders med fru. :-)

Tävlingschefen Anders med fru. 🙂


När mina klubbisar gick i mål var det inte utan att jag grät en smula. Vilka prestationer!

Karin Dahlin!

Karin Dahlin!


Therese Ek!

Therese Ek!


Vi hade två förste-cyklister för löparna med så klart. En för damerna och en för herrarna. 🙂

Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. ;-)

Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt på 5 km. banan med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. 😉


Alexander Måsrtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.

Alexander Mårtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.


Egentligen vet jag inte om så många tänkte på regnet, alla glada leenden värmde liksom upp oss gemensamt, men lagom till lunch kom solen och lagom till prisutdelningen blev jag ditskickad för att få vara prisutdelare.
Det kallar jag hedersuppdrag! Och jädrans vad mycket kramar jag fick på köpet!

IMG_5024
IMG_5025
När siste atleten gått i mål så kom det där efterjobbet. Sätter man upp många snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar ja då är det också en jädrans massa snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar som ska bort.
Men det går lätt och snabbt när alla hjälps åt. Vid 20-tiden på kvällen fanns inte ett spår av varken oss eller det som varit!

Jag är så galet stolt, glad och tacksam över att få vara en del av detta härliga gäng som min klubb är. Alla är inte med på bild här men om någon av er läser så vill jag från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar er! Ni är outstanding hela bunten! Och miljarders miljarders tack alla ni som hjälpte till på ett eller annat vis. Utan er vore det här aldrig någonsin möjligt!

Efter en sån här grej, när anspänningen varit hög, så är det väldigt lätt att få punka och liksom tappa både orken och kämpapå-gnistan ett tag. Det är typ så, eller p.g.a för lite sömn, som jag blir bakis nu för tiden. 😉
Med åren har jag lärt mig det där och låter det vara så om det händer.
Det bästa brukar vara att låta lusten styra helt dagen efter. Att köra ett flera timmar långt swimrunpass i och runt vackra Torvsjön var perfekt för mig i dag! Om det finns en gud som skapade allt så är jag 100% säker på att hen skapade området runt Ön för just swimrun!

IMG_5026torv1
Jag och superproffset (ja han är proffs) Fredrik SA körde delvis ihop men eftersom jag inte helt ville sinka stackarn med min jämförelsevis sengångarfart så blev det en hel del solo med. Funkar hur bra som helst för man kan ha ganska bra koll på varandra ändå.
Dessutom var vi inte helt ensamma där ute och vi smyger ju inte precis så lätt förbi någon utan att synas. 🙂

IMG_5030torv2
IMG_5031torv3
Avslutningsvis denna första söndag i juli så blev det även ett gudagott yogapass på favvohaket.
Livet är bra fint när man tänker, och känner, efter. 🙂

För er som missade gårdagens party: välkomna nästa år!
Och för er som var med: välkomna tillbaks!


Kram från Ingmarie.