50-turad och poddad

Swimrun är väl egentligen inte så “enkelt”, särskilt inte för någon som inte haft simning som en del av livet mer än en fnjuttbit av sin tid på jorden, men det är skitskoj och plötsligt så händer det!
Att allt klaffar och man liksom bara hänger med utan att man (nästan) ens behöver anstränga sig.

Just så där har jag haft det i dag på 50-turen. 23 km (cirka) ren och skär lycka och glädje på en fantastisk bana med start och mål vid mysiga Brotorpsstugan.
Det här är inget stort lopp, runt 60 startande, men superfint arrangerat av Skogsluffarnas OK.. I stället för att tävla i par så körde man här solo och man kunde välja mellan ett och två varv och med eller utan hjälpmedel. Jag körde två varv “med” för jag gillar min dolme och tycker jag simmar bättre med den helt enkelt.

IMG_4493
Både löpningen och simningen kändes lätt, vattnet och luften var perfekt tempererat, banan gudavacker, sträckorna exakt “lagom” långa, energin höll sig jämn och stabil hela tiden och absolut inget frysande. I dag tog jag nämligen på min extratröja trots att många sa det skulle bli för varmt. De vet ju inte att i min värld ska det väldans mycket till för att det ska bli för varmt. Men jag har börjat lära mig hur min kropp funkar och vad den pallar när den ska upp och ner i kylande vatten. Jag skippade dock dubbla badmössor och vantar.:-)

IMG_4497
I stället för nummerlapp så hade man en “orienteringsstämpel” som alla fick “blippa” vid varje nedgång i och uppgång ur vattnet. En vattentät karta fick man med men banan var supervälmarkerad så tack och lov behövde jag inte använda den. Orientering är verkligen inte min starkaste gren. Särskilt inte om jag blir trött. Det bra med detta var också att efteråt fick man direkt utskrivet alla sträcktiderna. D.v.s svart på vitt var jag såsat. Eller, som jag väljer att tänka, svart på vitt var jag har min utvecklingspotential.

IMG_4496
IMG_4517
Tänk så totalt olikt detta var mot förra helgen, som förvisso var superskoj men då jag frös som en tok mest hela tiden och undrade hur i all sin dar jag skulle överleva. I dag var jag så otroligt tacksam över att jag inte valt att köra “bara” ett varv och jag hade lätt kunnat köra ett tredje om det funnits tid.

Foto: Annelie Ståhl.

Foto: Annelie Ståhl.

IMG_4499IMG_4501

Enda lilla incidenten, förutom att jag halkade runt som en upphettad smörklick på de mossbeklädda, våta snorhala stenarna emellanåt, var väl egentligen att jag var tvungen att stanna och tömma ena skon på en bunt bark. Och att “efterfesten”, med massor av härliga människor att tjabba med och go mat att käka, tog slut.

Jonas som bl.a är ena delen av "Swimrunpodden" var bara en liten bit före mig. Men nästa år...

Jonas som bl.a är ena delen av “Swimrunpodden” var bara en liten bit före mig. Men nästa år…

Bästa Fredda med en av de duktiga arrangörerna.

Bästa Fredda med en av de duktiga arrangörerna.

IMG_4508

Kaffe är aldrig fel. Och kolla! Inte ens mössa!

Kaffe är aldrig fel. Och kolla! Inte ens mössa!

Jag hade dock en annan “fest” att åka till.
För ett tag sedan blev jag tillfrågad av Annelie om jag ville vara med på Swimrunpodden som hon och ovan nämnda Jonas driver. Först trodde jag faktiskt att hon skojade. Hittills har det nämligen bara varit med en massa snabba proffs som verkar vara födda till swimrunners. Du vet ungefär så där som att: “jag sprang och simmade lite, ställde upp i en swimruntävling och vann. Sen fortsatte jag och vann ännu fler race.”
Typ så i alla fall. Hur som helst så långt ifrån “min” värld som det nära på bara går. Den där jag sliter som en galning med simningen och verkligen inte begriper hur något som ser så vansinnigt enkelt ut kan vara så förbenat svårt.
Men Annelie skojade alltså inte.
Snacka om att känna sig som en Ardenner bland alla fullblodshästar. Men kul var det och kanske jag kan inspirera på mitt lilla vis? Allt handlar ju trots allt inte om att prestera, vara bäst eller ens särskilt bra på något här i livet. Man kan ju göra saker bara för att det är så jäkla kul också!
Du får väl lyssna och se vad du tycker när den släpps på tisdag. 🙂

Bästa Annelie. En stor, stor inspirationskälla på många sätt och vis för mig.

Bästa Annelie. En stor, stor inspirationskälla på många sätt och vis för mig.

Måste vara mysigaste intervjuplatsen ever.

Måste vara mysigaste intervjuplatsen ever.

Kram från Ingmarie.

Never say never

Jodå jag vet att det är en klyschig rubrik men väl så sann. Och kanske är det bra att påminna sig själv lite emellanåt att “dagens sanning” inte nödvändigtvis behöver vara morgondagens.

Jag har t.ex. aldrig riktigt fattat grejen med hypen kring alla dessa 2XU-grejer och fram tills i dag har jag kategoriskt snudd på vägrat att ens testa.

Ja så tramsig är jag. Ungefär som jag var med  swimrun och löparkjolarna om du minns? Numera är ju swimrun bland det roligaste jag vet och halva garderoben är full med löparkjolar. Jag kan inte ens tänka mig att kuta i något annat.?

Men tillbaks till 2XU.

Min vän Erik bjöd in mig till deras Outletförsäljning så jag drog med mig Anders och vännen Ulrika. Tänkte att de nog var mer köpbenägna än jag. Och det var de förvisso men vad hände med mig och mina förutfattade meningar?

Jag hittade direkt en jacka och utan jag vet riktigt hur provade jag ena grejen efter den andra som Erik rekommenderade och jag blev… förvånad!

Allt satt ju superskönt så plötsligt blev vi med en hel kasse nya grejer!

Bästa Erik vet vad den mest obstinata behöver.?

Min hög..

Anders hög…

Redan i morgon ska jag testa en del av allt. Utvärdering kommer.
Fast en grej  har jag faktiskt redan testat. Nämligen deras vadkompressioner med inbyggd kinesiotejp.


Jag har förvisso inga som helst problem med mina vader, och har aldrig haft peppar peppar, så det jag använder dem till är ffa till swimrun. När benen legat smått lelösa i vattnet en tid så kan de vara ganska sega att få igång, och då upplever jag det som att de här faktiskt hjälper. Plus att de skyddar mina stackars redan (sår)skrapade underben…


Men man kan ju inte bara shoppa!

Man måste ju träna med så man får behålla anledningen till att använda allt.

För intresseklubben antecknar har jag de senaste två dagarn kutat ett par timmar.


Varit på gymet x 2.


Yogat själv och för instruktör 2+2.


Plus simmat och kört vattenlöpning några timmar.


Om inget oförutsett händer så ska jag i morgon köra en ( lång) träningstävling. Eller kanske det snarare är en tävlingsträning för får man på sig en nummerlapp så känns det ju faktiskt lite mer seriöst än utan.?

Kram från Ingmarie.

Fint tips del 2

Swimrun är bland det roligaste som finns och kan man bara springa/gå/jogga och simma hyfsat kan man vara med på både träningar och tävlingar. Man måste inte varken vara eller se ut som ett proffs. Tvärtom!
Bara du kan röra dig obehindrat på land såväl som i vatten så funkar det mesta.
Men som ofta så kostar det ju en del att vara med på tävlingar. Särskilt swimrun eftersom det kräver ganska mycket extra säkerhet. Därför har jag ordnat så du får 20% rabatt på Stora Stöten Swimrun i Falun 13/8 om du anmäler dig innan 26/6. Bra va? 😀
Kod: MIDSOMMAR16
Finns två klasser. 22 och 7 km. Herr, dam och mix.
Falun är gudavackert! Jag har bott där i sex år så jag vet.
Det här är ett lopp i en unik världsarvsmiljö där man följer vattnets väg till Falu gruva. Du kommer att springa på stigar som hackades fram för flera hundra år sedan och simma i Sveriges äldsta konstgjorda sjö. Målgång sker i centrala Falun.
Så häng med! Det blir en dubbel upplevelse. Fina Falun plus ett extra coolt swimrun-lopp.
Jag ska vara med förstås! Vet dock inte med vem. Ännu. 🙂
storastoten_bild
Tills jag vet vem det blir så tränar och övar jag vidare såklart för det är ju en massa andra äventyr innan. Dessutom är det så makalöst skoj att träna och alldeles extra skoj med tisdagarnas Sickla swimrun-träning.
Den vill man liksom inte missa och så fort den är över så längtar jag till nästa gång.
IMG_4428swimr1IMG_4429swimr2
 sickla
Kram från Ingmarie.

Status inför lördagsäventyret

Det är inte helt enkelt att ladda inför lopp när man jobbar som löpcoach och ränner runt än här och än där som en liten rumpnisse. Men jag har kämpat tappert och “fuskat” så mycket jag kunnat. 🙂
Två löppass i går och sen studentfirande hemma hos bästa Karin & Co. där det (bl.a) bjöds på veganpaj som var så god att jag nästan föråt mig.

IMG_3502

Karin, studenten Adam, Fredrik och Erik.



I dag blev ett litet (coach)löppass, ganska mycket yoga och massor av mer übergod (vego)mat på Sally Voltaire & systrar.
Lillebror Daniel är i stan och världens bästa sambo behövde ju också krubb så då får man (läs jag) såklart passa på att lyxa till det!.

Jag och lillebror om nu någon inte ser det. 🙂

Världens bästa sambo!

Så om det går åt fanders i morgon så är det i alla fall inte för att jag käkat för lite.
Faktum är att jag känner mig så redo jag kan göra, och f.f.a ser jag verkligen fram emot det. Men om jag nu ska oroa mig för något, förutom det faktum att jag ska simma över 4000 m. utan att drunkna/frysa ihjäl och kuta ca. 23 km. utan att stupa,, så är det min benstatus.
(Och här varnas ev. känsliga läsare!)

“Tack vare” en cykelvurpa och en tuff swimrunuppgång, så har jag två sår på båda underbenen och två feta lårkakor på överbenen.



Om man ska se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det att det åtminstone är väldigt jämnt fördelat…

Kram från Ingmarie

Genrepsfiasko

Måtte klyschan att genrepet ska vara kasst stämma för annars kommer jag och min co-partner Ingemar få det kämpigt på lördag. Särskilt Ingemar om jag inte skärper till mig.

Benen var tunga och hjärnan slö. Jag trasslade in mig i repet, satte paddlarna fel, glömde föra dolmen rätt och fick vatten innanför mina goggels. Jäkligt svårt att se då…

Men jag märkte ialla fall när vi var på fel kurs i vattnet och jag sprang inte fel. Vilket hade varit en sensation i sig för nu har jag sprungit det där varvet så många gånger att jag kan göra det i sömnen. Dessutom är det en idiotsäker runda där man har, och ser, vattnet på samma sida hela tiden.

Men ett träningspass är ett träningspass och det ger alltid minst en ny erfarenhet att sätta in på övningsbanken.


Och bullarna som bjöds på efteråt gjorde inte ont någonstans.


Poolrunpasset tidigare var helt fippelfritt trots trängsel så jag väljer att tänka att det är precis som det ska.

Kram från Ingmarie

Nationaldagen 2016

Min plan var att ta det lite easy i dag med tanke på gårdagen men eftersom jag är ett lättlurat människoknytt så blev det lite si och så med det. Och är det Nationaldagen så är det och då ska man inte hänga upp sig på småfjant utan fira såklart!

Mina skor ville inte kuta i sengångarfart utan det blev en timmes fartlek i stället.  Och jag förstår dem. Man blir ju alldeles pirrig av lycka bara av att se dem!


Sen lockade Swimrunpoddens “föräldrar” Annelie och Jonas med swimrunträning och grillning i fina Skrubba och det begriper ju vem som helst att man inte vill missa!

Vi var minst ett 20 totalt och ca. hälften av oss körde en fantastiskt fin runda i olika sjöar, på stigar, grusvägar, upp och ner på stenhällar och hala mossbeklädda klippor.

Dagen till ära testade jag att köra med min nyklippta dräkt men “fuskade” med vadvärmare. De funkar som lite extra värme och flythjälp helt enkelt.

Omklädningsrum à la swimrun

Dräkter från Head och Trispot att testa för den som ville.

Super-Mats

Genomgång av banan.



Några var helt nya på sporten och andra snudd på proffs. Men det spelar ingen roll! Alla kan vara med. Man kör det man kan på sin egen nivå helt enkelt.

Av alla swimrunners jag träffat så är hittills 100% härliga, fina, mysiga, snälla och extremt trevliga! Som en stor skön familj! Ständigt osminkad och okammad.?

Som alltid är maten extra god efter träning. Särskilt när någon annan fixar.?

Jonas och Mats

Bästa Annelie

Utfodring av matvrak?

Hur har du firat Nationaldagen?
Kram från Ingmarie

Tretimmars med knorr

Något jag tycker är oerhört fascinerande är hur man kan flytta sina gränser framåt om och om igen. Det som i början verkar näst intill omöjligt kan, om man håller i och övar, bli både enkelt, självklart och riktigt lätt!

Det var ju faktiskt inte så längesedan jag tyckte 30-40 min. swimrun var lagom tid, 60-70 min. länge och två timmar en halv evighet.

I dag höll jag på i tre timmar!  Utan problem! 6 simningar mellan 150-1000 m och runt 10 löpsträckor mellan 50 m och 5 km. Och jag hade kunnat fortsätta men min filosofi är att man inte ska älska ihjäl något utan sluta när det fortfarande känns bra.

Jag hade gjort mig till och tagit med mig min vattensäkra kamera för att föreviga, och bevisa att det hänt, när jag och mitt sällskap Lars och Ingemar härjade runt.

Å andra sidan tror jag ingen missade mig när jag kutade iväg. Eller höll på. Och kom tillbaks. Undra just vad grannarna tänker..

Hela passet var fantastiskt! Så skoj att jag nära nog dog skojdöden. Igen! Och tro det eller ej men i dag blev jag så varm att jag nästan inte ville upp ur vattnet och tyckte det var skönt när solen gick i moln. Kuta 4-5 km i våtdräkt med gummimössa på huvudet i + 16-17 grader så förstår du vad jag menar.?

 

Ingemar...

Ingemar…

...och Lars.

…och Lars.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det tog ungefär 2,5 min efter jag ätit och lagt mig på soffan innan jag stensov. I love powernaps! Sen var jag piggelin igen och cyklade till finaste utegymet.  Där kan man roa sig timtals om man vill. Och orkar. En timme styrka + yoga och lite meditation räckte dock för mig. Här är några av övningarna:




I princip kan jag nog yoga och meditera var som helst och när som helst oavsett om jag är ensam eller i stora folksamlingar. Blundar jag så försvinner liksom omvärlden. Ungefär som när man var liten och trodde ingen såg en om man blundade. Ja så lättlurad är jag.?

På utegymet funkar det hur som helst plättlätt. Ute är ändå bäst.❤️


Kram från Ingmarie.

I stället för maran

Visst känns det en viss sorg i hjärtat att inte vara en av alla de som sprungit Stockholm marathon i dag. Troligtvis kommer jag ju heller aldrig kunna göra det igen. Mina fötter verkar helt enkelt vägra kuta så långt på asfalt. Inte resten av kroppen heller om jag ska vara ärlig.

För mig är det loppet extra speciellt av många anledningar men nu är det som det är och jag håller fast vid de visa orden: ” Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”  Det är få förunnat det jag har fått uppleva både där och på andra lopp och jag är otroligt tacksam för det som varit. Var sak har sin tid och jag är ju faktiskt väldigt bra på att roa mig ändå.?110 min härlig swimrun i perfekt väder och ljuvlig natur. Världens bästa sambo cyklade med en bit och fångade mig på några bilder. Bättre än så här kan det nästan inte bli!?







Det kanske ser ut som om jag är ensam i plurret men skenet bedrar. I alla fall i denna sjön. Vi var en hel bunt, både med och utan våtdräkt, som njöt av vattnet på ett eller annat vis.

Hellasgården och hela området runt omkring är fantastiskt och jag springer ofta, ofta där. Men vill man “bara” hänga, bada och ha lugn och ro så är Flaten min absoluta favvo.
Jag vågar även påstå att det är en av Universums vackraste yogastudios.



Och jadå, jag badade “vanligt” med. Förstås. ?


Kram från Ingmarie.

Slipning

Det är mycket som är bra med att vara ny på något.

Man kan bl.a. ställa hur korkade frågor som helst och man kan vara absolut sämst utan att skämmas.

Dessutom lär man sig hela tiden nya saker både om det man försöker lära sig och om sig själv.

Som t.ex. att simträning  i bassäng oftast inte betyder att man nöter x antal meter utan i princip allt handlar om teknik, teknik, teknik och ännu mer teknik. Och det finns hur många övningar som helst!

Man ( läs jag) lär sig också att känslan för hur det ser ut när man gör en viss rörelse inte alls behöver stämma överens med hur det ser ut på riktigt. Foto och film avslöjar verkligheten vare sig man vill eller ej. 

Jag begriper fortfarande inte hur något som ser så skitlätt ut kan vara så förbenat svårt!?

Så lyllos mig som har hittat universums bästa Coach  för annars hade jag gett upp för längesedan!

Nicolas är lugn, metodisk, otroligt pedagogisk och med ett tålamod jag inte trodde fanns. 
Varje gång har han även med nya leksaker och passar jag mig inte har jag väl snart en egen hög.?

Jag är ingen stjärna på det här men gudarna ska veta att jag kämpar väl och det är “Good enough” för mig.

Flit lönar sig, det vet jag ju, så vänta bara! En dag kommer jag kanske förvåna oss båda två.

Mest flit har jag nog ändå lagt på att vila benen denna dag. Sånt måste ju också göras. Ibland.

Kram från Ingmarie