On the road again

Har du hört talas om Red rocks amphitheatre? Det hade inte jag för någon månad sedan. Men jäklar vad glad och tacksam jag är att jag fick vetskap om den för jösses vilket coolt ställe!

Den ligger mellan Denver och Boulder i en stor unik naturpark och öppnades 1941. Storheter som allt från Beatles, Springsteen, Sting och U2 till operastjärnor har uppträtt där. Platsen är minst sagt magnifik där den ligger 2000 m ö h.

Väldigt många verkar åka dit för att träna. Jo du läste rätt. Och jag förstår varför. Coolare bendödarställe får man ju leta efter! Jag som inte kan göra ens en boxjump på sealevel höll på att dö fågelholksdöden när jag såg flera stycken göra det hela vägen upp till toppen. Både jag och Anders tyckte det räckte med vanliga steg.

Men kanske jag är den enda som gjort “flossa-dansen” där!

Vi hade dock mer träningsplaner. Trailrun i William Frederick Hayden park. Nu blir det som bekant inte alltid som man tänkt sig. Stigarna var mestadels rejält geggiga och ju längre upp vi kom (vi snackar många höjdmetrar) ju mer blåste det så när jag trodde jag skulle lyfta vände vi och kutade ner igen.

Nu var det dock så himla bra uttänkt av vem det nu var som planerade bygget runt parken, att det fanns en simhall precis jämte där vi kunde rasta av oss lite mer.

Och ett Wholefoods!

Nu ligger vi i en varsin säng i Boulder på ett av de lustigaste hotell ever. Eller vad sägs t.ex om ett gigantiskt gym i en fd bar, gruppträningssal jämte frukostrummet, möbler från förrförra seklet och en gigantisk jordglob i lobbyn.

Wait and see what I mean.

Kram från Ingmarie

Barr Lake Statepark och en massa annat

Det här att kunna kuta på olika ställen varje dag är både galet lyxigt och galet skoj! Hade plättlätt kunnat ha “testanya-löpvägar” som jobb.

I dag for vi norrut till ännu en statepark. P.g.a Mr Trumps tramseri får man kolla noga så det som är statligt är öppet och tack och lov var just Barr Lake Statepark en av dem. Det här hade jag nämligen inte velat missa!

Parken är mest känd för sitt rika fågelliv, där finns över 330 olika arter, och då ffa den vithövdade havsörnen eftersom Barr Lake Statepark är en av några få där den gör bo. För dig som inte vet så är den även USA:s nationalfågel och nationaldjur. Inne i parken finns ett jättefint naturcenter där man fick bra med tips och kunde lära sig mer om både djuren och området.

Vi åkte egentligen inte dit för fåglarnas skull även om det blev ett väldigt stort plus. Mer om det nedan. I parken finns nämligen en stor sjö med en grusväg som går runt hela härligheten. Totalt ca 13 km med markeringar varje halv mile. Platt, vackert och trängselfritt.

Jag fick verkligen skärpa mig för att inte stanna var tionde meter för att fota. Klippiga bergen och Colorado har verkligen slagit rot i mitt hjärta.

 

Lilla huset på prärien

 

A real road train!🤪

Jag har aldrig i hela mitt liv spanat på fåglar så mycket som i dag. Örnarna är otroligt vackra och fascinerande. Så ståtliga att man får goosebumps och att få se dem sväva på himlen är något jag önskar alla fick uppleva!

 

Anders har ju äntligen fått hit sina träningskläder så även han fick kuta i “The mile high city”. Det är så Denver kallas eftersom den ligger en mile (ca 1600 m) över havet.

Han var (nästan) lika lyrisk som mig.

Innan vi åkte vidare fick vi gratis fika på naturcentret. Lyxigt värre!

Jag vet inte vad det är med dagarna här men de känns långa på så vis att vi hinner massor trots sovmorgon och slöfrukost.

Efter parken har vi varit i downtown och traskat en lång runda i en park, käkat och beundrat vyerna.

Vi var även i en av de coolaste bookshops ever! Ett litet himmelrike för bokälskare som mig. Och Anders för det var han som kom ut med en bag. Inte jag…🙄

Innan vi var hemma för dagens enda dusch ( japp-såna är vi) så hann jag med ett pass på gymet.

Avslutade det hela med 10 min i Hydromassagen. Jösses vad härligt!

Nu är dagen i alla fall slut och jag har både duschat och beundrat super-månen!

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

Vilda djur, matfrosseri, lycklig löpare och ett kärt återseende

Några mil norr om Denver ligger Rocky Mountain Arsenal, National Wildlife Refuge Colorado. För ca 100 år sedan var det en bosättningsplats som sen blev en militärbas där man bl a använt olika slags kemiska gifter vilket gjorde området helt förstört och obrukbart.

Efter andra världskriget och kalla kriget bestämde man att allt skulle återställas till den prärie det en gång var. Området sanerades, man planterade utvalda olika präriegräs och tog dit de olika slags djur som en gång funnits där. Området är 15 000 acres (ca 60 kvadratkilometer om jag inte tänker helt fel) och det finns över 330 olika slags djurarter. Några är t.ex bisonoxar, olika slags örnar, prairie-dogs, coyotes, mule deer, flyttfåglar, black-footed ferret och pelikaner. Det finns ett jättefint visitor center där man kan få massor av information om parken. Det bästa är sen att köra den egen-guidade 11 mile långa turen runt, stanna där man får och gå några (eller alla) av de fina trails som finns.

Det var som att hamna i en en helt annan värld. Absolut omöjligt att riktigt beskriva för vidderna, lukterna, ljuden och ljuset går aldrig att förklara med bilder. Inte ens de små filmer jag lagt upp på Insta kan riktigt visa. (För dig som inte vet heter jag Ingmarie_yoging där. )

På de delar där bisonoxarna är får man absolut inte gå ut. Vi hade turen att få se flera stycken och även om det verkar smått på bilderna så såg man hur mäktiga och vackra dessa djur är!

 

Vi såg, förutom bisonoxarna, coyote, fåglar av olika slag och känguru-hoppande mule deer.. (Helt ärligt trodde vi att det var en känguru först.) Skithäftigt!

Och massor av prairie-dogs. Det är så de heter! De jag kallade Piff & Puff. Jag är helt kär i dem! Så rackarns roliga, söta och viktiga för naturen. De har bl.a det mest avancerade språket man hittills lyckats avkoda bland djur. Du kan läsa ännu lite mer om dessa coolingar här.

Vi var där så länge att solen hann gå ner och månen upp.

Man skulle ju kunna tänka att detta hade varit nog för en extremt lyckad dag men det kommer mer!

Jag kutade en ganska lång tur på High Line Canal Trail i morse. Men långt, långt ifrån hela för den är 60 mile! (Ca 96 km.) Fatta alltså! En slingrande trail genom hela stora Denver! Makalöst!

Och magiskt vackert!

Ju längre jag sprang, ju varmare blev det. Nästa gång ska jag låta bli att tro att jag ska frysa.

Och de nya trail-pjuxen funkade kalasbra! Känns som en mjuk skön socka! Och ja, bilen är stor. Plus 4-hjulsdriven.

Mittpådagenmaten blev på Wholefoods. Gott och bra som alltid! Jag kommer aldrig bosätta mig nära en sån butik för jag skulle äta ihjäl mig! Och bli jätte-fattig.

När vi kom “hem” på kvällen hade denna ä-n-t-l-i-g-e-n kommit hit!

Efter 72h ”priority rush” via Gran Canaria, Madrid, Miami och gud vet var. Ingen vet! (Så mycket för all extrem säkerhetskontroll som annars behövs…) Plus timmar i telefon dygnets alla timmar med personal som inte vet någonting om vad kundservice är, mailande, chattande och fixande av ersättningsprylar. Det händer inte särskilt ofta men jag har verkligen varit rasande arg. Och när jag är arg är jag som en bålgeting. Det är den korta versionen. Den långa kanske kommer… Nu fortsätter den hur som helst med ersättningskrav och upprättelse. Få se hur den storyn slutar…

Kram från Ingmarie

Colorado

Ända sen jag var här för 23.5 år sedan har jag velat och önskat att få komma tillbaka hit till Colorado. Den gången var jag här mitt i sommaren. Denna gången i princip mitt i vintern. Men trots att jag är en sommarmänniska av rang så älskar jag det här. Varför? Tja du. Det är nog inte bara en anledning. Precis som i New Mexico kan det vara kallt, vrålsnöa, blåsa och stå i men det varar aldrig särskilt länge, det blir ingen modd, ffa här i Denver smälter snön bort fort och solen skiner igen från en blå-blå himmel. Och som den värmer! Vi tog oss till Cherry creek state park park där jag kutade en vansinnigt vacker runda. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att ha Rocky mountain som kuliss varje dag!!

För att inte tala om att få se och höra dessa små murmeldjur tjitt-tjatta med varandra och springa fort som fasen mellan sina hål! Jag vet faktiskt inte vad de heter men tror det är jordekorrar men de är som Piff & Puff live!

Vi hade egentligen inga ordentliga planer för resten av dagen även om vår lilla “villgöra-lista” är ganska gedigen. Men jag behövde hur som helst duscha av mig och som av en händelse hade jag med mig både ombyte och alla simattiraljer. Och som av en händelse fanns det även en simhall inte alls långt från parken. Himla bra!

Någon hade tänkt till för bara några stenkast därifrån fanns ett Panera och jäklar i min hatt vad det satt fint med mat efter den starten. Höghöjd kräver energi!

Vi spontanbesökte även Colorado State Capitol och Denver City Council. Två fantastiska byggnader man får gå in i helt gratis (dock inte utan att genomskannas) där vi på den förstnämnda även bjöds på en guidad tur ändå upp i det guldklädda tornet. Kommer du hit rekommenderar jag verkligen ett besök där! Fantastiskt vackert och coolt att liksom få vara som en del av högsätet. Det kändes lite som att vara med i en film.

 

Undrar du över den uppgraderade flygresan?? Ja den var lyxig värre. Hade man haft det så här bekvämt och med denna utsikt varje gång så hade jag kunnat ha att åka långflyg som jobb.🤪

Att det sen det blev helfel med maten och att Anders väska fortfarande är på vift är en annan story…

Kram från Ingmarie

Vanligt unikt vanlig

Vad är egentligen “vanligt” och vem är “vanlig”? Om man tänker efter så är ju allt och alla unika. För att inte tala om allt som sker. Det är ganska hisnande tankar. Att ingen och inget är likt någonting annat varken förr, nu eller sen. Ändå använder man ordet “vanlig” ganska ofta. Man äter sin vanliga frukost, sover i sin vanliga säng, går till sitt vanliga jobb, man är som vanligt och kutar en av sina vanliga rundor. Ja i alla fall gör jag det.

Kanske vi behöver det där ordet för att hitta någon slags stabilitet i en tillvaro som, för de flesta, snurrar på och förändras hela, hela tiden i en hiskelig fart. Det är åtminstone inte överdrivet många i min omgivning som säger att de tycker livet går för långsamt eller att de har för mycket tid.

Så även om jag sprang “vanliga” rundor både i går och i dag så var de ju ändå som de aldrig varit och aldrig kommer att bli igen. Jag försökte verkligen tänka på det när jag slirade runt på is och grus i ett försök att liva upp det hela. Att sliret var unikt och jag skulle aldrig mer behöva uppleva just det sliret. Det gick väl si så där men jag ångrade såklart mig inte för att jag trotsade bendödar-underlaget och höll mig upprätt både i går och i dag. Jag vet ju dessutom att om bara några dagar blir det annat att kuta på vilket såklart gör det väldigt mycket enklare att härda ut ett “vanligt” 08:a januariväder. 😍

Att käka god vegomat kommer nog aldrig bli “vanligt” för mig för det finns så otroligt mycket att välja mellan. Vegan-burgarna på The Plant var i och för sig lika vansinnigt goda som vanligt men det är ändå en unik upplevelse varje gång för de är outstanding! Och ännu bättre blev det hela när jag delade stunden med en kär vän som Camilla.

Den var inte bara god den där burgaren. Jag fick galet mycket ny energi av den också!  Så mycket att jag helt gjorde slut på den på gymet. Lite som vanligt alltså. Fast ändå unikt.

Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2019

I år är det 10 år sedan Löpningens dag blev en Temadag och precis som alla andra år ska den förstås firas! När jag googlade runt lite på så hittade jag en hel drös av inlägg. Bl.a de här som RW , Trelleborgs Allehanda och Hela Hälsingland skrivit. Kul!😃

Vem som helst, var som helst och (nästan) hur som helst funkar. Bara det handlar om löpning. Och är gratis alt görs för något välgörande ändamål. Anna har redan skapat ett arrangemang och på Facebook hittar du både mer info och kan lägga in om vad du ska hitta på.

Om du inte har FB men vill dela med dig så skriv gärna här i kommentarsfältet. Har du sen en bild så kan du bara skicka den till mig!

Kram från Ingmarie

Halkfritt

Wohooo! Jag hittade så mycket barmark att jag minsann fick ihop 75 min löpning i dag utan att halka. Faktum är att jag kunde gjort turen mycket, mycket längre men det här med att kuta på enbart asfalt är inte min kropps favvo-grej. Inte ens när den är is- och grusfri. Det funkar men den gnäller liksom. Kroppen alltså. Dessutom vill och behöver jag skogen för själen och den lilla extraknorren jag gjorde bland Skogskyrkogårdens träd var lite klen. Men bättre än inget. Och jag fick jättefint sällskap av bästa Lisa när jag kompletterade med ett ännu längre poolrun-pass. Halkfritt även det. Och bra för både kropp & själ! 😍 Det finns inte ett enda bildbevis på något av detta men däremot på första portionen mat jag klämde i mig efteråt. F.ö en av mina julklappar från världens bästa sambo.❤️

En extra bra grej med Chutney, förutom den makalöst goda vegomaten, de obegränsade portionerna och mysmiljön, är att det ligger bara några stenkast från Medis och biografen där. Perfekt avslut på söndagen! (Och ja! Jag gillade filmen jätte-jätte-jättemycket!)

Kram från Ingmarie

Ben-nötardag

Jag fick för mig att jag var sugen på back-intervaller i dag. Ja alltså jag var verkligen det! Backe är kul! Och ruskigt jobbigt förstås.🤪Hammarbybacken är omöjlig att kuta i nu när den förvandlats till 100% skidbacke men jag har en annan som dessutom till 95% alltid är grusad och halkfri. Det du! One way är den 250 meter, hyfsat brant och jag tänkte mig 10 st. Som blev 12 som blev 16. Sen var benen nästan inte med mig. Men de tog mig i alla fall ända hem.😄

Men kanske de bara lurades för några få timmar senare gick de/jag bananas på gymet. En timme non-stop med övningar både högt, lågt och mittemellan. (Har du insta kan du kolla en liten core-film om du vill. @Ingmarie_yoging)

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat “gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k “gemensamhets-duk. Alla på kursen “kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.

Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)

För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄

Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.

Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är “fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en “snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?

Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!

Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!

Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie