Hur man vet att det går framåt trots att det går bakåt

Ja, det är en motsägelsefull rubrik men så här tänker jag. 😄

Om det inte går framåt, eller om det bara är same same, så märker man inte heller någon större skillnad varken åt det ena eller andra hållet. Saker och ting liksom bara är. Men om något blir (tillfälligt) sämre så inbillar jag mig att då har det föregåtts av en (långvarig) förbättring. Mycket möjligt att det är inbillning men visst är det roligare att tänka på mitt sätt?

Ta löpningen t.ex. Länge har jag haft max två växlar att ta mig fram med, jogg och ännu långsammare jogg, men de senaste veckorna har upplevt det som att det funnits några små växlar till igen. Tills i dag… Då fanns det max 2,5 växlar i kroppen. Men det är ändå bättre än endast 2, eller hur? Dessutom var vårvädret ljuvligt!


Samma med simningen. Har haft en lång sammanhängande period då det känns bra. I går funkade det helt plötsligt inte alls. Som att simma uppför motströms precis hela tiden Trots fantastiskt sällskap av bästa Fredda. Märkligt va?

Och ännu märkligare är det att dagens simpass gick som tjohejsan! Trots att John Blund hade slagit klorna i mig. Men det kan kanske också bero på att jag är “hemma” på bästkusten och fick både simpasset serverat och sällskap av några av mina härliga klubbisar.




Nu ska jag mysa här ända till söndag. Tjohooo! Och låta bakstegen bli framsteg.😀

Kram från Ingmarie

Turdag!

I morse när klockan ringde ville jag helst sova lite till men det var en himla tur jag masade mig upp och tog tag i livet för jösses så bra den blev!

Ett helt eget utegym under en klarblå himmel. Hur fint och bra är inte det?


Var i god tid till tågresan som skulle ta mig till Västerås och hann lugnt med både lite jobb och en (gratis) kopp kaffe i SJ Loungen. Gott!


Både jobbet, och SJ, flöt på absolut guppfritt och jag var tillbaka i 08a land långt före jag beräknat. Så helt plötsligt fanns det tid för mig, i egenskap som Allt om Swimrun-skribent, att gå på Husky AW med Mandel & friends.


Ett stort showroom med massor av coola grejer för tränings- och outdoornördar, god mat och härligt mingel. Ofattbart så mycket smarta och funktionella prylar det finns! Bye bye tunga, klumpiga, fula, onaturliga, omiljövänliga och opraktiska tingestar!


Fick med mig en ruskigt fin goodiebag.


Och en jättefin Hydroflask. Perfekt att ha varm dryck i när swimrunsäsongen drar i gång för vi vet ju alla hur in i bängens mycket jag kan frysa…😱


Men inte nog med det. Mot (nästan) alla odds (väntelistan var nämligen kilometerlång) så kom jag med på Yin yogan. 70 minuter investering i mig själv.💕


Så med tanke på all denna tur i dag så kunde jag inte låta bli. Skulle bli väldigt förvånad om det inte blev vinst på någon av de här.😄


Kram från Ingmarie

När packningen är för liten för att den är för stor

Det kanske verkar skrytsamt men jag tycker jag är hyfsat bra på att planera mina dag-packningar. De där när jag har med allt som kan behövas under en dag hemifrån. Allt från jobbgrejer och matlåda till planeringskalender och bastubadshandduk efter träningen.

Men det innebär också ytterst lite plats för spontanträning. Så när jag kom till badet och fick ett våldsamt sug efter att vattenlöpa fick jag helt enkelt hyra ett bälte. För 30 riksdaler får man använda det hur länge och mycket man vill så länge det är öppet där. Ruskigt bra! Att det sen inte är jordens bästa får man leva med. Det där smala bandet sitter nämligen inte alls lika bra som ett brett. 


Men en gång är ju som bekant ingen gång och jag stod ju liksom ändå ut så pass länge att längtan blev stillad.? Simgrejerna var i alla fall med och där är jag dubbelgarderad rakt igenom. T o m alltid två lås med mig för att jag ska få plats med allt. ? Ja du fattar va? Packningen är stor nog även utan spontanaktivitets-prylar.


Kram från Ingmarie

Återresa

Inget varar som bekant för evigt. Särskilt inte hotellfrukostar, drönarliv och familjemys. Troligtvis är det ju också därför det blir så extra fint och mysigt när det sker! ?

Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen och försöker tänka på det där braiga ordspråket: Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.


För så är det ju faktiskt. Helt fantastiskt att kunna ha det så här med guldkorn titt som tätt i vardagen. En vardag som för övrigt skulle vara värsta lyxlivet för väldigt många människor på vår jord. Viktigt att påminna sig om tänker jag…

Hann fint med både sovmorgon, hotellfrukost och träning innan jag äntrade mitt (mobila) favoritkontor. Lånade vattenlöpningsbälte och körde parallellt med vattenjympan som höll på. Värsta discopasset!


När sen allt det var klart, när vattenjympafolket fått nog och linorna var på sin plats igen, så var det precis lagom att svira om. Man hör ju ändå inget annat än sin egen andning när man simmar.?


Kram från Ingmarie

Och sen en fys-mys söndag

Kanske jag tagit mig vatten över huvudet i dag men vem kan liksom låta bli att få spring i benen i denna miljön?


90 min. gå – jogg där långt över hälften var jogg. Lite stelt men inget ont! Hoppas jag inte vaknar med jordens baksmälla i morgon. Men på något vis känns det som om det var värt det oavsett…


Sprang inom min fina kusin och kusinman och sa hej både till dem och “min” lilla stuga.Som jag längtar till sommaren!



Har även varit ute i skogen hos pappa, Busan och Lady. De två sista är fyrbenta och gillar att bli kliade bakom öronen.



Två av lillebrorsorna (har en del) Daniel och Erik var också med men trots att vi kämpade, och trots att den var ruskigt god, så mäktade vi inte äta upp hela (vego-)smörgåstårtan.


Blev en jättemysig eftermiddag i vårsolen. Det är verkligen obeskrivbart fint och rofyllt där ute i skogen.






Fint att även hinna med ett pass på gymet sen. Tillbaka nne i stan alltså. I skogen är det nämligen glest med sånt.


Och ännu finare att få mer mat och mys hos mamma och Ulf tillsammans med moster Gun-Lis och  lillebrorsorna Daniel och Markus.


Vilken helg! Utan tvekan 10 av 10 Ingmarie☀!

Kram från Ingmarie

Lyllos mig!

Som har Guru-Danne. Han som ger hopp och hjälp till hela mig. Gårdagens besök = ännu ett steg mot en springbar rygg.?

Helt begripligt när man fattar.?


Sakta men säkert testar jag vidare. Det tar tid men det är helt ok så länge det går framåt. Kan man bara springa minsta lilla är det t o m ok att vara “tvungen” att kuta runt, runt på Nytorps gärde för att få mjuk barmark.



Och lyllos mig som kan och får åka hem till Halmstad på en långweekend!


Det är här solen finns!


Här som min fina klubb finns och just denna kväll fick vi till ett litet spontant tävlingsmöte inför en av landets finaste Triathlontävlingar. Don’t miss it. Kommer bli en folkfest utan dess like! Jag lovar för jag har all inside-information.


Och det är här jag får simsällskap av bästa Micke.Nedtonad belysning och egna banor. Det är fredagsmys det!


Och kolla in hotellrummet jag lyckats få! Det här är banne mig myslyx oavsett veckodag! Undra i fall de märker om jag aldrig checkar ut…




Har t o m egen balkong med coolaste vyn ever!


Vore konstigt om jag inte sov gott trots fetmånen och att jag längtar som en tok till i morgon.

Kram från Ingmarie

Och här slutade den

Roadtrippen alltså.? I ett slirigt och skitigt 08a land. Inte lätt att vara bil här. Om den vill vara fin menar jag. Eller har brådis.


Men jag började i Västerås. Med lång, gigantisk hotellfrukost.?Och ja, jag sov superbra i natt!

Sen var det plättlätt att svettas ner ännu en cykel. Herregud vad snuskigt egentligen. Hur jag/vi sprider svett överallt. Men kul och härligt är det!



Och utsikten var lika fin som i går trots snöyra. Vilken lyx!


Någonstans mellan Västerås och 08a land ligger Enköping som jag även besökte. (Hela denna trippen är jobbrelaterad om du undrar.) Enköping är säkert jättefint. En annan dag. Ville ju nästan inte gå ur bilen. ?



Tja, det är vad jag pysslat med i dag. Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Uppiggande roadtrip 

Det händer tack och lov inte särskilt ofta att jag sover så där uselt att man känner sig både full, bakis och jetlagad samtidigt men i natt skedde det. Ingen aning om varför. Det är ju mycket vi människoknytt inte begriper här i livet och det där med en plötslig släng av insomnia är verkligen en av dem.

Men man får göra det bästa av situationen och inte fundera och känna efter för mycket tänker jag. I alla fall inte när det är tillfälligt. Dessutom har jag haft fullt upp med annat. Som att besöka icke-metropolen Strängnäs.



Och Köping.



För att till slut landa i Västerås som visade sig bl. a ha en av de schysstaste gym-vyerna jag nog någonsin besökt.




Liksom en magiskt vacker solnedgång!


I natt kommer jag garanterat sova 5 kvartar i timmen. Frågan är vilken säng som är skönast… Fast varför välja när jag inte behöver ?!?

Kram från Ingmarie

Tur-tur

Jag hade tur. Det blev en löptur även i Njurunda! Eller kanske snarare en kombo av gå-jogg.

Och det funkade riktigt fint! Jag litar på känslan och sprang så långa, eller snarare superkorta, sträckor som kändes ok. Tror ingen joggsträcka var längre än två minuter faktiskt men det blev å andra sidan ganska många under den där 2-timmars rundan. Framförallt är det bättre än inget. ? Dessutom var vädret magiskt! Fick vårkänslor i hela kroppen.?☀



Går inte att smygspringa med Newtonskor…



Stötte på Anders också.


Och tog mig förbi vackra Juniskär. Just här går ett Swimrunrace i augusti men det krockar med bl.a Stora stöten så det får antingen bli ett annat år eller så får jag köra eget där när isen försvunnit. Om jag inte kommer på ett sätt att klona mig innan vill säga…


En helg går rasande fort. Nu är vi på väg tillbaka till 08a land igen. Tur jag gillar att åka tåg.?

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa “hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte “bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta “som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie