Resa

Bendödar-trapporna

Det är mycket möjligt att jag är klen men det där trapp/fart-passet  jag har hittat på alldeles själv är inget jag snyter ur näsan hur enkelt som helst. Enda skillnaden mot förra gången är att jag kortade ner vilan till en minut och det gjorde ju inte precis det hela enklare..
Men himmel vilket kul och bra pass det är!
Uppvärmning till och upp på Galgberget + några stegringslopp för att inte helt dö maxpuls-döden i första trappavsatsen. (Det är fyra varje varv.)
8 x ett varv = 184 trapp-steg och totalt 700 meter. Trappan går (såklart) uppåt och varje trappsteg måste tas. Sista avsatsen har såna där ”rulltrapps-avstånd” på stegen så är man inte trött där så blir man!

Starten. Kraftigt tilltufsad av allt regnande!

 

Första av de fyra trappavsatserna.

Och den sista delen

 

Väl uppe kan man ju kanske tycka att det vore bra att chilla lite men då har jag hittat på /bestämt att då ska man trycka på hela vägen ner och tillbaka till starten.

Det låter kanske enkelt och lätt men när det går svagt utför, benen är trötta och de ska förflytta sig så fort de bara mäktar med så kan det minsann bli jobbigt även nedför! Men ska man lita på klockan så lyckades jag få upp farten ganska bra. (Det röda är alltså nedför och ”hög fart”.)

För mig är detta ett grymt bra pass. Styrka, uthållighet, fart och variation. Och galet mycket mjölksyra, hög puls, svett och pannbensträning!

För att helt ta musten ur mina stackars, jag menar lyckliga, ben och resten av kroppen med för den delen, så blev det en intensiv timme på gymet lite senare. Det är härligt att känna sig stark! Tycker verkligen synd om alla som aldrig fått uppleva just den känslan…

Bara ett par kilometer från Sats-gymmet ligger Östra stranden så vad var väl bättre än att cykla dit efteråt? Trots att jag hade varken badkläder eller handduk. Det går ju alldeles utmärkt att bada ändå! I jämförelse med hemma-havet kändes detta som ett badkar. Tippar på att det var 20 grader i vattnet.

Kram från Ingmarie

Förflyttad

I jämförelse med helgen har denna dag varit riktigt slö.

Det enda riktigt ansträngande har varit en timmes cykelsvett-fest delvis med Glenn & Co. Resten av tiden roade jag mig själv.

Det är inte helt sant men det känns som att resten av dagen har jag mest suttit på tåg. Tänker nyttja sommarkortet in i det sista så nu är jag i Halmstad med i princip noll planer och det är riktigt skönt!

Kram från Ingmarie 

 

Wanås

Wanås gods och konst är världskänt och något som varit på min önskelista att besöka sen jag fick veta att det finns. I dag blev den uppfylld! Slottet ligger ca 40 minuters körning från Åhus.

”Godset Wanås vid Knislinge, 20 km norr om Kristianstad, har en historia som sträcker sig över ett halvt millennium. Den ursprungliga borgen uppfördes under senare delen av 1400-talet och under 1500 och 1600-talen spelade Wanås en central roll i krigen mellan Danmark och Sverige.
1700-talet var den största omdaningsperioden i Wanås historia då omfattande byggnadsarbeten genomfördes. Slottet fick sitt nuvarande utseende vid ombyggnaden år 1708 och är nu en privatbostad för familjen Wachtmeister som driver godset i åttonde generationen. Parken är öppen för besökare året om och i den gamla stallbyggnaden finns en permanent historisk utställning

Wanås Konst är en internationell skulpturpark och ett centrum för konst och lärande som drivs av den ideella Stiftelsen Wanås Utställningar. Här skapas, presenteras och förmedlas internationell samtidskonst med inriktning på skulptur och installation. Varje år bjuds internationella konstnärer in för att skapa konst i parken. Det finns idag 70 permanenta konstverk i samlingen – producerade för Wanås Konst.”

Våra härliga vänner Helene och Magnus hängde med och på köpet fick vi extra bra guidning både där och på resvägen! Dessutom älskar vi att hänga med dem.
Det kostar 170 kr att gå in när det är öppet men då ingår en guidad introduktion, inträde i byggnaderna och möjlighet att besöka caféet och shoppen. Med facit i hand så kan jag säga att det var värt varenda krona!
Vi började på caféet och jag valde en skånsk (vegansk) trädgårdsallad med Dukkah-krydda som var helt makalöst god!

Guidningen var superintressant och vi gick sen själva runt i den stora parken och förundrades över skapelserna. Lite rädda blev vi med när det var ljudupplevelser! Det finns en tanke bakom och med allt och informationsskyltarna berättade både om konstnären och skulpturen. Jättehäftigt!

En symbol för de smältande isarna

Slottet från baksidan

 

Snapphane-eken är konst i sig själv. Det sägs att Snapphanarna hängdes i det.

Önsketräd by Yoko Ono. Varje år ”skördas dessa äppelträd på människors önskningar och de skickas till Yoko i NY som sen skickar dem till island där det finns en stor glas-skål till minne av hennes man John Lennon. Där läggs de plus från andra liknade i världen som hon skapat. Fantastiskt!

Roligast var nog ändå gungträdet! Massor av gungor i olika höjd! Jag var ju tvungen testa de jag nådde upp till! Haha!

Så detta är ännu ett tips att besöka!

Tränat har jag också gjort. ”Två halvor” kan man säga. Ett halvlångt löppass i morse som kändes bra till 15 km. Sen var det mest trögt de sista kilometrarna hem.

På kvällen när vi kom hem blev det ett halvlångt gympass.

Avslutade med bad och picknick på Åhus-bryggan. Det gäller att passa på! Vi hade galen tur för när vi kom hem blev det både skyfall och åska!

Kram från Ingmarie

Rivstartat

Klockan 22 i går kväll började jag min semester del två. Det här att dela upp den känns verkligen som ett vinnande koncept även om det kändes lite retsamt att solen för ovanlighetens skull sken just i går när jag var instängd och prognosen framåt mest visar svarta moln och regn. Men det var skönt att den var där när jag simmade!

Första semesterdagen tyckte jag det var passande att inviga med backintervaller.Just då visste jag inte hur många backar resten av dagen skulle bjuda på för hade jag gjort det hade jag kanske valt något annat pass.

Uppvärming 30 minuter, 2 x 12 minuter backe à 70 sekunder (vilan mellan är lika lång som en kisspaus) och 10 minuter nedjogg.

Bra känsla och benen blev precis ”lagom” möra. Belöningen blev extra fin. Lunch på Fresta gård som jag ”råkade” hitta när jag sprang det där långpasset förra veckan. Det är en liten gård där ägaren säljer helt egenproducerade varor. Passar väl kanske främst köttätare men de har flera veganska rätter på menyn! Skulle jag äta kött hade jag definitivt valt det härifrån för djuren lever riktiga liv! Hur man kan (vilja) döda dem är dock över mitt förstånd…

Stället är supermysigt, maten outstanding och ägaren supertrevlig! Definitivt värt minst ett besök!

Helt klart är också att den gav en himla massa ny energi! När vi slöat klart hade vi en plan om ett besök i Kjugekull för att strosa runt och ta några Hitta ut-kontroller och sen lite sim i ”finsjön” innan hemfärd

Så blev det men det blev också mer!

Kjugekull är ffa känt för bouldering, sin vackra och varierande natur och hänförande utsiktspunkter. Det finns flera olika slingor att följa, ett café, museum, toaletter och fina grillplatser.  Vill du läsa mer om detta fantastiska område så rekommenderar jag denna sidan och denna sidan där det står mer.

Jag visste att det skulle vara mycket sten där men jag hade aldrig fattat hur stora de skulle vara! Eller att det var så kuperat. Vi traskade runt där både länge och väl och det var mer än en gång jag kände mig som en dvärg i Jättarnas land! T o m Anders blev liten! Och ja, vi tog över hälften av kontrollerna också.

När vi var på väg till finsjön (dvs Levrasjön) så körde vi in till Barum för att reka var båten till Ivön går och hur det funkar. Ivön är Skånes största ö och den ligger på vår ”To do lista” att upptäcka. Vad som sen hände vet jag inte men plötsligt fick vi ett infall och åkte med på den lilla bilfärjan över till ön!

Ivön må vara den största ön men den är inte stor (7 x 3 km) så vi bestämde att vi åker runt hela där man får åka. Vi stannade till vid Biskopskällaren eftersom det är en historisk sevärdhet men vi kan väl säga som så att det var inget vi stannade särskilt länge vid…

Istället for vi till Ivö-klacken som är det som mest dragit.
Klacken på den norra delen av Ivö är en plats som har det mesta. Från den 130 meter höga urbergskullen har man utsikt över sjön, där en gång svanödlor simmade. I kalkbrottet på ön har man hittat tand- och skelettdelar från dinosaurier. Sommartid är bokskogarna lummiga, och såväl fiskgjusar som havsörnar svävar i lufthavet.

Planen var att vi skulle kolla kartorna och slingorna men så började vi gå. Först på platten och sen brantare och brantare uppför. Bokskogen var magisk och vi bestämde att vi skulle gå till första utsiktspunkten.

Tro det eller ej men backen drog så vi traskade vidare och då såg vi skylten med ”Högsta punkten” och vem kan vända då utan att ha varit där?
Inte vi!

På tillbakavägen genade vi över till en annan del av leden så det blev en fin runda. Vilket ställe alltså! Nästa gång blir det löpar-pjuxen med för nu vet jag ju vilka härligheter  som finns där!

Jag vet även att det går att traska både långt och i kuperad terräng i foppa-tofflor. Att det går att dansa med dem vet jag ju redan. Haha!

Finsjön blev det till slut också. Bedårande vackert och alldeles, alldeles underbart att få simma där!

Sa jag förresten att vi även har städat, fixat trädgården och storhandlat? Undra om det blir punktering i morgon… Fast nej det går inte för då väntar nya skojiga saker.
Alltså jag älskar semester!

Kram från Ingmarie

Välkompenserat efter snuvning

Sånt här blir man ju lite putt på. Stängt över en vecka pga konsert och simtävlingar… Det var bara att vända och tänka ut en ny plan.

Eftersom jag (och resten av kroppen) verkligen, verkligen ville simma fick jag cykla tillbaka och vidare till stan och Actic. Det tog emot att vara inne men ibland så bara ”måste” man göra undantag. Det bra var att jag slapp frysa för det är snudd på omöjligt i denna bassängen som troligtvis är en av vårt lands varmaste!

När regnet kom lite senare satt jag på tåget och tyckte mest det var mysigt. Skånetrafiken skötte sig utmärkt och det flöt på precis hela vägen hem. Så himla bra!

Det är märkligt hur snabbt Skåne och Åhus har blivit hemma för mig. (Och Anders.) Jag älskar det! Kunde inte låta bli att cykla ner till havet för ett dopp och varför skulle jag förresten låta bli? Nu har jag dessutom invigt den omtalade ”handikapp-rampen” som mest är en skandal för den är inte särskilt handikappvänlig. Någon gång kanske de får till det rätt, den är omgjord x flera nämligen, men (lättroade) jag är tacksam för ännu en stege att välja mellan.

Så trots ett stängt Brottet fick jag både bra simning och utebad. Ordningen är återställd och jag är nöjd och välkompenserad.

Kram från Ingmarie

Solcellstankar

För ett solcellsdrivet människoknytt som mig så är dagar som dessa två senaste rena rama energibomben. Lika mycket som svetten rinner ut så rinner energin in.
Och ryggen som jag skrev om i går verkar vara glad igen och därmed är vänsterbenet det också. (Peppar, peppar.)
Körde intervaller i förmiddags men när de planerade 3 x (5-3-1)minut var klara ville kroppen mer så det blev även 15 st 30-sekundare. Så kan det alltså också bli…

Det var först på nedjoggen jag blev riktigt trött men då kvittar det ju.

Jag hade förberett packning för resten av dagen med matlåda och (andra) träningskläder för alla eventualiteter. Cyklade sen till Östra stranden på andra sidan stan och hängde med mamma och Ulf, badade och njöt av solen hela eftermiddagen. I motsats till när jag är där på vintern så var jag i-n-t-e ensam i plurret.

Helst hade jag velat simma men utan sällskap i havet skapar fortfarande ett motstånd för mig. Inte överallt men just här gör det det. Så istället cyklade jag till mitt favvo-gym här och jösses vilket bra pass det blev. Solen alltså! Vilken grej den är för mig! Hoppas denna tankningen räcker ända till nästa gång för det ser skralt ut med varma soldagar ett bra tag framöver. Å andra sidan ska jag gå in i en extrem jobb-period så det gör ingen skillnad för mig…

Hur har du det?

Kram från Ingmarie

Äntligen!

Helt ofattbart att jag lyckats pricka lediga dagar precis när det blir två soldagar. Det där i våras när det hela tiden var tvärtom har tydligen vänt. Tjoho!

Redan i går visste jag vart jag skulle kuta för det var på tok för längesedan sist. Rundan runt Sperlingsholm är en av mina favvisar här för den har banne mig allt!

Skog, ängar, platt, asfalt, stigar, vatten, blommor och vackra byggnader. Jag började hemifrån och tog mig förbi Örjans vall, upp på Sperlingsholmsvägen, utmed oändliga ängar och fält, förbi stallarna och godset, över bron och sen ner på stigen utmed Nissan tillbaka mot stan. Inte ens sista kilometrarna på cykelbanan var tråkig!

Bakom det gigantiska trädet ligger godset.

Enda molnet är att jag nu inser att det ”tröga” i vänster-benet jag känt några dagar är för att ryggen är lite sned men det går ju tack och lova att rätta till! Har jag tur löser det sig tack vare vädret och min Pocket-Flowlife. (Ej sponsrad). Så bra är nämligen sol och värme för mig att mirakel kan ske! T o m fötterna byter ju humör! Flowlifen har jag haft i flera år och den har hjälpt mig förr. Annars har jag ett säkert kiropraktor-kort bokat i veckan!

Hänga här gjorde i alla fall garanterat ingen skada!

Kram från Ingmarie

Hur man skapar semesterkänsla utan att ha semester

Jag fortsätter att nyttja mitt sommarkort på Skånetrafiken. I dag tog det mig till Hässleholm och en bara några dagar gammal planerad (spontan)träff med Anna och Fredrik. Det där att synka schema är ursvårt så det gäller att ta de chanser som finns.
Jag skulle till Halmstad och de var i sin fina sportstuga inte långt därifrån och hade tid för att hänga med mig. Kunde ju inte bli mycket bättre!

Anna bjöd på en jättefin runda på ett av Hässleholms många löparspår. Jag har alltid tänkt att hela staden verkar jättetrist men efter i dag har den klättrat många hack upp för det kommer visa sig att den har fler guldkorn!

13,5 km senare möter vi upp Fredrik som hojat och det blir mat på Lilys. Att jag skulle finna en jättegod vegan-måltid just där kändes väldigt otippat! Omgivningen fick man bara nonchalera. Solen var i alla fall dunderskön!

Flera timmar senare med mätt mage och härligt snack så visade de mig var närmsta Nordic Wellness låg.
Ännu en överraskning! Superfint och jag fick jordens feeling. En sån som kommer att kännas i morgon du vet…

Resten av resan blev med Anders som hämtade upp mig. För att göra extra guldkant på det hela letade jag upp ännu en sjö (jag borde banne mig ha bad- och sjöletare som titel!) som visade sig vara helt perfekt både för bad och picknick!

Nu är vi i Halmstad och har några härliga lediga dagar här. Som semester fastän det inte kostar semester-dagar.

Kram från Ingmarie

Åhus-Bromölla

Som du vet är jag inte överförtjust i Skånetrafiken men de har åtminstone en väldans bra grej. Sommarkortet! Mellan 15 juni och 15 augusti får man åka precis hur mycket som helst i hela länet för lite över 800 kr. Kanske inte låter så billigt men kollar man vad ordinarie priser är så inser man att det är ett kap. Jag betalar massor varje månad bara för att ta mig till och från jobbet så detta kortet är guld värt för mig.
Inte bara för att jag ska jobba utan ffa för att jag har en helt annan möjlighet att göra A till B-löparäventyr.

Egentligen hade jag inga planer på det men av någon anledning dök tanken upp att jag skulle kunna springa till Sölvesborg. Sen kom jag på att det ligger ju i Blekinge så efter ny koll på kartan bestämde jag mig för Bromölla. Det extra bra var att där gick buss/tåg varje halvtimme tillbaka till Kristianstad och sen hem.

Det går att bara följa cykelbanan hela vägen men bara tanken fick mig att dö tråkdöden. Nu var den vägen jag tog inte jordens roligaste hela tiden  men det visste jag inte innan utan var lyckligt omedveten.

Första biten sprang jag genom skogen och över/genom hela Rinkaby skjutfält. Enda orosmomentet där var korna men de befann sig långt bort så jag slapp sprinta. (De har tydligen sitt sommarbete på hela fältet.)

Vannebergavägen är låååång och raaaaaak och väldans enkel att följa och den går ända till.. just det – Vanneberga. Men den är förvånansvärt fin för att vara så rak.

Mitt flow avbröts tvärt när jag såg en stor hund mitt på vägen som gick mot mig. Springa ut på åkrarna var inget alternativ och hade högst troligt inte hjälpt om hen velat äta mig, vända ville jag inte så jag började helt enkelt gå och pratade som jag brukar med hundar. Om det var därför eller om den bara var snäll eller tyckte jag såg för seg ut vet jag inte, den var väldigt ”svårläst”, men jag fick i alla fall gå förbi. Precis när jag började springa dök en till upp och den var inte glad. Visade tänderna, reste ragg och morrade högt.
Tvärstopp igen. Men jag fortsatte gå långsamt, långsamt framåt med en sned blick bakåt. Jag var beredd att ta av mig västen som skydd men hunden stannade där den var. Efter ett par hundra meter såg jag att den gick tillbaka och jag vågade kuta igen.
Det där var såklart inte ok att detta hände, man ska kunna springa/gå på en allmän väg utan att riskera bli överfallen, men jag hade ingen som helst lust att stanna och riskera något för att skälla på ägaren.
Fast jag vet ju vilket hus det är…

Nåja, det gick ju bra. Inget värre än rejäla störtskurar och galna vindar hände efter det där. Det var mycket väder om jag säger så.

Efter Vanneberga, som verkligen är en liten håla, kommer Trolle Ljungby som förvisso är litet men vansinnigt fint med sin kyrka, sina gårdar och sitt slott.

Tog denna bilden för att komma ihåg att kolla upp stället!

Efter ytterligare några regnskurar blandat med stekande sol så sprang jag under E22 men missade var den ”riktiga” cykelbanan gick och hamnade istället på en flera kilometer lång raka på en 80-väg. Not so fun. Särskilt inte när jag såg cykelbanan på andra sidan järnvägen. (Inbrottssäkra staket så nej, det gick inte att gena över.) Just då ångrade jag nästan att jag inte hade tagit tråkvägen..
Men jag hade i alla fall medvind!
Efter ytterligare några omvägar kom jag till första målet.
Badet!

Det blåste vågor på Ivösjon men det var så härligt att få plaska där en stund. Hade hela stället för mig själv! Vad är det för fel på folk? Varför badar de inte?

Sista kilometrarna till stationen var en smula stappliga till en början men sen i full fart när jag insåg jag kunde hinna med ”bästa” bussen. Dvs den som gick snabbast hem. (Egentligen 2 olika men med bra förbindelser.)

Tack och lov var det nästan tomt på bussen så jag kunde byta tröja osedd. Dock hann jag inte köpa kaffe så det sög rejält i den tarmen när jag kom hem!

Så här blev rutten. Ca 25 km.

Lite mat senare, och innan ännu en tomt-koll, (ja vi kollar som sagt var runt på alternativ) så hann jag med ett bra gympass också!

Kram från Ingmarie

 

På (om)väg

Vi ”behövde” åka till IKEA igen men för att göra det hela mycket roligare (jag vet att det är både en lyx och ett privilegium att ”behöva” åka dit men jag ljuger om jag säger att jag tycker det är ”skoj”) så passade vi på att köra en omväg för att testa några ställen vi aldrig varit på.

Alltså vilka pärlor det finns!

Vi började med Friluftsanläggningen i Tågaröd. Ett ställe jag inte visste fanns förrän i dag då jag hittade det på Google. Förutom jättefina spår så finns det ett utegym, en klubbstuga med fin (öppen) toalett, massor av uteplatser att sitta vid och stor informations-tavla inklusive gratis kartor. (Sånt går Anders igång på!) Men inte en enda mer än vi var där på hela tiden! Hade vi missat något stort event? Var det något fel på stället? Sov alla? Många frågor som vi fortfarande inte har några svar på för det är högst märkligt! Detta stället rockar!

Spåren är extremt välmarkerade, även när man springer åt ”fel” håll, och de var så fina att jag till slut var tvungen ge mig själv foto-förbud för att ö h t komma vidare.

Vädret var lika varierande som spåren. Regn och sol (jackan åkte av och på oräkneliga gånger), trail, grusvägar, upp och ner.  Tiden bara försvann!

Anders valde att gå och var lika fascinerad. Ett guldställe! Flera timmar senare åkte vi vidare till nästa lilla pärla. (Också ett ställe jag inte visste fanns förrän jag hittade det på Google.)
Breanäs badplats ligger bara en liten åktur från Tågaröd och precis lagom till vi skulle i, och upp, regnade det men vem bryr sig? Vi skulle ju ändå bli (ännu mer) blöta. Dessutom var det ju varmare i vattnet än på land!

Ser du Anders?

 

Sista stoppet innan det stora varuhuset blev Cafe Kronan i Lönsboda.

Också tack vare Google och i ärlighetens namn ett telefonsamtal för vem vill komma till ett ställe som inte har vego? Kronan hade inte bara flera rätter att välja på utan var även jättemysigt och hade supertrevlig personal. Många plus!

Efter allt det där härliga var det en baggis att överleva det som var slutmålet.

Kram från Ingmarie