Skrattar bäst som skrattar sist 😄

Jag är väl en smula hemsk nu men ibland är det väl ändå allt lite skönt med skadeglädje? Som när himlen plötsligt öppnar sig och regnet vräker ner. Folk försöker gömma sig under både tak och jackor men blir plaskblöta på nolltid. Löpare springer vidare i blytunga blöta kläder liksom cyklisterna som dessutom verkar frysa. Då kan jag flina i smyg åt alla de som flinar i smyg åt mig när jag springer omkring i mina neoprenkläder och tänka: pilutta er som inte är swimrunners! För jag var ju redan blöt men slapp ju frysa.😀 När det vräkte ner som mest funderade jag på att kuta med simglasögonen på. Men jag lät bli..😜



Det var skithäftigt att simma när regnet smattrade mot vattenytan. Så där så det liksom studsar! Har aldrig gjort det innan. (Dugg- och fjuttregn räknas inte.) Mest var det ändå uppehåll och jag fick ihop 2,5 timme ren och skär swimrunlycka.






Anders var förresten en av de som cyklade och blev både kallblöt och skitig. Men han brukar inte skratta åt min utstyrsel. Åtminstone inte så jag ser det.😜

Nu skiner solen igen, mina tappra planterade pyttesmå fröer har blivit stora och jag laddar för att jobba i morgon. Bland annat.😍



Kram från Ingmarie

Hej å hå

Sakta men säkert märker jag att känslan på intervallerna är att det går fortare och fortare. Hur det är i “verkligheten” bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. 😀(Diskbråcks)ryggen är snäll och det är ju trots allt det absolut viktigaste! Jag märker också att jag nu kan springa mig trött på riktigt. Och det är ett gott tecken för framsteg! Blev så trött att jag tappade räkningen på de där 60-30 intervallerna trots att jag hade klocka på mig. Då har man tagit i ordentligt.😜 Det blev 21st istället för 20. 



Jag körde på Galgberget vilket i praktiken innebär en småkuperad och vansinnigt vacker runda. Avslutade med hopp&skutt-övningar i backe precis som i tisdags innan nedjogg. Som tack och lov var mest nedförsbacke…

Så himla glad och tacksam över att kroppen ännu en gång är med mig. Och att jag ännu en gång inte gett upp.


Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Det kommer bli kul det ocksåäven om det innebär mycket jobb. Och jag har redan minst tre resor inplanerade, varav en hem till Halmstad igen, innan augusti ens är halvvägs.😀


Var förresten en sväng på stan i går. Skulle köpa en pytteliten burk ansiktskräm på Rituals men kommer ut med en hel stor påse! 😳 Nåja. Jag kommer åtminstone vara både ren och lukta gott ett bra tag framöver.


Kram från Ingmarie

Sport-torsdag

Det är väldigt enkelt att börja tro att man liksom inte kommer någonstans med det man håller på med och som man försöker utvecklas i. Jag skrev ju lite om det där här. Och visst, ibland står det stilla och går t.o.m bakåt men i det stora hela går nästan allting ändå framåt på något vis om man utgår från nuet. Faktum är att trots att livet tar slut när man dör så kanske det ändå inte är slut. Vem vet liksom vad som egentligen händer när vi är klara här? Men det där är en helt annan fundering och det var inte det jag tänkte på just här och nu.

Förra gången jag var i Halmstad så sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsens stig. I dag kutade jag 2.50 men kom nästan lika långt som då. Inte riktigt samma runda men ändå! Det gick lite snabbare och ffa kändes det mycket bättre! 

Jag kutade först hela Prinsen till slutet vid Möllegård.( Ca 18-19 km) Det är förresten där “berömda” Riccardos ligger.


Jag skippade dock glassen och kutade vidare över Söndrum, ner till Prinsen igen och tillbaka till stan. Jag undrar faktiskt om det finns någon lika fin och varierande runda någon annanstans. (?) Hav, trollskog, grusvägar, backar, platt, öppna fält, fiskeebodar, flådiga lyxvillor och man behöver inte ens ha någon välfylld vattenflaska med sig för det finns massor av ställen att fylla på sitt vätskebehov på.










Det bästa var dock att jag inte hade, eller har, ont någonstans! Tack kroppen och då särskilt ryggen.💕

Lunchen intog jag i gräset. Sen somnade jag i solen. Hur härligt är inte det?

Jag vaknade tack och lov i tid till min och Mickes simträning. Vi ville ju öva ordentligt tillsammans efter Peddas grymma coachning i onsdags. Mycket att pyssla med och hålla reda på men det gick riktigt bra! Kul har vi alltid!


Efter en sån här sport-dag är det riktigt härligt att få avsluta med att se andra kämpa och uppleva lyckorus. Klubben har även i sommar en Triathlon cup där alla har chans att vara med. Många som var med i kväll och vackrare än denna är svårt att få.


Kram från Ingmarie

Flygande vindar och beundransvärt projekt

Milde värld vad det fläktar på bästkusten. Farit som en vante än hit och än dit. Tacksam jag inte är en flugviktare för då vet i sjuttsingen var jag hade hamnat. Men jag har hållit mig på benen. Även på löpturen.


Det var t.o.m vågor i bassängen! Och flaggstängerna böjde sig oroväckande emellanåt. Men jag tänkte en hel del på Colting som just nu simmar runt Gotland som den första ever.  DET är vågigt. Och kallt! Min messimning var verkligen ingenting i jämförelse.


Coltings megasim är ett projekt för att bl.a uppmärksamma den försämrade folkhälsan och behovet av fler simhallar. Du kan läsa mer och följa allt här. Inspirerande och ofattbart på en och samma gång. Och jag hoppas du skriver på namninsamlingen för fler simhallar!

Vill du förresten läsa min korta intervju med honom efter Borås Swimrun så kan du kika in här.


Jag märker att jag blir påverkad inte bara fysiskt av all blåst utan även mentalt. Det är på något vis som om mina tankar blir lika fladdriga och ostyriga som vindarna. Det är tillräckligt turbolent i mitt hjärnkontor annars så det behövs verkligen inte mer fart där. Men jag har ju tack och lov bra knep för att stilla både tjattret och virrvarret. Som t.ex 90 min hot yoga med bästa Pernilla på Yogainstitutet. Det blir magi varenda gång i denna vackra sal. Absolut värt att åka till Halmstad för!


Påverkas du också av kraftig blåst?

Kram från Ingmarie

Turboladdar

Den här kvällen har jag längtat efter i fem evigheter. Eller i alla fall sen i början av förra hösten. Och nej det är inget spännande race jag ska göra. Det är inte ens särskilt sportigt. Inte heller är det en resa till långtbortnågonstans. (Göteborg räknas i alla fall inte som långt bort i min värld.) 

Nej det här handlar om att få uppleva världsstjärnor och snart får vi se och höra dem IRL!


Och för att väntetiden ska gå fort har jag maxroat mig.

Cykla i ösregn t.ex. Från i dag kan jag nog inte längre kalla mig för solskenscyklist. Fanns nämligen ingenting på mig som inte var regnblött, eller rent, när jag väl var klar. 



Jobba i turbofart samtidigt som vi förflyttat oss är en annan bra grej att få tiden att gå supersnabbt. Hann ju nästan inte doppa rumpan i stolen förrän vi skulle gå av. 😳 Jag vet att jag sagt det (några gånger) innan men jag älskar verkligen att åka tåg! En så otroligt smart uppfinning!


Och bästkusten kan man lita på. Här skiner minsann solen när det vankas party!


Styrketräna tror jag är en perfekt laddning. Särskilt på Kompassen.  Blir sjukt motiverad varje gång jag är där och härjar runt så svetten stänker. Anders verkar dock inte tycka mitt val av pose inför det obligatoriska bloggfotot var någon vidare bra idé…


I morgon väntar en massa skoj om jag inte dött lyckodöden innan vill säga.


Kram från Ingmarie

Två Sommaravslutning

Jag har ju inte några kids som har skolavslutning, har inte gått någon kurs som har terminsavslutning eller ens någon jobb-sommaravslutning. Dvs inga anledningar till att behöva fixa till håret, klä sig fint, fira och bete sig som folk.

Det gör mig absolut ingenting för jag har andra avslutningar. Där jag får ha träningskläder, svettas hämningslöst,  bli hur rufsig som helst i håret och vara bara jag. 

Den första i dag var med mitt härliga onsdagsgäng. Bjöd dem på en saftig trailslinga + korta intervaller och jösses vad de kämpade väl! Som alltid får jag tillägga. Älskar att coacha dem!


Den andra avslutningen i dag var Swimrunpoddens onsdags-Swimrun. Eller avslut och avslut förresten. Det blir ett litet uppehåll inför midsommar och några semesterveckor. Säsongen är som sagt var kort så det gäller ösa på och nyttja tiden till fullo tänker vi som älskar denna underbara sport!


Lika härligt gäng och skoj som alltid! Men det är svårt för oss att vara still…


Fick med mig bästa Fredda också. Vi två kommer dock aldrig ha någon avslutning. Vi kommer gneta på tillsammans med jämn oregelbundenhet  tills vi ligger under jord.


Kram från Ingmarie

Torsdags-kärleksmys

Saknaden efter lilla Elvira kommer aldrig gå över, inte sorgen heller, men här nere har jag en vansinnigt fin tröst. Silver-katten är rolig, söt, kelig, pratsam och störtförtjust i räkor. Så jag fjäskar duktigt för honom. Varje dag.


Han vill gärna vara med och yoga också.


Och hjälpa mig när jag jobbar.


Inte konstigt jag gillar honom så mycket!💕

Hela denna dag har varit mys faktiskt. I alla fall med mina mys-mått mätt. Jag gillar ju att härja på utegym t.ex.


Och drillas av bästa Pernilla på Yogainstitutet. Alltså det stället. Och den Quinnan! Kärlek rakt igenom!

Inte jag alltså utan Pernilla OM du trodde något annat.😜


Har även hängt en stund vid Söderpiren igen. Svårt att inte älska även det stället med sitt lugn, vackra miljö och gofika. De har även en väldigt bra påminnelseskylt till oss alla. Naturen är ingen soptunna men ofattbart många verkar inte förstå det. Hur svårt kan det liksom vara att plocka upp efter sig?


Jag har klippt mig också. Syns det?😀


För tro det eller ej men jag har inte alltid badmössa på eller ser ut som ett troll i huvudet. Ett par gånger om året, när min superfrissa Anne fixar till krullet, så ser jag faktiskt riktigt normal ut.😜



Kram från Ingmarie

Stenhård laddnings-återhämtning

Det som är extra bra med att jag och Karin rekade tillsammans i går är att hon vet min (brist på) fart. Så hon slipper bli chockad i morgon menar jag. Å andra sidan har jag hört att banan är så tuff att det inte precis hjälper om man är racersnabb på platten om man inte också kan älga på upp, ner och bland bröte. Med andra ord har jag två “handikapp” redan där. Men skit detsamma. Jag/vi gör det för upplevelsen och målet är att ha skoj och inte komma sist i vår klass.

Jag har i alla fall vilat och laddat duktigt i dag. Med mina mått mätt vill säga. Började med fantastisk Yang och yin yoga på Halmstads absolut bästa yogahak. Obegripligt hur 90 min kan “försvinna” så där!


Cyklade direkt vidare den korta biten till Simstadion Brottet för lite easy poolrun. 


Magiskt! Hade nästan hela bassängen för mig själv!


Det mesta är ju nära i denna stad så på hemvägen pausade jag på ett av mina guldställen. L-ä-n-g-e.


Turbovilade verkligen! Läste, fikade, kollade på surfare och njöt av solen.



Nu ska jag i princip bara sova gott med innan det roliga börjar!

Kram från Ingmarie

Tips på annorlunda triathlon

Nu är verkligen sportsommar-säsongen i full gång! Nästan överallt och hela tiden finns olika event för t.ex open water simning, swimrun och triathlon. Beslutsångesten för vad man ska välja är nästan plågsam emellanåt. ( “Ren” löpning och cykling räknar jag inte riktigt för det körs ju mer eller mindre året runt.😀)

Jag är ingen triathlet men en grej jag blev ruskigt sugen på, men som rent logistikmässigt inte funkar i år om jag inte kommer på hur det där med kloning funkar, är Lidingö terräng- triathlon den 13/8. Läs deras beskrivning här så förstår du vad jag menar!

Är du sugen på en ny utmaning? Kanske drömt om att prova på ett triathlon, men tänkt att triathlon bara är för supervältränade och elitsatsande långdistansare?  Då är Lidingö Triathlon Terrängloppet för dig!


Välkommen till ett naturskönt och familjärt lopp som är perfekt för den som vill prova triathlon för första gången. Här får du testa det roliga i att kombinera simning, cykling och löpning i en härlig naturmiljö bara ett stenkast från Stockholms innerstad. 


Du kan välja Sprintdistansen vilket är simning 850 m, cykling 21 km och löpning 5 km, eller Olympisk distans som är det dubbla i längd. Är du bara simkunnig, kan cykla och springa, samt i hyggligt god form så klarar du det! Eller varför inte bilda ett stafettlag där ni delar och tar en gren var?

Barnklasserna simmar 100 meter, cyklar 3 km och springer 1,2 km. För den yngsta klassen (11 år och yngre) kan man välja om man vill springa 800m istället för att simma 100m.



Cyklingen sker på Lidingöloppets spår, löpningen på stigar i skogen runt Södergarn och simningen i vackra Askrikefjärden/Södergarnsviken strax intill



Tävlingsområdet är centrerat till Södergarns stora och öppna grässlänt där det finns gott om plats för publiken att heja på deltagarna i loppets alla grenar, vilket gör det till en perfekt familjeutflykt.



Vår ambition är att skapa årets roligaste triathlontävling i terräng, där alla känner sig välkomna och gemenskapen står i centrum.”

Visst låter det både skoj och härligt? Natur-triathlon liksom! Redan nu på söndag, 11/6, finns möjlighet att vara med på deras gratis-träning!


Jag kommer dock befinna mig på ett helt annat äventyr på en helt annan plats just den dagen…😄

Kram från Ingmarie

När livet vill en extra väl

Lustigt det där hur en sak som en gång varit snudd på livsviktig kan bli totalt ointressant. En gång i tiden var Stockholm marathon under många år en av årets absoluta höjdpunkter och otroligt viktig för mig. Inte bara för mig personligen förresten utan även för sponsorer, ekonomin och klubben. Men det var då. Nu kan jag inte bry mig mindre. Hade det inte varit för Facebook hade jag troligtvis missat att det var i dag. Som det kan bli va? Och visst är det härligt på något vis? Att livet är ständigt föränderligt, att dagens “sanning” inte behöver vara morgondagens sanning och att det kan hända magiska saker om man har ett öppet sinne och litar på att både livet och människorna man möter vill en väl.

För tänk om jag aldrig bestämt för att lära mig simma, om jag inte vågat mig på den där första open water simningen och första swimrunloppet, om jag inte sökt om att få skriva på Allt om Swimrun eller varit med på Swimrunpoddens event i höstas. Då hade denna dagen ganska garanterat inte hänt. Och det hade varit väldigt sorgligt…

För utan allt det där så hade jag troligtvis aldrig träffat Camilla Renz. Denna fantastiska kvinna som inspirerar mig som sjuttsingen och redan tagit en stor plats i mitt hjärta. Då hade vi inte kutat en härlig (halvlång) runda tillsammans i skogen i dag.



Att kunna kuta utan smärta och med någon annan är verkligen dubbel glädje för mig.

Om allt det där ovan inte hänt hade jag inte heller blivit hembjuden till hennes fina hus Ro. (Jo det både  heter och är precis så.) Då hade jag inte simmat i Drevviken med henne och Ylva, badat vedeldad bastu och haft en fantastisk grillkväll med alla dessa underbara människor och djur som var med.









Så obeskrivbart tacksam och lycklig över allt livet ger mig. Tack för i dag!

Kram från Ingmarie