Självklart ler och skrattar jag inte alltid när jag springer/tränar även om en hel del verkar tro det. (!) Kanske för att man (jag) hellre väljer bilder där jag faktiskt ser glad ut än bilder där jag gör grimaser. Vem blir inspirerad av det liksom? Haha!
Grejen är dock att även om jag sliter hårt på ett träningspass, som i dag på intervallerna och på den tunga styrkan på gymet, så är jag oftast väldigt glad inombords. Framförallt är jag tacksam både över att jag kan springa och att jag kan träna så jag blir så där trött så man liksom nästan inte orkar mer. Det är ingen självklarhet. För en del inte ens en rättighet.
Det var extra “kul” i dag för jag hade Peters sällskap på de tre första seten. Vilken superman alltså! Han är snart 70 bast men tränar mer än de flesta 40+ åringar! Jobbar mer också förresten. En stor förebild för mig!
Det blev gymet direkt efter. Mest tunga benövningar och jag tycker det är skitskoj!
När kvällssolen kom blev det ännu ett HIIT-pass med Stephane. Jag har börjat lära mig hans pass nu. På gott och ont…
Undrar du hur det går för Rait Ratasepp förresten? Han tuffar på som en maskin och på fredag går han i mål efter sina 60 dagar med en Ironman/dag. Alla utom en har varit sub 11 timmar! Undantaget var en extremt blåsig dag.
Jag är lika förundrad över hur han pallar! Samma, samma, samma varje dag. Det enda som väl egentligen varierar är just hur mycket det blåser och från var…
Han ler inte heller så mycket när han är i gång vilket man förstås lätt kan förstå. Precis all energi går åt till det han gör. Mellan varje IM rör han sig inte en centimeter mer än han behöver.
Jag har pratat en hel del både med honom men ffa hans team. varje kväll får han massage, han äter mellan 10-12000 kalorier/dygn och även om han sover ok så vaknar han en till två gånger/natt pga av att han är hungrig och måste upp och äta. Hans måltider handlar inte om att njuta av maten och sitta länge. Nej, det handlar enbart om att äta så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Jag har sett honom både efter simningen och på middagen. T o m jag ligger i lä där när det gäller antal portioner… Självklart ska vi vara med på fredag och fira när han går i mål för sista gången. Eller vem vet? Han kanske gör ett till “bara för att”. Å andra sidan vet jag att han längtar efter att få äta frukost i lugn och ro på hotellet och inte vid pool-kanten…
har du någon “extrem” grej du drömmer om att göra? Själv skulle jag vilja springa genom både Sverige, Europa och USA och vem vet vad framtiden har med sig?
Kram från Ingmarie
Självupplevd orsakskedja: En kropp i rörelse är en glad kropp. En glad kropp ger i sin tur en glad knopp. Som i sin tur har nära till ett leende. Vilket i sin tur smittar av sig till andra.
Slutsats: Det ÄR roligare att ha kul 😉
Mitt föredöme vad gäller “tok”roliga löparäventyr är Björn Suneson ( https://www.suneson.se/ ). En aldrig sinande fantasi vad gäller olika löparprojekt, nu senast i somras att kuta igenom Sveriges alla landskap. Tidigare har han kutat igenom sthlms alla gator plus, sist men absolut inte minst, ett otal “coast to coast” i USA. Imponerande!
De planer jag smider på är i betydligt mindre omfattning, men är stora för en “nybörjare” som jag 😉
Ja Suneson är en stor inspirationskälla! Jag skrev ett reportage om honom i RW inför ett av hans USA-löp. Han är verkligen fantastisk!
Planer och drömmar behöver inte vara stora!Det viktigaste är väl att de är ens egna och det hjärtat längtar efter?