Övrigt

Inte alltid leende

Självklart ler och skrattar jag inte alltid när jag springer/tränar även om en hel del verkar tro det. (!) Kanske för att man (jag) hellre väljer bilder där jag faktiskt ser glad ut än bilder där jag gör grimaser. Vem blir inspirerad av det liksom? Haha!
Grejen är dock att även om jag sliter hårt på ett träningspass, som i dag på intervallerna och på den tunga styrkan på gymet, så är jag oftast väldigt glad inombords. Framförallt är jag tacksam både över att jag kan springa och att jag kan träna så jag blir så där trött så man liksom nästan inte orkar mer. Det är ingen självklarhet. För en del inte ens en rättighet.

Det var extra ”kul” i dag för jag hade Peters sällskap på de tre första seten. Vilken superman alltså! Han är snart 70 bast men tränar mer än de flesta 40+ åringar! Jobbar mer också förresten. En stor förebild för mig!

Det blev gymet direkt efter. Mest tunga benövningar och jag tycker det är skitskoj!

När kvällssolen kom blev det ännu ett HIIT-pass med Stephane. Jag har börjat lära mig hans pass nu. På gott och ont…

Undrar du hur det går för Rait Ratasepp förresten? Han tuffar på som en maskin och på fredag går han i mål efter sina 60 dagar med en Ironman/dag. Alla utom en har varit sub 11 timmar! Undantaget var en extremt blåsig dag.
Jag är lika förundrad över hur han pallar! Samma, samma, samma varje dag. Det enda som väl egentligen varierar är just hur mycket det blåser och från var…

Han ler inte heller så mycket när han är i gång vilket man förstås lätt kan förstå. Precis all energi går åt till det han gör. Mellan varje IM rör han sig inte en centimeter mer än han behöver.
Jag har pratat en hel del både med honom men ffa hans team. varje kväll får han massage, han äter mellan 10-12000 kalorier/dygn och även om han sover ok så vaknar han en till två gånger/natt pga av att han är hungrig och måste upp och äta. Hans måltider handlar inte om att njuta av maten och sitta länge. Nej, det handlar enbart om att äta så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt. Jag har sett honom både efter simningen och på middagen. T o m jag ligger i lä där när det gäller antal portioner… Självklart ska vi vara med på fredag och fira när han går i mål för sista gången. Eller vem vet? Han kanske gör ett till ”bara för att”. Å andra sidan vet jag att han längtar efter att få äta frukost i lugn och ro på hotellet och inte vid pool-kanten…

har du någon ”extrem” grej du drömmer om att göra? Själv skulle jag vilja springa genom både Sverige, Europa och USA och vem vet vad framtiden har med sig?

Kram från Ingmarie

 

Multidag

Nog för att jag oftast har mycket energi men vissa dagar spiller den liksom över.🤪 ( Vegomat, sol och sömn är en oslagbar kombo och hjälper garanterat mig!)

Dagen började med en tidig löptur. Inte så långt, 50 minuter, men med väldigt pigga ben.

Innan frukost hade jag även ännu ett löpteknik-pass för löparna här och efter frukost blev det en dryg timmes bra simning. Men för att vara säker på att inte frysa ”fuskade” jag med swimrun-dräkten. Å andra sidan gör den att simningen blir tyngre så det vet i sjuttsingen om det kan kallas fusk.(?)🙄

På lunchen hade jag möte med Apollo och planerna inför våren är igång! Tjohoooo!🥳🥳 Hann även hänga en stund med lite härliga människor innan det blev ett gympass.

Plus ett superbra spinningpass med Stina.

Egentligen hade jag tänkt vara klar där men då lockade några av ”mina” löpare med mig på ett 70-80-90- tals danspass (jag var inte så svårövertalad🤪) och jösses vilken nostalgitripp! Och så kul! Det funkade utmärkt att svänga loss i (svettiga) cykelbrallor!🤪💃🏻💃🏻💃🏻

Kram från Ingmarie

 

Nära nu!

I dag gjorde Rait Ratasepp sin 51a Ironman på raken. Nu är det ”bara” nio kvar innan världsrekordet. Det här är helt makalöst! Han håller fortfarande under 11 timmar på alla och maran oftast under 3.10! För mig är det ofattbart! Hur gör han liksom? Jag vet att han har ett fantastiskt team bakom sig och att han äter en massa men det är ju liksom bara en bråkdel av vad detta handlar om. Snacka om stark både fysiskt och mentalt!

Min grupp satte förvisso inga rekord när det gäller distans och fart (även om en del är ruskigt snabba) men de vinner alla priser när det gäller kämparglöd, entusiasm och löparglädje!

I dag bjöd jag på ett styrkepass och ett distanspass med backträning. Roligt och uppskattat! Sen är det nog ganska säkert att allt blir roligare när man får springa i denna miljön.

Kram från Ingmarie

Berg & hav

Jag tog mig upp på berget här jämte i dag. Älskar att gneta på uppför backarna och att få njuta av utsikten! (Trots att jag får svindel!)

Sen går det ju härligt ner också. Vissa delar behöver jag gå pga rullgruset (och för att jag är en superfegis) men mest är det helt ok.

Fortsatte ner till grannbyn och där fick jag high feeling och bara fortsatte. Att det var platt och medvind verkade jag ha förträngt…

Hemåt tog jag en liten annan väg (skippade högsta toppen) och trots både uppför och (lite) motvind så gick det riktigt bra! Tur jag gick på känsla för på köpet fick jag ju 2 timmar härlig löpning! Älskar verkligen den här kombon av att det finns både berg och hav!

Jag är minst lika bra på att göra absolut ingenting som jag är på att röra på mig. Jag vet ingen som kan vara så stilla som mig när jag bestämt mig för det. Eller ok, jag vänder blad i boken/trycker på ”play” på telefonen men that´s it!

Dock hade jag bestämt mig för att köra ett HIIT-pass på em och det gjorde jag men med ett oplanerat avbrott. Det är ett jättestort gäng ungdomar här och en av dem kollapsade mitt i svett-festen och som den sjuksköterska jag är så agerade jag såklart. Min diagnos var genast att hen behövde socker och salt. Lite gel i munnen och ungen piggade på sig igen. När ambulansen kom sa de samma som mig så hen slapp åka med och får nu vila på rummet. Det hade väl helt enkelt ”bara” blivit lite för mycket av det roliga (de kör på typ hela tiden!) och för lite av vila, vätska och näring.

Lagom är bäst eller hur det nu var…

Kram från Ingmarie

 

Enkelt liv

Att coacha är verkligen hur skoj som helst men det är bra fint att vara helt fri och inte behöva passa mer än de tider man själv vill. T ex när maten serveras och pass man vill vara med på börjar. På tisdag börjar en ny löparvecka så då är jag mer bunden igen men det ska bli jättekul! Nu passar jag dock på att bara ”flyta med” och planerar i princip bara en dag i taget.

I dag blev det löpning på grusvägarna i bergen. Lite sega ben sen i går men det var jag beredd på. Hade jag inte känt någonting hade det nästan varit konstigt…

Sen simmade jag ännu ett bra pass. Förutom att jag tycker det är lite för kallt i bassängen. Kvällarna och nätterna är svala här så de borde lägga på ”täcket” på nätterna nu. (Det är inte bara jag som tycker det är svalt.)

Har även kört ett riktigt skoj tabata-pass med Stina. Du vet 20 sek fullt ös och 10 sek vila x jag vet inte hur många. (Vi höll på ca 40 min.)

Plus det vanliga förstås. Yoga och meditation i soluppgång och bad i kvälls-solen. Enkelt och väldigt härligt!

Kram från Ingmarie

Extra motlut

Springa uppför är väl i princip alltid jobbigt men är det dessutom motvind så blir det garanterat extra kämpigt. 75 min gnetade jag på innan det gick nedför igen.

Kontrasten gjorde att det kändes som jag flög nerför!

Två timmar blev det under den sköna solen. Eller det blev fler för den har verkligen skinit i dag! Och som den solälskare jag är har jag såklart verkligen njutit. Men även temperaturen ger stora kontraster. På morgonen och kvällen när solen inte är framme är det långärmat som gäller. Ibland t o m nästan så jag vill ha långbrallor.

Blev också ett kort gympass + ett tufft corepass och yin yoga med Yogi Babu. På tal om temperatur så hade jag behövt mer kläder till just Yin yogan. Det blev en smula svalt och jag hade lite svårt att helt slappna av. Men det var ändå härligt och högst välbehövligt!

Kram från Ingmarie

 

 

”Alternativ”-dag

Jag vet att det finns väldigt många som gör run-streak (dvs springer varje dag utan avbrott) men jag tillhör inte dem. Jag har säkert skrivit om det innan men dels ser jag ingen vits med det, dels skulle min kropp garanterat protestera efter ett tag och dels skulle jag tycka det blev ett tvång och därmed försvinner glädjen för mig. Visst, alla löppass är inte roliga men jag vill ändå kunna välja.

I dag valde jag därför att inte kuta. Men i ärlighetens namn är det ganska svårt att avstå här. Jag valde det helt och hållet för att jag vill försöka hålla mig skadefri. Träna kan man ju som bekant ändå. Hela vilodagar förstår jag ju inte heller vitsen med. Haha!
I alla fall inte om man inte tränar på elitnivå. Även om jag tränar förhållandevis mycket så är det inte så mycket och verkligen inte stenhårt.

Hur som helst.

Det blev först ett riktigt bra gympass. Kände mig inte jätte-taggad när jag gick dit men det tog max 5 minuter sen var jag igång! Mina ben var en smula darriga efteråt så något rätt gjorde jag nog!

Körde sen simning i dag igen och jösses vad det gick lätt! Jag minns inte när det kändes så här sist! Det var som om jag hade medströms precis hela tiden men det borde ju vara en smula omöjligt i en bassäng som man simmar fram och tillbaka i. Nu vet jag ju dock att simning är en av de lurigaste sporter som finns för man kan tro man kommit på knepet men nästa gång man simmar är man tillbaka på att inte ha en susning om hur man gör.

Senare på dagen blev det ännu ett svettigt HIIT-pass med Stephane. Tror de där korta, intensiva intervallerna är extra bra för en som som mig som verkligen inte är varken särskilt explosiv eller snabb. Kanske jag t o m är den långsammast i världen på att göra burpees? Haha!

Kram från. Ingmarie

 

Hitta utrymme

På ett sätt tycker jag det var bättre förra gången jag var här. På ett annat sämre.

Förra gången var det väldigt mycket lugnare och det fanns alltid plats oavsett om det gällde bassängtid eller solstol. Nu finns inte ens en hyrbil ledig på 4-5v veckor framåt! Eftersom vi inte var så många så lärde vi också snabbt känna varandra. Spinningen var gratis och det var inte en massa extra ”utomstående” grupper som var här. Samtidigt var det mer ödsligt, nedstängt, tomt och utbudet mindre.

I dag åkte ett stort gäng hem och det kom ett (minst) lika stort nytt gäng. På gott och ont. Jag gillar verkligen att vara här men ibland blir det en smula (för) mycket av allt. De flesta är lugna och sansade men en del stackare är så stressade att jag inte fattar hur de håller ihop!

Nu har jag ju inga problem varken med att finna eget space eller ta det lugnt. Mina morgnar vid havet är guld t ex. Varje morgon är unik och jag tröttnar nog aldrig!

I lilla Tuineje är det också lugnt och hela byn andas på något vis stillhet. Jag älskar att gå och kolla på husen där!

Att springa utan trängsel är plättlätt! Faktum är att det känns som det är ganska få som springer här om man räknar procentuellt. Eller så är jag bara ute på andra tider. Vem vet. För mig blev det i alla fall intervaller på ”röda vägen” och trots att jag sprang där fram och tillbaka så träffade jag inte på en enda annan som kutade. Inte på vägen dit och hem heller förresten!

Första simpasset hade jag egen bana hela tiden. Väljer man rätt tid så blir det oftast så. Jättehärligt! Kändes riktigt bra faktiskt!

Andra simpasset blev en kort historia men dock med mycket space. Havet är ju liksom ganska stort. Det syns inte på bilderna men vågorna var ganska tuffa och jag har en extremt stor respekt för dem. Är jag dessutom enda simmaren så vågar jag inte så mycket. Men jag övervann min rädsla och var i en liten stund i alla fall! Allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Sista passet

Inte sista passet som i ”sista passet här” utan som i ”sista coach-passet” denna omgången. På varje pass har mellan 20-35 pers kommit och det är väldigt mycket mer än någon trodde. Allra minst jag! (Hade trott max 10 i bästa fall.) Allt har gått hur bra som helst och jag är smått överväldigad över all positiv feedback jag fått. Värsta ego-boosten!🤩 Bara tacka och ta emot.🙏🏻

Sista passet blev en härlig distansrunda i bergen och på ”röda vägen”.

”La Rambla” är samlingsplatsen


Direkt efter blev jag medbjuden av en deltagare att simma i havet med sällskap och sånt tackar jag inte nej till när solen steker. Det var tur också för hade jag väntat till senare hade jag garanterat bangat för då kom molnen. När molnen kommer blir det kallare (jo jag vet att allt är relativt🤪) och blir det kallare så börjar jag frysa och… ja du fattar.😀

Core kan man köra oavsett moln. Stephane bjöd på en del rejäla utmaningar och jag lärde mig några nya övningar. Kul! Denna är dock en gammal goding.

Mest otippade i dag, och vilken dag som helst förresten, var när det dundrade fram en hel drös av motorcyklar från ”plattan”. Om jag fattade det rätt så var det en slags manifestation för att visa att alla Kanarieöarna håller ihop men jag kan också ha fattat helt fel. Det var i alla fall en slags positiv hyllning av något slag. Fattade dock inte riktigt vad de hade på just Playitas att göra. De kändes liksom lite felplacerade…

Kram från Ingmarie

Man ska inte jämföra sig med andra men…

Om du undrar hur det går med världsrekords-försöket så kan jag berätta att Rait Ratasepp fortsätter mata på. Som en Duracell-kanin med oändligt batteri. Det ser ut som han joggar förbi på sin mara men skenet bedrar. 3.12 på 42, 195 km på Ironmandag 37 är helt makalöst och absolut inte någon jogg-fart. Snacka om långa arbetsdagar förresten. Han börjar här i snorottan.

Och slutar strax innan det blir mörkt vid 18. Samma bassäng och samma rundor varje, varje dag. Och säkert samma mot-sido- och medvind också… Den mannen vet verkligen vad mental styrka är.

Börjar man fundera så blir man ju en väldigt lat liten smurf i jämförelse!🤪

Men visst har jag tränat. Det blev dubbel löpning på morgonen ( behövde reka rundan en gång så den blev lagom till mitt pass🤪), varit med på dansfusion (dans i kombo med någon slags cirkelträning-inte min grej) och sen ”styrka för löpare” på kvällen. ( Egenpåhittat pass som i alla fall gjorde deltagarna en smula trötta.🤪)

Med andra ord ännu en fantastisk dag här!

Kram från Ingmarie