Knasiga beslut

Jag längtar vansinnigt mycket till Stockholm stad tar sitt förnuft till fånga och öppnar upp simhallarna igen men tyvärr lär det dröja. Främst för att där helt enkelt inte verkar vara så mycket förnuft bland de styrande. Så istället fortsätter vi som vill och behöver simma för att må bra åka kors och tvärs över stan vilket tar massor av extra tid och ger massor av mer tid på buss/tunnelbana vilket ju liksom blir en smula kontraproduktivt om det nu är smittspridningen som är motivationen till denna evighetslånga nedstängning.

Tack och lov finns det andra aktörer som inte dragits med i hysterin. För ja, jag tycker det är det. Den sk Pandemilagen ger klara direktiv på hur många som får vistas i en lokal så hur svårt kan det vara? Onsdags-simningen i Långbrohallen innebär gott om plats. Att få komma hit är värt den där timmen det tar one-way. Men den är onödig!

Linorna är inte så där krokiga när vi simmar. Vi drar in dem när vi är klara helt enkelt! 🙂

På jobbet har de nu bestämt att vi ska ha både munskydd och visir hela tiden. Exakt varför är det ingen som kan svara på. Få tror väl fortfarande på att det ger något större skydd? Särskilt inte 10-20 meter från någon annan…

Kram från Ingmarie

 

Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie

Den snabba timmen

PT-måndag och många nya utmaningar! Så galet skoj! En timme med Rafael är bland de snabbaste timmar jag vet. De liksom bara försvinner. Bl.a gjorde jag marklyft med bara vikter på ena sidan. Inte så enkelt som det kan verka! Om du nu tror det alltså…

Och nytt Pb i den där höftlyft-mackapären!

Jag tror jag kommer ha träningsvärk i morgon. Vad tror du?

Kram från Ingmarie

Framåt och en utflyktsdag

Eftersom jag är en usel cyklist så är det här med cykling/spinning väldigt bra på så vis att jag i alla fall blir grymt trött av det. Så även om jag inte tycker det är det mest lattjolajbans jag kan göra en söndag (eller any day förresten) så blir jag åtminstone svettig och glad av det!

Ryggen kändes egentligen väldigt bra i dag men jag vågade liksom inte chansa och utmana ödet för mycket. Med facit i hand vet jag att det var helt rätt beslut. Vi har nämligen varit på utflykt på fina Gålö tillsammans med Inger och Joachim och jag utmanade den, ryggen alltså, lite.

Sist jag var där var i höstas tillsammans med Josefin och Ulf då vi körde swimrun. I dag blev det vandring/jogg på en av de fina stigarna. Det är makalöst vackert på Gålö och hade det inte varit så krångligt att ta sig dit utan bil så hade jag varit här mycket oftare!

Jag och Inger små-joggade emellanåt men jag kände på slutet att det inte riktigt är läge att köra några längre löpsträckor. Det gör inte ont-ont men det spänner och stramar mer än vad som är sunt och normalt. Men det går helt klart åt rätt håll!

Sen var det så himla lyxigt att Inger och Joachim hade med sig sitt utekök och bjöd på varma wraps med en massa (vego-)mums!

Medan de fixade mat så badade jag. Såklart. Inte för att jag skulle slinsa från jobb, de ville inte ha hjälp, utan dels för att det var massor av dagar sen sist och dels för att jag omöjligt skulle ha kunnat låta bli.

Så fantastiskt härligt! Enda lilla problemet är väl det där att äta efteråt med frusna fingrar och huttrande kropp men allt går om man bara tar det lugnt och fokuserar. Om det var gott? O ja! Bland det godaste på länge!

Tack livet och mina fina vänner för en härlig dag! Jag är verkligen obeskrivbart tacksam över att jag får vara med här på jorden och uppleva allt detta. Vilken grej liksom!

Kram från Ingmarie

 

Sånt som gör mig glad

Att inte riktigt veta vad som felar, och ffa hur länge det ska fela, är inte varken skoj eller särskilt uppiggande. Att felet sen dessutom gör förbenat ont gör ju inte det hela särskilt mycket bättre… I

dag är jag ledig så för att kunna gå utan smärta tog jag en (svag) painkiller i morse med priset att jag varit halvdurrig i huvudet och extremt sovtrött i princip hela dagen. Undra just om jag är en av de mest lättpåverkade som just nu lever på denna jord…? Jag är åtminstone inte dyr i drift när det gäller den biten!

Hur som helst så gjorde det att jag kunde traska runt lite på vår utflykt till fina Alby Friluftsgård. Jag har kutat förbi här flera gånger när jag sprungit Sörmlandsleden men aldrig verkligen stannat och kollat runt. Det är superfint med oändliga möjligheter till friluftsliv. En oas! När jag kan springa igen ska vi hit och kuta varenda spår som finns. Och bada! Just i dag fanns idet dock inte ett endaste litet hål att tränga ner sig i.

Jag var helt slut efteråt. Dvs sovtrött-slut. Så blir jag av bara en Alvedon och ännu värre efter en Diklofenak som var det jag tog i morse. Det är därför det inte funkar när jag ska jobba… Helst ville jag bara sova, sova, s-o-v-a men jag hade bokat och betalt dyra pengar för två simpass och ibland så är det bra att vara snål för tänk om jag missat detta!

Först en egen timme med kompisarna Inger och Veronica.

Sen en timme med coach Matt. Det var mitt första pass med honom och det var grymt bra! Många nya aha-upplevelser och massor av nya grejer att jobba vidare med.

Efteråt undrade jag, som så många gånger förr, hur jag ens kunde fundera på att inte åka hit och vara med. Det är ju sånt här som gör mig pigg och glad!

Kram från Ingmarie

Nöden har (nästan) ingen lag

Jag har inte kört spinning på flera år. Kan omöjligtvis minnas när det var sist. Ingenting har kunnat motivera mig till det och bara tanken har gjort mig smått både uttråkad och illamående. Men så blev det som det blev med min rygg och plötsligt kändes det som ett väldigt bra alternativ.

Men jösses vad det var jobbigt! Och svettigt. Jag körde efter eget huvud och med samma musik som på mina Indoor-running pass, dvs sån musik jag gillar och går i gång på, så det hjälpte säkerligen till för att skapa spagetti-ben.

Kul? Njae, men alternativet hade varit ännu tråkigare. Dvs att inte träna alls. Hade ex Eriksdalsbadet varit öppet hade jag till 100% hellre valt det.

Ingert ont medan jag höll på men nu efter ännu ett jobb-pass gör det ont precis hela tiden. Inte ens Ipren hjälper längre. Går det inte över måste jag nog kontakta vårdcentralen på måndag men du vet hur det är. De kommer säga vila och ät (starkare)  smärtstillande…

Nåja, snön har i alla fall börjat smälta bort igen!

Kram från Ingmarie

När det är skönt att ha valt inne

Värsta snösmåspiksregn-ovädret har dragit in över 08a land i dag, och säkert många andra ställen också, och jag var minsann tacksam både över att jag skulle jobba och gyma inne. (Jag hade förresten inte kunnat kuta ute hur gärna jag än hade velat för benet/ryggen strejkar…)

Gyma gick dock hur bra som helst. T o m denna rumpbaksidalår-mackapär. Fast jag märkte att jag inte kört den på några veckor…

I morgon röstar jag för både snöfritt och smärtfri rygg.

Kram från Ingmarie

Kategori märkliga skador

Kroppen kan då verkligen hitta på saker. Minns du att jag berättade om hur jag plötsligt fick så ont i vänster bröstkorg att jag nästan inte kunde andas? Det gjorde så ont att jag inte ens kunde sova!😱 Jag fattade verkligen ingenting. (Och gör förresten fortfarande inte.) Eftersom jag inte kunde sova tog jag en Ipren. Där går liksom gränsen. Eftersom jag tar det typ aldrig så somnar jag direkt! Sen försvann det onda lika snabbt som det kom!

Nu har (nästan) samma sak hänt med mitt korsben. Det kom efter Indoor Running-passet i måndags.. Helt från ingenstans. Fick nästan inte med mig högerbenet. I tisdags morse var det mycket bättre och jag sprang trail utan större problem.

När jag kom till jobbet började det igen. Samma sak att benet inte ville med och jag hade så ont att jag mådde illa. Att jag klarade av att jobba är ett mindre mirakel! När jag väl fick gå hem grät jag av smärta. Då har jag ont. Tog en halv Ipren och det var lite bättre i morse men långt från bra. Simma funkade dock finfint! Så härligt att vara i bassängen igen!

Tack och lov hade kiropraktorn tid i dag men inte ens han fattar. Ett mystiskt akut ryggskott av okänd orsak typ. Men han lossade hårda muskelspänningar och triggerpunkter med händer och nålar så förhoppningsvis går det snart över.

F.ö har jag skapat en “konst-sida” med en del av mina tavlor. Här hittar du den.

Kram från Ingmarie

 

 

Passar på

Ett (soligt) sprada-pass, ett gympass och ett (mega-svettigt) Indoor-runningpass. ( Det sista var oplanerat men det behövdes akut hjälp och jag är ju inte den som tackar nej till såna jobb.🤪) Fortsätter veckan så här blir den grym!


Fast det vet jag redan nu att den inte gör så det gäller att passa på när man kan! Eller hur?

Kram från Ingmarie