Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

More goes sprada

Jag vet att det finns de som tycker det där med sprada som jag så att säga “uppfann” förra hösten är både galet och knäppt. En del kanske t.o.m trodde jag skulle tröttna och att det hela skulle dö ut.
Men jag håller i året runt bara isen inte är i vägen och jag vet att det är många som tagit efter och sprider både ordet och företeelsen. Har man en gång fastnat så är det sjukt svårt att sluta. Och varför ska man det förresten? Det är är ju bra för både kropp och själ!
Egentligen tycker jag ju det är häftigast under de kalla månaderna, upplevelsen blir liksom ännu coolare, men ingen sprada är varken bättre eller sämre än den andra. 🙂
Av en händelse fick jag veta att nu har t.o.m Salming concept store hakat på!

IMG_5289salming
Jag tycker förstås det här är skitskoj!
Ännu roligare är det att flera stycken har mailat dem och tyckt att de “stulit” mitt ord och därför borde ge mig minst ett av de där sprada-kiten. Någon tyckte t.o.m de skulle använda mig som sprada-modell. 😀
Där gick väl gränsen för dem men jag får iallafall välja ut några grejer jag vill ha som “tack för lånet”. Ett i-landsproblem de lux för de har ju en hel del fina grejer…

En som verkligen har fattat det här med att sprada oavsett väder och vind är fyrbente godingen Morgan.
Lillebror Hannes var snäll och lånade ut honom en stund till mig i dag och helt ärligt vet jag inte vem som hade roligast eller skrattade mest.
Det där med att jaga pinnar har jag dock inte riktigt fattat grejen med. Ännu… 😉

IMG_5286morg1
IMG_5287morg2
IMG_5288morg3
Och kom ihåg vad jag sa innan. Förr eller senare hamnar sprada i SAOL. 😉

Kram från Ingmarie.

(Natur)godis

Har du märkt vilket enormt bär-skafferi naturen har blivit detta år? Det är så mycket hallon så jag tror aldrig jag sett så många innan! Tur för mig för det är mitt absoluta älsklingsbär!

IMG_5268hallon
Och extra goda och bra var de efter intervall- och styrkepasset uppe på berget.
Jag började själv och fortsatte sedan med bästa Maria. Hon vars fina lya jag lånar och betalar tillbaks med att ge henne både svettiga kläder och träningsvärk. Det är väl en hyfsat schysst deal? 🙂
För min del blev det 8 x 60-45-30-15 sek. med lika lång vila som nästa intervall. Kul (egenpåhittat) pass som kan bli precis hur jobbigt man vill. 🙂 Styrkan körde jag på utegymet igen. Galgberget är verkligen en oas! Som en enda stor naturens lekplats! Inklusive bärgodis.

IMG_5266intervall
IMG_5267styrka
IMG_5270hllonjag
Min kväll blev mer eller mindre förmiddagens kontrast.
När man kör intervaller handlar det ju trots allt mest om hög puls, svett, mjölksyra, stumma ben och små korta meningar.
Ett lugnt swimrunpass med ett makalöst härligt gäng är däremot väldigt lite av det där. Vi var sju stycken som samlades vid vackra Torvsjön. Jodå jag vet att jag upprepar mig som en gammal repad LP-skiva men den ÄR vansinnigt vacker. (Du som inte vet vad en LP är får googla. 🙂 ) Några var där för första gången och någon gjorde swimrundebut.

IMG_5274swimrfore
Enda gången vi inte babblade var väl under simningen annars surrades det på precis hela tiden! Det snackades utrustning, lopp och äventyr. Planer skapades och vänskapsband knöts. Bara så där en helt vanlig torsdagskväll mitt ute i skogen! Sjukt häftigt! Och det kändes så himla coolt och mäktigt att vara en hel grupp i olika åldrar med olika bakgrund som kom farandes på stigarna och i vattnet. Som om vi vore ett gäng urfolk som levde i ett med naturen. De vi mötte kunde nog inte ta miste på varken vår entusiasm eller lycka. Vi höll gänget samlat inför och efter varje moment och de som hade bråttom fick helt enkelt vänta in de(n) som inte hade riktigt samma eld i rumpan under simningen (läs jag…) och samma sak på löpningen.
Så i dag har det blivit minst en ny swimrunfrälst och vi har även lagt grunden till en ny swimrunbana. En bana som alla kan köra och som kommer bli historisk. Stay tuned!

IMG_5278sw1
IMG_5283sw2
Kram från Ingmarie.

Junodagen

Det är så himla mysigt, härligt och ett stort privilegium att få och kunna träffa nära & kära. Tänker ofta på alla de som inte har eller kan varken det ena eller det andra. Som kanske tvingats fly, flytta långt bort av någon orsak eller som är ensam av någon annan anledning. Det är ju ibland lätt att ta sin familj och sina vänner för givna men det är ju faktiskt inte en självklarhet.

Att samla hela min familj är snudd på omöjligt. Inte bara för att den är stor och geografiskt spridd, utan även för att alla lever olika liv och en del t.o.m valt att helt leva sina egna liv utan “oss andra”.
Det är väldigt sorgligt men man får liksom acceptera deras val…

Just i dag var i alla fall en stor bunt av oss samlade för det har varit lilla Junos namngivningsdag.
Lillebror Markus och hans Lina hade ordnat så fint med mat, musik, sång och dikter. Precis som på storasyster Iris namngivningsdag.

Lillebror Markus och Juno

Lillebror Markus och Juno


Vackert fiolspel

Vackert fiolspel


IMG_5246sang
Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.

Hela fina familjen! Markus, Iris, Lina och Juno.


Denna gången var vi allihop på Glada Grisen och jag kan svära på att alla, även de största köttätarna, girigt mumsade i sig maten och lätt hade velat ha mer om det inte vore för att magen blev så förbenat full.
Själv är jag fortfarande proppmätt och funderar på om det ens kommer gå att äta frukost när det är dax…

IMG_5255gg
IMG_5254namng4
IMG_5251namng3
IMG_5252mat1
IMG_5261mat2
Både Lina och Markus är så där finurliga och påhittiga som jag önskar att jag vore. Just den genen verkar ha missats hos mig nämligen. Men man kan ju inte få allt här i livet. 😉 Jag verkar å andra sidan ha fått ett överskott på gillaattträna-gener så det jämnar nog ut sig i längden. 🙂
Namnet Juno hade de klurat på ett tag och det finns en massa grejer jag inte hade en aning om när det gäller det namnet.
Visste du t.ex att Juno är en asteroid? Att Juno är den högsta gudinnan i den romerska mytologin? Att båten M/S Juno är världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter? Ännu mer kan du läsa t.ex här.

IMG_5256namng5
På tal om att orka maten så var jag smart nog att se till att komma hungrig till kalaset. (Jag har ju varit på det där stället förr…)
Löpning och sen simning tillsammans med superproffset (och min klubbkompis) Salli. Hon som vann det där stentuffa Engadine swimrun i helgen. Makalöst att hon ens kan gå! Det är gott krut i ungdomen nu för tiden. 🙂

IMG_5242sim
Försökte sen göra plats i magen med hjälp av ett skönt yogapass men det gick väl si så där. Dock var det gudagott för både kropp och själ. Som alltid. 🙂

IMG_5264yogasal
Kram från Ingmarie.

En repris, en upptäckt och en stillad längtan

Det finns så vansinnigt många guldkorn i Halmstad så inte ens denna simpla blogg skulle räcka om jag började rabbla alla.
Men jag gör mitt bästa för att dela med mig. 🙂

Galgberget och trappan upp dit har jag förvisso redan berättat om här men det tål att upprepas. Både för att det är obeskrivbart vackert där med all bokskog och utsikten över stan, men även för att hela stället är så in i bängen effektivt om man vill bli trött i hela kroppen.

IMG_5220trappa
Körde nästan exakt samma som förra veckan förutom att “uppvärmningen” och nedjoggen blev längre och att jag efter alla trapporna klämde in ett styrkepass. Pinsamt nog har jag aldrig varit på Garnisonens utegym trots att jag sprungit förbi det massor av gånger.
Det är hur som helst grymt fint! Och grymt jobbigt om man är på det humöret. 😉

IMG_5212gym1
IMG_5238gym2
IMG_5200gym3
IMG_5208gymsista
Det där tog några timmar och jag hann inte mycket mer än att duscha, käka och stans bästa kroppsfixare innan nästa grej.
Några mil norr om Halmstad utmed kusten ligger mysiga lilla Steninge. Här finns allt från hantverk och strand till minigolf och café.
Mitt i skogen finns Rosenlunds gård där bl.a mamma har sin Islandshäst Stjarni.

IMG_5237hast1
Om det är någonting jag verkligen, verkligen alltid längtar efter så är det att få hänga med dit och just i dag fick jag den där längtan stillad en smula.
Snälla Anne, som också var med, lät mig rida hennes guldklimp Hvarfari medan hon tog Viking. Jag och Hvarfari är gamla bekanta så det kändes extra härligt att få pyssla om honom igen. Det blev en ljuvlig ridtur för oss tre + tre även om den emellanåt var ganska blöt. Det är ju ingen ordning alls på det här s.k. “sommarvädret”.

IMG_5228hast2
IMG_5234regnhast
IMG_5236hastsista
Jag hoppas och önskar att jag en dag åter kan ha en egen, eller lånad, Islänning som jag kan mysa med och uppleva härliga turer med så ofta vi vill.
Tills dess gör jag mitt bästa för att gno in hästlukten i näsan. Synd att jag måste duscha bort den. Eller, måste jag det förresten?

IMG_5230hast4

Kram från Ingmarie.

Kompression och kjolar

När det gäller vissa grejer är jag väldigt “före min tid” men när det gäller andra så är jag hopplöst efter.
Att välja vegoliv för 35 år sedan var ungefär som att idiotförklara sig själv. Kunde typ lika väl ha gått omkring med en dumstrut på huvudet. Nu för tiden är det tack o lov fler som fattat grejen.
Att hålla på med swimrun är inte heller precis så “normalt” men vänta bara! Och kom ihåg vem som var bland de första att skriva om det och som sa det var skitskoj! 😉

Det här med kompressionskläder har ju funnits ett bra tag och börjar nästan bli gammal skåpmat. testar I. Nilsson det äntligen. Men bättre sent än aldrig kanske…
Kommer du ihåg att jag gick lös ordentligt på den där outleten trots att jag inte skulle?
Nu har jag testat och testat och testat och kommit fram till samma sak. Det är bra skit det där!
Kanske är det inbillning, men i så fall inbillar jag mig extremt bra, för varje gång jag haft brallorna på mig efter ett hårt träningspass så märker jag att benen är väldigt mycket fräschare dagen efter kontra om jag inte skulle haft dem. Samma med tröjorna fast då gäller det förstås inte benen. Att kläderna är snygga och sköna gör ju inte det hela sämre. Typiskt bra impulsköp! Och jag älskar ju mina tjusiga och megasköna sleeves! Grymma när man kör swimrun.

IMG_51392xu
Däremot har jag inte testat att kuta med brallorna ännu. Det är liksom inte läge för det varken i poolen eller på land. Även om vädret är si så där om du frågar mig så är det inte långbralleväder.
I poolen räcker det med baddräkt och bälte. Nästan så jag inte ens behövde det i dag för jag var helt solo i bassängen! Och när man kör poolrun-intervaller blir man varm!
På land vill jag ha någon av mina kjolar. De kan man ha oavsett väder och vind. Är det vinter och kallt så har man dem bara över långbrallorna helt enkelt. 🙂 Men det behövdes inte i dag. 🙂

IMG_5181lop2
IMG_5188
Använder du kompressionskläder och i så fall när/hur?

Kram från Ingmarie.

En helg-helg

En helg kan gå så fort så fort så fort att man nästan inte hinner säga ordet (helg) innan den är över.
Men fastän den gått rasande fort, och fastän jag hunnit med en massa inklusive powernaps, fika med kompisar och lite jobb, så har den inte känts varken stressig eller energidödande. Visst är det märkligt? För ibland kan det ju vara helger när man inte får något vettigt gjort ö.h.t och ändå är helt energislut på söndagskvällen.
Det är mycket jag inte begriper här i livet och just det här är en av de sakerna…

I går hade coachen (d.v.s jag) fått för sig att det skulle köras långa intervaller. Innan lät det som en bra idé men precis före jag skulle sätta igång så undrade jag allt lite hur coachen/jag tänkt…
12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. med 2-1 min vila.
Men det var bara att köra och göra mitt bästa.

IMG_5151interv1
Farten skulle bli högre och högre ju kortare intervallen blev och om TomTom-klockan inte helt sov så skilde det ca. 40 sek./km på första och sista intervallen. Ganska bra fördelat om jag får säga det själv.
På nedjoggen la jag till ett gäng med hopp&skutt-övningar för att vara säker på att benen skulle bli trötta. 🙂 Ska det vara hårt så ska det ju vara hårt.

IMG_5143interv3
IMG_5147interv2
Simträningen blev på Brottet igen. Även om det är några kilometer dit så är det värt cykelturen för hur det än är så blir just teknikträning bättre i en stilla (saltvattens)bassäng kontra OW. Att det dessutom är helt gratis (!) gör ju inte det hela sämre. Så bra är det här nämligen.

IMG_5157brottet
Teknikträning är skoj men man (läs jag) gör ju det helt ärligt mest bara för att klara av “the real thing” så bra som möjligt.
Och även om Bästkustvädret just nu är det sämsta tänkbara för en sol- och värmeälskare som mig så är (nästan) allt förlåtet när man har en sån här swimrunsjö.

IMG_5178torvsjon
Och inte bara det! Min klubb-kompis (och storsimmare) Micke hakade på och jösses vilket pass vi fick. Magi på högsta nivå!

IMG_5174on1
IMG_5177on2
IMG_5173iom
IMG_5176onsista
Extra roligt var det att Micke tyckte jag simmade fint och väldigt mycket bättre än förra sommaren. Flit lönar sig tydligen. 🙂
För så är det. Man får hålla i och hålla ut och kämpa på. “Use it or lose it”. Det gäller det mesta här i livet. Yoga och meditation med. Man blir liksom aldrig “klar”. I ärlighetens namn gör det mig ingenting alls eftersom jag älskar det jag gör. En del ser tydligen träning (och yoga) som ett straff men för mig är det belöning rakt igenom.
Att få yoga här är banne mig ett av de största privilegiumen man kan ha här i livet! Mitt klippkort försvinner i en rasande fart men vad gör väl det? Det går ju alltid att köpa ett nytt. 🙂

Ett ännu större privilegium är att ha vänner och en härlig familj. Vår har precis fått en ny liten medlem och är så söt så man dör sötdöden direkt.
Och ännu en gång blev jag så där go, glad och mätt i magen. Lyllos mig!

IMG_5166juno

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. :-)

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. 🙂


Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Ulf, Iris och jag. :-) På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. :-)

Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Markus, Iris och jag. 🙂 På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. 🙂


Hoppas du också haft en härlig helg och ser fram emot nästa vecka för det gör jag!

Kram från Ingmarie.

Återhämtningsdag

Jag må vara crazy men jag är inte dum i hela huvudet. 😉 Så även jag begriper faktiskt att även om man är på Trainingcamp Halmstad så behöver man lugna återhämtningsdagar.

Vad som är lugnt är förstås relativt men för mig betyder det att jag bara gör lågintensiv, icke-belastande träning baserat på lust och ork. Vad det blir vet jag aldrig riktigt men generellt sett så gör jag alltid någonting.

Just i dag blev det ett ganska kort gympass + vattenlöpning på förmiddagen. Inte särskilt spännande någonstans. Men skönt.

På eftermiddagen invigde jag både Brottets simbassäng och min nya (tycker jag) tjusiga klubb-baddräkt.

IMG_5135baddr
Jag har slarvat lite med att köra teknikpass, vilket verkligen är absolut nödvändigt när det gäller simning, nu när det är swimrun-högsäsong. Det är ju helt ärligt väldigt mycket roligare att simma open water. Därför blev det ett renodlat drill-pass och det gick nästan snuskigt bra.
Kan det ha varit baddräkten? 🙂

IMG_5133sim1
IMG_5129sim2
Sen var det ju svårt att låta bli att cykla inom favvostället. Märkligt nog hade jag liksom tajmat så bra att jag kom i exakt rätt tid för kl 17 passet. 😉

IMG_5137hy
När jag kom tillbaks till lyan efter yogan möttes jag av detta:

IMG_5138nissan
Jag fick ta till alla mina krafter för att inte rusa och hämta våtdräkten och hoppa i. Och jag klarade det.
Det där var helt klart dagens tuffaste utmaning…

Kram från Ingmarie.