Nordrona och dubbelsim

Precis vid Campus i Norrtälje ligger Nordrona motionsspår. Det finns två spår på 5,6 och 7 km samt ett elljusspår på 2,5 km enl hemsidan. Var den där 7an är kom jag dock aldrig riktigt på.

Kanske var det denna som pekade på helt annat håll än markeringarna? Jag testade den i alla fall en bit efter jag snurrat runt några varv på de stigar jag visste jag skulle komma tillbaka på. (Dvs de markerade.)

Stigarna är fina men det var mycket mer bröte än jag trodde. Med andra ord inget för en snubbelmaja som mig att försöka springa fort på.

Men det var fint, jag höll mig på benen och jag sprang inte vilse. Sånt ska man minsann vara tacksam över!

På mindre än 10 minuter (med bil) kommer man till det fina badhuset. Egen bana och några kilometer in på simkontot innan lunch inne i mysiga Norrtälje.

Efter att jag jobbat klart (med ett skrivprojekt) och innan mörkret helt kommit hann jag precis med en simtur i en av havsvikarna. Det som är så extra bra nu är att det är väldigt lite folk här så jag har i princip alla härligheterna för mig själv! Det ska förresten onekligen bli spännande att se om förra årets vinterbads-hype kommer fortsätta. Jag hade ju liksom fattat grejen långt innan och har inga som helst planer på att sluta. Det är väl f.ö en av de aktiviteter det inte kan krävas något löjligt covid-pass för att få göra.

(På tal om det så rekommenderar jag alla att läsa detta upprop. Mycket bra fakta och dokumentation!)

Kram från Ingmarie

Stanna tiden

Du vet den där känslan när man mår och har det så där bra att man bara vill stanna tiden. När man måste nypa sig i armen för att fatta att man inte drömmer. Så har jag det nu. Faktum är att 100% av alla gånger jag varit här på Rådmansö, och i Skaparladan, så har jag känt det så. Det är ju inte utan att jag funderar på om det hade varit möjligt att ha det så alltid… Hade jag upplevt samma lycka om jag bott här och haft närheten till allt som finns alltid eller hade ”magin” försvunnit” då?
Vem vet? Just nu spelar det ingen roll för just nu är jag ju mitt upp i det!
Den första kursen tog förvisso slut i dag men om bara två dagar börjar en ny likadan. ”Målardagar med extra stor ateljéplats”.

Denna helgen har jag målat och skapat både inomhus och utomhus. Vi fick tips på en grej jag aldrig testat förut och det var så himla roligt!

Jag har målat litet och stort med varierande resultat men för mig spelar det ingen roll. Det är själva görandet och skapandet som är själva grejen.

Det har verkligen varit fantastiska dagar både för att springa och sprada/bada. Jag har t o m ätit lunch ute!


I går blev det löpning på en av mina fina rundor här på morgonen och lite sim i Infjärden på eftermiddagen.

I dag blev det en annan löprunda och sprada i fina, fina Djupsjön.

Efter vi hade slutat i dag åkte jag in till Norrtälje och gymade.

När jag var nästan hemma igen kunde jag inte låta bli att åka till vattnet. Och vilket tur att jag inte avstod det för jösses alltså!

När är du så där lycklig att du vill stanna tiden?

Kram från Ingmarie

 

Dubbelpass och skaparglädje

Det där att göra saker på känsla verkar mer och mer bli min grej. Visst behöver man planera och tänka framåt men det får inte bli på bekostnad av att nuet försvinner tänker jag.
Det är ju faktiskt i det vi lever. Inte sen, inte då utan nu.

Känslan i morse sa att det var dax för lite intervaller för att väcka benen efter förra helgen. Så det blev det och det var nog helt rätt för det kändes riktigt bra!

Min fina ”stretch-trädgård” här. 🙂

På eftermiddagen ville en av vännerna på målar-kursen åka till Riddersholms naturreservat för att inspireras av havet och eftersom jag älskar det stället, och verkligen lever i nuet när jag är här, var jag väldigt lättövertalad.🤪 När jag ändå skulle dit kunde jag ju dessutom både springa lite till och sprada. Helt oplanerat och så härligt!

När jag målar har jag aldrig någon plan. Eller nu ljög jag. Jag har haft det men det blir aldrig bra så därför har jag övergett den strategin. Jag bara börjar och ser vad som händer. Något händer det ju alltid. Ibland blir det bra, ibland jättebra, ibland dåligt och ibland snudd på katastrof. Eller som Jonna säger; det blir fascinerande fult”.😀😀😀

Om det sen verkligen är ”bra eller dåligt” ligger sen som bekant  i betraktarens ögon. Jag har i alla fall ruskigt skoj och är lycklig in i minsta lilla cell.

Hur gör du? Planerar det mesta eller går på känsla?

Kram från Ingmarie

 

Skapandet kräver pauser

Ännu en rolig grej med att komma hit igen är att några av mina tavlor har blivit uppspända på ram.  (Jag lämnade kvar några av dukarna efter förra gången.) En är helt klar. Jag kallar den ”Always stay a little bit crazy”. 😄 Mer info hittar du här.

De andra tre är nog också klara nu men jag ska låta dem ”vila” lite så jag vet mer säkert. Själva formerna är klara men jag är inte helt säker på om strukturerna och färgerna är det.

Hur roligt det än är, och hur mycket jag än gillar det, så behöver jag ändå pauser från målandet. Både fysiskt och psykiskt. Det är tröttsamt att vara kreativ!
Det ena avbrottet tillbringade jag i Norrtäljes fina simbassäng. Vet inte om jag hade en ovanligt bra dag eller om banorna är ovanligt snabba men bra gick det!🥳

Det andra blev i fina Djupsjön. Tystnaden gjorde att det kändes som jag var helt ensam i hela världen! Magiskt!

Kram från Ingmarie

 

När man äntligen kan säga äntligen

Jag har längtat hela dagen att det skulle bli kväll så jag äntligen kunde installera mig i Skaparladan igen! Dubbel ateljéplats i fyra dagar, det är lycka med stort L för mig. Bara vara här är förresten lycka. Så där så det liksom känns långt in i magen och man bara går omkring och fånler!

Som du väl vet om du följt mig här ett tag så är jag ju dock helt enormt bra på att roa mig. Även när jag väntar och längtar.

Norrtälje-området är ett mindre paradis för löpare och alla som gillar vara ute i skogen. I dag tog jag mig till  Vigelsjö  där jag bara varit en gång förut. Spåren är välmarkerade och jättefina men lite kluriga att hitta och förstå när man som jag kommer från ”fel” håll. 🤪 Men det gick bra och jag blandade både orange, blåa och gröna slingor innan jag var tillbaka igen efter 80 minuters njutlöpning.

Innan jag lämnade ”stan” testade jag ett (ganska) nytt gym också. Man fick träna ”gratis” en vecka vilket ju var toppenbra. Jag skriver. med ” ” för det obligatoriska plast-kortet kostade nämligen 100 kr. Men det var det värt. Jag kommer utnyttja det.

Det här har jag såklart också längtat efter.

Nu ska jag sova riktigt snabbt så jag vaknar ännu snabbare så jag kan fortsätta med allt det roliga här!

Kram från Ingmarie

 

Förflyttad

Tidigt i morse sprang jag till jobbet i 08a land. Sagolikt vackert och jag måste nog erkänna att jag gillar det! Förutom den där första stunden när klockan ringt och jag nästan inte orkar öppna ögonen…

Benen var oväntat pigga och det kändes lätt trots att det bara är två dagar sen helgens äventyr! Förutom den där sista trappan upp men den är å andra sidan aldrig lätt för den är i slutet av en väldans lång (sjukhus)backe.

Hela dagen har vi haft utbildningsdag. Jag tyckte den var både rolig och bra men det där med att sitta ner hela tiden är ju inte riktigt min grej…

Jag har dessutom fortsatt sitta för jag har fraktat mig (och min gigantiska packning) till min favoritstuga i Södersvik på Rådmansö. Varje gång jag passerar skylten och sen får gå in genom denna dörren så känner jag en helt obeskrivbar lycka och ett lugn.

I morgon ska jag till mitt andra lyckoställe  och jag längtar som en tok!

Kram från Ingmarie

Lång(mån)dag

Vissa dagar känns längre andra fastän de såklart inte är längre. Tror jag för vem vet? Det kanske finns någon som styr all världens klockor så de vissa dagar går långsammare. Eller snabbare. För visst undrar man lite ibland?

Min dag har varit lång för den började tidigt och är inte slut ännu.
Måndagar är ju simträning med TS och fastän vi inte hade någon coach i dag så hade vi program. Vi var inte så många där, två för att vara exakt, men är man disciplinerad så är man och kommer även om läraren inte är där. (Jo, jag är det. På gott och ont antar jag.) Just den timmen gick rasande fort! Märkligt…

Jobbet har väl också egentligen gått ganska fort men det blev lite extra många timmar att gå och stå. Jag satt dock när jag åt. Och en liten stund på tuben hem. Då är mina ben trötta!

Och vad tror du? Är hösten här nu? Det känns lite så i luften.

Tur jag har en massa skoj att se fram emot denna höst och att jag ska till solen snart igen!

 

Kram från Ingmarie

Söndagsfix

Så här dagen efter tar jag det lite lugnt med träningen. Men jag tränar något såklart. Ett vattenlöpningspass blev det för det är både skonsamt men ändå effektivt. Körde på Forsgrenska fastän den bassängen är väldigt mycket mindre (och kallare) än Eriksdals men det är oftast väldigt lugnt där på helgerna och jag älskar verkligen miljön. Efter totalrenoveringen är allt superfint och de stora fönstren som är kvar skapar ett fantastiskt ljus och rymd.

Andra saker jag gjort är att städa och påbörjat packningen inför nästa äventyr. Som jag längtar!

Vi har även varit på husvisning. Igen. Vi vet vad vi vill ha men inte riktigt var och även om just detta hus var supermysigt så är jag tveksam till om detta var det rätta. Det blev liksom bara halvljummen kärlek.

Har också fixat matlådor för några dagar. Sen ska jag som sagt var vara lite ledig och äta på andra ställen.

Leka med Puzzel är inte specifikt för i dag men det är lika roligt varje gång. I alla fall när hon vill dagtid. Mitt i natten när man sover som bäst är inte riktigt lika lattjolajbans. Åtminstone inte för oss…

Kram från Ingmarie

Black River Run 2021

För två år sedan sprang jag Black River Run 20 miles och precis som då var dagens lopp en spontan-anmälan men av helt andra anledningar. Den gången var det för att min partner blev akut sjuk och vår planerade swimrun-tävling i Finland helt enkelt inte blev av. Då blev loppet ett bra substitut. Denna gången var det för att jag ville springa långlopp utan att det skulle krävas krånglig resa och dyra övernattningar. Men som jag skrev förra lördagen så har jag svårt för att planera allt för mycket utan tar det lite som det kommer utifrån vad jag har lust med.

Därför blev det en andra helg i Västerås. Loppet har tre klasser. 20 + 50 + 100 miles. Varje varv är 10 miles. Dvs drygt 16,2 km. Jag vet att jag efter förra gången tänkte att om jag skulle vara med en gång till så skulle det bli 50 miles men sen kom jag på att det där att springa bland rötter, stenar och bröte med pannlampa inte är min grej. Tycker ju det är tillräckligt svårt och jobbigt i dagsljus!

Banans första 4-5 km är i princip bara bröt med stenar, gegga och rötter. De sista tre går på ett kuperat motionsspår men däremellan är det fina stigar, asfaltsrakor, grusvägar och lite småbackar. Grymt fint!
Tvärtemot förra gången så sprang jag inte fel en enda gång. Men jag behövde kissa tre (!!!) gånger och vid målgång. Å andra sidan svettades jag minimalt…

Första varvet kändes löjligt lätt. När jag började på andra varvet och terrängen var som värst fick jag en liten svacka men den försvann snabbt. Jag hade bra med energi och varven gick nästa i identisk fart. Sprang förbi fler än som sprang förbi mig så det var kul. Kom 4a bland damerna (Och helt klart etta bland veteranerna) och satte ett PB med nästan exakt 9 minuter. Såklart jag är nöjd! Joggade t o m ner en stund.

 

Man känner lite att vi blåbär i 20 miles-klassen inte har lika hög status som de andra ”riktiga” långskubbarna vilket är lite trist. Servicen utmed banan är densamma men vid målgång serveras bara lite chips, kakor, smörgås-bitar, choklad, vatten och cola. Lite klent kan jag tycka. Och snålt. Men man får en fin T-shirt (och medalj), varm dusch och bastu efteråt och mycket pepp utmed banan så jag kommer högst troligt springa här igen om lusten finns nästa år.

 

Kram från Ingmarie