Om ca 2,5 månad går Hellas Winterswim Open och jag har på något magiskt vis lyckats anmäla mig till tre sträckor. Inga långa sådana men ändå. De ska simmas! Men jäklar vad skoj och spännande det ska bli! 😃 För att inte tala om vilken rejäl utmaning det blir för en fryslort och värmeälskare för mig.
De nya bryggorna är redan på plats.
I jämförelse med i dag så kommer det garanterat vara betydligt svalare både i vattnet och på land. Det är inte i och för sig inte särskilt varmt någonstans nu om nu någon undrar. 🥶 Fast det var varmare i vattnet än på land… 😁 Och det är fortfarande bara coldswim. För att kallas ice-swim måste det vara under 5 grader Celsius.
10 minuter var jag i. Inget märkvärdigt alls men allt räknas! Vad tycker du förresten om mössan? Det är en f.d kollega som gjort den och jag älskar den!
Jag gjorde en liten film men den funkade inte alls här. Men du hittar den på Insta (Ingmarie_yoging ) om du vill se den.
Efteråt ser det ut ungefär så här. När jag väl fått på mig alla kläder vilket tar sin lilla tid…
För jo det är kallt! Jättekallt! Det finns varm o go bastu i Hellas men jag kör “the natural way”. D.v.s jag får lov att tina upp på egen hand med varma kläder och hett te. Det hjälper hyfsat. Faktum är att det jobbiga är varken att gå i, simma eller att tampas med att få på kläderna efteråt eftersom jag huttra så in i bängen mycket och hela kroppen liksom vägrar hjälpa till. Särskilt fingrarna.. Nej, det jobbigaste är att cykla hela vägen dit och hem.
Dit för då hinner jag fundera på om jag verkligen ska göra det här (The Monkey-mind är i högform där) och på vägen hem så skakar jag som ett asplöv och både fingrar och fötter är totalt bortdomnade hur mycket jag än vevat med både armar och ben. Genom den hårda vägen har jag sen lärt mig att inte duscha direkt när jag kommer hem hur lockande en varm sådan än är. För snabbt tinade fingrar och tår gör nämligen djävulusiskt ont! 😱 Jag hade på något vis också glömt (läs förträngt) att vi har vintertid nu och att det mörknar nästan innan min lunch har smält undan så det var tur jag kan vägen genom skogen så väl som jag gör.
Löppasset var väldigt mycket varmare. Två timmar i gegga och lera gjorde mig både lycklig och lagom trött. Och skitig. Skorna, och sockarna, som var vita för inte alls längesedan kommer dock aldrig bli sig lika igen. Men det var det värt!
Kram från Ingmarie