Att träna hårt är (förstås) jobbigt och jag klan nästan ha lite “ångest” innan. Alltså inte riktig ångest i dess absoluta definition utan mer så där “hurjobbigtkommerdetattbli-ångest”. För jag vet ju att intervaller är jobbigt. Det är ju liksom själva grejen och meningen med dem. Samtidigt gillar jag det och vill verkligen inte vara utan dessa pass! Skulle jag bara springa same same tempo (och distans) varje gång hade jag dött tråk-döden för längesedan.
I dag blev det 20 st 2-minutare med 1 min stå/jogg-vila. De sista 3-4 var en smula slitiga men alla kändes ändå bra! Kunde köra på några av grusvägarna i skogen så det var ett extra plus!
Känslan att springa in på gårdsplanen efter ett sånt här pass är banne mig snudd på oslagbar!
Gympass är också hårda men på ett helt annat sätt och jag kan ha lite samma känsla inför dem samtidigt som jag inte alls har samma planering som inför ett intervall-pass. Jag bara kör och hittar på efter hand. (Undantaget är om jag kör med PT/någon annan.) Det “festliga” är att det blir i princip alltid mer och längre än jag tänkt bara för att jag så ofta blir inspirerad, får feeling och vill mer. 70 minuter intensivt och hårt sen var jag nöjd! Hela kroppen fick jobba och bl.a blev det den “berömda “höftlyfts-maskinen”. Målet är att klara 100 kilo igen. Nu är jag uppe i 80.
Gillar du att träna hårt?
Kram från Ingmarie
Jag är mer länge än hårt… Kan tycka det är skönt att köra (ha kört…) hårt men gör det inte frivilligt på löppassen. Tyvärr. För jag hade behövt det. Tröskelhårt kan jag uppbringa men däröver måste någon tvinga mig 🤩
Det intressanta i det är att du är ändå snabbare än de flesta! jag tror du springer fort fastän du tycker det är lugnt. 🙂