I grund och botten är nog de flesta av oss människoknytt både lata och bekväma av oss. Det är väl kanske inget fel i det men i längden blir det nog inte varken så bra eller utvecklande. Jag tror vi behöver ha det “besvärligt och tungt” emellanåt för att utvecklas och för att uppskatta när det är enkelt och lätt. Eller vad tror du?
Låt mig ta några banala exempel från min simpla vardag.
Dagens intervaller var allt utom enkla. Inte för att kroppen var seg utan för att underlaget var som det var. Is, modd, barmark och rullgrus med inslag av några korta stråk barmark. Men det är ju som det är och jag ville springa ute så det var bara att gilla läget, anpassa sig och göra det bästa av situationen. Jag sprang där det var minst dåligt trots att det betydde det mest tråkiga området.
Ta sig till gymet innebär cykla i den där sörjan till stationen och sen in till stan. Dvs det tar sin lilla tid fram och tillbaka för det är ju liksom inte som så att tuben står och väntar på just mig. Har man inte kollat tidtabellen kan det bli 10-15 minuters väntan och har man riktig otur så kan det vara förseningar pga både ishalka och solblänk. Men det är värt allt för väl på gymet är det ju alltid skoj!
Isbadandet är också lite mekkigt. Bara ta på och av sig alla kläder tar sin lilla tid. Liksom att ta sig till sjön för även om den bara är någon kilometer bort så ska jag ju ta mig dit. Särskilt trögt är det hem när det är enbart uppför…. Nu när det blivit kallare får man dessutom hacka hål i isen varje gång. Men alltså, det är så värt det! Faktum är att allt det där “runtomkring” är en del av hela grejen. Koka te, packa, ta på sig, ta sig till vakarna, hacka is, ta av sig, bada, ta på sig, huttra, dricka te och sen hem igen. Några minuter i vattnet kräver 40-60 minuter “runtomkring-tid”.
Träffa vänner är verkligen inget besvärligt men det kan vara besvärligt att synka liven så man kan träffas. Jag och Kari har inte setts sen vi minns inte ens men i går fick vi äntligen, äntligen till det igen! Trots över 70 minuters löpning så hann vi inte ens prata igenom en fjärdedel av allt som hänt men vi hann smida lite nya planer och jag att gosa med sötaste lilla Sälka igen.
Hur gör du? “Utsätter” du dig för “krångel” eller flyter du runt och undviker besvärligheter?
Kram från Ingmarie
Lite olika. När det gäller vinterbadandet har jag lätt att ge upp för krångel. När det gäller löpning är jag envis som synden. Det går alltid. Någonstans på något sätt.
Ja det där är intressant. Att man kan göra (nästan) vad som helst för vissa grejer men inte andra. Antar det har med någon slags inre drivkraft poch längtan att göra… (?)
Slänger in ett passande citat jag “stulit” från en annan favoritblogg (fritt ur minnet från Martina Johanssons blogg).
“För att uppnå det man vill måste man vara beredd på att göra det som krävs”
Klockrent!!!!!