En sak man verkligen lär sig, och blir påmind om, när man är sjuk är att uppskatta det lilla och det man så ofta tar för givet. Jag tycker ändå jag är ganska bra på det i vanliga fall men nu blir det liksom på mikronivå.
T ex att kunna borsta tänderna, kunna gå utan att världen snurrar, alla vänner som bryr sig och hör av sig (tack❤️, min älskade familj, en vacker utsikt och att kunna och få äta även om aptiten inte är som vanligt.
För att inte tala om att få duscha och tvätta håret! Plus nya lakan.Det är extra lyxigt! (Har svettats floder.😱)
En annan grej är lyxen med eget rum och badrum. Alla rum i den nya delen har det.🤩
Jag skrev ju i förra inlägget att jag verkligen borde begripit att jag skulle söka hjälp men förträngde det. Pratade med läkaren om det och hon skrattade lite och svarade att vårdpersonal oftast är värdelösa på att be om hjälp och så är det nog. Vi vet för mycket och det gör att man befarar det värsta därför vill man inte veta. Som om det skulle hjälpa… 🙄 Plus att åtminstone inte jag vill vara till besvär när jag vet hur mycket kollegorna har att göra och det finns sjukare människor som kanske behöver platsen bättre. Knäppt, absolut, men så går (de ologiska) tankarna.
Hade någon haft de symtom jag haft skulle jag skickat in den personen direkt! Med blåljus! Men själv är jag tydligen både ett undantag och odödlig.😱🤪
Nåja, det går framåt och även om blodvärdena är dåliga så är de inte längre katastrofala. Jag är verkligen tacksam för varje litet framsteg och för att jag får vara med här på jorden lite till.❣️ Det kunde ha varit något mycket, mycket värre. Detta är bortbart och jag kommer bli bra även om det tar tid. Jag har inte gjort något ”fel” eller misskött mig för detta kan hända i princip vem som helst. En bakterie som nästlar sig in och hamnar på en svag punkt vid fel tillfälle.
Ta aldrig någon eller något för givet för du vet inte vad som väntar eller när det är sista gången oavsett vad det gäller. Lev livet fullt ut för det kommer ingen repris. Det kommer jag fortsätta att göra men lite långsammare ett tag.❣️
Kram från Ingmarie
Klok läsning, krya på dig! ❤️
🤗❤️🙏🏻
Så läskigt! Undrar lite över symptomen? Vilka var symptomen man liksom inte ska blunda för? Ifall man skulle få dem menar jag 😨.
Skönt att du blir väl omhändertagen! Krya på dig!
Svart/blodigt bajs, matthet, sureskuld vid minsta ansträngning och snabbare puls bl a.
Men ffa bajset🤪😱
Hoppas verkligen att du snart fått krafterna tillbaka. Ser fram mot att läsa mer om din vardag med mycket träning!
Jag gillar känslan i dina bilder, jag har noterat att du lyckas särskilt ofta med bilder när du är i luften i steget! Tänker att du springer så lätt att du knappt snuddar marken…
Tack snälla och vad roligt att du är här och läser!
Det kommer nog dröja lite innan det blir “normal” träning men snart så!
När jag springer är det vissa sekunder i varje steg då jag inte ha någon fot i backen. 🙂
Tänker på dig Ingmarie och hoppas du blir starkare för varje dag!! Kramar! ❤️❤️❤️
Tack snälla! Det går framåt varje minut!