Det kanske inte är varje gång jag springer men nära på, att jag hittar nya stigar och vägar. Några få är dåliga/en återvändsgränd men minst 90% är rena aha-ååh- och ooooh-upplevelsen.
I går hittade jag en ny perfekt “före-jobbet” runda bort mot fotbollsplanerna och golfbanan. Dessutom i sol!
I dag hamnade jag via lite omvägar runt ett fält på skjutbanan och testade en av de där fina gräsvägarna jag varit sugen på att testa. Det känns verkligen som om jag är utomlands med de gula fälten, vidderna och ståtliga träden. Frosten avslöjade dock att jag inte var vid några varmare breddgrader.
På jobbet är det nya grejer hela tiden. Visst är det även en massa rutin-grejer men eftersom varje fall är unik är det ändå aldrig riktigt samma. I går höll vi t ex på med en och samma patient så svetten verkligen rann från kl 14 till strax efter 22 när vi blev avlösta. I dag har vi haft att göra men i betydligt lugnare tempo. (Och ja, patienten lever fortfarande och det går åt rätt håll! )
På IVA (Intensiven) hamnar de patienter som är allra svårast sjuka. Det kan vara allt från svår sepsis (“blodförgiftning”), proppar/blödningar och hjärtstopp till olyckor och självmordsförsök. Åldern på de som hamnar där kan vara 1 eller över 100 år. Dock hamnar 90+ i princip aldrig på IVA. Att vårdas där är oerhört krävande både fysiskt och psykiskt så det gäller att ha någon slags chans att kunna komma tillbaka till ett drägligt liv efteråt.
Så här ser förresten en tom plats ut. Tyvärr ganska ovanligt… Till vänster är det bl.a pumpar för olika slags infusioner och till höger bl.a respirator och övervakningsskåp. Detta är alltså “basen” men så här “tomt” är det aldrig när det finns en patient i sängen. Då är det fullt med sladdar, kablar och slangar både högt och lågt.
Kollegorna är fantastiska och oerhört snälla. Det är såklart alltid viktigt men kanske extra viktigt på en sån här arbetsplats där det verkligen gäller att lita på de man jobbar med, känna att man har stöd och våga både fråga och be om hjälp. Man är sällan stark ensam och absolut aldrig på IVA.
Kram från Ingmarie
Jag får absolut inte ta några bilder från IVA där jag har min praktik nu. Men jag noterar några skillnader. Känns som man måste vara två meter lång för att kunna greja med pumparna högst upp och vi har inte samma säng.
Inte? Varför?(Om det inte är någon patient/annat personligt vill säga) Ja lång är (nästan) alltid bra att vara. 🙂 Liksom långa armar! Haha! Våra “kortisar” har verkligen problem emellanåt.:-(
Om jag inte kommer ihåg fel så har det med regionens upphandling att göra och konkurrens. Låter extremt ologiskt egentligen. Men i det fallet är det väl bara att gilla läget.
Ja verkligen konstigt. Konkurrens? Om vad?
Jag läste din blogg för några år sedan. Hittade sedan tillbaka hit när du plötsligt dök upp som ny kollega på mitt jobb. Hjärtligt välkommen till oss på IVA. Det kommer att bli hur bra som helst.
Hoppas vi kan ta en löprunda tillsammans någon dag. Jag har massor av fina skogar i min lilla Bergaby.
Men oj vad skoj! Och tack snälla! Det är med skräckblandad förtjusning jag går till jobbet. Begriper inte hur jag ska kunna lära mig allt och komma i håg allt. :-O Det är verkligen tur ni har sånt tålamod och är så snälla!
Springer väldigt gärna med dig!Om du kan tänka dig mitt sås-tempo. 😀