Author: Ingmarie

Österlen trail 60 km

Om du frågar mig nu när nästa långlopp eller långpass blir så kommer jag troligtvis  svara ”aldrig”. Mina ben och fötter gör vansinnigt ont och just nu tvivlar jag på om jag kommer kunna springa ö h t igen. Men det kommer jag såklart kunna. Jag kommer dock inte göra det i morgon och jag kommer ta så få steg som möjligt resten av denna dagen…

För jag klarade det! Jag tog mig i mål på Österlen trail 60 km.

Fantastiske race-directorn Gael!

Mina tvivel före har varit äkta för jag har verkligen känt mig osäker på formen både på kroppen och huvudet. Jag är mentalt trött efter de senaste månadernas turbulens och att utmana sig så här kräver trots allt en viss mängd pannben. Åtminstone för mig.

Så gissa om jag är nöjd!?
Jag klarade alla mina mål och jag funderade inte på att bryta ens en millisekund. Inte ens när stenarna på stranden höll på att helt ta död på mina fötter.

Loppet  har en fin banbeskrivning som jag kopierat och skriver mina egna upplevelser i kursivt.

——————–

Efter ett par km från start i Simrishamn kommer deltagarna springa mot Skåneleden, Baskemölla och Vik längs en vacker stig vid stranden.

Jag frös så jag skakade före start och det var motvind men efter ett par kilometer åkte extrajackan av. Fötterna gjorde ont direkt vilket gjorde mig lite orolig men benen var pigga så jag försökte nonchalera det.

Foto Anna Nystedt

Efter Skåneleden och Vik väntar cirka 10km löpning längs Österlens kust med sandstrand och partier av stenstrand. Vattenståndet är som lägst under året i april, räkna dock med blöta fötter vid ett par ställen. Detta är en vacker sträcka. Kom ihåg att den kan vara mycket utmanande beroende på väderlek.
Vackert – ja! – men också sjukt utmanande med djup sand som blandades med havsvatten. Under några kilometer springer man dessutom på stenar. DET gillade INTE mina fötter. Och just det ja, vi fick klättra över/under x antal träd också.

Foto Alexander Milanov

​
Efter Knäbäckshusen (ett av Sveriges vackraste strandområden) kommer en bit av banan gå genom Stenshuvuds nationalpark. Reglerna är strikta och vi fick inte lov att passera genom hela parken. Vänligen visa hänsyn, förhoppningsvis får vi lov att passera där de kommande åren (läs löpar-PM inför starten). Efter Stenshuvud väntar lite grusväg och en lång klättring på asfalt mot ”Österrike” och ner mot Kivik. Banan svänger därefter 90° höger in på Esperödsallén och 50m senare ner vänster, längs med en äppelodling mot Kungagraven och vidare mot Kiviks hamn. Förbi Kiviks hamn och genom Kivik väntar några överraskningar. Strax utanför Kivik springer deltagarna över fältet för Kiviks marknad mot Vitemölla via en fin liten stig, ner till Vitemölla hamn. 

Här flöt det på fint. Sidvind, pigga ben, snälla fötter och bra vägar. Fast backarna var tuffa!
​
Mot Haväng genom Vitemölla strandbackar som är ett naturreservat. Från Haväng till Brösarp via Backaladen. Den första ”rejäla” vätskekontrollen väntar i Bengtemölla, dit deltagarnas ”dropbags” är transporterade. En liten annorlunda vätskekontroll som andas lokal byggnadskultur och industrihistoria. Med tak över huvudet och värme kan ni återhämta er, kanske byta skor eller kläder samt få lite pepp av familj och anhöriga. För er som springer Duo-Trail 32km+28km, sker växlingen här. 

Jag bytte strumpor i Bengtemölla vilket nog var bra för de var fulla av sand. Passade också på att äta chips och fylla på vätskeflaskorna. Vågade inte stanna för länge med tanke på att benen redan börjat protestera.

Mot Brösarps station! Efterföljande 3.5 km går på grusväg mot Maglehem. Banan passerar genom Maglehem med flera vackra byggnader. Ni springer under landsvägen mot Kumlans naturreservat. Från Kumlan väntar magiska stigar och vyer som tar er genom hela Drakamöllans naturreservat mot Skåneleden och Brösarps norra backar via ”Piraten”. 

Grusvägen till Maglehem var nog den enda ”tråkiga” sträckan. Rakt fram och motvind. Dessutom fick jag håll! Som tack och lov gick över snabbt. I Drakamöllan njöt jag av vyerna och vid Piraten kände jag igen mig och visste vad som väntade…

Över Brösarps backar med god utsikt över den bokskog som väntar, via Vantalängan där den andra vätskekontrollen finns. Vid Vantalängan är det ca 12km till mål. Stigarna är fina och ibland tekniska med branta sidor ner mot Verkaån, först längs Skåneleden och efter Hallamölla på Backaleden.

Brösarps backar är makalöst fint men också lika makalöst jobbiga. Backarna suger även om man har pigga ben men utsikten alltså! Olalaaaa! I Vantalängan var loppets andra och sista vätskestation. Välbehövd!

Sista biten går svagt uppför innan man svänger av de sista kilometrarna fram till målet i Christinehofs slott. För att komma upp till målet måste man dock ta sig upp för två långa trappor. Jag gick… Men jag sprang i mål!

Foto Anders G

Förutom mängder av höjdmeter, sand och miljarder stenar så är det också oräkneliga trappor över staket man ska ta sig över. Ett under att jag inte snubblade! Man ska också klättra genom ett lok (ja ett lok!) och jag fick svindel för det var mycket högre än jag trodde där uppe! Samtidigt var det väldigt häftigt och absolut väldigt annorlunda! (Finns fina bilder på loppets hemsida!)

Jag är så otroligt nöjd, glad och tacksam över dagen att det inte riktigt finns ord. Extra tack till Gael och alla funktionärer!

Det här är ett topp-arrangemang alla kategorier! Superfin (välmarkerad) bana, välorganiserat och generöst. Efteråt får man en fin mugg, äppelmust, alkoholfri öl, medalj och jättegod linssoppa. Så missa inte det nästa år!!!!! Det finns sträckor för alla!

Anders hade kutat 21 km så han fick vänta lite på mig men även han var jättenöjd!

Nu är det högläge av fötterna, ett glas vin och chill som gäller resten av kvällen. Och nej, jag ska inte springa i morgon.

Kram från Ingmarie

Turbovilat

Ja om man nu kan det alltså?  ”Turbovila”.
Har inte ens gått 1/3 av mina dagliga stegmål!

Det enda jag har gjort är att cykla till byn och Bondens skafferi. Älskar att gå omkring där inne och kolla! Massor av gott även om jag önskar de hade lite mer vego-utbud. Det kommer kanske!

Jag har även simmat lite men det är verkligen med betoning på lite! Egentligen mest för att få röra på mig utan att belasta benen och för att det är så skoj att snacka med klubbkompisarna! ”Naturligtvis” kändes det superbra och jag hade inte alls lust att gå upp i förtid. Men det gjorde jag! 40 minuter lugnt och fint utan en endaste liten mjölksyrapartikel i blodet.

Hur det är och känns i morgon är det ingen som vet. Som jag skrivit innan så har det varit några galet intensiva månader och jag har inte kunnat göra på något annat vis än jag gjort för att orka. Det får bli som det blir. Hur som helst så ser jag fram emot det! Samtidigt som jag vill det ska vara över… Hur knasigt som helst!

Förutom själva ”oron”, eller snarare funderingen, på om jag kommer orka så är det egentligen bara två saker som bekymrar mig och ingen av dem kan jag göra något åt.

Den ena är vädret. Just nu ser det ut att bli uppehåll, 6-7 grader och rejäl motvind åtminstone första halvan men så länge det inte regnar är jag tacksam!

Den andra är värre för det är mina fötter. Du som vet hur de ser ut fattar direkt. De är inne i en ”dålig” period och gör ont vid varje steg. Det är jag van vid men blir det värre så är det som att trampa på vassa stenar varje gång foten sätts i marken. Efter 4-5-6-7 timmar blir det snudd på ohållbart. I alla fall för mig.

Nu är det som sagt var som det är och jag har bestämt mig för att så länge jag tar mig framåt och klarar reptiderna så ska jag njuta så mycket det bara är möjligt för mest är jag ändå tacksam över att jag kan, får och ska vara med!

Kram från Ingmarie

Också en slags laddning..

Vi har tokmycket att göra på jobbet. De senaste dagarna har jag verkligen fått slita för lönen. Så där så svetten runnit, hjärnan kokat och både benen och fötterna längtat efter att få sitta ner. Med tanke på att jag inte gillar att sitta så är det säkra tecken på att det är hektiskt.

Fördelen är att tiden går fort men mat- och drickpauserna blir minimala och benen trötta så jag är inte helt säker på att det är en så himla bra uppladdning inför lördagen men nu är det som det är.

Löpturen i morse var i alla fall lugn och kort och i morgon är jag ledig!

 

 

Kram från Ingmarie

Näst bästa

Jag väljer lätt sol och värme årets alla dagar och på andra plats kommer dagens väder.

Dimma!

Jag älskar det! Det är som att vara i en sagobok. Allt känns liksom extra tyst, mjukt och stilla.

Vilka är dina favoritväder?

Kram från Ingmarie

Man kan ju alltid önska

Om alla dansar soldansen, ber snällt till vädergudarna och mutar SMHI så kanske söndagsvädret kommer redan på lördag?

Ett Genarps-lopp x 2 till vet i sjuttsingen om jag varken vill eller pallar med men det är ju nästan 4 dagar kvar till ÖST så ännu lever hoppet!

Hur det än blir så planerar jag att starta för jag vill verkligen försöka klara det. Körde sista gympasset i dag och känner jag mig bara hälften så stark och pigg som i dag så kommer jag vara väldigt glad!

På tal om väder så hade SMHI tyvärr rätt om dagens väder. Äntligen en dag ledigt och det har regnat hinkvis. På något vis lyckades jag i alla fall tajma ett uppehåll men blöt blev jag ändå. Haha!

Det är inte ”varmt” i havet men bra mycket varmare än för bara några veckor sedan. Jag var i ganska länge och guppade runt i de små fina och roliga vågorna.

Kram från Ingmarie

Feltryck

Jag har fått en ny klocka för någon vecka sedan som sen julklapp av min snälla sambo. Han tyckte det var dax för detta är den enda jag har haft när jag ska köra intervaller….

En gammal hederlig Casio som inte visar en endaste meter, puls, höjdkurva eller steglängd. Den tål inte vatten och har inte ens en hel klockrem! Enda funktionerna är start och stopp och den går att ställa in tidsintervaller på. I alla fall till max 10 minuter, sen får man börja om igen.
Egentligen  är den bra i sin enkelhet och det är den sorten jag haft under alla mina elitår så helt kass är den ju uppenbarligen inte. Jag bryr mig egentligen inte om alla finesser som finns på de nya coola klockorna men visst, de förenklar ju betydligt om man slipper starta om hela tiden när det är intervalldax och det är roligt att veta hur lång en runda är.

När det gäller intervaller gäller det såklart att man programmerar in rätt… När jag började första i dag tyckte jag det dröjde väääääldigt länge innan den pep och den andra var ännu värre.
Där och då tänkte jag att det var en skitklocka och stängde av allt och körde ”manuellt”. När jag kom hem och kollade lite extra visade det sig att jag programmerat in kilometer i stället för minuter och inte ens under mina bästa år skulle jag ha klarat 2 km på 2 min. Haha.

Så nästa gång går det förhoppningsvis bättre!

Och ja, den nya är både snyggare, lättare och bättre. Den har ju t o m ett riktigt armband.

Och ja igen, jag blev ruskigt trött av de ”nästan” 12 x 2 minutrarna jag gjorde.

Gårdagens tur var betydligt softare. Cruisade fram i skogen och utmed havet och njöt av solen till max. Bara synd att jag behövt jobba dessa  ljuva påskdagar men det kommer förhoppningsvis nya snart!

Vi kunde t o m sitta ute och fika i går! Hur härligt som helst!

I morgon är jag äntligen ledig en hel dag. Då ska det visst regna…

Kram från Ingmarie

 

En smula matt

Att vara med på konstrunda är både roligt, inspirerande och lärorikt men det tar också massor av energi. Jag är helt både tom och slut i mössan nu. Fast det kan ju kanske också bero på att jag gjort en massa annat också…

Löpturen var en av de ljuvaste hittills i år. Alltså vilket väder! Som alltid känner jag hur varenda cell i kroppen vaknar till liv när solen och värmen når den. Jag t o m eftersvettades! Minns inte när det hände sist.

Kändes ju nästan skamligt att vara inomhus sen men det har det varit värt! Mycket folk i dag också och väldigt många härliga samtal med människor jag högst troligt aldrig skulle träffat om jag inte varit med på konstrundan. Konkurrensen från alla som ställer ut i hela Skåne är stenhård så jag är verkligen extra glad över att folk velat köpa av just lilla mig! Känns snudd på ofattbart!

När jag väl kom till gymet hade jag i princip noll förväntningar men kroppen är som bekant en lurig manick och bjöd mig på ett jättebra pass!

När jag sen även hade handlat och gjort matlådor för det ”riktiga” jobbet som börjar i morgon igen, så både behövde och förtjänade jag detta.

Kram från Ingmarie

Abstinensstillad

Att vara med på Konstrunda är verkligen galet skoj! Man träffar en massa roliga och trevliga människor och blir inspirerad av ”kollegorna” som också ställer ut. (Nackdelen är väl att det inte blir tid att åka och kolla på alla andra ställen…)

Det har varit full rulle på Mölleholmen hela dagen där man, förutom att kolla konst, även kan ta en drink, äta, klappa lammen och buda med katterna. Omgivningen är verkligen både vacker och rofylld.

En hel del av mina tavlor har numera fått nya hem och vem vet, kanske blir det ytterligare några till i morgon?

Jag ”fuskade” lite och smet en stund tidigare för att hinna med klubbens simträning. Så stark var min abstinens…

 

Kram från Ingmarie

Ett sista och första dagen

Om ca 1,5 vecka är det Öst 60 km km och jag begriper att det kommer bli en av mina största utmaningar ever. Dels har jag aldrig tagit mig till fots så långt och dels har jag sprungit på tok för få riktiga långpass. Men nu är det som det är. Jag har helt enkelt inte kunnat/pallat mer utifrån de förutsättningarna som varit och är just nu. Flytt, nytt jobb med allt vad det innebär, utbildningar, köp av fritidslya och inflytt i den, sjuk närstående och lite annat som tagit tid och kraft.
Dagens pass kändes åtminstone helt ok (förutom möjligtvis när isvinden låg rakt på mig) men det är ju inte ens hälften av sträckan på Öst och jag kan ju inte påstå att benen var jättesugna på att fortsätta lika långt till…

Men kanske Ultrastjärnan Camille Herron har rätt när hon säger att man ska skippa långpassen? Trots att hon är världsbäst på ultra/24 timmars/48 timmars mm så kör hon max 22 miles (35 km)  1-2 gånger /månad. I stället koncentrerar hon sig på att ha kontinuitet och ökande mängd. Hur som helst så kan jag inte göra mycket mer än att hoppas kropp, knopp och väder är med mig. Känslan att kunna njuta i solen efteråt är i alla fall oslagbar!

En annan sak som tagit tid är förberedelserna inför Konstrundan som startade i dag. Väldans skoj!

Välkommen om du vill och kan! (Jag är där nästan hela fredagen och lördagen. Ej söndag pga jobb.)
Det finns massor av olika slags konst i hela Skåne att åka runt och kolla på! Om du inte kan komma men vill boka något så är det bara att maila via min konstsida.

Kram från Ingmarie