Bertil & Ove

Det är både märkligt och fascinerande hur fort man vänjer sig vid nya rutiner och hur fort man fäster sig vid två lurviga fyrbenta sötnosar. Eller det sista är inte alls särskilt konstigt för vem dör inte sötdöden när man träffar Bertil och Ove?

Vid en första anblick kan de verka lika men det är de verkligen inte. Varken till utseende eller hur de är.

Bertil är den som är mest social och snackig. Han vill vara med hela tiden och berättar precis hur han vill vi ska göra. Han älskar att springa upp och ner, upp och ner för trappan, snacka om livet och bli kelad på magen. Han gillar att sova i sängen, tugga på gräsväxter och att åka på mattan.

 

Ove är lite mer svårflirtad. I alla fall i början av vår bekantskap. Han håller sig lite mer på kanten och observerar både länge och väl innan han bestämmer sig för om han vill hänga med oss två-benta. Han må vara lite mer tillbakadragen men det är han som är bossen även om Bertil nog tror det är han.. Ove kan snacka en massa han också och han älskar att bli kammad.

Båda gillar att sova på dagarna och varje dag kl 9 och kl 21 är det ”race-tid” vilket betyder att snabbast vinner. Oklart vad de vinner eller vad de jagar men fort går det!

I går åkte de hem igen och det blev så himla tomt! Vi är jätteglada över att ha fått låna dem en stund och hoppas verkligen de vill komma hit snart igen!

 

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie

När det flyter på

Sömnviruset är nästan helt borta så hurra för det!

I dag har det mer varit den ”vanliga” sömnigheten som kan infinna sig efter t ex intervaller och mat.

Körde en slags fartlek. 20 x 60-30 sekunder plus distans före och efter.😀 Valde Prins Bertil stigen och när det inte blåser allt för mycket är den guld. (Blåser det så kan man få slita som en gnu i motvinden och det är si så där skoj om det är på hemvägen när man är trött…)

Hann med en minikort siestan efter maten innan nästa skojighet som jag också kan bli akut sovtrött av. Simning. Det är något med kombon bli kall och sen varm igen tror jag.

Fick med mig Eeva, Maria och Malin till Torvsjön (de var i ärlighetens namn väldigt lättövertalade) och himmel så härligt drt var.

Maria och Malin är ”riktiga” simmare så de simmade lite längre men jag och Eeva är jättenöjda med våra 1400 m. Simma i sjö är mitt absoluta favvosim och jag hoppas på en slags repris i morgon!🥳

Avrundade det hela med att ha min Yin yoga klass.

Det är lite festligt det där med just Yin för jag var ganska frusen innan och hade dubbla tröjor på mig men efteråt var jag jättevarm trots att jag ju liksom inte ”gör” något. Jag får höra det nästan varje gång från någon deltagare. Avslappning kan minsann göra många underverk!👌

Nu är jag hemma i Helsingborg hos Anders och de två fyrbenta sötnosarna.

I morgon väntar ett nytt litet äventyr innan sista jobbhelgen före lite semester!🥳.

Kram från Ingmarie

 

 

Ett annat virus

Jag vet att jag upprepar mig som en gammal grammofonskiva men kroppen är bra märklig.

I går var jag stentrött.

Alltså så där supermegadunder-trött och jag vet nästan inte hur jag tog mig igenom den där arbetsdagen.
Jag tror dock jag vet varför och det handlar om den där tanden igen….

Efter torsdagens ingrepp kändes det ok någon dag men sen började det göra ont igen men inte i tanden utan jag blev svullen inne i kinden liksom upp under ögat och emellanåt gjorde det även skitont i örat. (!!!)
Dock syntes inget, jag hade ingen feber och kände mig inte sjuk men lite sovtrött. Ringde tandläkaren som inte var särskilt orolig. Han hade varnat mig lite för att det skulle kunna göra ont i en vecka men kanske inte på det viset men han trodde det var helt ofarligt så det var därför  jag vågade springa loppet i lördags trots allt.
Just då förträngde jag det men helt klart var det därför det kändes segt i kroppen. På söndagen var det lite bättre och måndag + tisdag var det nästan helt borta men det var då den där sömnklubban slog till. Trots massor av sömn hade jag kunnat sova ännu mer. Jag har alltså inte känt mig sjuk-sjuk utan enbart så galet sov-trött.
Nästan lite läskigt!
I morse kändes det lika sömnigt trots över 9 timmars sömn men en ledig dag kan och vill jag inte sova bort. Dessutom hade jag planerat in roligheter!

Löpturen blev oväntat lätt! Huvudet må ha sovit men kroppen var i alla fall vaken!

Fixade mat och gosade med de 4-benta en stund efteråt. De är så vansinnigt roliga och söta att det är obeskrivbart!

Kan du se dem? 😀

Sen tog jag buss och tåg till Halmstad för att vara med på onsdags-dubbelfesten. På dem kan inget/ingen sova!

Vansinnigt skoj soch vansinnigt jobbigt om alltid!

Avslutade med att få jättegod mat hemma hos mamma, Ulf och Sheila och nu hoppas jag det där sömn-viruset bara infinner sig när det ska. Dvs på natten..

Kram från Ingmarie

Bjäre trail 2025

Jag har varit på väg flera gånger att kuta Bjäre trail men det har alltid varit något som sabbat den planen. Tills i dag.

Så här beskriver de själva loppet;

Bjäre trail – ett terränglopp utöver det vanliga

Vågar du anmäla dig till ett trail-lopp som erbjuder det mesta och lite till … Banan är VÄLDIGT kuperad! Ni springer upp och ner längs Hallandsåsens norrsida, ni kommer springa genom Sinarpsdalen, närmare Astrid Lindgrens ”Körsbärsdalen” kommer man inte i verkligheten (enda skillnaden är att körsbärsträden inte blommar i juli). Ni springer genom täta bokskogar med forsande vattenfall, beteshagar med betande djur, nedlagd skidbacke, nedlagd järnväg.

Många har sagt -”aldrig igen” när de har gått i mål, men alltid återvänt året efter! Det utlovas förutom massor av mjölksyra i benen en otaliga tillfällen till leenden och sagolik utsikt som slår det mesta. Välkomna med din anmälan!

Så jag visste dels av denna text och dels av historier från löpare som kutat det att det är t-u-f-f-t men helt klart hade jag ändå inte fattat…
Trots att det står VÄLDIGT kuperat med STORA bokstäver.

Det finns flera klasser att välja mellan och jag valde 17 km. Med facit i hand är jag glad jag inte var tokig nog att välja det dubbla.


Starttiderna var utspridda även inom klasserna och först tyckte jag det var lite konstigt men nu vet jag att det var jättesmart! Det blev i princip aldrig någon kö ens på de allra smalaste partierna, det fanns alltid någon att följa och det blev en utspridd målgång vilket också gjorde att det var gott om plats.

Före start gick arrangörer Sven (Nilensjö – tvillingbror till välkända BG som bl a gör super-tidningen SPRING)  igenom banan och prick på starttiden fick vi springa i väg.

Vi kan väl säga som så här. Framförallt de första 6 km var väääääldigt mycket utanför min comfort-zone. Faktum är att jag undrade om jag skulle tvingas bryta när skulle kravla mig över en bäck med hala stenar och sen vidare upp för en backe med absolut noll fäste och noll grejer att hålla sig i. Det var första stället jag är glad att ingen filmade just där. Det blev många fler där jag tänkte samma sak men det visste jag ju inte då. Jag vågade inte ens ta fram telefonen för att skapa bildbevis.

Efter ca 5,5 km kunde man välja ”enkla långa” eller ”korta svåra”. Jag behövde inte ens fundera. Mitt adrenalin var redan förbrukat men det finns tydligen en reserv för det skulle visa sig att den ”riktiga trailen”, som en medlöpare sa, inte ens hade börjat. Det var också där jag messade Anders och skrev att det här kommer att ta tid.
Vattenfallen var i alla fall magiskt vackra!

Att ”ladda” med  först ett halvakut tandläkarbesök på 2,5 timmar, sent jobb och sen en  sen konsert-kväll som genererade i 5-6 timmars sömn var högst troligt inte den bästa. Benen var som klumpar och eftersom jag är klumpigare än klumpig när det blir allt för mycket bröte i form av stockar, stenar, stängsel och stegar så blev kilometer-tiderna därefter. Jag krälade på alla fyra så många gånger att jag inte kunde hålla koll på antalet till slut. Tack och lov att det var torrt för hade det regnat hade det varit stor risk att jag hade fått ( i bästa fall) åka tut-tut bilen.

Att lida av svindel som jag på en sån här bana där man emellanåt springer på skrå utmed stup och ska upp och ned för tokbranta backar är verkligen att utmana sin comfort-zone. Jag var på riktigt ruskigt rädd mer än 7 gånger.
Som sagt var, Skåne är inte platt om nu någon tror det. Satan i gatan vilka backar det var men utsikten alltså!
O lallaaaa!

 

Mitt första mål var att komma mål med armar och ben i behåll. Check på den men jag såg desto fler som for i backen och som efteråt fick tvätta blod och gå med is-påsar. De var också en smula smidigare och snabbare än mig om jag säger så.. Jag mesade rejält och tappade en massa tid bara för det men helt ärligt, vem bryr sig?

Jag hade ett hemligt tidsmål men när de första 6 km tog nästan en timme så insåg jag att det kunde jag fet-glömma. Nu blev det dock långa perioder av riktigt springvänliga stigar och vägar så de resterande 11 km gick betydligt snabbare men med bly-ben hjälpte inte det.


Kom i alla fall långt ifrån sist och jag tror jag var 3a i min ”mogna damer-klass”.

Sven och BG har verkligen gjort ett kanon-lopp och efteråt fick man både banan, bulle, en påse med en massa grejer och en sån där härligt tjär-doftande medalj! Jag sniffade nästan ihjäl mig! Är det bara jag som blir så? Älskar att stå vid järnvägsspår och jag blir även lika sniff-benägen i ex källare och trappuppgångar som luktar cement. Undra just vad det är för brist jag har..

Efteråt var det bara en sak, näst efter att dricka mig otörstig, jag ville och det blev i gulliga Magnarps hamn.

Och efter det kom hungern. Det är märkligt det där men när man inte har behov av mat verkar det finnas caféer och restauranger i varenda hörna men när man vill ha då finns typ inget på flera mils avstånd. Vi chansade till slut på Baguetteria utanför Ängelholm och fick två riktigt smarriga baguetter som stillade hungern en stund.

Nu är vi hemma igen och det är så himla mysigt att komma hem till de där två fyrbenta. De verkar dock inte ha saknat oss lika mycket som vi dem och är mest intresserade av tvättmaskinen…

Kram från Ingmarie

Bästa AW:n

Tidig jobbstart betyder tidig träning. I alla fall om jag vill springa. Jag tycker förvisso det är öken att behöva kuta direkt på morgonen men göra det direkt efter jobbet skulle vara helt omöjligt så det är bara att masa sig upp och snöra på skorna.

Gymma/simma/yoga funkar däremot ok oavsett tid. Det är själva ”studsandet” kroppen inte gillar. Har ingen riktigt bra förklaring till varför det är så men det spelar heller ingen roll för det är som det är. Så av två obra tillfällen för att springa så väljer jag det minst dåliga. Dvs direkt på morgonen innan frukost.

Vi kan väl säga som så här att jag är oerhört tacksam för att min lilla omvägsrunda är så här vacker. Det underlättar!

Fördelen med tidig start är att man slutar lite tidigare och kan hinna med detta innan det blir mörkt. Bästa AW:n om du frågar mig!

Och såklart tid för att hänga med dessa sköningar!

Kram från Ingmarie

Finbesök x 2

Två finbesök på samma dag är verkligen både dubbelt bra och roligt!
Löpturen gjorde jag förvisso med ”bara” mig själv som sällskap men eftersom jag faktiskt gillar mitt eget sällskap så var det helt ok. Fint och lätt var det också!

På havssimningen fick jag första finbesöket av bästa Thea igen. Så himla glad att hon inte blev avskräckt efter förra gången.. Tredagars-sommaren som var i helgen har helt försvunnit och vi simmade bitvis i spöregn men vinden var hyfsat snäll och vi fick ihop en rolig liten krumelur.

Andra finbesöket var av Anna, Fredrik, Bertil och Ove. De två sistnämnda är fyrbenta och så söta att man dör sötdöden typ hela tiden. Det bästa är att vi har fått äran att låna dem en liten stund så nu dör vi både söt- och lyckodöden!

Kram från Ingmarie

Midsommardagen 2025

Om gårdagen var fantastisk så var i dag magiskt fantastisk! Så som det faktiskt alltid blir när man får hänga med Anna och Fredrik och extra mycket när man dessutom ses i deras fina sportstuga.

Anna bjöd mig på en 18 km löptur inklusive ”Jakten på Gullspira”. Om du aldrig varit vid Hovdala slott och upplevt omgivningarna så rekommenderar jag det verkligen! Har du varit där så vet du.

Vi hittade orienterande Fredrik i skogen! Anders roade sig med kartan på annat håll

På andra sidan sjön fanns det tydligen varningsskyltar om att man inte skulle bada pga någon alg men hur skulle vi ha kunnat låta bli?

Gissa om det satt finfint med mat efter detta? Galet gott!

Ove och Bertil var förstås också där och lyllos oss som snart ska få låna dem!

Många timmar och många samtalsämnen senare for vi hemåt. Med en omväg för jag hade inte fått nog av sjö tydligen… Jag var dock för lat för att ta på mig våtdräkten så det blev årets första OW-sim utan våtdräkt. Inte långt men så himla härligt!

Kram från Ingmarie

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med ”lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

Isigt

Det där att vara kissekatt-passare är en himla bra grej. Framförallt för att man får ha en katt i sitt hem såklart men även när man får fina presenter som tack! Som tack för att vi har passat Puzzel så fick vi ett presentkort på Icebar  med efterföljande middag på Swede Hollow restaurangen. Vi hade egentligen inga som helst förväntningar, särskilt inte på maten eftersom det bara fanns en ynka veganrätt, men det var nog bra för det här var verkligen en höjdare!

Innan man gick in is-baren fick man låna både en cape och handskar. Det krävs om man ska vara i -7 grader längre än 3 minuter.

Själva is-baren görs om varje vår. (Hur de gör varje gång de ska smälta allt vet i sjuttsingen. Det måste bli ofantligt mycket vatten!) Stockholm är först i världen med att ha en permanent is-bar och i år är det 20-årsjubileum. Man gör skulpturer av 40 ton is och vattnet är taget från Torne älv. Otroligt både vackert och spektakulärt!

Baren bjöd på en valfri drink som (såklart) serverades i is-glas.

Och maten? Den var outstanding trots det skrala utbudet. Men det räcker om det är bra, eller hur?

Bakad rotselleri med morotspurré – friterad potatis – grönkål – rostad mandel – chimichurri. 
MUMS!

Så tack Camilla! Tror aldrig jag hade kommit på idén att göra detta själv.

Efter gårdagens svettparty så har jag tagit det lugnt med träningen i dag men simpasset jag gjorde var både härligt och bra!

Kram från Ingmarie