Vi har, i alla fall som jag ser det och i alla fall i vår del av världen, alltid minst två val. Antingen kan vi se det som är bra eller det som är dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är så himla enkelt. Sjukdom, dödsfall, misär och orättvisor är aldrig något “bra” no matter what, men i eländet finns alltid, alltid någon liten strimma ljus tänker jag. Det är just den vi kan välja om vi vill se eller om vi vill stanna kvar i mörkret.
Matförgiftning/magsjuka är ju inte precis någon stor eländesgrej men det är ju inte precis lattjolajbans eller något man strävar efter. Ändå tänker jag, som jag skrev i går, att den nog ändå var ganska bra. Om det inte hade hänt hade jag högst troligt kutat på för mycket efter den lyckade helgen och sen hade ryggen varit skrot igen. Eller så hade jag hittat på någon annan dumhet.😜 Nu tvingades jag vila både bokstavligen och bildligt talat för jag var totalt utslagen i typ två dygn.
Resultatet verkar ha blivit en slags dopingfri Red bull-turboeffekt.
I dag har jag nämligen först hunnit med att yoga, städa, tvätta, handla, laga mat och röja/slänga skräp. Jag är gräsänka hela helgen så det var bara jag som gnetade. Ingen “fuskhjälp” alltså.
Plus att jag har hunnit med ett löppass inkl Sprada.😍
Och ett rejält gympass där det minsann blev både PB och uppnått mål. 150 kilo med kälken kaboooom!💪🏻Ska jag greja mer måste jag nog dock skaffa spikskor eller rejäla dobbar så jag får grepp…
Och ett ruskigt bra simpass. För första gången ever fick jag simma om och simma om varenda en på min bana. Förvisso den “långsamma”, och förvisso bara fyra pers, men jag väljer att tänka att jag gjort framsteg för det har aldrig hänt innan.😁
Och nu har jag skrivit klart det här med!😃
Kram från Ingmarie
