Löpning

En sån dag

Vissa dagar alltså. De där dagarna man funderar på om det är skorna, luften, planeterna eller något man åt. När man undrar hur man gjorde när allt bara helt plötsligt (?) stämmer till 100%. I dag önskade jag verkligen jag hade haft ett lopp att kuta för milde himmel. Jag kände mig både odödlig och ostoppbar. Inte ens intervallerna (4 x 5 +´3 +1 min) + distansen till Galgberget fram och tillbaka ( ca 45 min) + 180 utfallssteg och x antal grodhopp i backe + gym gjorde mig trött.
Ja du fattar va!!!

En sån dag!

Men även om en del kanske tycker jag är galen så är jag inte helt dum i huvudet så jag bromsade i tid och lika bra som jag är på att pressa mig lika bra är jag på att chilla och belöna mig själv med allt möjligt bra och gott.

T.ex smarrig veganmat på Cortado tillsammans med mamma och Ulf. Jag älskar verkligen deras mat och att hänga med dessa två pärlor.

Plus ett jättehärligt varm yin yoga-pass på Yogainstitutet tillsammans med min kära vän Karin. De har nya ägare där nu men det var ändå sig likt. Dvs mysigt och super-bra!

Vi var lagom softa efteråt när vi käkade på ett av stans Espresso house (typ enda som är öppet efter kl 19…) och att kunna snacka och hänga både länge och väl så här med en vän är verkligen guld värt och garanterat en dunderåterhämtnings-kur. I morgon vankas annat skoj och kära återseenden.

Hälsningar Ingmarie

Feltajmat

Ibland hinner man verkligen Oprecis.

För precis när jag simmade ut i sjön på dagens Sprada så började det hagla och det höll på ungefär  lika lång tid som det tog för mig att bli klar och springa hem. Sen tänkte någon nog lite fel för haglet höll uppe max 1 minut och fortsatte sen  tills jag precis var klar med min lilla after run yoga-stund. De små isbollarna syns inte på bilderna men de kändes!  🤪



Lagom till jag skulle cykla till tuben och jobbet så var det uppehåll igen så det var ju tacksamt.😀

Väl där spelar det ingen roll hur vädret är. Man är väl inplastad oavsett.


Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

 

 

 

 

Turdag

Jag hade gymdag i går. Inget ovanligt eller konstigt med det men eftersom jag kände mig ruskigt stark så lassade jag på både högt och lågt och såg till att inte en enda muskelcell förblev orörd.

Det kändes i dag om jag säger så…

Men sån värk kan jag gladeligen stå ut med och när man bara vevat igång kroppen så funkar den åtminstone skapligt. I alla fall så länge det inte ska springas för fort.
Tack och lov var Kari och fyrbenta Sällka med på att  ta det easy så vi njöt av några timmars lugn löpning i finskogen.

När vi passerade Söderbysjön hade vi alla exakt samma idé. Vilka (sprada)kompisar alltså!

Simma kan man i princip alltid oavsett hur mycket träningsvärk man har, vatten är enormt ”förlåtande”, och fastän hela 50-bassängen var avstängd så hade jag egen bana hela passet. En lördag! 

Har aldrig hängt förr och kommer antagligen aldrig hända igen. Jag borde kanske köpte en lott…

Kram från Ingmarie

Återhämtat trötta ben

Två dagar på raken med Indoor running känns åtminstone i mina snart 55-åriga ben för även om jag inte kör för fullt (jag måste ju orka prata lite också) så kör jag på. Dels för att jag tycker det är kul och dels för att jag hade själv blivit väldigt opepp om instruktören joggade. (Fast det kanske bara är jag?)

Så springa lugnt i skogen satt finfint i dag! 100 minuter i en kaskad av färger och ljus!

Plus en hyfsat lång simtur i Söderbysjön. Om du undrar var änderna tagit vägen så kan jag berätta att de gömde sig i vassen ända tills jag var klar. Kanske måste börja muta dem med mat för att få ha deras sällskap…

10 grader = mössdax

Kram från Ingmarie

 

Abstinens-stillad

Två dagar, sen pallade jag tydligen inte vänta längre. Det där att kallsimma/bada är galet beroendeframkallande när ”the bug” väl fastnat. Så fastän det var snudd på kolsvart när jag kom hem från dagens Sats-pass så hojjade jag ner till sjön. Att simma i mörker är ännu en dimension av magin! Inte ens fåglarna var där!

Ca 10 grader i vattnet, dvs lite varmare än i luften, och i dag åkte faktiskt  mössan på.

Bassängvattnet på Forsgrenska var betydligt varmare men också härligt fast på ett helt annat vis förstås. Det känns ruskigt bra att simma (och springa) just nu och jag är tacksam som attan så länge det varar.

Kram från Ingmarie

Fusklappar

Det spelar ingen roll hur många gånger jag kört ett Indoor Running-pass, jag behöver ändå ha en fusklapp. När jag är igång lämnar hjärnan liksom in och jag kan inte räkna längre.🤪 Frågan är om deltagarna skulle bli glada eller förfärade om det blev fler (eller färre) intervaller än jag sagt från början. Själv skulle jag bli jätteglad över fler men sur över färre.

Jag kommer inte ihåg alla övningar PT-Rafael har gett mig heller, och ibland har jag med mig någon fusklapp, men just i dag övade jag på de jag kom ihåg för stunden och det räckte lätt för en timmes gym-fest. Tänk att det kan vara så himla skoj att bli trött och svettig!

Vägen till och från SoFo-gymet är inte jordens roligaste men den funkar och är absolut roligare än tuben. Dessutom kräver den ingen fusklapp. Jag kan springa den sträckan i sömnen.

Kram från Ingmarie

 

 

SUM-variant

Som så mycket annat blev även Sörmlands ultra (SUM) inställt men det hindrar ju inte att man kan springa den ändå precis den dagen och tiden som det skulle vara. 😀 Eller i alla fall en del av den. Jan-Erik, som f.ö är loppets tävlingsledare, erbjöd sig att springa del 1-4 av själva Sörmlandsleden och jag var förstås inte svårövertalad.🤪 Dels för sällskapets skull och dels för att då visste jag att jag inte skulle komma vilse…

Första delen hakade även Karin, Kari och fyrbenta Sälka på.

Terrängen på leden är väldigt varierande men den är aldrig tråkig och bitvis rejält utmanande. Mycket lera, hala spång, rötter, backar, stenhällar och bröte ,men vackert som i en sagobok!

Foto: Kari

Första stoppet gjorde vi i Alby där det blev en ”gå-fika”.

Karin valde att säga tack och hej här medan Kari och Sälka var med även på andra delen till Tyresta innan matte tyckte det var dax att bryta så den fyrbenta sötnosen skulle vilja vara med fler gånger. Fina Sälka satte nämligen distans-Pb med råge!

Jag och Jan-Erik gnetade vidare mot Haninge. Hela tiden med humöret på topp och med hur många samtalsämnen som helst att prata om. Vilket det förresten varit hela tiden. Tänk vilken bra terapi det där är! Man löser ju typ både världsproblemen och vardagsproblemen utan att betala en enda krona! Plötsligt var vi framme vid Rudan i Haninge och äventyret var slut. För denna gången vill säga. En makalöst härlig dag och jag är obeskrivbart tacksam både för att kroppen var med mig och för det fina sällskapet jag haft.

SL fick ta mig hem.

Kan tillägga att det satt väldigt fint med dusch och mat när jag kom hem. Ugnsbakade grönsaker, falafel, groddar och sallad. Plättlätt, snabbt, billigt, gott och snällt mot både djuren, kroppen och naturen.

Kram från Ingmarie

 

Fryslorten

Jag må gilla simma/bada (is)kallt men jag gillar inte kallt väder. Det ärt som att jämföra kanelbullar och dörrhandtag. Två helt olika saker. Vet inte varför men jag har frusit precis hela dagen utom vid två tillfällen.

Det ena var när jag sprang ute i finskogen.

Den andra när jag instruerade ett Indoor-Running pass. (Den som inte svettas på de passen finns förresten inte.🤪)

Hur ska detta sluta? Det är ju fortfarande två-siffrig temperatur ute och bara början av oktober.😱

Kram från Ingmarie

Insamlings-slut en härlig måndag

I dag var sista dagen på Sophias insamling till Gotlands Djurfristad.

Min lilla insats blev så här:

Man kan såklart skänka pengar oavsett men det här gjorde garanterat att fler gjorde det. Jättebra tycker jag! Tänk om alla djur kunde få ha det så bra som hos dem… Måtte fler förstå vilket lidande djurfabriker är och att så länge man köper produkter från dem så kommer det fortsätta. Efterfrågan styr tillgången. Så enkelt är det faktskt.

Sista simningen till insamlingen blev nu i kväll och det var verkligen ljuvligt och så magiskt vackert.

I går hann jag bara med en sprada innan jobbet men bättre än inget!

Det bra med att jobba helg är att då ser jag alltid till att jag är ledig på måndagen. Jag brukar ju gilla måndagar annars också eftersom det är simträning, men den blir ju liksom extra bra när jag kan göra vad jag vill hela dagen.

Simträningen var skoj som alltid även om det var lite segt att gå upp efter en jobbkväll. Men så fort jag kommit i plurret och simmat halva första längden vänder det och jag begriper inte hur jag ens kunnat tveka att gå upp och åka dit.

PT-träningen med Rafael var superskoj! Det är den förresten alltid. Vi gjorde ett test med en kettlebell-serie som jag haft som läxa och han var t o m impad av min utveckling! Flit lönar sig! Sen hittade han (förstås) på en del nya övningar så jag inte helt fick hybris. Det finns alltid något mer att öva på!

Men hur trött jag än är efteråt åt så är jag ändå mest glad, energifull och full av inspiration!

 

Kram från Ingmarie

Solo

Jag gillar absolut att ha sällskap på mina träningspass men jag skulle inte vilja ha det alltid. Som den sociala ensamvarg jag är både behöver och vill jag ha mycket egentid. Att kuta långpass i skogen är ett perfekt sätt att bara få vara. Jag vet att många lyssnar på musik eller t ex ljudböcker när de är ute på längre pass men jag skulle aldrig få för mig något sånt. Jo jag vågar säga aldrig faktiskt. För mig är det snudd på livsviktigt att slippa lyssna på något annat än det naturen bjuder på. Särskilt som nu under en intensiv jobb-vecka när jag nästan hör larmljuden fastän jag inte är på jobbet.😱

Jag sprang till Hellas och sen bl.a 12-kilometrsslingan där. Den är grymt fin och väldigt varierande!

Det blev några timmar och mil och jag var precis lagom trött när jag var hemma igen. Har sen mest målat, pysslat och slöat innan jag avslutade dagen på bästa sättet. Ja du vet….

13,5 grader i vattnet nu. Att vara i den där dryga kvarten var inga som helst problem, jag njöt nog lika mycket som änderna, men att gå i och framförallt upp när det blåser är en smula tjurigt. 🤪

Men som jag brukar säga, man ångrar aldrig varken en sprada eller ett kall/is-sim! 🤩

Längtar redan till nästa gång!

Kram från Ingmarie