Löpning

Bästkustens (enda) baksida och en massa mys

Det finns en nackdel med bästkusten och det är att det kan regna och blåsa mer och bättre än (nästan) någon annanstans. Föär tro mig, det kan verkligen blåsa och regna från precis alla håll och kanter! I dag var inget undantag och i morgon ska visst regn- och blåsguden, eller vad hen nu kan heta, vara i sitt esse. (Men torsdag har hen ledigt!)

Nåja. Det är som det är och hur mycket det än smattrar mot fönster-rutorna så vill jag ut. I dag var jag dessutom intervall-sugen och sånt ska man ta till vara på. Galgberget är ett ganska säkert kort när det regnar och blåser från precis alla håll och kanter så det var dit jag sprang. Planen var 2-minutare och det blev det. Bland annat. Närmare bestämt 12 st + 10 st 60-30 sek. och 10 x30-30 sek + hopp&skutt i backe. När jag väl sladdade in på gatan där jag bor just nu gick benen knappt i styrfart. Jag var jättenöjd och dessutom hade det slutat regna!

Några timmar senare mötte jag upp lillebror Daniel på tåget från Göteborg. Så himla mysigt att ses igen! Alltid en massa att babbla om och självklart blev det ett gympass också. SATS Halmstad är utan tvekan ett av mina favvogym. Trevligt, inspirerande, bra grejer gott om plats och bra läge. Så där blev jag ännu lite tröttare inte bara i benen. Men det är ju liksom meningen.

Hela dagen avrundades hemma hos mamma och Ulf tillsammans  med även Markus och tjejerna. Så nu är jag inte bara ruskigt mätt och trött i kroppen utan även väldigt glad och tacksam. Det är en ynnest att få vara en del av denna underbara och fantastiska familj.

Kram från Ingmarie

Lyxdag!

Att ha en hel dag utan en enda tid att passa är megalyx för de flesta och absolut för mig! Målet är att ha åtminstone en sån dag/vecka men det lyckas jag väl si så där med… Alltid är det liksom något även om man s.a.s är arbetsbefriad.

Men i dag hände det!
Precis hela dagen har varit klockfri!
Och jag har både njutit och utnyttjat det till max.

Löpturen blev lugn men ganska lång. Den där solen har visat sig i princip hela dagen så hur skulle jag kunna hålla mig inne? Dessutom i princip helt vindstilla vilket var “tur” för temperaturen var runt nollan.

Jag sprang bland annat runt både Ältasjön, Drevviken, Källstorpssjön och Flaten men hur vackert och stilla det än var lyckades jag hålla mig från att hoppa i.

Men när jag passerade Söderbysjön var det kört.

Det var så pass kallt att isen låg bara 15-20 meter ut men det räckte ju.

Egentligen var jag väl ganska nöjd med “nöjes-utelivet” där. Fixade lite hemma, målade, skrev och lagade mat men så blev det mörkt och högst upp på himlen syntes den fetaste månen du kan tänka dig.

Jag tror inte ens att jag tänkte. Jag bara gjorde. Det fanns liksom inget att fundera på. En dröm skulle gå i uppfyllelse! Den att få is-simma under månen!

Hade jag väntat tills lite senare hade månen antagligen varit mer rakt över sjön men jag vågade helt enkelt inte chansa på att molnen skulle hålla sig borta. Det var därför lite svårt att fånga ögonblicket men kanske kan du ana. fanns nu en tunn is hela vägen in till kanten vid det här laget men den var enkel att ta bort.

Tydligen var det heller inte vilken måne som helst utan en Wolf Moon Eclipse. Jag är så himla tacksam och glad över att jag tog tillfället i akt för detta hade jag inte velat vara utan. Så otroligt vackert, unikt, magiskt och fridfullt att det faktiskt är obeskrivbart.

Jag hoppas din dag, med eller utan klocktid, också varit fin och värdefull för dig!

Kram från Ingmarie

Lagom, varm, iskall, kokhet, lagom igen

Det här att vi i princip alltid omger oss med en “lagom” temperatur må vara bekvämt och skönt men det är förödande för kroppens förmåga att kunna reglera sin temperatur. De flesta av oss har helt enkelt skämt bort kroppen! Som de flesta kan räkna ut så är det ju inte alltid så bra. Förutom att vi blir sämre på att hantera förändringar så försämras bl.a immunförsvaret.

Jag gör mitt bästa för att min kropp ska klara av både kyla och värme. I dag har den då verkligen fått jobba! Och den har gjort det så himla bra!

Inne är det ju alltid “lagom” så länge allt fungerar som det ska med element/AC och täta fönster. Ute kan vädret vara i princip hur som helst men vid denna årstiden är det åtminstone inte “varmt” även om jag väl får säga att den är ovanligt mild. Faktiskt skrämmande mild…

Men hur ljummet det än är ute just nu så känns det nästan alltid lite bistert precis när jag kommer ut för att kuta. Efter de första 5-10 minuterna brukar dock kroppen ha tinat upp och när dagens intervaller var igång frös jag inte någonstans.

Och om nu någon inte tror att jag kan bli trött så kan jag avslöja att det är helt fel. Jag blev skittrött av de där 8 x 5 minuterna.

Inte blev jag direkt piggare av utegyms-övningarna men jösses vad kul det var och så bra det gick! För att inte tala om hur himla bra jag mådde efteråt.

Det var svettigt förstås men så fort jag var hemma och chillat ner några minuter var kroppen som vanligt igen. Men det varade inte ens en timme för sen var det dax för detta.

Bästa Ville hakade på och jag älskar att jag har en likasinnad som nästan-granne! Han är en så fantastisk inspirations- och energikick!

Söderbysjön är i princip alltid lite kallare än Hellas så om det var en ynka grad där i går så var det antagligen ännu lite svalare i Söderbysjön i dag. (Glömde kolla…) Egentligen kvittar det för kallt är det och det tar tid att tina upp även om man “bara” varit i 4 minuter. Kanske var det då märkligt att jag svettades kopiösa mängder på Hot yoga-passet bara några timmar senare. Men det gjorde jag. Så där så det var en mindre sjö runt mattan! Skönt!

Och nu, när jag sitter i soffan här hemma, är  allt så där “lagom” igen. Nog är kroppen en fantastisk manick?

Kram från Ingmarie

Det blev bättre

Somnade på tok för sent efter gårdagens kvällsjobb vilket gjorde att jag även vaknade sent. Om det var därför jag kände mig låg och “olustig” låter jag vara osagt men så var det i alla fall. Hjälpte inte ens att solen sken. Helst ville jag liksom bara ligga kvar i sängen och sova bort hela dagen och natten i en förhoppning om att det gråsvarta inombords skulle ha försvunnit. Men innerst inne så vet jag ju att det inte funkar så. Det blir bara värre av inaktivitet. Min fasa är ju att jag ska trilla ner i det där “svarta hålet” så hur mycket jag än ville “försvinna” så använde jag mina sista krafter till att både bokstavligen och bildligt tvinga mig ut. Jag lovade mig själv minst 20 minuter. Om det inte vänt då så skulle jag få gå in igen och dra täcket över huvudet.

Redan innan två minuter gått träffade jag Christian som var ute och gick. Stannade bums för att slippa kuta. Så tråkigt kändes det. Pratade bort en stund och kände mig allt lite gladare. Sprang sen vidare på blytunga ben. Började klura på “kortaste rundan” för kuta fram och tillbaka ville jag minst av allt. Av någon anledning så sprang jag ändå förbi den där “kortaste rundan” och efter drygt 20 min. träffade jag på Liselotte och än en gång stannade jag för att slippa kuta. Fatta mig rätt, jag pratar gärna med de allra flesta men jag stannar väldigt, väldigt sällan på ett löppass för att göra det. Särskilt inte när det blåser isvindar. Men just i dag tror jag de där två var utsända för att hjälpa mig.

Jag kutade vidare. Tog det löjligt lugnt och det var knappt styrfart uppför backarna. Men jag brydde mig inte. Sprang helt på känsla och plötsligt märkte jag hur min hjärna gjorde rundan längre och längre. Och den blev längre och längre. 2, 5 timmar för att vara mer exakt. Utan vare sig vätska eller energi, jag skulle ju bara vara ute i 20 minuter, och jag var inte ens trött.

Så märkligt va? Men gissa om jag mådde bättre? Det slår banne mig aldrig fel! Naturen (och rätt människor) hjälper och läker!

Fick i mig lite fika, och hann tina upp händerna, innan jag cyklade ner till Söderbysjön. Två dagar utan iceswim och min abstinens var enorm! (Kanske det var därför jag var extra låg…?)

Det blåste fortfarande mycket, sådär så hojjen höll på att välta, men det hade nog inte varit mycket som kunnat hindra mig. Bara jag, sjön, månen och vinden. Total frihets- och lyckokänsla för mig!

Ca 1,5 grad både i vatten och luften men jag tror vinden sänkte luft-temperaturen rejält! Inte ens Dryroben och teet kunde hjälpa mig få upp värmen men det var ändå lite svårt att slita sig från detta.

Så där  “enkelt” var det i alla fall att komma väldigt, väldigt långt från det där svarat hålet. Tacksamhet är bara förnamnet.

Kram från Ingmarie

Gilla ute

Grått, blåsigt och lite ruggigt. Då finns det massor av plats ute! Framförallt på utegymet!

Helt ärligt hade jag absolut inte kört där om jag inte hade kutat innan. Och det gick absolut inte att såsa runt för även om jag gillar iceswim så gillar jag varken kalla svettkläder eller att stelna till pga att jag fryser. Men jag är ganska bra på att hålla cirkulationen igång om jag får säga det själv. 🤪


 

Framförallt sparade jag ju en massa tid mot om jag  hade behövt åka till inne-gymet. Hade nämligen ett möte innan jobbet som låg på helt ”fel håll”. Sen fick jag en massa (nåja) ljus och frisk luft på köpet!

Men visst. Gyma inne är ändå oftast bäst. Utbudet är ju trots allt ett helt annat! Inspioratioopns-påfyllnaden också. Kanske särskilt när det är en grå, blåsig och lite ruggig januaridag.  Men man tager vad man haver och lurar hjärnan så gott det går. 🤪

Kram från Ingmarie

 

Bra start!

Om året fortsätter så som det varit i dag under årets första timmar kommer 2020 bli hur bra som helst! Eller förresten. Löpmässigt får det gärna vara lite bättre för även om det var ok i dag var det inte toppernbra. Benen får väldigt gärna vara en smula piggare om jag säger så…

Resten har varit absolut högsta poäng!

Du vet ju vid det här laget att jag kommit att älska iceswim och vi blir fler och fler som fattar grejen. Det här gänget jämte mig t.ex har i dag testat på för första, men garanterat inte sista, gången! Nog ser de ganska lyckliga ut?

Magnus, Inger, Joachim, Lena och jag.

Extra tufft att våga testa en blåsig dag (det är alltid lite värre då) med denna temperaturen i vattnet. (Men det sa jag aldrig innan. hehe.)

Det stämmer verkligen att man kan mer än man tror! Alla vågade våga och ingen ångrade sig även om tvivlen var skyhöga innan.

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Jag njöt massor! Hade det inte varit för att de andra redan var uppe, och för det faktum att jag vet att just blåst förvärrar uppgången och efterfryset oerhört mycket, så hade jag nog varit i ytterligare 5 minuter. Att de andra gillade det vet jag för vi ska göra om det redan på måndag! (Du är välkommen såklart! Kl. 14 på vänstra bryggan bakom repan i Hellas.)

Såklart eftersnacks-fikat och den vackra himlen även bidrog till att det blev så himla härligt. Allt räknas för det är en helhet i det här.

Lena är inte bara en rackare på att simma i bassäng och i OW. Hon är minst lika bra på iceswim!

 

New Mexico + Dalarnamössor = sant!

Det hela blev ännu lite bättre senare när mörkret fallit för då fikade jag (inomhus) i Hellas Storstuga tillsammans  med Anders och lillebror Markus med sötnosarna som var på besök i 08a land.

Ja du ser! Så bra start hade jag! Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Nyårsafton 2019

Det blev ungefär samma slut som förra året. Trodde jag. Tills jag kollade hur det egentligen var.  Men som jag brukar säga, minnet är väldigt bra men det är oerhört kort. På gott och ont antar jag.

Det som var samma är i alla fall att jag precis som förra nyårsafton har jobbat.  Non-stop. Men jag fick rast! Och utsikten från det nya var bättre än förra årets. 🤪Där vi är på fjärde våningen ser vi nämligen ut mot hela stan!


Resten blev annat. Kutade korta intervaller (40 x 30-30) tills benen inte mäktade mer. Med facit i hand kanske det inte var jättesmart för de blev ju inte direkt piggare av jobbet. Men vem vet, kanske de blev både lite starkare och uthålligare av “ovilan”.

Sen kunde jag ju inte låta bli min lilla sjö. Varken jag eller mina likasinnade badankor.

Var du än är och vad du än gör så önskar jag dig ett Gott slut och Gott Nytt År! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Passar på

Det är inte ofta det sker men ibland får jag och Anders extra överskottsenergi samtidigt  och samtidigt som våra fixadedärgrejernanaldriggörfördeärsåtråkiga-generna är synkade.

Då gäller det att haka på för det är då vi frostar av frysen, städar skåp, slänger lock utan burk och burk utan lock och rensar skafferiet.

Jag nöjde mig dock inte med “bara” det. Någon timme ägnades åt att måla på två nya projekt, resplaneringen fortsätter och sen ville jag ju vara ute också.  Särskilt i dag när solen visat sig en liten stund och det varit i princip helt vindstilla. Minusgraderna kände jag nästan inte av. 12 + 12 + 14 minuter i tröskelfart höll mig rejält varm. Riktigt trött blev jag också. Bra för då vet jag att jag gjorde jag rätt.

Minusgrader betyder ju oftast även is. Tack och lov hade det torkat upp på spåren så kuta var inga problem.

Det var värre att komma i plurret… Svårighetsmässigt alltså. Jag hade sett att det fanns en liten vak i Hellas men den är främst för bastu-badarna och jag pallade helt ärligt inte varken att cykla hela vägen dit (och ffa hem i kolmörkret) eller att “trängas” med dem.. Söderbysjön ligger förvisso bara någon kilometer närmre men är man lat så är man.

Eller kanske inte. Banka en vak i isen med en hammare krävde en del kraft och det tog antagligen längre tid än att cykla fram och tillbaka till Hellas. Å andra sidan hade jag inte velat missa detta! Så himla kul!

Och så himla härligt!

Det var inte bara jag som var där, vi är många som gillar , men det spelar ingen roll. Lugnet tränger in under huden och in i minsta lilla cell oavsett.

Och nu finns ett hål för den som vill i! Men det är bråttom för redan i morgon blir det plusgrader igen!

Kram från Ingmarie

Bästa laddningen …

…innan ännu ett (jul)jobbpass måste väl ändå vara detta?


Särskilt när det delvis var med bäste Fredrik!

Jag hade i alla fall mycket energi på jobbet och det behövs ju typ alltid.

Kram från Ingmarie

 

 

 

Juldags-lycka!

Sömn alltså. Vilken dunder-honung det är! Efter att inte ha sovit ordentligt på över en vecka så sover jag som om jag vore medvetslös nu. Så där så jag nästan får trycksår för att jag sover så tungt och ligger så stilla. Men hellre det än att raggla fram dagtid och vara snurrig i huvudet p.g.a sömnbrist.

Så det var väl antagligen därför jag fick sån feeling på intervall-passet. Jag var plötsligt sömn-dopad! Kände mig både odödlig och stark som en björn! 16 x 2 min. med 1 min gå/jogg-vila + en massa spänstgrejer i backe. Såklart jag blev glad av det! Hade nog kunnat fortsätta det dubbla men jag är inte hur korkad som helst…

Och sen det här. Näst efter riktig värme och solsken är detta mitt favvo-väder. Vindstilla, några plusgrader, fuktigt och dimma. Jag älskar dimma! Den är som en slags trygg, mysig och vacker filt som liksom omfamnar allt och alla.

Bästa Ville var lättövertalad  och hakade på när jag skulle simma (Jag ska bl.a vara med i hans lag på Stockholm winterswim ) Jättekul såklart för hur mycket jag än gillar mitt eget sällskap, och hur mycket jag än gillar stillheten, tystnaden och långsamheten med ice/coldsswim, så är fint sällskap aldrig fel.

 

Blev såklart glad av att änderna ville hålla oss sällskap. De är så himla roliga!

(Som vanligt finns en liten film på Insta. @iIngmarie_yoging)

2.6 grader i vattnet och några grader varmare i luften. Oftast är jag inte i längre än dubbel tid mot (Celsius)temperaturen.  Faktum är att jag brukar känna mig ganska nöjd då också. Så var det även  i dag.

Som alltid avslutade jag med varmt te och en cookie.  (Det är nämligen en mycket viktig del av det hela.) Har jag tur fick Ville mersmak så jag får sällskap fler gånger.

Kram från Ingmarie