Juldags-mys-fys

Juldagen är verkligen en röd dag här. Superröd! Allt är stängt, gatorna tomma, massor av parkeringsplatser är lediga, det är tyst och nästan spöklikt lugnt. Det är inte utan att man undrar var alla plötsligt tagit vägen. 🙄 Men jag vet ju egentligen. På juldagen umgås man helt enkelt med vänner och familjen hemma eller möjligtvis i en park eller på beachen. Fast “vår” närmsta strand var lika glesbefolkad som alltid. Ofattbart! Jag älskar den! Fläktar precis lagom för att man ska tycka 30 grader är svalt. 😜 Men man får inte ha beslutsångest över var man ska lägga handduken.😜

Däremot var gymet helt otippat riktigt välbesökt. Vi som trodde vi skulle få ha hela stället för oss själva! 😳 Jag var dock enda tjejen…

Vi hade lyckan att bli hembjudna till Janine och Mattias i dag för att hänga med dem, deras vänner och kids. Underbart! Och vi fick en massa makalöst god (vego)mat!😍

Så himla tacksam över att vi fick vara med! Liksom jag är supertacksam över dagens löppass även om de där backarna på Maiden-rundan nära på tar livet av mig.😜(Varför är det förresten så himla svårt att visa hur jäkla brant en backe är på bild?)

Hoppas din juldag också varit fin!

Kram från Ingmarie

Glad jul!

Julafton i dag! Och jag kan verkligen inte komma på varken ett bättre ställe eller ett bättre sätt än så här!

Yoga och frukost ute innan intervaller runt The swamp som jag hittade i går. 3 x 2,2 km (+ dit och hemjogg) och jag var både galet nöjd, galet trött och galet plaskblöt av svett.

Faktum är att det var ruskigt skönt att få komma tillbaka till vårt hus för svalka och vila. Ser du förresten Anders där bakom staketet?

En del vill ha kallt och vit snö på julen. Själv föredrar jag vit sand, 30 grader och svalkande hav för vattenlöpning. Men det är ju tur vi är olika för det skulle ju bli trångt om alla skulle varit på samma ställe.😜

Anders tycker typ samma.

I kväll gjorde vi ungefär som förra året. Packade picknick-korgen (som i verkligheten var en massa påsar) och såg på solnedgången.

Och ännu en gång traskade vi runt alla kvarteren för att kolla på The Christmas Light show. Svårt att fånga på bild men det är verkligen makalöst coolt och trots att vi höll på att svettas bort gav det absolut julstämning!

Vi har faktiskt en massa bling-bling här “hemma” också. Inklusive gran. Men julklapparna är inte våra.😜

En fortsatt god, glad och fridfull jul önskar jag dig!

Kram från Ingmarie

Dagen före

Det känns ju onekligen lite märkligt att det är julafton i morgon även om det är massor av julpynt även i denna del av världen. Julafton är inte någon stor grej här, det är ju juldagen som är the Big day, men ö.h.t är julen ganska relaxed. Det är liksom mer en holiday då man är ledig och hänger med familj och vänner.

Personligen tycker jag det är jätteskönt att slippa “julstressen”. Jag slutade i och för sig att haka på den trenden för många år sedan. Tycker det är helt crazy hur folk stressar runt, köper massor av (ofta onödiga) grejer och tokfrossar i mat under några dagar.😱. Presenter kan man ge vid andra tillfällen i mindre mängd och all mat som görs känns mest bara groteskt i min värld.

Men det är jag det. Man gör ju som man vill och tycker är rätt men helt ärligt verkar de flesta helst bara vilja ta det lugnt… Numera chillar jag och gör sånt jag gillar utan stress och hets. Livet är för kort för något annat tänker jag.😍

Kuta i solen är en perfekt aktivitet! Hittade dessutom en ny fin runda för framtida intervaller.

Att ha 24-7 access till gymet innebär bara fördelar. Man skulle kunnat tro jag var ensam där i dag men se det var jag inte. Här tränas det oavsett! Fast det var å andra sidan ingen trängsel heller.😜

Och märkligt nog var det ingen trängsel på Koombana beach heller trots att det var nyöppning efter en gigantisk ombyggnad av hela stället. Det är inte riktigt lika “mysigt” som innan om du frågar mig men absolut jättefint och stranden är lika härlig som förut! Och vattnet! Passade på att inviga min nya simvåtdräkt. Den kommer jag garanterat få många lyckliga stunder tillsammans med! Och troligtvis jobbiga också…😜

Familjen Eriksson kom och hängde med oss en stund. Jättemysigt! Våra samtal brukar helt spåra ut och kan handla om allt från magnesium och hajar till appar och hjärnans unika förmåga som i dag. Onekligen intressant och jag fick på köpet tips om en ny spännande meditations/mindfulness-app som jag ska testa!

Kram från Ingmarie

Jag överlevde! Båda utmaningarna

Jag är ingen ängslig typ när det kommer till att kuta ensam oavsett om det är på nya platser, i mörker, i värme, i kyla, i skogen eller var det nu är folk kan oroas över. Under alla mina 35 + år som löpare då jag kutat på de mesta skumma och udda ställen man kan tänka sig så runt om i hela världen så har det (peppar,peppar) aldrig hänt något “farligt”. Kanske är jag naiv men jag vägrar liksom låta rädslan ta över om jag vill springa. Men bara för att jag är orädd betyder det inte att jag inte är försiktig. Naturligtvis måste man tänka sig för och inte utmana ödet i onödan.

I denna del av världen finns några av jordens farligaste djur och det kan bli oerhört varmt. Det gäller att ha vätska med sig oavsett aktivitet och aldrig ge sig ut i vatten som saknar bevakning/är absolut säkra eller kuta obanat. Wellington National park ligger ca 5 mil öster om Bunbury och vi var där faktiskt en gång förra året när Mattias körde en Tri-tävling. Jag både kutade och simmade där då men missade helt att det är trail-Mekka. Om jag nu varit en ängslig typ hade det antagligen inte blivit någon löptur där. Det finns ju massor att oroa sig för om man är på det humöret. Ormar, spindlar, felspringningar, värmeslag, vätskebrist och säkert något mer som jag inte kommer på.😜 Själv tänker jag mest åh vad härligt att få springa i skogen!

Så jag fick en karta och jättebra info av damen på Caféet och satte av. Planen var att springa två olika trails och så blev det. Och vilken runda jag fick! Kuperat, välmarkerat, svettigt, makalöst vackert och perfekta stigar!

Vattnet räckte precis till “mål” men jag får erkänna att jag snålade rejält på slutet. En liter på ett 2-timmarspass i 33 grader är lite klent.😜

Colan från caféet och badet i Long pool satt väldans fint kan jag berätta. För oss båda. Stackars Anders får ju stå ut med att vänta på sin springsugna sambo och det kan vara nog så svettigt…. Särskilt när man är vansinnigt både orm- och spindelrädd.

Och nej, jag såg inte en enda orm. Däremot en känguru! Hur det var med spindlar vet i sjuttsingen. Det var i alla fall gott om spindelnät.😜

Det andra jag överlevde var inte lika “äventyrligt” men nog så jobbigt. Och utmanande. Intervallsimning med Simon, Mick och Mattias tog det sista av mina krafter denna dag. Milda makter så mycket mjölksyra man kan få av att veva med armarna! Men kul var det! Och säkerligen extra nyttigt för mig som helst ligger och messimmar.

Kram från Ingmarie

Gräsintervaller och OW

Det är inte ofta det händer men här ligger jag och gör absolut ingenting. Förutom att skriva detta.😜

Precis avslutat vattnandet av trädgården. Det där tar sin lilla tid och behöver göras i princip varje dag även om mycket är automatiskt. Men jag tycker det är lite mysigt och rogivande. Dessutom luktar det ju så gott!

Den där kiropraktor-David som jag var hos i måndags visste verkligen vad han gjorde. Det var längesedan min rygg känts så här bra! Kombinerat med värmen är det som om jag aldrig haft några problem ever. Tjohooo! Bara hoppas det håller i sig. Kändes så bra i morse att jag fick feeling och joggade bort till gräsbanan inne i city där jag körde intervaller och hopp&skuttövningar tills jag nästan dog trötthetsdöden. Det kändes riktigt, riktigt bra! Har jag förresten sagt att jag älskar solen?

Banan är superfin och består egentligen av två banor. En 400 m och en 500 m. Plus kricketbana. Enormt stor sport här btw. Näst efter Australiensk fotboll. Båda lika obegripliga för mig men kul kolla på! Anders gillar det ändå mer än vad jag gör. Han kan nörda in sig rejält på detaljer. Typ Garminklockan. I couldn’t care less. Jag tar bara tiden jag kutar. Sträcka, puls,fart, zoner, stegfrekvens och allt vad det nu är struntar jag fullständigt i. Jag vet ju när jag är trött och när känslan är rätt. Vad mer behövs liksom?

Eftersom vår favvobeach Koombana är stängd till lördag pga av en gigantisk restaurering så drog vi till lilla söta Jetty baths för att ligga och läsa i solen och simma i havet. Ser du mig där ute?

Fantastiskt härligt men även om luften är varm och vattentemperaturen helt ok så är jag för klen för längre simningar utan våtdräkt. Hade faktiskt med den men var för lat för att ta på, och av, den. Sånt straffar sig.😜

I morgon blir det en helt annan typ av löpning och simning. Hoppas jag överlever!😱

Kram från Ingmarie

Maidens reserve, delfiner, muskelbygg och sköna poser

Bara några kilometer från huset vi bor i just nu ligger Maidens reserve. Ett stort naturområde precis vid havet med vita fina stigar och vägar kors och tvärs i en härlig röra. Ffa är det ruskigt kuperat. En del backar är det nära på att jag inte kommer uppför. Ner kommer man ju liksom alltid.😜 Fick inte till någon bra backbild så du får helt enkelt bara tro mig.

Längst bort kan man välja om man vill kämpa med backarna även på tillbakavägen eller om man vill kuta på platten. Jag valde det sistnämnda. Där finns nämligen även ett vattenhål för även om molnen fortfarande var där så blev det härligt svettigt som attan.

Men de försvann, molnen alltså, och då finns det nästan bara ett ställe man (läs jag) vill hänga på i eller jämte. Ja du fattar nog…😍

Koombana bay är känt för att vara poppis för delfiner och det finns ett Dolphin Discovery center där man kan lära sig mer om dessa fantastiska djur.

Det här är fria, vilda delfiner i öppet hav som inte får röras. Matar man dem får man betala 4000 AUD! De kommer frivilligt in till kanten om man har tur. Precis som det ska vara för djur är inte till för att ”underhålla” eller utnyttjas av oss människoknytt.

Vi har fixat trädgården också. Och gymat så svetten runnit och musklerna svällt. Eller åtminstone användts väl.

Det här är förresten en väldigt bra (yin) yoga-pose för ryggen. “Supported bridge”. Se bara till att bolstret/klossen/rullen ligger långt ner. Typ vid svanskotan. Dvs inte i ländryggen.

Och den här kallas skönt soffhäng i kvälls-solen.

Kram från Ingmarie

Summerstorm

Jodå, det kan både regna, blåsa och bli kallt även här. En “summerstorm” har dragit in och ska vara i dagarna två. Lite chockartat är det att behöva ha långärmat!

Det skumma är också att AC:n ändå går för fullt både i t.ex affären och på gymet. Fattar förresten inte ö.h.t denna kärlek till AC:n. Särskilt inte på ett gym! Där vill, och ska, man väl svettas?😳 Men jobbar man bara tillräckligt hårt går det att bli svettdygnsur även i isrum.

Och absolut även om det blåser halv storm och kommer regnskurar a la vattenhinkarfrånhimlen. Särskilt när man har två Young guys att jaga.😜

Men både Simon och Mattias är snälla killar som väntade in mig så jag inte missade the after-run coffee. Anders valde dock hot chocolate. Han har inte riktigt hajat grejen. Ännu.

Kram från Ingmarie

Första uppdraget påbörjat

Jag är en nyfiken filur och en av de värsta sakerna jag kan tänka mig är att dö utan att få veta. Så för att slippa det får jag helt enkelt testa allt jag undrar över. I den mån det funkar rent praktiskt vill säga. Och som plånboken tillåter får jag väl tillägga.😜

Efter att ha läst om, och sett vackra bilder på, Bold park så kände jag att den måste jag testa! Flera olika trails med magisk utsikt.

När jag tänker trail så tänker jag stigar. På bilderna såg det ut som grusvägar vilket var good enough för mig. I verkligheten var det någon slags hårt packad sten/betong. Jag sprang och sprang och sprang upp och ner för mördande backar och hoppades det skulle ändras men icke! Sjukt irriterande för just sånt underlag är rena döden för benen och särskilt jetlaggade sådana. För att inte tala om vad det gör med en klen diskbråcksrygg…

Men utsikten var otroligt fin och jag såg flera små roliga ödlor springa över vägen.

Men nu slipper jag åtminstone fundera på hur det är att kuta där och dö nyfiken…

Ett säkert och inarbetat koncept från förra året är däremot vattenlöpning i Cottesloe beach vatten.

Och picknick-lunch i gräset!

Allt det där hände i Perth. Nu är vi hokus pokus tillbaka i fina Bunbury. där vi hängde så mycket förra året. Jättehärligt och så himla kul att träffa Eriksson-familjen igen. Lär återkomma med dem några gånger. Hur som helst är det här vårt första “uppdrag” börjar. Förutom att ta hand om ett gigantisk hus, + trädgård, så ska vi även ta hand om 4-benta Grace och 0-benta Fred ett tag framöver.

Grace verkar gilla oss. Hon har redan tagit in en gigantisk skalbagge till oss som present. Tre gånger! Fred är jag mer osäker på vad han tycker. 😜 Och om de två är polare ö.h.t.😄

Kram från Ingmarie

Perthlife

Det bästa ord jag kan komma på hur det är och känns just nu är underbart! Perth är en fantastisk stad! Och hela landet förstås.

Frukost ute, springa barbent, yoga lite i solen, bada i havet, läsa, promenera, få sand mellan tårna och simma i en av Perths finfina utomhuspooler.

Och käka mat så god på Raw + more café att jag inte kunde säga något annat än mmmmmm och åååhhhhh! Då är det gott! Vego såklart.❤️

Vi har t.o.m skaffat gymkort.

Jet lag har sina fördelar för man hinner mycket när man vaknar tidigt. 😜

Kram från Ingmarie

Mancold blev ryggskott

Så kom vintern. Vitt och fint!

Och med den även halka och modd.

Kan inte påstå att jag kommer sakna det. Tycker ju vit sand är mycket finare. Och skönare. Och om inget (mer) oförutsett händer är vi båda på väg i morgon till både det plus sol och värme. Anders med förkylning (som nu bara är en mycket svag mancold), ett rejält ryggskott (ska det jäklas så kan det ju lika väl göras ordentligt) och en halvfull väska. Och jag som (fortfarande) är helt frisk med en fullproppad väska som precis gått att stänga. Det där med väskorna är ett ständigt mysterium. Anders är alltid halvfull medan min alltid är överfull. Men jag skyller på alla löpardojjor. Och goggles, baddräkter, våtdräkt, fenor och jag vet inte allt. Vem sa att simning inte är en prylsport…😳 Men rackarns vad jag är redo!

Det enda som egentligen oroar mig just nu är själva resan. Det där med att sitta inklämd är ju inte precis min grej. Inte flygplansmat heller. Tänk om man liksom kunde lagra lite skön träning i kroppen och plocka fram när den behövs. I så fall skulle jag kanske kunna känna av både hot vinyasa-yogan och simningen från i dag.

Samma med maten. Det har faktiskt hänt att jag haft egen mat med men veganmaten brukar faktiskt vara ok. Åtminstone bättre än de andra alternativen. I en drömvärld hade jag haft en egen kock med. Typ hen som gjorde dagens mat. Min numera fd chef Mona bjöd på lunch på Matpoteket. Jag är ingen jätte-fan av rawfood, i alla fall inte vintertid, men då och då funkar fint. Och den i dag var galet god och vansinnigt mättande. För att inte tala om vacker!

Men det ska nog funka denna gången också. Man blir tillknycklad och mår skit ett tag men eftersom minnet är kort, särskilt mitt och särskilt när det gäller jobbiga saker, så kommer jag att ha glömt att jag ens funderade på detta senast torsdag. Om vi inte fastnar i Moskva på den där “tekniska mellanlandningen” vill säga…

Kram från Ingmarie