Löpning

(Färg)gladast

Mitt swimrunprogram från TOT så att säga sket sig eftersom Utö swimrun , som jag skulle ha kört med Veronica, blivit flyttat från maj till september. Jag är tveksam till om jag kan då pga förändringen så det ligger lite på is. (Dessutom är det sent i september och därmed garanterat kallt både i vattnet och på land.) Nu hoppas istället jag och Josefin att vi ska klara LED swimrun den 1/8. Jag är ganska säker på att det bli, de har en plaaaaaan, så med ”klara av” menar jag ta sig igenom de där 45 km löpning i tuff terräng + 10 km sim. Det kommer snart ett nytt program för det men tills dess kör jag lite efter eget huvud. I alla fall när det gäller löpningen. Dvs på känsla. I dag var jag sugen på att få igång kroppen lite. 50 x 30-30 sekunder  i skogen, + hopp&skutt i backe, satt som en smäck och även om det inte var ”snabbt” så var jag åtminstone garanterat den färggladaste!

Solen sken och svetten rann när jag höll på. Sen drog de svarta molnen in precis som väderprognosen spått. Men jag hade bestämt mig för nästa grej oavsett. Så jag bytte om, cyklade de ca 4 km till Flaten och gjorde det jag längtat som en tok efter.

Lika glad före som efter!

Om du undrar över bilderna (och filmen på Insta/Fb) så är det ovan nämnda Josefin som tagit dem. Passande nog kom nämligen hon och Ulf springandes förbi precis när jag skulle i!

Nästan tvåsiffrigt nu!

Sen kom regnet. Men vad gjorde det? Med en Dryrobe klarar man det mesta och det är ju faktiskt bara vatten uppifrån.

Jag hade fika med mig och det där att sitta under ett träd, se ut på det vackra och lyssna på naturen det är bra fint det!

Kram från Ingmarie

 

Tyresta Nationalpark

Vi hade garanterat kunnat välja en mer ”perfekt” dag för traillöpning i Tyresta Nationalpark men det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Eller så valde vi rätt dag för den har varit 100% både äventyrlig och karaktärsdanande.

Jag har bara sprungit förbi denna pärla en gång innan när jag sprang SUM för tre år sedan. Enda anledningen till att jag inte varit där är för att det är otroligt mekkigt och tidskrävande att ta sig dit kommunalt.  Det går absolut att cykla de där cirka fyra milen tur och retur men i dag fick jag skjuts av coach Ulf så det var perfekt! Och extra tacksamt just i dag visade det sig också…

Tyresta är en liten by där också själva huvudentren till parken finns. Nationalparken är det största urskogsområdet söder om Dalälven och det finns vandringsleder mellan allt från några kilometer till nästan två mil. Totalt finns där 55 km med olika leder. Den enda som är absolut ”bröt-och snubbelfri” är barnvagsslingan. Allt annat är trail de lux. (Läs rötter, stenar, hällar, spång, backar, mossa, stigar, sly och hällar.) Ulf har stenkoll på varenda gren där så det var bara för mig och Josefin att haka på honom! Utom när han fick extra mycket spring i benen. Då är jag chanslös även om det är pannkaksplatt.

Det regnade när vi började, det regnade i mitten (med några minuters undantag)  och det regnade på slutet. Och det blåste. Och det var ensiffrig temperatur. Med andra ord var det så in i bängen kallt! Våra händer slutade fungera ungefär samtidigt så det där med att dokumentera med foto kom liksom av sig lite…

Ingen av oss hade kunnat bli blötare. Eller gladare för hur mycket vi än frös var humöret på topp. Vi kämpade på, peppade varandra och påminde oss om att dels behövde vi ju inte simma, bara vada, och dels är det väldigt många som skulle velat byta med oss och få vara med om vårt lilla äventyr. Nästan 2,5 timmar trailrun med babbel, plaskande och klafsande i urskogen är minsann inte alla förunnat!

Att kunna och få göra en sån här grej med fina vänner i fantastisk och unik natur är ett privilegium som varken är självklart eller ens en rättighet för många. Jag tror det är viktigt att påminna sig om det allt som oftast. Kanske extra mycket nu. Även när man fryser så tänderna skallrar. Men jag får ju lov att erkänna att det var hiskeligt skönt att kunna sätta sig i en bil och få skjuts hela vägen hem efteråt…

Kram från Ingmarie

 

Äkta aprilväder. Och ny träningsvärk att vänta

Med några få dagar kvar av denna månaden kom en riktig aprildag. Du vet en sån med sol, regn, snö, vindstilla och halv storm i en salig blandning. Det enda som saknades var hagel. Och en värmebölja.

Att det bara varit några få plusgrader ingår i aprilväder antar jag men jäklar vilken frisk luft det blev och så härligt naturen doftar!

På Eriksdalsbadet var det som vanligt. I alla fall rent temperaturmässigt. Det känns fortfarande märkligt att det är så folktomt där. Men jag klagar inte. Poolrun utan trängsel är alltid rätt! Samma sak på gymet. Bra med plats och noggrann hygien!  Självklart ”corona-hälsar” vi.

PT-Rafael har som alltid sett till att jag får garanterad träningsvärk i morgon. Men det är ju också därför jag ”hyr” honom.

Kram från Ingmarie

Gott om plats

Vem sa att simning inte är en prylsport?

Inte jag i alla fall.. Men i ärlighetens namn är alla de där prylarna ruskigt roliga att ha också! Körde ett skitskoj pass med teknik och fart blandat. Simfenor, paddlar, dolme, fingerpaddlar och ”naket” i en salig blandning. Egen bana nästan hela tiden så jag kunde härja precis hur jag ville!🥳

Det var även gott om plats i skogen vilket förvånade mig. Senaste tiden har det ju varit snudd på trängsel och emellanåt nästan svårt att köra intervaller pga att folk verkar älska gå i bredd alternativt gå mitt i spåret med monster-hörlurar på så de garanterat inte hör någonting. Inte ens mitt flåsande. Men i dag var det alltså gott om plats för mina 4 x 10 minuter i tröskelfart. Tack för det! Och tack benen! Det där gjorde vi bra!

Har du gott om (tränings)plats?

Kram från Ingmarie 

Över för denna gången

Den enda gången man tycker det är lite skönt att helgen är över är väl i princip när man jobbat hela. Men det har flutit på bra så jag ska inte klaga. Kvällarna från plan 4 har bjudit på en väldigt vacker vy och jag är faktiskt väldigt tacksam över att jag fått uppleva magin.

Två bra träningspass har jag också fått till minsann!

I går blev det ett bra simpass med TS-gänget   Lördagarna är i andra änden av stan, i en bassäng med kraftig sidoström (!!), men det är det värt! Bra träning och finfint sällskap är det hur som helst alltid. Och flera kilometer sim.

Om inte Corona sätter stopp även för nästa planerade swimrun är det denna böna jag ska köra LED med. 😍

I dag blev det en löptur på det jag och Anders kallar för ”fina vägen”. Just nu är den extra-extra-extra fin!


Utegymet var välbesökt men inte trångt. Jag tycker det är kul och bra att många nyttjar dem men jag ogillar att en del verkar ha dem som lekplats för sina kids. Senast i dag var det en unge som höll på att bli klämd.

Hoppas du haft en fin helg!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En annan slags träning

Det är nästan löjligt vackert ute nu. Det går liksom inte att se, lukta och uppleva sig mätt!

Att kunna och få springa ute nu är en gåva!

Om träningen gör att jag håller ut på jobbet eller om jobbet gör att jag blir uthållig vågar jag inte svara på men jag vet att dessa 10-timmars jobbpass, ibland med bara en 10-minuters sittanerätaochhinnakissa-paus som i dag, kräver mycket av mina/våra ben. Tack och lov har jag fantastiska kollegor och jag får/kan ju faktiskt gå hem när jag väl har slutat vilket ingen av de patienter vi vårdar kan… Och kanske det också är bra träning inför LED 1/8. Det lär kräva både starka och sega ben och en fokuserad skalle.

Kram från Ingmarie

Premiär

En natts god sömn sen var jag som ny. På riktigt! Helt ofattbart egentligen med tanke på att jag knappt orkade ta mig från jobbet i går. Cykelturen från tuben, den är inte ens en kilometer, var som 18 mil. Ja du fattar…

I dag däremot! Det har varit som om jag inte kunnat bli trött! I alla fall inte någon längre stund. Körde löpintervaller (4 x 5-3-1 min) + hopp&skutt i backe, löpskolning och utegym. Hade det inte varit för att jag någonstans innerst inne är åtminstone lite klok, och inser att jag inte är odödlig, så hade jag nog hållit på fortfarande. Så bra var det! Förutom sömnen är jag helt säker på att vädret hjälpte massor. 21 april visar kalendern men det kändes banne mig som en skön sommardag!

Ingen blåst heller. Bara det liksom. När jag kom cyklande till Flaten lite senare på dagen började jag nästan gråta av lycka. Så makalöst vackert!

Nu är det dessutom fortfarande lugnt och fridfullt där. Några till hade hittat dit men det var ingen trängsel precis. Hade hela bryggan för mig själv. Och egen simbana.

Första ”riktiga” openwater-simmet i år!

Lite svalt om ansiktet men förvånansvärt ”lätt”. Och absolut fantastiskt härligt!

7,2 grader C i plurret.

Och nästan 19 i luften. Betydligt enklare än när det är snålblåst och 5+!

Var kvar där en bra stund. Den här tiden alltså. För min del hade den gärna fått gå ännu långsammare…

 

Kram från Ingmarie

Långpass med extra allt

Man kan verkligen få allt i ett paket. Bra väder, glad kropp, vacker natur, fantastiskt sällskap, fika och coldswim. Jag vet för det var precis det jag har fått i dag!

Jag fick haka på (simcoach) Ulf och Josefin när de skulle ut på långtur och vilken runda det blev! Från början i princip helt planlös men vi byggde på och om den efter hand beroende på vad vi var sugna på. Det blev verkligen allt. Grusvägar, stigar, asfalt och trail. Platt och kuperat. Och t.o.m. en liten fikapaus!

Vi började och slutade i Hellas och där finns ju en sjö och… tja du vet…

Och bryggor är även mysiga att fika vidare på.

Typiskt härlig ledig söndag! Tack!

Kram från Ingmarie

Några slags vårkänslor

Det må vara kallt och blåsigt som attan men jösses vad jag är glad och tacksam över att bo i Sverige i dessa Corona-tider. Jag kan, och vågar, nästan inte ens tänka tanken klar på hur jag hade mått om jag tvingats leva i karantän utan att få en halv ångestattack. Fy Fabian! Jo då, jag vet att man klarar mer än man tror och att det finns väldigt mycket värre saker att bli utsatt för, men ändå. För mig hade det varit fruktansvärt tufft att tvingas vara instängd. Men om det blir så kommer jag att ha väldigt många ärende till matbutiken.🤪

Och hur kallt och blåsigt det än är så är våren på väg. Sju (plus)grader i sjön är ett rejält skutt ”upp”.

Men det är fortfarande gott om plats. I alla fall i vattnet. 😁


Det var betydligt fler i Hammarbybacken. Eller kanske snarare på. Körde ett långpass inklusive 5,5 x 2-km slingan jag har där. Det betyder 11 gånger upp, 11 gånger ner och därmed väldigt trötta ben. Åtminstone blir mina det.

Men hur kämpig den där högen än är så älskar jag den på något märkligt vis. Faktiskt så mycklet att jag redan längtar till nästa gång.

Kram från Ingmarie 

 

 

 

 

Glad!

Jag älskar verkligen den här tiden på året! När allt börjar gro och spira igen och jag vet att hela den härliga sommaren ligger framför mig.

Men jag vet ju också att många tycker detta är en jättejobbig tid. Särskilt de med allergier och SAD. Årstidsbunden depression. Jag vet inte hur det är att ha allergi men jag vet hur det är att ha depression. Något jag inte önskar någon för det är verkligen inget att ha… Kanske därför jag känner mig extra glad när jag är glad. 😀

Kram från Ingmarie.