Hängt med proffs

För att ens ha en chans att klara reptiderna och överleva det där loppet med kroppen i hyfsat behåll så tänker jag att jag ska omge mig med proffs så mycket det bara är möjligt. Har jag tur smittar deras kunskap, erfarenhet och styrka över till mig.🤪

Joanna träffade jag på Trispot första gången för typ åtta evigheter sedan och redan då pratade vi om vi skulle träna ihop för vi bor nästan grannar. Ändå blev det inte förrän i dag! Jag tror helt ärligt inte det enbart berott på osynkade liv. Jag har varit lite feg helt enkelt! Joanna är en superwoman som trots insulinbehandlad diabetes varit elitsimmare, kört galna swimrunrace (inkl ÖtillÖ), pluggar avancerade grejer, jobbar heltid och jag vet inte allt. En sån som simmar min veckodos på en av sina morgonsim och kan kuta trots både högt och lågt socker. Men mest är hon cool, härlig, ödmjuk och extremt pedagogisk. När vi simmade nu i kväll (för henne blev det väääääldigt mycket vila när hon skulle vänta in mig) fick jag massor av bra tips på vad jag bör tänka på.

Superbra såklart och jag är henne evigt tacksam! Armbåge, armbåge, glid, glid, glid är mina nya mantra. Dessutom var det tokhärligt.

Men det där var bara den “korta” grejen nu i kväll. Vi har kutat också. 3 mil. I 32-gradig värme. Jag blir förstås också varm och svettas floder men jag kan hantera det miljarder gånger bättre än kyla. Joanna är tvärtom men tack och lov kan jag var vattenhålen finns så det gick hur bra som helst! Inte ens hennes blodsocker svajade men jag tror jag pratade så mycket att det var i chocktillstånd.😀

Det var inte många (fisljumna) droppar kvar när jag väl var hemma igen men de nyttjades in i det sista!

Lunchen hade jag gjort i förväg så när jag väl bäljat i mig en liter kolsyrat vatten behövde jag bara (nåja) cykla till Flaten och parkera mig. Snacka om lyxdag i kubik!

Kram från Ingmarie

Velat klart

För några månader sedan tänkte jag på att just i dag, den 26/7 2018, har jag levt i precis 52,5 år. Det är ju ingen “riktig” födelsedag men jag tänkte att den ändå var värd att fira på något vis. Varför inte liksom? Om inte annat för att få fira på sommaren i stället för som alltid på vintern. 😃 Faktum är att jag hade planerat kalas när jag “fyllde” 50,5 men av olika anledningar blev det inte.

Hur som helst så glömde jag bort denna dag (igen) mellan jobb, träningspass, tvätthögar, tävlingar, SL-förseningar, vissna blommor, sjukdomar hos nära och kära, bränder, barnfödslar och matlådefix. Tills i dag då. När jag kom på att jag verkligen firar genom att stå upp för mig själv, lyssna på mitt hjärta och göra det jag vill när det gäller den där ÖtillÖ-lotten.

Jag har gjort ett val. Inte för någon annans skull. Inte för att snälla, härliga människor peppar och stöttar och tror på mig. (Tack!🙏🏻) Inte för att jag måste. Inte för att jag borde. Inte för att bevisa något. Inte ens fastän alla tecken varit “rätt”.

Om man vill så kan man tyda det som att tecknen verkligen har haglat över mig! Som att jobbet ger mig ledigt (trots personalbrist) om jag vill. (Har jag sagt att jag har världens bästa arbetsplats???) Loppet jag inte vill missa fixar sig genom att jag får skjuta upp starten ett år om jag vill. Pengarna finns tack vare att jag betalat på tok för mycket skatt. Jag är inte i storform men det här vädret gör att min kropp mår bra och jag har kunnat träna på utan avbrott ganska länge. Tror faktiskt inte jag hade kunnat träna så mycket mer eller bättre även om jag haft ÖtillÖ som mål från början.

Allt det där spelar så klart roll till mitt beslut men ändå är det mest hjärta och mage som fått bestämma. Det är dock inte helt enkelt för mitt förnuft säger tvärnej ena sekunden för att i nästa ha ett lika säkert ja. Så det kan vara klurigt att skilja på vad som är vad. Det är bl.a därför jag mediterar. För att reda ordning i kaoset.

Så jag har sagt ja! Till att våga våga! Till att kliva långt utanför min comfort zone. Till att trotsa både demonerna, jante och negativa vibbar. Till att välja äventyret. Till att strunta i att risken finns att jag “misslyckas” och kanske måste bryta. Till att bortse från de där tankarna som säger “farligt, jobbigt, omöjligt och idiotiskt”. Jag säger ja till att leva i nuet och ta chansen när den i princip ligger helt färdigpaketerad framför mig.

Det är verkligen helt crazy att jag som för fyra år sen inte ens ville doppa huvudet i vatten eller kunde crawla 20 m utan att halvdö ska starta i ÖtillÖ om inget oförutsett händer innan. Racet som är en av de tuffaste swimruntävlingarna i världen. Kanske har jag hybris. Kanske är jag korkad. Kanske kommer det gå åt fanders. Kanske jag anses vara idiot. Men det kvittar! Från djupet av mitt hjärta så vill jag i alla fall prova för det vore ännu värre att sitta där den 3/9 och ångra mig. Eller att behöva dö nyfiken och undrande. Och jag tänker på det kloka Bernard skrev här i ett inlägg precis nyligen. (Läs!)

Jag känner stor, stor tacksamhet att Micke av alla människor frågade just mig. Bara det är en slags vinst. 💕

Livet är ändligt och det kan förändras på en millisekund. Jag ser det varje dag genom mitt jobb. Ingen planerar att bli sjuk, skadad eller dö men ändå händer det. Varje dag. Jag kanske får fler chanser men varför chansa?

Livet är även bra häftigt och härligt när man tillåter det. Jag hade ju aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat gissa på att jag som 52,5-åring skulle ta ett sånt här beslut! 😱 Men så kan det bli när man låter livet hända.🤪

Och jag har firat på lite annat vis med. Så som jag vill. Med tröskelintervaller (4 x 10 min), utegym och några km sim i den 32 gradiga värmen och (lätt)öl i kvällssolen. Jodå, jag har en hel del laster jag med.😄Öl när det är Australien-varmt är bara en.

Kram från Ingmarie med miljarder fjärilar i magen

Högen som är som livet

Löpning i allmänhet och backträning i synnerhet är lite som livet. Det går upp och det går ner. När det går upp får man streta på och kämpa vidare så gott man kan. När det går ner får man njuta av vilan och lättheten. Oavsett så ger de där uppförsbackarna (förhoppningsvis) både styrka och uthållighet och nedförsbackarna (förhoppningsvis) både återhämtning och ny kraft.

Mitt gnetande i Hammarbybacken (som ju egentligen är en fd sophög) verkar i alla fall ha gett resultat. I dag klarade jag sju varv av den där 2 km loopen jag gör. Dvs 14 uppför och 14 nerför. 7 km upp och 7 km ner. Ingen vila. Jag bara kör. (Förutom kort fotostopp och påfyllning av vatten när jag var klar.🤪) Addera 50 min för att jag ska ta mig dit och hem så blir det 160 min (svett)löpning. Jo jag är nöjd! Och förbenat tacksam!

Och visst blir jag trött! Benen är helt ärligt inte så kaxiga efter det där. Men jag blev inte tröttare än att jag orkade cykla till Flaten (för att slöa) och simma en sväng. I bikini igen precis som i går. Makalöst! Tror bestämt det där är bland det bästa man kan återhämta sig med!

T.o.m Anders har förresten kommit på att det här med att Sprimma eller Sprada är himla bra! ( Dvs springa + simma eller springa + bada.😄😄😄)

Har jag sagt att jag tokälskar denna sommaren?😍

Kram från Ingmarie

Ingmarie-sommar

Det känns lite som att hur än resten av sommaren blir så kommer den gå till historien som en av mina bästa hittills i livet. Jag mår så himla bra! Det flyter liksom på och funkar med det mesta. En stor del, troligtvis den största, är vädret. Jag vet som sagt var att det är på tok för torrt men det kan inte hjälpas. Jag mår fantastiskt av värmen och solen! Så jag vill otroligt gärna att detta ska fortsätta även när jag äntligen får semester om några veckor. Det kan väl regna på nätterna tänker jag…🤪 ( Och ja, det är ok att kalla mig ego om man tycker så men ärligt talat så är det väl bara Ingmarie-sommar typ var 10e år. I bästa fall..🙄)

Fastän det varit lite mulet i dag så har det varit varmt och perfekt för banintervaller. I alla fall om du frågar mig. Frågar du Fredrik så får du antagligen ett lite annorlunda svar.🙄 Vi körde inte samma varken intervaller eller fart (förutom en kortis för den obligatoriska bilden) men vi körde ändå tillsammans.

För mig räcker det att veta att någon annan sliter där på tartanen för att jag ska skärpa mig ett snäpp och inte sjåpa mig så mycket. Bra blev det i alla fall! Och kul! Och svettigt! För den som undrar så körde jag 2 x 600 m + 3 x 400m + 4 x 300m + 6 x 200m + hopp&skutt. Lite mer och faktiskt lite snabbare än förra gången. 😃

Det är t.o.m så varmt i vattnet att våtdräkten gör att det känns som bikramsimning!

Jag var helt enkelt tvungen att ta av mig den och simma en runda i bara bikini! Och när jag upplever det så där då är det väldigt, väldigt varmt!

Ljuva värme! Må du stanna kvar länge!🙏🏻☀️😍

Kram från Ingmarie

Tandläkarspring & magisim

Jag vet att jag sagt det 38 gånger förut, plus minus okänt antal, men jag har verkligen jordens bästa tandläkare! Och han är inte bara det! Walter af Donner har även varit en av vår genom tidernas bästa löpare och han är en rackare på att tipsa om nya bra (om)vägar att kuta på. Min plan var nämligen att kuta hem efter att den där kronan äntligen var på plats. Kuta dit kändes liksom inte så sjysst. ..🤪

Det blev en jättefin (omvägs)runda även om benen var en smula sega. Jag hade ju ingen tid att passa efteråt på min fridag så jag såsade på upp och ner för backarna i behaglig fart.

Onsdag och fridag betyder också att jag kunde vara med Coach Ulf och goa TS-gänget. Alltså jag börjar ju bli snuskigt bortskämd för det blev ännu en sån där obeskrivbart magiskt härlig simkväll. Hela Hellas-sjön är som en (ljummen) jättebassäng med simmare av alla möjliga varianter!

Foto: Rebecca Cederström

Foto: Rebecca Cederström

Foto: Rebecca Cederström

Kram från Ingmarie

Fridagar

Två lediga dagar! Då vill jag svettas och slappa! Två grenar jag f.ö är ruskigt bra på.😅

Så jag började direkt med intervaller. 12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. Jag svettades så mycket att jag slutade svettas och nästan frös. Då tycker t.o.m jag det är lagom varmt och nästan lite skönt med skugga!😍

Rundade av med att även svetta ner utegymet. Sen kokade mina fossingar men hur mycket jag än försökte så svalkade poolen ingenting. Den var nämligen tom. 😳

Men då är det ju så himla bra att vi har alla dessa sjöar i närheten. Där man kan både slöa jämte dem och simma i dem. Och ännu bättre är det när jag som i dag fick sällskap av Fredda.

Det blev en härlig runda runt typ halva sjön men med facit i hand skulle jag skippat våtdräkten. Höll nämligen på att smälta bort och då är det verkligen varmt för man ska komma i håg att jag är en av de största fryslortarna som går i ett par skor. När andra cabbar ner och tar på tunnaste dräkten har jag fortfarande värmetröja, neoprenpannband, fryser som en nakenhund och vill egentligen mest bara gå i idé. Eller i alla fall ligga under en värmefilt. När det är så här (32 grader) då är min kropp och knopp med på i princip allt!

Jag tokälskar det här! Jätte-jätte-jätte mycket! Och tänk att kunna hänga kvar ute utan att huttra trots att man är blöt och det är kväll. Alltså det är ju oslagbart om du frågar mig!

Kram från Ingmarie

En annan slags Swimrun

När jag ska jobba kväll så har jag fram till ca kl 11.40 på mig att leka. Sen måste jag duscha, cykla till tuben, byta om och få i mig någon mat så jag klarar att stämpla in i tid. Det är jättelyxig och även om jag har jobbat kvällen innan, som denna helgen, och behöver sova lite extra så hinner jag ganska mycket.

Problemet kan vara att välja vad man ska göra men nu när det är så himla gött väder så kan man plättlätt hinna både springa och simma utan att köra “riktig” Swimrun. Jag tog helt enkelt badmössa, goggles och saferswimmer i händerna (baddräkten hade jag nedcabbad) och kutade en omväg till Hellas. Väl där tog jag av mig kjol och dojjor, på med badmössa och goggles, blåste upp saferswimmern, cabbade upp baddräkten, simmade, upp, cabba ner, på med skor och kjol igen och kutade sen vidare hemåt.

Hur enkelt och bra som helst! Jag var t.o.m torr innan jag hunnit knyta skosnörena!😱

Jag får väl helt enkelt döpa det till Sprimma!😍

Kram från Ingmarie

Älskar svetten

Å ena sidan tycker jag den här högst ovanliga värmeböljan som parkerat sig över vårt land är skrämmande. Vi manipulerar vår jord något fruktansvärt och konsekvenserna börjar visa sig.

Å andra sidan älskar jag ju detta! Solen, värmen, dofterna och svetten. Det är lite som att vara tillbaka i Australien igen. En del undviker att kutat ö h t på dagen, alt springer i skogen, men jag kör gladeligen intervaller utan en gnutta skugga.

Och jo det var svettigt!😄

Närmsta utegymet ligger också i solen så där härjade jag även en stund i dag. Plus ett dopp i närmsta sjö. För jag älskar ju att Sprada också! 💕 Sen hann jag inte mycket mer innan jobbet. Som f.ö var en av de värsta och tuffaste pass jag hittills haft där jag är nu. Men allt uteliv räknas och nästa veckas lediga dagar ser ganska lovande ut! I alla fall om man är funtad som mig. ☀️☀️☀️

Kram från Ingmarie

Otursdag (?)

Jag har förstått att många tror att fredagen den 13e är en otursdag men jag är väldigt skeptisk.

För hur kan man tycka att ett 160 min löppass i sitt eget sällskap under solens sken i magiskt landskap är otur?

T.o.m jag tyckte det var lite varmt men jag vet var man kan fylla på vatten och med två “godbitar” klarade jag mig finfint! Men jämrans vad svett kan svida i ögonen!🤪

Inte heller kan man väl kalla det otur att jag kunde simma nästan halva Flaten runt utan våtdräkt tack vare att vattnet är så vansinnigt skönt?

Jag älskar fredagen den 13e! I alla fall när den är så här! Så hur tänker du om denna dag?

Kram från Ingmarie

Och en sån där vanlig

Om i går var en verklig superdag så var i dag verkligen en helt vanlig vardag.

Vakna och gå upp, yoga och meditation, frukost, göra matlådor, packa jobbväskan, springa, duscha, cykla till tuben, jobba i kubik, buss och tub hem, nedtaggning, sova.

Ja typ så.

Vissa dagar är absolut helt odramatiska och totalt befriade från något utöver det vanliga. Och det är fantastisk tycker jag! En helt vanlig vardag som just nu funkar jättebra i mitt liv! Jag är priviligerad som attan och jag ser till att påminna mig om det varje dag. Särskilt om jag märker att jag gnäller inombords. Och särskilt om det är över struntsaker. Vilket det ju för det mesta faktiskt är. Som att folk går för långsamt, tuben är som en bastu eller att det är trångt i cykelrummet. Det är ju faktiskt inte ens värt att gnälla över!

Kram från Ingmarie