Löpning

Never say never

Jodå jag vet att det är en klyschig rubrik men väl så sann. Och kanske är det bra att påminna sig själv lite emellanåt att “dagens sanning” inte nödvändigtvis behöver vara morgondagens.

Jag har t.ex. aldrig riktigt fattat grejen med hypen kring alla dessa 2XU-grejer och fram tills i dag har jag kategoriskt snudd på vägrat att ens testa.

Ja så tramsig är jag. Ungefär som jag var med  swimrun och löparkjolarna om du minns? Numera är ju swimrun bland det roligaste jag vet och halva garderoben är full med löparkjolar. Jag kan inte ens tänka mig att kuta i något annat.?

Men tillbaks till 2XU.

Min vän Erik bjöd in mig till deras Outletförsäljning så jag drog med mig Anders och vännen Ulrika. Tänkte att de nog var mer köpbenägna än jag. Och det var de förvisso men vad hände med mig och mina förutfattade meningar?

Jag hittade direkt en jacka och utan jag vet riktigt hur provade jag ena grejen efter den andra som Erik rekommenderade och jag blev… förvånad!

Allt satt ju superskönt så plötsligt blev vi med en hel kasse nya grejer!

Bästa Erik vet vad den mest obstinata behöver.?

Min hög..

Anders hög…

Redan i morgon ska jag testa en del av allt. Utvärdering kommer.
Fast en grej  har jag faktiskt redan testat. Nämligen deras vadkompressioner med inbyggd kinesiotejp.


Jag har förvisso inga som helst problem med mina vader, och har aldrig haft peppar peppar, så det jag använder dem till är ffa till swimrun. När benen legat smått lelösa i vattnet en tid så kan de vara ganska sega att få igång, och då upplever jag det som att de här faktiskt hjälper. Plus att de skyddar mina stackars redan (sår)skrapade underben…


Men man kan ju inte bara shoppa!

Man måste ju träna med så man får behålla anledningen till att använda allt.

För intresseklubben antecknar har jag de senaste två dagarn kutat ett par timmar.


Varit på gymet x 2.


Yogat själv och för instruktör 2+2.


Plus simmat och kört vattenlöpning några timmar.


Om inget oförutsett händer så ska jag i morgon köra en ( lång) träningstävling. Eller kanske det snarare är en tävlingsträning för får man på sig en nummerlapp så känns det ju faktiskt lite mer seriöst än utan.?

Kram från Ingmarie.

Fint tips del 1

Tänkte jag skulle tipsa (ännu en gång) om ett event jag tycker är extra värt att uppmärksamma.

Nämligen One Life – make impossible real.

Det är ett projekt som min lillebror Daniel och hans vän Aviad startat för att ge alla barn en chans att förverkliga sin dröm.  Själva projektet är väldigt simpelt och helt gratis. Det ger inte heller någon som helst inkomst till killarna utan de gör det helt på volontärbasis.

Du letar upp ett barn i din närhet eller var som helst, frågar var han/hon drömmer om att göra, hjälper barnet att uppfylla önskan och fotar hela händelsen. Alla bilder, med sina berättelser, kommer att ställas ut på Göteborgs kulturfestival och sedan även tryckas på en specialdesignad klänning som Miss Sweden kommer att ha på Miss Universum tävlingen 2016.

Hur fint & coolt är inte det?
Så fråga närmsta unge, hjälp till och fota när drömmen blir verklighet. Det behöver som sagt var inte vara någon superstor grej. Barn har ofta väldigt härliga önskningar och älskar att leka sin dröm. 🙂
Sista inlämningsdag är 1/7. Mer info hittar du på deras sida. Kolla gärna filmen. Den är kort och mycket informativ. 🙂

Här i 08a land har värmen kommit tillbaks och jag njuter!
Först med en lugn och fin löptur i skogen och lite rajtantajatn på närmsta utegymet.

IMG_4415

IMG_4424

IMG_4423

IMG_4422

IMG_4420

Och sen, efter jobb men innan bästa naprapat-Mats  masserade mina småtrötta ben och satte tårna rätt igen, blev det ett bra simpass. Tror jag var klar ganska precis innan tokrusningen så det var riktigt gott om bassängplats plats trots solskensdag. 🙂

IMG_4426

I morgon ska jag tipsa om en helt annan grej! Eller kanske inte. Man vet ju aldrig med kids och deras drömmar. De kan faktiskt hänga ihop… 🙂

Kram från Ingmarie

 

Status inför lördagsäventyret

Det är inte helt enkelt att ladda inför lopp när man jobbar som löpcoach och ränner runt än här och än där som en liten rumpnisse. Men jag har kämpat tappert och “fuskat” så mycket jag kunnat. 🙂
Två löppass i går och sen studentfirande hemma hos bästa Karin & Co. där det (bl.a) bjöds på veganpaj som var så god att jag nästan föråt mig.

IMG_3502

Karin, studenten Adam, Fredrik och Erik.



I dag blev ett litet (coach)löppass, ganska mycket yoga och massor av mer übergod (vego)mat på Sally Voltaire & systrar.
Lillebror Daniel är i stan och världens bästa sambo behövde ju också krubb så då får man (läs jag) såklart passa på att lyxa till det!.

Jag och lillebror om nu någon inte ser det. 🙂

Världens bästa sambo!

Så om det går åt fanders i morgon så är det i alla fall inte för att jag käkat för lite.
Faktum är att jag känner mig så redo jag kan göra, och f.f.a ser jag verkligen fram emot det. Men om jag nu ska oroa mig för något, förutom det faktum att jag ska simma över 4000 m. utan att drunkna/frysa ihjäl och kuta ca. 23 km. utan att stupa,, så är det min benstatus.
(Och här varnas ev. känsliga läsare!)

“Tack vare” en cykelvurpa och en tuff swimrunuppgång, så har jag två sår på båda underbenen och två feta lårkakor på överbenen.



Om man ska se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det att det åtminstone är väldigt jämnt fördelat…

Kram från Ingmarie