Löpning

STHLM 5 – the full story

Vår plan var att börja guld-utmaningen på STHLM 5 kl 8.30 i går med Brunnsviken och så blev det. För alla utom mig vill säga. Mina oregelbundna jobb-tider sista tiden har (tillfälligt) satt min dygnsrytm helt ur spel. När klockan blivit 01 och jag fortfarande var klarvaken så insåg jag att det inte skulle funka med så tidig uppgång och start för mig. Några sms senare till Anna och Kajsa så var min plan ändrad. (De sov förstås.) Jag startade helt enkelt en timme senare och skippade finkaffet mellan Brunnsviken och Kungsholmen för att ha en chans att hinna i kapp dem.

Brunnsviken-rundan är ca 12 km. Jag har ju kutat den, liksom alla de andra, massor av gånger men dels var det ett tag sedan jag var i de där trakterna och dels sprang jag åt ”fel” håll så det kändes nästan som en helt ny runda. Så ”lättlurad” är jag!

Väskan hade jag gömt i ett buskage och tanken var att jag skulle ta buss och tunnelbana till St Eriksplan för att möta upp Anna, Fredrik och Kajsa men ingen buss kom. Eller så stod jag vid en hållplats som inte var en hållplats. Man kan aldrig riktigt veta med SL… Så det slutade med att de fick åka tillbaka för att hämta upp mig. Snacka om service! Och mer blev det! Fredrik körde som om han aldrig gjort annat än rattat runt i 08a land. Vi hade inte ens problem att hitta parkeringar. Helt otroligt!

Kungsholmen runt är ca 9 km, om man springer rätt, men babblar man för mycket och glömmer svänga blir det en kilometer till. Den metoden använde vi. Att ha sällskap gör att tiden liksom bara försvinner och jag tyckte knappt vi börjat innan vi var klara och det var dax för lunch.

Och vilken lunch! Jag har gått förbi Organico massor av gånger men aldrig ätit där. Nu vet jag att jag kommer gå dit många fler gånger för jösses vilket ställe! Allt är vegan och det var så gott att vi nästan inte kunde prata. Dessutom var detmycket mat och billigt!

Det var också ungefär då regnet kom. I rejäla doser. Det var också efter detta jag anade att min utmaning skulle komma. Har nämligen aldrig suttit ner och käkat så här för att sen börja om igen. Södermalm och Årsta var nästa etapper. 10,7 + 7,5 km med ministopp mellan för påfyllnad och, skulle det visa sig, ombyte till torra kläder.

Vi parkerade vid Eriksdalsbadet under bron vilket var perfekt för då slapp vi regnet åtminstone den lilla stunden vi stod där.

Jag vet inte om det var maten, pausen eller något annat men för mig kändes det som jag sprang utanför mig själv. Jätteskumt! Jag var liksom där men inte i kroppen. Den sprang dock så helt borta kan jag ju inte ha varit. Det regnade precis hela tiden och jag och Anna lyckades bli extra blöta när några bilar passerade vägens regnpölar exakt när vi var i jämnhöjd. Tur det inte var is-vatten….

Fredik inte bara sprang, hittade kaffe-barer och körde runt oss. Han fotade en massa också!

Mitt jobb i bakgrunden!

Efter det där 19 km-badet blev det torra kläder (igen) och finfika vid Maria-torget på Johan & Nyström.

Kaffe med havremjölk alltså! Och kaka! Hur kan man leva utan det?

Nu var det bara Djurgården kvar. Knappt 9 km. Lite stelt var det allt i början och jag fick åter igen den där känslan att jag var ”utanför mig själv”. Men sprang gjorde jag. Hela vägen och vi ökade t o m lite på slutet!

 

Känslan av att vara i mål var minst sagt härlig!

Och naturligtvis blev det en sprada. Har aldrig gjort det på Djurgården innan så hur skulle jag kunna låta bli? Mina vänner var lite tveksamma men otroligt lättövertalade! Vet till 100% att de inte ångrade sig för man gör faktiskt aldrig det!

Sen var det bara avslutningen kvar. Efter ca 48-49 km (beroende på vems klocka vi kollade på) var maten och myset på vego-haket Chutney obeskrivbart! Anders mötte upp och även om han inte kanske blev direkt sugen på att haka på någon annan gång så blev han inte avskräckt. Lyckan och glädjen hos oss gick liksom inte ta fel på!

Denna dagen är en av de jag alltid kommer att minnas. Vilket äventyr och ffa vilket sällskap! Tusen, tusen tack Anna, Fredrik och Kajsa! Utan er hade detta nog aldrig ens blivit av och det hade ju varit helt fruktansvärt sorgligt!

I dag känns kroppen nästan löjligt pigg, måste ha varit all mat och kaffet, men jag nöjde mig med lite vattenlöpning i Söderbysjön. Det kommer ju fler spring-dagar! Och fler lopp!

Nu sitter jag på tåget söderut för nya äventyr och upplevelser. Livet alltså! Så himla fint!

Kram från Ingmarie

STHLM 5

Vi klarade det! Fem rundor i Stockholm på en dag. Brunnsviken, Kungsholmen, Södermal, Årsta och Djurgården. Totalt visade min klocka 49 km.

Att Anna, Fredrik och Kajsa skulle klara det visste jag men jag var mer osäker på mig själv. Har inte kutat så här långt sen förra hösten någon gång. Men det gick bra! Trots att jag ”försov” mig. En utförlig ”race (och mat)-rapport” kommer i morgon.

Kram från Ingmarie

Annorlunda ”uppladdning” inför det annorlunda

Vissa grejer skjuter man verkligen upp så länge det bara är möjligt. Ibland t o m i flera år. I alla fall vi… Som t ex det där är röja och rensa förråd och skåp. För att inte tala om att städa bakom spisen! Antagligen för att det inte är så där jätte-lattjolajbans.

Men till slut bara måste man och när jag väl börjar blir jag ostoppbar! Fråga Anders. Han har fått hänga med vare sig han velat eller ej.😄

Ett helt förråd med säkert 20(!!!) flyttkartonger har sorterats och slängts. För att få plats med det vi verkligen ville ha kvar fick vi även röja i lägenheten och när vi ändå var i gång med det blev det både garderobs-rens och storstädning. Vi har burit och kånkat, lyft och släpat så svetten runnit. (Lilla Doris-katten har åkt hem till sig då hon har sluppit vara med i röran om du undrar.)

Resultatet är imponerande och vi är så sjukt nöjda! Och en smula trötta. I morgon ska förrådet sägas upp och vi har ingen chans att samla grejer där. Himla bra!

På något vis lyckades vi pricka in ”utejobbet” (alla lådor bara ut för att sorteras/ tas till soprummet) de timmar det inte regnade.Regnet kom när jag sprang och simmade. Ingen trängsel någonstans om jag säger så och det var fortfarande varmt!

När vi var klara med det sista i dag träffade jag Kari vid Flaten. Det blev en härlig simtur men någonstans på andra sidan sjön började jag frysa och det blev bara värre och värre. Väl i land skakade hela jag så ärligt talat är det tur vi inte var längre bort… T o m Anders som kom för ett dopp, blev orolig. Ändå är han ju van vid mina tandhackningar.😱 Så tro inte helt på alla bilder. Jag kanske ser avslappnad ut men i verkligheten är hela jag som ett extra darrigt asplöv.

 

Men nu är det glömt för jag sitter med magen full av mat på balkongen i kvälls-solen. Ibland är det verkligen bra med kort minne!

Om detta var en bra uppladdning inför morgondagens minst sagt (för mig) annorlunda äventyr återstår att se men jag ska göra det med tre riktigt erfarna veteraner och jag ser verkligen fram emot det!

Kram från Ingmarie

 

Den där speciella känslan

Långa tröskelintervaller är ruskigt roligt när kroppen är pigg. Som i dag! Drämde av 3 x 12 minuter på det vanliga kuperade spåret oh även om det var svettigt så var det med bra känsla! Det blev dessutom nästan en timme distans för att ta mig dit och hem via en omväg.💪🏻 Känslan efter ett sånt pass är snudd på oslagbar.

Blev även en simtur runt sjön innan jag skulle sova inför sista (🥳🥳) natten. Det blåste så mycket att det t o m blev vågor! Saferswimmern drog åt andra hållet i motvinden och flög på mig i medvinden. Hade det varit i havet hade jag nog inte varit så kaxig men i en sjö tycker jag det bara är galet skoj!

Och om du missat det så är det nära nu! Klockan 07.30 i morgon bitti stämplar jag ut för att äntligen få semester! Den känns enormt välbehövd kan jag säga…

Kram från Ingmarie

 

Allt bra men en kass

Sista ”sommar-passet” med SATS ute-löpning i dag och jag var visst ganska hård..😱

Jag sprang med och peppade så där ”lagom irriterande”. Du vet när någon pratar fastän man själv inte orkar säga mer än typ ja och nej. Fast de var faktiskt väldigt både glada och nöjda. Åtminstone efteråt…🤪

Själv drog jag vidare till gymet efteråt för styrketräning innan jag tog mig till Djurgården för att äntligen träffa min vän och fd kollega Camilla igen. Vi minns inte ens när vi sågs sist! Det är ju rent förskräckligt!😳

Det blev en väldigt lång lunch på Rosendahls Trädgård. Stället är supermysigt men helt ärligt var det väldigt dyrt för så lite mat. Även om det lilla vi fick var gott så känns det inte som jag vill gå dit och äta igen. För man ska ju inte behöva äta innan man ska gå och äta!🙄

Kram från Ingmarie

Bra start och vårt finbesök

Doris!

Hon bor hos oss ända till lördag och det är vi så glada för!😻 För vem dör inte sötdöden av denna pärla?😻


24 km gnetade jag ihop denna måndag. Första timmen var lätt, sen fick jag håll från hell som tack och lov släppte så resten blev helt ok. Nästa måndag är planen att springa det dubbla men då ska jag inte köra ett galet ban-pass dagen innan.🤪 Det kändes i benen i dag om jag säger så.😄




Fick även  till ett varv i Söderbysjön innan jag somnade. Tack och lov har jag inga problem med att ta siesta men jag känner på mig att det kommer bli en seg jobb-natt oavsett.😱


Kram från Ingmarie 

 

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Min plan var att köra långa intervaller på Nytorps gärde eller i skogen i dag men när jag sprang förbi Kärrtorps IP fick jag plötsligt en annan idé. Eller kanske snarare en feeling.

För den röda tartan-banan badade i sol, det var i princip ingen där och vinden var obetydlig.

Hur ofta händer liksom det? Typ aldrig!

Så jag tänkte direkt om. (Ibland är det verkligen bra att ha en flexibel och överrörlig hjärna!🤪)
Jag har ett jättebra pass jag kört oräkneliga gånger som är 3x 400m + 4 x 300 m + 6 x 200 m. Det blev två sådana vilket jag aldrig gjort innan. Men så kan det gå när man är solcellsdriven!🤩

Visst var det jobbigt men det var ”kul” och kändes riktigt bra!


Avrundade med utfallssteg, grodhopp, enbenshopp och burpees innan jag sprang hem.

Simningen blev dock helt som den var planerad. 😄

Kram från Ingmarie

”Min” skog

Jag älskar ”min” skog.. Där finns allt från höga träd och ängar till sjöar och utegym. T o m hav och golfbanor!

En liten, liten bit av hela skogen

Ängarna har i år bevarats för att bina ska ha blomster vilket är jättebra! I stället för att klippa ner allt så har man bara gjort små stigar. Fantastiskt, eller hur? Och väldigt vackert med alla blommor och grässorter förstås.

På bara några kilometers radie har jag flera utegym att välja mellan. I dag blev det Kärrtorps.

Om exakt en vecka kommer jag äntligen få semester och ja jag längtar. Det ska bli obeskrivligt skönt! Och mycket välbehövligt…

Kram från Ingmarie

Inget särskilt

Vissa dagar, kanske t .o.m de flesta händer det inget mer spännande än att jag yogar, mediterar, äter, tränar, äter och jobbar. Vid det sistnämnda är det inte säkert att man ens får någon mat i vettig tid. Så har det varit i dag. Igen...

Men löpturen och spradan var i alla fall härlig!

Kram från Ingmarie

Privilegium och några podd-tips

Den här sjön alltså.  Den är utan tvekan en av de vackraste och bästa ”swimming-pooler” jag vet!

Jag älskar dess skiftningar och nyanser oavsett årstid men just nu är den absolut som vackrast.
Simma här är en ynnest och ett stort privilegium!

Ett annat privilegium är det där att få betalt för att springa. Just denna klassen på onsdagar är bara tillfälligt och är slut nästa vecka (kör ju inne under höst-vinter-vår) och extra lyxigt är det förstås när solen skiner. Bjöd på ett backpass i dag och den som inte blev trött fick helt enkelt skylla sig själv.🤪

Jag vill också rekommendera (ännu) några podd-avsnitt från min favvo Rich Roll.

Ett är avsnittet med Hellah Sidibe.  Han är mannen från en fattig by som kom till USA för att bli proffs-fotbollsspelare men pga bl.a visumproblem så började han i stället springa mer och mer. Nu har han bl.a sprungit över 1500 dagar på raken (minst 5 miles/dag) och kutat över USA som den förste svarta personen och han gjorde det på 84 (!!) dagar. Helt plantbased. Hans inspiration och livsglädje smittar så var beredd på att det kan dyka upp (nya)  idéer även i din skalle.

Ett annat avsnitt är det med Mary Cain. Det var hon som sprang i Nikes team i Oregon med coach Alberto Salazar. Hon var bara 16 år när hon kvalade till OS men i stället för att bli världslöpare bröts hon ner av Nike-teamet och ”försvann”. Tills nu. Ett oerhört gripande avsnitt men ändå fullt av hopp.

Jag har även lyssnat på några ”Sommar” och har bl.a gillat Fredrik Steen och Peter Jöback. ”Problemet” när man börjat lyssna på Roll är att man blir ganska kräsen. Ytligt snack gör liksom att jag tappar intresset. Jag vill ha djup, intressanta ämne, kunskap och liv i det jag lyssnar på.

Har du några podd-tips?

Kram från Ingmarie