Löpning

Röran och lugnet

En bra grej med det där viruset, när tok-restriktionerna inte hade slagit till, var att det var otroligt lugnt och skönt i simhallarna. Vi som var där var där för att träna och hade fattat det här med vett och etikett.

I dag när jag var där för att köra vattenlöpning var det precis lika galet som innan viruset. Folk är tokiga och en del av badvakterna verkar vara både blinda, döva samt stå och sova… 😱🥺🙄 Eller så bryr de sig inte över att en del beter sig som de är de enda där. Gapar och skriker, hoppar rakt ut i vattnet trots att där är simmare, hänger på linorna, kastar grejer i luften och både trängs och knuffas. (Nej jag skojar tyvärr inte…) Men jag körde mina 50 minuter och njöt en stund i bastun. Gott så!🤩 Simhallarna ska väl helt enkelt undvikas på helgerna.

Lika lång tid (slö)sprang jag på land. Det var betydligt lugnare i skogen och spradan var ljuvlig!

Ingen trängsel och inget skrik. Så skönt!

Kram från Ingmarie

 

Ängsö trail

Som jag skrev i går så spontananmälde jag mig i onsdags till ett lopp som gick i dag. Det är ju så jag oftast gör nu för tiden.

Spontangör.

Att planera och fokusera i månader och veckor i förväg funkar inte längre så bra för mig. Tävlingshjärnan går i gång och jag stänger liksom av från halsen och nedåt och kör på no matter what kroppen säger när jag har ett specifikt datum framför mig. Det var väldigt bra förr när jag satsade och levde på min idrott men inte fullt lika bra nu när jag är äldre och absolut inte behöver ”tävla” för att kunna betala mina räkningar.

Hur som helst. Ängsö trail (det ligger utanför Västerås) har flera olika sträckor att välja på. 6, 12, 23 och 45 + en ”barnsprint”. Jag valde 23 och köpte startplatsen av en som inte kunde vara med. Jättebra grej tycker jag!

Helt ärligt hade jag ingen som helst aning om vad det var för slags lopp men jag visste att Ängsö skulle vara väldigt vackert. Och det var det! Men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så tuff trail. Inte ens när jag fick berättat det för mig i bussen ut till starten fattade jag väl riktigt. Det är ju ofta så. Att man inte begriper fullt ut innan man själv har upplevt det.

Start och mål var vid Ängsö slott och startskottet var en rejäl gevärs-salut av ”Karolinerna”. (Jag höll för öronen. haha!)

Jag kände mig verkligen som den udda fågeln bland alla trailnördar med sina dubbskor, coola brillor och smarta ryggor. Men någon ska ju vara det…

Första biten var plättlätt. Asfalt och fin stig. Jag fick direkt en bra känsla i kroppen och hittade en perfekt fart. Sen började det. 
Det var rötter, rötter, rötter och ännu mer rötter. Och stenar, stenar och ännu mer stenar. Jag tappade till slut räkningen på hur många vurpor jag såg. Ofattbart att jag inte var en av dem men så var jag ju också snigel-långsam på de där partierna. Tack och lov var ju inte 100% av banan så där gräslig. Vi sprang även på nedtrampat gräs över ängar och halkfria klippor.

Efter drygt halva sprang man förbi kyrkan vid målområdet

Långa bitar var mjuk skön stig med bara några små fjuttrötter. Vi klättrade över jag minns inte hur många nedfällda träd och stegar. Spången var tack och lov torra och det var ytterst lite gegg över huvudtaget. Flera gånger sprang vi jämte vattnet och jag tänkte mer än fem gånger att det hade varit magiskt fint att köra swimrun där!

Vid andra och sista energi-depån kom jag plötsligt i kapp en hel bunt av löpare som hade farit förbi mig på de där allra värsta partierna och det var nog där mina horn åkte ut. Jag var ju inte trött utan det som bromsat mig var just de där brötet. Framför mig var en brant backe som följdes av en fin gräsväg. Jag körde på det jag kunde för jag ville få en lucka. Hade ju ingen aning om vad som väntade! Efter någon kilometer blev det stökigt igen. Klättring upp och ner blandat med feta och smala rötter huller om buller. Inget att göra mer än att försöka ta sig framåt utan att trilla. Sen kom en grusväg och jag såg två kvinnor långt där framme. Växlade upp och kom förbi lagom till nästa bröt-stig. Men de var trötta och backarna gjorde att de aldrig kom i fatt. Sprang förbi ännu fler och plötsligt såg jag slottet!

Det var totalt sett inga snabba kilometrar. Om jag ids ska jag kolla skillnaden mellan dem. Undra förresten om det är min klocka eller sträckan som missat de där sista 250 metrarna…?

Flera gånger tänkte jag att ”aldrig mer det här bröt-loppet” men eftersom jag  har så himla kort minne har jag redan glömt det. Loppet var verkligen jättefint och välarrangerat så det skulle inte förvåna mig ett skvatt om jag står på samma startlinje nästa år.

Min tid gav mig en första plats bland damer i min ålder och en 24e plats over all om någon undrar.
Mest glad och tacksam är jag ändå över att jag inte trillade och att jag kunde få vara med!

Kram från Ingmarie

Transportlöpning

Det här att kunna kuta till jobbet är verkligen guld. Inte så guldigt att jag vill göra det varje gång jag ska dit för även om det är fin väg dit, och den går att både förlänga och korta ner, så skulle det ju bli en smula enformigt till slut.

Jag är inte heller jätteförtjust i att springa med rygga. Den jag använder har varit med i oräkneliga år och är minst sagt sliten så kanske en ny skulle göra att det kändes bättre. Någon som har förslag? Den måste sitta så att tyngden är på höften.

Precis innan mördarbacken upp till sjukan är mitt sprada-ställe. Fortfarande ljummet i vattnet och jag ville verkligen vara i mycket längre! Men den där lilla stunden jag fick var såklart oändligt mycket bättre än inget.

Kram från Ingmarie

Rubriken som kom av sig

Jag hade tänkt skriva något med ”när det är ok att komma svettig till jobbet” som rubrik och till viss del stämmer det men det blev inte alls som det var tänkt.

Jag kom förvisso svettig till Sats-jobbet i stan för jag sprang hela vägen dit.

Men i stället för att hålla ett Indoor runningpass fick jag agera sjuksköterska direkt. En kund hade farit av löpbandet och slagit i en kant så hårt med skallen att listen hade lossnat.

Men det slutade lyckligt. När ambulansen tagit över hade tiden för mitt pass passerat (vi ställde ju såklart in det) och jag var tvungen att kuta vidare till det ”riktiga” sjuksköterske-jobbet.

Där har det varit full rulle men jag var åtminstone osvettig när jag började…

Kram från Ingmarie

 

Svettfest-fredag

Jag gillar att svettas. På träning vill säga. Annars vill man ju helst slippa det och alltid vara ”lagom”.

Jag gillar ju också att träna och jag antar de där två, svett och träning, liksom hänger ihop och gör att det blir så där roligt och härligt som träning kan bli. Å andra sidan svettas jag minimalt när jag kutar ute, ffa nu när det börjar bli kallare, så där föll den teorin.

Hur som helst så har jag (tränings)svettats duktigt i dag. Och nyttjat mitt Sats-kort väl.

Började med ett Indoor-running som jag vickade på favvo-gymet.. Den som inte svettas på de passen fuskar!

Drog sen till nästa Sats för The Trip och det är samma sak där. Den som inte svettas där måste ha något fel på sina svettkörtlar. På mig rinner det så det skvalpar i skorna!

Efter lunch med en f d kollega sen Falu-tiden (superskoj och helt svett-befriat) så drog jag tillbaka till favvogymet igen för att svettas på egen hand bland vikterna. Det blev riktigt bra och jag vet ett par ben som nog är ganska möra i morgon..

Men nu blir det inget mer fredagsfys-mys. Måste ju fylla på så jag kan svettas igen.

Kram från Ingmarie

Häng med på löparrresa!

Nu är det klart!
I november kommer jag ha två olika veckor med löpning på härliga Playitas.

Så himla roligt tycker jag!
All info hittar du här på deras hemsida.

Helt hundra på att det blir är väl ingen innan man verkligen är där men jag är en obotlig optimist så jag utgår från att det blir.

Tack vare detta besked blev det ännu roligare att träna!

Simmade några kilometer på fm. Förvisso inomhus men nästan egen 50-metersbana! Minns banne mig inte när jag var där sist!

På em sprang jag till Sofo-gymet och höll höstens första Indoor running-pass. Superskoj!

Kram från Ingmarie

 

 

Augustis sista

Det går ju att göra ett ”första och ett sista” av det mesta om man vill och just i dag blev det, av naturliga orsaker, många augustis sista.

Ett sista intervallpass t ex.

4 x 10 minuter. Vila 2. Plus 45 minuter distans. Kändes lätt,  bra och riktigt roligt! I alla fall när jag väl hade kört i gång. Jag tycker alltid uppvärmningen är den jobbigaste delen innan jag liksom vet hur det kommer att bli.

Det blev även ett sista OW-sim. Bara kort men bättre än inget. Jag hade kunnat simma längre men ville gå upp utan att tokfrysa för jag skulle iväg på en annan grej.

Den ”grejen” var AW med några av mina goa kollegor och den lyckades bli både den första och sista i augusti. En jättehärlig kväll med mycket skratt och bara lite allvar. Det är ju svårt att helt undvika prata sjukvård när alla har det som jobb. Allt från etiska dilemman till olika arbetsplatser kom upp och ännu en gång konstaterar jag att jag har världens bästa kollegor och chefer!

I morgon är det ny månad. Blir spännande att se vad den bjuder på!

Kram från Ingmarie

 

Lyxdag!

En sån här söndag skulle jag lätt kunna vänja mig vid. Eller det spelar förresten ingen roll om det är en måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag eller lördag. Det hade varit precis lika enkelt oavsett.

Först långfrukost och några timmars löpning i skogen. Förvisso inga jätte-pigga ben men inte heller jätte-trötta. Ungefär som väntat faktiskt. Miljön var den bästa möjliga och kroppen var glad!

Hann bara precis hem för dusch och ombyte innan tuben och spårvagnen till Djurgården och The ABBA-museum. Ofattbart nog har vi aldrig varit där och jag vet helt ärligt inte varför. Tror helt enkelt det är en sån där sak som är för nära och som man ska göra ”sen”. Jag älskar ABBA. Har de ö h t gjort någon dålig låt? Att få uppleva det så här var riktigt skoj och klart mycket bättre än jag trodde det skulle vara.

Den här var kul! Kolla lappen!

Ingmarie´s wardrobe minsann!

Måste se Mamma Mia igen!

Inte alls långt därifrån ligger Ulla Winbladh så vad kunde vara mer perfekt än att avsluta Djurgårdsbesöket där?

Mia och Monica som jobbar i köket bjöd som alltid på fantastisk service och galet god mat. Här blir man garanterat mätt! (Just nu känns det som jag inte kommer kunna äta på en vecka men magsäcken har dåligt minne så det lär vara glömt tills i morgon.) Vi fick dessutom sällskap av Anders bror Mattias och hans Maja vilket gjorde allt extra trevligt!

Som alltid tog vi förstås båten tillbaka till Slussen. Tycker vi har fått in en riktigt fin och mysig tradition med den efter Ulla.

Avslutade dagen med ett litet kvälls-sim. Så fridfullt och härligt! Om du vill vinterbada är det nu du ska börja och sen helt enkelt aldrig sluta.

Kram från Ingmarie

 

Nya prylar och galet impad

Det här att ha kissekatt igen är så mysigt! Och roligt! Nu kan man gå in i djuraffärer igen och köpa grejer. Inte bara gå in och drömma… För mig är det nog lite som ett barn i en leksaksaffär.🤪

En klösbräda, en skål och (ännu) en sele. Det sistnämnda är inte helt enkelt har det visat sig. Dels för att Puzzel verkligen ogillar dem och dels för att hon har så mycket päls. Men jag är hoppfull och envis så vi ska nog hitta en bra lösning.😻

Tursamt nog har det varit precis lagom på jobbet. Inte tokmycket så man inte varken hinner äta eller tänka men heller inte så lugnt att man blir arbetsskygg när det väl händer något. (Jo man blir faktiskt det efter ett tag om man har för lite att göra..😱)

Träningen var också lagom. En fin runda i skogen till mitt favorit-utegym. Det blir inte lika bra träning som inne, åtminstone inte för mig, men klart bättre än inget!

Häftigast, coolast, tuffast och starkast denna dag är utan tvekan Fredrik som fixade kuta Järvens stig 84 km vildmark på strax över 13 timmar. Och vi snackar höjdmetrar och bröte i kubik där bara 25% brukar klara av att komma i mål! Helt galet bra! Jag är obeskrivbart imponerad men precis som hans fru så föredrar jag lite mer springvänlig terräng. Det finns ju en anledning till att den kallas ”en elak jävel” och även om jag gillar utmaningar så kan man ju tack och lov välja sina strider. Det är väl därför jag är extra impad för något sånt här finns liksom inte ens i min fantasi-världsbild.

Kram från Ingmarie

 

Biverkningsfri doping och en allmänt bra fredag

Att ta ut sig är ingen konst när man sen kommer hem till denna lilla välkomst-kommité! Tröttheten liksom bara försvann! Jag kallar det Puzzel-effekten och är bättre än all doping i världen! Dessutom lagligt, biverkningsfritt och utan restriktioner. Kan det bli mycket bättre?

15 x 2 min. med 1 min. gå/joggvila körde jag om du undrar. Kändes grymt bra! Inget regn heller tvärtemot gårdagens löptur då jag var lika blöt som om jag hade badat…

Faktiskt nästan lika blöt som efter dagens simpass. Jag hade inte riktigt tänkt att klämma in det också men när jag insåg Eriksdalsbadet stänger på söndag, och jag antagligen inte kommer hinna i helgen pga jobb och andra äventyr, så var jag liksom bara ”tvungen”. Fattar inte varför de ska stänga så tidigt. Vattnet är helt ok och nu när både duschar och bastu är på igen så är det en baggis att ”stå” ut biten mellan bassäng och omklädningsrum. (Den är några hundra meter och kan verkligen kännas förskräckligt lång nämligen.) Att det behövs badvakter är mest bara en löjlig bortförklaring för de behövs i princip bara när det är väldigt mycket folk (läs barn) där vilket det inte är nu.

Jag var ganska varm redan innan jag började för trots att jag åkt tuben en bit så var jag rejält uppvärmd efter The Trip. För mig är detta grymt bra träning för det är ”tuta-köra” som gäller och jag gör verkligen det! På så vis är det väldigt bra att vara just lätt-lurad. jag går all in på varje snabb raka, varje tung backe och varje kurva. Så sjukt roligt! Benen tvingas gå fortare än vad de brukar och jag ”luras” att ta i mer än jag (troligtvis) skulle gjort utan den där storväggs-filmen.

F.ö tycker jag det är både modigt och bra av chefsdirigent Bohlin att säga upp sig efter krav på vaccin-pass. Det kommer jag också göra om det blir aktuellt.

Kram från Ingmarie