Simning

Avslutning

Det är inte utan att det känns en smula tomt nu när sista coach-passet är gjort. Det har varit så himla skoj och alla som varit med har varit helt fantastiska! Snälla, glada, roliga, entusiastiska, starka, snabba och fulla av spring!
Vårt sista gemensamma löptur blev en distans-runda i bergen och vilken runda vi fick! Sol och ”rätt” vind (dvs mest medvind – haha) på de fina stigarna. Å andra sidan skulle vad som helst funkat med detta gänget!

Jag är fortsatt överväldigad och tacksam över att så många velat vara med och över all positiv feedback jag fått. Längtar redan till vårens resa!

Turligt nog är en del kvar så tomheten inte blir så stor plus att några av mina ”gamla” vänner kommit hit så jag kommer fortsätta ha lekkamrater. En av dem är Peteroch hans kompis Magnus. Peter är en av de coolaste jag känner (han har dessutom varit min chef två gånger) som inte bangar någonting. Särskilt inte OW-sim i vågorna. Som han sa; ”jag är uppvuxen med vågorna i Californien så detta är ingenting”. Jag däremot fick gå rejält utanför min comfort-zone men i kom jag och simmade gjorde jag!

Tuffingarna Magnus och Peter och mesen jag.

Kram från Ingmarie

Multidag

Nog för att jag oftast har mycket energi men vissa dagar spiller den liksom över.🤪 ( Vegomat, sol och sömn är en oslagbar kombo och hjälper garanterat mig!)

Dagen började med en tidig löptur. Inte så långt, 50 minuter, men med väldigt pigga ben.

Innan frukost hade jag även ännu ett löpteknik-pass för löparna här och efter frukost blev det en dryg timmes bra simning. Men för att vara säker på att inte frysa ”fuskade” jag med swimrun-dräkten. Å andra sidan gör den att simningen blir tyngre så det vet i sjuttsingen om det kan kallas fusk.(?)🙄

På lunchen hade jag möte med Apollo och planerna inför våren är igång! Tjohoooo!🥳🥳 Hann även hänga en stund med lite härliga människor innan det blev ett gympass.

Plus ett superbra spinningpass med Stina.

Egentligen hade jag tänkt vara klar där men då lockade några av ”mina” löpare med mig på ett 70-80-90- tals danspass (jag var inte så svårövertalad🤪) och jösses vilken nostalgitripp! Och så kul! Det funkade utmärkt att svänga loss i (svettiga) cykelbrallor!🤪💃🏻💃🏻💃🏻

Kram från Ingmarie

 

Den andra har startat

I dag körde jag i gång min andra löparvecka och vilken start!
Ännu fler deltagare och minst lika roligt!
Jag kommer köra i princip samma program (varför liksom ändra på något som funkar?) så i dag blev det först teknik och sen intervaller på strandpromenaden. det var en härlig blandning av löpare och alla vann. Man gör alltid det på mina pass. Haha!

För att krydda till det lite mer för egen del så körde jag även ett pass på gymet.

Och ett kort simpass i havet. Så vindstilla och lugnt som det varit i dag vet jag aldrig om jag upplevt här så det var bara att passa på!

Ännu en härlig dag men det är ju svårt att ”misslyckas” när de börjar så här…

Och slutar så här.

Kram från Ingmarie

 

 

Annorlunda

Det finns en instruktör här som heter Andrew. Han är från Skottland och inte lik någon annan instruktör jag någonsin stött på innan. (Och de är ju en hel del…)
Det enda man vet med hans klasser är att man inte vet vad som kommer höända men att det kommer vara helt wild & crazy och en show. Hans ”Aqua-fun” (vattengympa) lockar lika mycket publik som deltagare och förra gången jag var här gick jag ofta på hans cirkel/styrke-pass för de var både så galet skoj och jobbiga.

I dag testade jag hans spinning. Det var precis lika wild som allt annat han gör och vansinnigt skoj. Musiken är alltid bra och han pushar alla samtidigt som han bjuder på sig själv till 100% och gör en slags show av hela kalaset. Helt makalöst! Jag hade nog tröttnat om alla pass hade varit som hans men de livar onekligen upp även den mest surmulna deltagare. Dvs inte jag för jag är glad redan innan jag trampar i gång oavsett. Det är faktiskt svårt, för att inte säga omöjligt, att inte vara glad här!  (Såklart jag har dippar också men du fattar nog vad jag menar.)

För att spara benen lite inför veckan så körde jag enbart överkroppen på gymet.

Och simning är mycket överkropp hur man än vänder och vrider på det. I dag var vatten-tempen riktigt behaglig så det blev extra härligt!

Kram från Ingmarie

Enkelt liv

Att coacha är verkligen hur skoj som helst men det är bra fint att vara helt fri och inte behöva passa mer än de tider man själv vill. T ex när maten serveras och pass man vill vara med på börjar. På tisdag börjar en ny löparvecka så då är jag mer bunden igen men det ska bli jättekul! Nu passar jag dock på att bara ”flyta med” och planerar i princip bara en dag i taget.

I dag blev det löpning på grusvägarna i bergen. Lite sega ben sen i går men det var jag beredd på. Hade jag inte känt någonting hade det nästan varit konstigt…

Sen simmade jag ännu ett bra pass. Förutom att jag tycker det är lite för kallt i bassängen. Kvällarna och nätterna är svala här så de borde lägga på ”täcket” på nätterna nu. (Det är inte bara jag som tycker det är svalt.)

Har även kört ett riktigt skoj tabata-pass med Stina. Du vet 20 sek fullt ös och 10 sek vila x jag vet inte hur många. (Vi höll på ca 40 min.)

Plus det vanliga förstås. Yoga och meditation i soluppgång och bad i kvälls-solen. Enkelt och väldigt härligt!

Kram från Ingmarie

”Alternativ”-dag

Jag vet att det finns väldigt många som gör run-streak (dvs springer varje dag utan avbrott) men jag tillhör inte dem. Jag har säkert skrivit om det innan men dels ser jag ingen vits med det, dels skulle min kropp garanterat protestera efter ett tag och dels skulle jag tycka det blev ett tvång och därmed försvinner glädjen för mig. Visst, alla löppass är inte roliga men jag vill ändå kunna välja.

I dag valde jag därför att inte kuta. Men i ärlighetens namn är det ganska svårt att avstå här. Jag valde det helt och hållet för att jag vill försöka hålla mig skadefri. Träna kan man ju som bekant ändå. Hela vilodagar förstår jag ju inte heller vitsen med. Haha!
I alla fall inte om man inte tränar på elitnivå. Även om jag tränar förhållandevis mycket så är det inte så mycket och verkligen inte stenhårt.

Hur som helst.

Det blev först ett riktigt bra gympass. Kände mig inte jätte-taggad när jag gick dit men det tog max 5 minuter sen var jag igång! Mina ben var en smula darriga efteråt så något rätt gjorde jag nog!

Körde sen simning i dag igen och jösses vad det gick lätt! Jag minns inte när det kändes så här sist! Det var som om jag hade medströms precis hela tiden men det borde ju vara en smula omöjligt i en bassäng som man simmar fram och tillbaka i. Nu vet jag ju dock att simning är en av de lurigaste sporter som finns för man kan tro man kommit på knepet men nästa gång man simmar är man tillbaka på att inte ha en susning om hur man gör.

Senare på dagen blev det ännu ett svettigt HIIT-pass med Stephane. Tror de där korta, intensiva intervallerna är extra bra för en som som mig som verkligen inte är varken särskilt explosiv eller snabb. Kanske jag t o m är den långsammast i världen på att göra burpees? Haha!

Kram från. Ingmarie

 

Hitta utrymme

På ett sätt tycker jag det var bättre förra gången jag var här. På ett annat sämre.

Förra gången var det väldigt mycket lugnare och det fanns alltid plats oavsett om det gällde bassängtid eller solstol. Nu finns inte ens en hyrbil ledig på 4-5v veckor framåt! Eftersom vi inte var så många så lärde vi också snabbt känna varandra. Spinningen var gratis och det var inte en massa extra ”utomstående” grupper som var här. Samtidigt var det mer ödsligt, nedstängt, tomt och utbudet mindre.

I dag åkte ett stort gäng hem och det kom ett (minst) lika stort nytt gäng. På gott och ont. Jag gillar verkligen att vara här men ibland blir det en smula (för) mycket av allt. De flesta är lugna och sansade men en del stackare är så stressade att jag inte fattar hur de håller ihop!

Nu har jag ju inga problem varken med att finna eget space eller ta det lugnt. Mina morgnar vid havet är guld t ex. Varje morgon är unik och jag tröttnar nog aldrig!

I lilla Tuineje är det också lugnt och hela byn andas på något vis stillhet. Jag älskar att gå och kolla på husen där!

Att springa utan trängsel är plättlätt! Faktum är att det känns som det är ganska få som springer här om man räknar procentuellt. Eller så är jag bara ute på andra tider. Vem vet. För mig blev det i alla fall intervaller på ”röda vägen” och trots att jag sprang där fram och tillbaka så träffade jag inte på en enda annan som kutade. Inte på vägen dit och hem heller förresten!

Första simpasset hade jag egen bana hela tiden. Väljer man rätt tid så blir det oftast så. Jättehärligt! Kändes riktigt bra faktiskt!

Andra simpasset blev en kort historia men dock med mycket space. Havet är ju liksom ganska stort. Det syns inte på bilderna men vågorna var ganska tuffa och jag har en extremt stor respekt för dem. Är jag dessutom enda simmaren så vågar jag inte så mycket. Men jag övervann min rädsla och var i en liten stund i alla fall! Allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Sista passet

Inte sista passet som i ”sista passet här” utan som i ”sista coach-passet” denna omgången. På varje pass har mellan 20-35 pers kommit och det är väldigt mycket mer än någon trodde. Allra minst jag! (Hade trott max 10 i bästa fall.) Allt har gått hur bra som helst och jag är smått överväldigad över all positiv feedback jag fått. Värsta ego-boosten!🤩 Bara tacka och ta emot.🙏🏻

Sista passet blev en härlig distansrunda i bergen och på ”röda vägen”.

”La Rambla” är samlingsplatsen


Direkt efter blev jag medbjuden av en deltagare att simma i havet med sällskap och sånt tackar jag inte nej till när solen steker. Det var tur också för hade jag väntat till senare hade jag garanterat bangat för då kom molnen. När molnen kommer blir det kallare (jo jag vet att allt är relativt🤪) och blir det kallare så börjar jag frysa och… ja du fattar.😀

Core kan man köra oavsett moln. Stephane bjöd på en del rejäla utmaningar och jag lärde mig några nya övningar. Kul! Denna är dock en gammal goding.

Mest otippade i dag, och vilken dag som helst förresten, var när det dundrade fram en hel drös av motorcyklar från ”plattan”. Om jag fattade det rätt så var det en slags manifestation för att visa att alla Kanarieöarna håller ihop men jag kan också ha fattat helt fel. Det var i alla fall en slags positiv hyllning av något slag. Fattade dock inte riktigt vad de hade på just Playitas att göra. De kändes liksom lite felplacerade…

Kram från Ingmarie

Ensamt?

Jag har oräkneliga gånger fått frågan om det inte är svårt, tråkigt och/eller ensamt att resa solo? Svaret är nej.  Fatta mig rätt, jag har såklart jättegärna sällskap av t ex Anders men att inte ha resesällskap skulle aldrig stoppa mig från att resa.
Att resa på egen hand innebär att jag kan göra precis som jag vill, när jag vill och hur jag vill.
Jag kan också (oftast) välja om jag vill ha sällskap eller inte för som soloresare så känns det som att andra människor oftare kontakt. Men det kan vara inbillning för jag är ju inte direkt osocial när jag är på det humöret.🤪
Att resa till ett ställe som Playitas gör förstås också allt ännu enklare för här är det fullt med likasinnade!

Mitt pass i dag innehöll löpteknik och löpskolning. Jag kände mig inte helt nöjd med hur jag gjorde det, tyckte liksom mest jag svamlade en massa, och tänkte att det nog var jättekasst men ändå kom flera efteråt och sa att det var så bra och roligt. Festligt det där hur man upplever det och vad man kan inbilla sig…🙄😳 Sen kan det förstås vara tvärtom också!

Min egen träning blev först ett simpass och i dag frös jag inte! temperaturen i bassängen var klart mycket bättre än i måndags. Dessutom gick det ganska bra! 🥳

Sen körde jag ett spinningpass med nästan samma fina utsikt som förra gången jag var här. Massimo var oväntat hård och mina ben fick kämpa på bra. Några 120-130 rpm kunde jag dock aldrig få upp dem i hur gärna jag än ville. Hur är det ens möjligt? 😱😀

Sen gick jag direkt ner i havet. Hur ljuvligt som helst!

Kram från Ingmarie

 

Världsrekordsförsök

Det finns en man som heter Rait Ratasepp från som jag tills för bara någon dag sedan inte hade en aning om vem det var. Nu vet jag desto mer. Rait håller just här och nu håller på att sätta världsrekord med att göra flest Ironman på raken. Under 60 (!!!) dagar gör han en IM varje dag. Dvs simma 3,8 km, cykla 18 mil och springa 42,195 m (en mara) varje dag i 60 dagar. Han började den 5/10 och kommer sluta den 3/12. varje dag ser jag honom när han kutar och då ska man veta att han lufsar verkligen inte runt. Snitt-tid på maran ligger på 3.15 och hela distansen har han hittills gjort på under 11 timmar. Det är en bra tid om man gör det en gång. Att göra det 60 dagar på raken är snudd på ofattbart! Just nu är han inne på dag 35. Om några dagar har han slagit sitt gamla rekord som var 40 dagar. (Om jag fattat det rätt så är det nuvarande världrekordet 50 dagar på raken.) För att klara detta har han ett helt team på 50 pers och man kan följa allt på hans hemsida. Sjukt coolt att få följa detta! Och som sagt var helt ofattbart! Jag hoppas få byta några ord med honom när han är klar.

Själv kan jag inte ens tänka tanken på att göra en. Det är väl ffa cyklingen. Så dödens tråkigt! Sen hade jag antagligen frusit ihjäl redan på simningen. Pallade inte simma hela timmen i bassängen i dag för jag hackade tänder. (Hörde dock sen av Simcoachen att även hon hade frusit för det var ovanligt kallt! Så helt genomklen var jag väl kanske inte ändå…)

Faktum är att jag tyckte det var ungefär samma temperatur i havet. Swimrundräkten skyddar förvisso lite men långt ifrån som en vanlig våtdräkt. Det var i alla fall onekligen guppigare i havet! Och finare fiskar!

Jag har även lyxat till det lite extra i dag så nui vågar jag träna jämte andra igen.

Kram från Ingmarie