Simning

När man tror fel

Fredag morgon vid kl 7.30 en regnig och småblåsig kall oktober. Då trodde jag det skulle vara jättelugnt på Eriksdalsbadet. Men tji fick jag! Det var full rulle både i och ovan bassäng-vattnet. T o m bastun efteråt var välfylld! 😳

Det kanske är så alla fredagar? Har nämligen aldrig testat denna fredags-tiden förrän i dag men nästa gång ska jag i alla fall inte gissa på egen bana och gott om plats.🤪

Jag trodde fel om jobbet också. Studiedag för anestesin betyder färre operationssalar vilket betyder minskat flöde och färre post-op patienter. Men det behöver inte betyda att det är extra lugnt. Som alltid räcker det att det är en till två knepiga fall som kräver mycket resurser för att man ska ha mer än fullt upp.

Men jag kunde sluta i tid! T o m fem minuter tidigare! Något jag absolut inte heller trodde gör det har typ aldrig hänt på just 10-18 passet. 😀

Kanske borde köpa en Triss-lott..🤪

F ö är en av dessa lampor månen. Det kanske man inte heller kan tro?🤩

I morgon ska jag göra något jag heller inte trodde jag skulle. Men jag vet ju å andra sidan inte ännu om jag klarar hela vägen….

Kram från Ingmarie 

 

(O)social träning

Man skulle kunna tro att simning är extremt osocialt eftersom man mest har huvudet under vatten och därmed får lite svårt för att prata men faktum är att simning är en super-social sport! Dessutom blir det nästan alltid både roligare och bättre träning när man är (minst) två stycken. När man jobbar så knasigt som jag gör är det dock svårt att hitta någon som kan när jag kan. Inte ens de med lika knasiga tider kan alltid för de jobbar på andra knasiga tider än mina knasiga. Haha!
Nu simmar jag ju såklart ändå och jag ska erkänna att ibland låtsas jag att jag har någon kompis med mig. Tänker vad hen skulle sagt och gjort och kan faktiskt t o m inbilla mig en slags kompis-energi! Jo, jag vet att jag är både lättroad och lättlurad när det gäller träning men ibland är det inte så himla dumt ändå.
I dag körde jag solo. Hade (nästan) egen bana i 50-metersbassängen så det kändes lyxigt som attan!

På gymet tränar jag alltid själv. Förutom när jag kör med PT-Rafael. Har jättesvårt för att träna med någon annan. Avskyr att stå och vänta och anpassa tempo när det gäller just styrketräning. Jag pratar i princip aldrig med någon medan jag håller på. Och kollar absolut inte i mobilen. När jag är där så tränar jag. Efteråt kan jag dock babbla både länge och väl. I går sa jag inte ett pip till någon. Eller jo, ”hej” och ”hej då” till de i repan.

När det gäller löpning har jag egentligen inget som helst behov att kuta med andra även om jag uppskattar de gånger det blir. Indoor Running är en slags blandning. Alla kör ju eget tempo men tillsammans med ett stort gäng. Särskilt mycket snack blir det förstås inte, förutom av mig då. En himla bra träningsform för alla kan vara med! Ingen blir avhängd och alla kommer först! Men jag tror jag vinner när det gäller att svettas…

Vill du vara social på din träning?

Kram från Ingmarie

 

En annan fredags-boost

Fredag betyder egentligen fredags-boost med coach Ulf men eftersom jag skulle jobba så funkade inte det. Men jag har fredags-boostat i bassängen  ändå. Med bästa Åsa! Som också kommer från Halmstad och blivit 08a. Hur bra som helst och ett ruskigt skojigt pass in på simkontot!

Men ja, det var besvärligt ned för trappan sen i går.

Kram från Ingmarie

Ben-klen

Mina ben må vara uthålliga men jag måste nog erkänna att bristen på benstyrka inte har gjort dem direkt starkare. Visst gör jag lite benövningar emellanåt men riktigt tungt har jag inte kört sen jag vet inte när. I våras någon gång kanske?
I dag tyckte PT-Rafael att det fick vara slut på maskandet. Det var då jag ”upptäckte” förfallet. När man knappt kan gå nedför trappan efteråt vet man garanterat att det kommer kännas i flera dagar efteråt. Hur jag fick i gång dem för IR-passet direkt efter är jag fortfarande lika förundrad över!

Jag blev i alla fall rejält upptinad efter simpasset. Och turligt nog är det simning även i morgon så de stackars benen får vila. Om jag tar mig upp och ner för trappan till simhallen vill säga…

Kram från Ingmarie

 

Röjning och finbesök

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Med mig hem fick jag en (hyr)bil full av tavlor, minnen, upptäckter, färger, målarpryttlar, ofärdiga dukar, smutstvätt och ffa  inspiration.

Jag vet inte var jag fick energin från när jag var hemma igen i går kväll men när jag väl packat ur, in och upp allt så fick jag världens ryck och började röja i mitt ”målarrum”. (I verkligheten är det en plats för böcker, förvaring/kontor, ett prisskåp och målargrejor inklusive staffliet.)

Slängde bl a sju (7!!!) kassar med böcker och torkade bort flera kilo (nåja) damm. Och himmel vad bra det blev! Det där att rensa och röja bort är verkligen en härlig känsla. Du kanske tycker det verkar rörigt fortfarande förresten men nu är röran sk organiserad. Haha!

Måndag betyder, när det funkar, simträning i ottan med TS. Gick riktigt bra! Jag jobbar (fortfarande) extra mycket med min rotation. Emellanåt tror jag att jag fattat grejen men som så många gånger innan förundras jag över hur något som ser så enkelt ut kan vara så förbenat svårt…

Hann även med ett gympass. Inget märkvärdigt men kul och bra. Lite som vanligt alltså.🤪

Sen har jag hängt med  goa Daniel och Noel som är på blixtvisit i stan men alla stunder räknas!

Lunch på UD  för att få energi och babbla. Inklusive få kolla in deras nya fina förlovningsringar!

Och sen ett besök på Fotografiska . Jag gillade ffa ”Between These Folded Walls, Utopia”.

Lever vi i en förlorad utopi? Vems utopi har vi i så fall förlorat? I skenet av rådande politiska oroligheter och strömmen av flyktingar och migranter som försöker bygga upp ett nytt liv i Europa riktar konstnärsduon Cooper & Gorfer kameran mot en grupp unga kvinnor, vars liv har påverkats av påtvingad migration, och undersöker vad det innebär att förlora sin identitet. Genom sitt skickliga bildberättande framställer konstnärerna denna nya diaspora som en utopisk teaterscen där de utforskar idén om ett Utopia – hur det ser ut i människors föreställningar och vem som tillåts vara med.

Och alltså, visst är Stockholm vackert..?

Kram från Ingmarie

 

En udda gen

Lite undrar även jag ibland vilken gen som felar i min kropp. 🙄

Jag frös så tänderna skallrade på dagens simpass inomhus.

Lik förbenat skulle jag i sjön på kvällen. Den var ju inte direkt varmare…

Kram från Ingmarie

Nordrona och dubbelsim

Precis vid Campus i Norrtälje ligger Nordrona motionsspår. Det finns två spår på 5,6 och 7 km samt ett elljusspår på 2,5 km enl hemsidan. Var den där 7an är kom jag dock aldrig riktigt på.

Kanske var det denna som pekade på helt annat håll än markeringarna? Jag testade den i alla fall en bit efter jag snurrat runt några varv på de stigar jag visste jag skulle komma tillbaka på. (Dvs de markerade.)

Stigarna är fina men det var mycket mer bröte än jag trodde. Med andra ord inget för en snubbelmaja som mig att försöka springa fort på.

Men det var fint, jag höll mig på benen och jag sprang inte vilse. Sånt ska man minsann vara tacksam över!

På mindre än 10 minuter (med bil) kommer man till det fina badhuset. Egen bana och några kilometer in på simkontot innan lunch inne i mysiga Norrtälje.

Efter att jag jobbat klart (med ett skrivprojekt) och innan mörkret helt kommit hann jag precis med en simtur i en av havsvikarna. Det som är så extra bra nu är att det är väldigt lite folk här så jag har i princip alla härligheterna för mig själv! Det ska förresten onekligen bli spännande att se om förra årets vinterbads-hype kommer fortsätta. Jag hade ju liksom fattat grejen långt innan och har inga som helst planer på att sluta. Det är väl f.ö en av de aktiviteter det inte kan krävas något löjligt covid-pass för att få göra.

(På tal om det så rekommenderar jag alla att läsa detta upprop. Mycket bra fakta och dokumentation!)

Kram från Ingmarie

Skapandet kräver pauser

Ännu en rolig grej med att komma hit igen är att några av mina tavlor har blivit uppspända på ram.  (Jag lämnade kvar några av dukarna efter förra gången.) En är helt klar. Jag kallar den ”Always stay a little bit crazy”. 😄 Mer info hittar du här.

De andra tre är nog också klara nu men jag ska låta dem ”vila” lite så jag vet mer säkert. Själva formerna är klara men jag är inte helt säker på om strukturerna och färgerna är det.

Hur roligt det än är, och hur mycket jag än gillar det, så behöver jag ändå pauser från målandet. Både fysiskt och psykiskt. Det är tröttsamt att vara kreativ!
Det ena avbrottet tillbringade jag i Norrtäljes fina simbassäng. Vet inte om jag hade en ovanligt bra dag eller om banorna är ovanligt snabba men bra gick det!🥳

Det andra blev i fina Djupsjön. Tystnaden gjorde att det kändes som jag var helt ensam i hela världen! Magiskt!

Kram från Ingmarie

 

När man äntligen kan säga äntligen

Jag har längtat hela dagen att det skulle bli kväll så jag äntligen kunde installera mig i Skaparladan igen! Dubbel ateljéplats i fyra dagar, det är lycka med stort L för mig. Bara vara här är förresten lycka. Så där så det liksom känns långt in i magen och man bara går omkring och fånler!

Som du väl vet om du följt mig här ett tag så är jag ju dock helt enormt bra på att roa mig. Även när jag väntar och längtar.

Norrtälje-området är ett mindre paradis för löpare och alla som gillar vara ute i skogen. I dag tog jag mig till  Vigelsjö  där jag bara varit en gång förut. Spåren är välmarkerade och jättefina men lite kluriga att hitta och förstå när man som jag kommer från ”fel” håll. 🤪 Men det gick bra och jag blandade både orange, blåa och gröna slingor innan jag var tillbaka igen efter 80 minuters njutlöpning.

Innan jag lämnade ”stan” testade jag ett (ganska) nytt gym också. Man fick träna ”gratis” en vecka vilket ju var toppenbra. Jag skriver. med ” ” för det obligatoriska plast-kortet kostade nämligen 100 kr. Men det var det värt. Jag kommer utnyttja det.

Det här har jag såklart också längtat efter.

Nu ska jag sova riktigt snabbt så jag vaknar ännu snabbare så jag kan fortsätta med allt det roliga här!

Kram från Ingmarie

 

Lång(mån)dag

Vissa dagar känns längre andra fastän de såklart inte är längre. Tror jag för vem vet? Det kanske finns någon som styr all världens klockor så de vissa dagar går långsammare. Eller snabbare. För visst undrar man lite ibland?

Min dag har varit lång för den började tidigt och är inte slut ännu.
Måndagar är ju simträning med TS och fastän vi inte hade någon coach i dag så hade vi program. Vi var inte så många där, två för att vara exakt, men är man disciplinerad så är man och kommer även om läraren inte är där. (Jo, jag är det. På gott och ont antar jag.) Just den timmen gick rasande fort! Märkligt…

Jobbet har väl också egentligen gått ganska fort men det blev lite extra många timmar att gå och stå. Jag satt dock när jag åt. Och en liten stund på tuben hem. Då är mina ben trötta!

Och vad tror du? Är hösten här nu? Det känns lite så i luften.

Tur jag har en massa skoj att se fram emot denna höst och att jag ska till solen snart igen!

 

Kram från Ingmarie