Många verkar tro att jag klarar hur mycket kyla som helst bara för att jag vinterbadar. Det är helt fel. Typ JÄTTEfel! Jag fryser skitlätt! Höst, vinter och t o m vår innebär alltid massor av kläder och vill det sig illa är det så även delar av sommaren. Så klen är jag… Men jag är en rackare på att hantera värme och bada isvak.
Vinterbada är ett sätt för mig att överleva vintern. Den piggar upp, ger mig massor av måbra-hormoner och är ett äventyr och en ritual jag tokälskar. Men bara på vintern! På sommaren har jag absolut inga som helst behov av att bada kallt. Då vill jag ha sol och värme precis hela tiden. Det kan aldrig bli för varmt om du frågar mig! (Därmed inte sagt att det är så bra för naturen och djuren om det är varmt alltid men det är en annan diskussion.)
Så från att bada i baddräkt (och mössa) bland isvakar tar jag på mig våtdräkt och dubbla badmössor när jag ska simma ute på sommaren. Åtminstone nu i början. Fattar att det kan verka extremt motsägelsefullt men dels är det något som händer när jag doppar huvudet som gör att kroppen “fryser till” direkt, dels är jag i mycket längre när jag simmar och dels rör jag mig mer och när man gör det så kommer det mer kallt vatten nära kroppen. När jag vinterbadar kan jag även gå upp direkt när jag känner att det är tillräckligt. När jag simmar är det inte alls säkert eftersom jag ju simmar bort från själva starten.
Vid ett flertal tillfällen har jag simmat så länge att jag börjat frysa så mycket att jag på riktigt trott jag skulle tuppa av och när det hade skett allt för många gånger började jag bli rädd. Det är en fruktansvärd känsla och ffa farlig. Det är inte det där att jag bara huttrar, hackar tänder och får färgglada fingrar, det grejar jag, utan kroppen lägger verkligen av. Det går ruskigt fort med men jag har börjat tyda tecknen och avbryter i god tid. Så i stället för att OW-simma långa sträckor så kör jag många korta. På så vis slipper jag vara orolig/riskera något och det är enbart roligt och lustfyllt. Det gör mig troligtvis inte till en bättre simmare men so what? Jag simmar för jag gillar det, inte för att tävla.
Två korta turer blev det i dag. En i Infjärden och en i Djupsjön. 100% njutning. I synnerhet den sista för då var det så härligt att solen kunde torka mig.
Infjärden
Djupsjön
Löpningen var absolut frysfri och vacker som en sagobok. Sprang en av mina favvo-rundor som jag hittat för längesedan men de hårda vindarna som varit här hade lagt gigantiska hinder i vägen. i skogen! Tror minsann halva granbarrs-beståndet hamnade på mig innan jag hade tagit mig igenom allt… Naturens krafter alltså!
Till sist vill jag tipsa om ett väldigt bra TED-talk av Dr Chatterjee.
“How to make diseases disappear”. (Den är bara 18,5 minut lång så jo, du hinner lyssna.)
Tyvärr lär det inte hända för läkemedelsindustrin kommer fortsätta sin kamp att få sälja (onödiga) läkemedel… Men tänk om fler läkare kunde vara och tänka som Chatterjee! Vilken frisk värld vi skulle få!
Kram från Ingmarie