Kära återseende
Den här bassängen alltså. Man kan inte annat än älska den. Särskilt i solsken och med perfekt vattentemperatur.
Samma sak med gräsmattan. Så härligt att kunna yoga lite där efteråt.
Kram från Ingmarie
Den här bassängen alltså. Man kan inte annat än älska den. Särskilt i solsken och med perfekt vattentemperatur.
Samma sak med gräsmattan. Så härligt att kunna yoga lite där efteråt.
Kram från Ingmarie
Första löpturen och första simpasset har gjorts på detta ställe som är precis så som jag trodde men ändå inte.
Jag hade bl.a trott att det fanns mer trails i närheten av själva byn men precis som i t ex Sedona så behöver man oftast köra en (bra) bit för att komma till dem.
Jag trodde inte heller att själva Moab skulle vara så vansinnigt gulligt! Vi var inne en sväng på Turistinfon och det var utan tvekan en av de bästa vi någonsin besökt. Hon som svarade på alla våra frågor var både trevlig och superkunnig. Äntligen någon som inte tittade på mig som om jag vore ett UFO när jag frågade om löpstigar och badplatser. haha
Det finns verkligen oändligt mycket att välja mellan och det finns inte en chans i världen att hinna med allt även om vi hade haft ett år på oss.
Till slut valde vi att börja med Pritchett Canyon Trail. Vi kan väl säga som så här att det gick inte snabbt. Det var djup sand och miljarder stenar blandat med platta stenklippor och perfekt packad sand. upp och ner och hit och dit. Bergen, solen, tystnaden, växterna, fåglarna och färgerna övervägde dock allt. Det var precis så vackert som jag inbillat mig.
När det blev en slags Dead End med ännu mer sten vände jag och när jag var tillbaka till Anders och bilen så stod han och pratade med några MTB:are. De tipsade om några trails bara en kort bit upp på grusvägen så jag fortsatte medan Anders tog bilen till nästa parkering.
Där fanns ett nytt trailsystem och jag häll banne mig på att dö lyckodöden igen för det där var min typ av trails!
Numera, efter att ha pratat med en riktig trail-runner, vet jag att de flesta trailsen här tydligen är ganska utmanande och jag vet också att ”trail” inte automatiskt betyder löp- eller MTB trails utan det kan lika väl vara för 4-hjulsdrivna monster och motorcyklar.
Hur man kan vilja köra runt med något sånt är dock en gåta för mig men det är sjukt poppis här.
Klockan hann bli långt efter lunch innan vi var tillbaka ”hemma” igen. Extremt skitiga för det dammar rejält här. Men jag älskar det!
Hotell-poolen är också invigd. Den är väldigt kort så det blev en himla massa längder för att få ihop några hundra meter. Blev nästan snurrig i skallen.
Nu ska vi ”bara” välja hur morgondagen ska bli. Snacka om lyxproblem.
Kram från Ingmarie
Google-maps i all ära men visst är det något särskilt med ”riktiga” kartor ändå?
Vi planerar för fullt för äventyret som ska börja på tisdag. Ett äventyr som jag velat göra i många, många år så gissa om jag längtar?
Dagen har annars varit ganska chill. Anders gick en runda i bergen och jag sprang.
Man skulle kunna tro att vi aldrig gör något samtidigt eller tillsammans för medan Anders gymade lite senare så simmade jag.
Vi gör såklart en väldig massa saker tillsammans men också egna grejer helt enkelt för vi har en del olika intressen, olika behov, olika fysik och behov av egentid. Funkar för oss!
Kram från Ingmarie
I dag kom han hit! Efter lika lång resa som jag hade. Förutom det vanliga kaoset i Chicago så hade allt flutit på bra. Nu är hann ”bara” jetlagad. Jag lämnade tillbaka min lilla ”billiga” bil och har bytt upp mig/oss och det roliga är att det blev samma typ som vi har hemma men med lite extra lull-lulll. Den stod dessutom på samma parkeringsnummer som vi numera har hemma.
Hur stor sannolikhet är det liksom?
Vi har mest chillat men eftersom jag vill Anders ska hålla sig vaken så drog jag med honom till gymet. Han styrketränade medan jag simmade. Fanns liksom inte en chans att jag ville vara inne i det här vädret!
Har hunnit med en springtur också. Fanns absolut ingenting att klaga på där!
Här är förresten huset jag/vi bor i sett från bergen. Jag älskar det och är så himla tacksam att jag får vara här.
Kram från Ingmarie
Hittills har mina ”långpass” varit runt 2 timmar och jag har varit ganska mör efteråt. Även när jag tagit det lugnt dagen innan. Backarna och höghöjden har helt enkelt tagit en hel del energi.
Just därför hade jag inga höga förväntningar i dag, gårdagen var ju trots allt ganska tuff, och hade inte tänkt kuta mer än 90-120 min och då väldigt lugnt. Solen sken och första kilometern var som att springa i djup lera med blyskor.
Men jag stretade på och i första nedförsbacken kändes det plötsligt ovanligt lätt och sen bara fortsatte det!
Backarna var förstås jobbiga men den enda gången jag gick var när det var omöjligt att springa pga stenar/rullgrus eller när jag passade på att dricka och ta en tugga från en bar jag hade med mig. Jag pausade dock inte klockan för jag ville se hur lång tid det verkligen tar. 22 grader i skuggan och inte ett moln på himlen. Maximal lycka för mig!
Efter 2 timmar bestämde jag mig för att sikta på 2,5. Fick förlänga och förlänga (kändes det som) men jag prickade det perfekt! Så himla glad att det kändes så bra!
På köpet fick jag 500 höjdmeter men jag fattar inte riktigt hur Garmin funkar för visst borde jag ha lika mycket ner som upp när jag börjar och slutar på samma ställe?
Känns bra att ha klarat detta inför Cedro loppet!
Bassängen var poppis i dag men jag fick ändå till ett bra pass i egen bana.
I morgon ska det både bli extra varmt och extra roligt!
Kram från Ingmarie
Nu låter det som jag är jätte-gammal men förr var långfredagen verkligen lång. Absolut inget var öppet och inget hände. Knappt ens här för jag minns hur man var tvungen att vara säker på att inte bli sugen på något man inte hade hemma.
Men precis som med ex juldagen så har det förändrats radikalt. På gott och ont antar jag. Det jag tycker är extra intressant med just Usa är ju att religionen spelar så himla stor roll här, tänk bara på hur ofta man säger God save America, och då borde ju påsken verkligen vara helig. Den är ju en av de största, kanske t o m den största, händelsen i bibeln. Borde man då inte verkligen hedra, minnas och ära den i stället för att flänga runt, shoppa, jobba o s v?
Jag har i alla fall levt som vanligt. Vanligt för här alltså.
Efter lite jobb och fix tog jag mig ut till trailsen och solen. Det har tydligen varit årets varmaste dag so far och det ska bli ännu varmare i morgon. Sånt gillar ju jag som du vet!
Att alltid dricka lite mer när man är på höghöjd är jätteviktigt och en sån här dag är det såklart extra viktigt. Det luriga är att den torra luften gör att man inte riktigt märker att man svettas så det gäller att vara disciplinerad och se till att man får i sig för när man väl blir törstig har det gått alldeles för långt och det kan vara supersvårt att ”komma i kapp”. Dessutom förlorar man massor av energi vid vätskebrist.
400 höjdmeter på 2 timmars löpning + lite gång och klättrande blev det. Det går verkligen inte snabbt och blir inte särskilt långt men jag hoppas alla pass ändå ska göra att jag klarar det där Cedro Peak-loppet . Det kommer garanterat att bli en gigantisk utmaning för mig!
Inte ens bassängen svalkade nämnvärt i dag. Då är det varmt! Jätteskönt tycker jag.
Och just det ja! Jag skrev ju i går att klarat av en kurs. Jag kan numera titulera mig Certifierad Yin yoga instruktör!
Hurra för det!
Kram från Ingmarie
För så här var min:
Löptur i strålande sol och ljumna vindar vid Sandiabergets fot. Vackert så det nästan gör ont. Även i uppförsbackarna. Satte mig en stund vid ett litet vattenfall och bara lyssnade på porlet och tystnaden. Magiskt!
Simmade även i den där favvo-poolen. Sol och perfekt tempererat vatten. Det är lycka det!
Sen en kväll som var så där somrigt härlig, fastän det är vårvinter, och helt perfekt för att måla ute i.
Jag har gjort lite annat också som att monterat två lampor, lekt dockteater (med the grandchildren) och avslutat en kurs!
Återkommer om den i morgon!
Kram från Ingmarie
En sak jag upplever annorlunda mot alla andra gånger är att det är inte alls lika många löpare nere vid floden. Förr var det alltid flera stycken oavsett dag och ofta även grupper med elitlöpare.
Jag kör på ungefär samma tid som jag alltid gjort men det kan ju hända att ”alla andra” ändrat på sina..
Egentligen tror jag det beror på att dt inte är så mycket elitlöpare här just nu och det verkar över lag ha avtagit. Tror att det är en kombo av ekonomi och efterdyningar av den där covid då många inte kunde/ville/fick resa. Jag har inte kunnat åka hit förrän nu eftersom jag vägrat ta experiment-sprutorna. Något jag är tacksam över ju mer jag lärt mig. Dessutom vet vi ju att de inte skyddar varken mot att smitta eller smittas så rent resmässigt/folksamlingsmässigt är det ju bara fjantigt att det krävts diktatoriska ”vaccin-pass”.
Hur som helst.
I dag såg jag i alla fall två andra som sprang. Det kanske var fler för det där med fokus blir lite svajjigt när man (läs jag) kör intervaller. Åtminstone på slutet. Haha!
Det blev en fartlek med 30 st 60-30 sekundare. Dvs 60 sek ”snabbt” och 30 sek väldigt långsamt.
Sol, hyfsat ok vind, vacker utsikt och snabbdojjorna. Vad mer kan man liksom begära?
Fortsatte på gymet och fick ännu tröttare muskler. Gårdagens yogaintervaller gjorde sig påmind…
När jag träffade Erin i söndags fick jag ett par tonade goggels av henne. Mina ligger nämligen fint kvar hemma..
Såklart ville jag testa dem i solen och wow alltså! Som gjorda för mig! Jag älskar solen men den är inte bra för ögonen när man är i super-reflekterande bassäng-vatten!
Kram från Ingmarie
Det blev plötsligt sommar. Eller åtminstone svensk sommar för somrarna här är betydligt varmare än 22 grader i skuggan. Jag toknjuter så länge det varar för precis som hemma kan våren svänga rejält.
Min plan var en lugn 50-minuters runda efter gårdagen och när jag sprang iväg på hyfsat stela ben så kändes det som en perfekt plan. När jag kom till en korsning så bestämde jag mig för att ta höger och se vart den stigen skulle ta mig och alltså, vilket bra val för den var makalöst fin!
De där 50 minutrarna försvann och jag hamnade på ytterligare en högersvängs-stig. En som jag trodde jag visste vart den gick men det var visst inbillning. Jag kom längre och längre bort från hemmet och hade jag haft vatten med mig så hade jag fortsatt för förr eller senare binds trailsen ihop. Jag visste bara inte hur långt bort och även om fågelvägen kan vara kort så kan kringelikrokarna göra det mycket, mycket längre.
Så jag vände. Kände mig väldigt förståndig och klok men om det är något jag har extremt stor respekt för så är det vätskebrist och tro mig, det kan komma vansinnigt snabbt på höghöjd. Även för oss som tror vi är kameler…
Man vill absolut inte få det här där man dels kan ha långt till närmsta range-station och dels kan vara där ytterst få passerar under en dag. Det är en sak att larma om det händer en olycka men att behöva göra det för att man skippat att ta med vatten vore oerhört pinsamt..
Nästan 300 höjdmeter på 95 minuter blev det och när jag kollade på Garminappen så såg jag klart och tydligt vart jag skulle ha kommit ut på för trail. Summan av kardemumma-kilometerna hade nog blivit ungefär samma men jag väljer att tänka att jag ändå valde rätt som vände. Nu har jag den rundan kvar att göra!
För första gången, kanske någonsin, så frös jag inte en enda sekund i bassängen. Jag brukar nämligen bli lite sval i slutet på passen men inte i dag. Då är det verkligen varmt och som jag älskar det!
Varenda träd med blommor blommar nu och det börjar komma små gröna blad på vissa andra. Visst är det en härlig tid? Har jag tur får jag uppleva det en gång till när jag är hemma igen.
Kunde stå ute och måla till sent på kvällen och det är verkligen obeskrivbart härligt och rogivande.
Jag har förresten hittat en sjukt god cashew-kokos yoghurt. Det finns tydligen i Sverige med och den är svindyr där men jag vågar nog påstå att det kan vara värt det om den är lika god som denna!
Kram från Ingmarie
Jag var ute tidigt i dag för jag skulle hinna tillbaka till ”jobbet”. Det är inte så avancerat som det låter men hur som helst hade jag en tid att passa innan jag var fri igen.
Redan då var det alldeles ljummet i luften! Tröjan åkte av innan jag tagit mig 2 minuter bort. jag verkar som sagt var fortfarande inte ha lärt mig att är solen framme och det inte blåser hej vilt så är det för varmt för en massa kläder när man kutar.
Det är fortfarande kallt på nätterna, faktum är att jag hart frost på rutan nästan varje morgon innan solen tinat den, och dofterna som blir när allt värms upp är oslagbar!
Solvarm jord, gräs, doften från enarna och en slags höliknande doft från det torra gräset. Som en svensk sommardag + lite till. Tänk om man hade kunnat lagra det på burk!
När jag var klar drog jag till gymet. Först styrka och sen sim. behöver kanske inte skriva att båda var roliga och härliga på olika vis.
I morgon ska jag testa något jag aldrig gjort förut och jag ser verkligen fram emot det för det är min favvoinstruktör som håller i det hela.
Kram från Ingmarie