Simning

Hos solen

Kl 03.40 ringde klockan i morse och ungefär 8, 5 timme senare steg vi äntligen in genom hotellporten.. Då hade vi fraktat oss till Kastrup, gått igenom hela säkerhets-ritualen, druckit kaffe (jag) flugit till Palma på Mallis, letat efter en transferbuss som inte alls fanns där det stod den skulle göra, väntat i två timmar på att samma transfer skulle lämna flygplatsen (inte heller det stod något om när jag beställde den) och åkt genom  nästan hela ön upp till Port de Pollenca.

Trots denna långa ”arbetsdag” var vårt rum inte klart men det gick ju inte precis någon nöd på oss.

Hotelölet känns lagom stort med några pooler, gym, restaurang och lite annat lull lull som tillhör och även en 25-meter simbassäng. Vi har en lägenhet som är helt ok med halv utsikt både mot havet och bergen.

Jag hade en plan på att simma i bassängen men så kom vi till havet…Inte ens Anders kunde låta bli att simma lite där!

Som alltid hade jag rekat matställen innan. För mig är det halva grejen med att resa att också äta på nya ställen och testa nya smaker. Vi valde detta och jag tror inte vi kunde ha valt bättre!

Redan innan de öppnade så var kön lång och det visade sig vara rena turen att vi fick ett bord eftersom de flesta var bokade. Vi förstår varför. Stället är supermysigt, servicen makalös och maten så fantastiskt god att det helt enkelt inte går att  beskriva.

Nästa gång bokar vi innan för detta vill man inte missa!

Kram från Ingmarie

30-dagarsrutmaning

Min önskan om en lugn natt asket sig om jag säger så men det gjorde å andra sidan att de nästan 11 timmarna jag var där gick väldigt snabbt. Förutom den där sista kvarten innan dagpersonalen kommer och tar över. Den är alltid längre än alla andra kvartar! Mycket märkligt fenomen…

Kom i alla fall hem, åt min frukost och somnade. Eller nej jag är nog mer medvetslös än sovandes. Som alltid vaknar jag redan efter någon timme pga att jag är tok-kissnödig. Efter 4,5 var det dax att gå upp vare sig jag ville eller ej. Du som jobbat natt vet känslan…

Ett simpass senare, inklusive den där utmaningen jag började på i går men som egentligen startar  först i dag och bastu, kände jag mig hyfsat normal igen.

Denna långa dag avslutades med en bilfärd till Halmstad som var magiskt vacker och som jag slapp att köra.

Kram från Ingmarie

 

Bästa boten

Det bästa med att jobba natt är när dagen kommer, man har rapporterat, får åka hem, äta gröt och sen lägga sig. Särskilt efter en så natt som den som var när det varit full rulle hela tiden och enda gången jag varit utanför salen var när jag skulle in i läkemedelsrummet eller hämta några andra grejer. En gång var jag och drack vatten också. Haha. Det där att många verkar tro att det är lugnt på nätterna och man t o m kan sova borde hänga på oss. 21.30 – 07.30 med fullt fokus men när man väl lämnat över till dag-sköterskan är jag lika smart som en gummisnodd.

Fem timmars sömn unnade jag mig. (Vill inte sova för länge eftersom jag bara hade en natt.) Bästa boten mot jetlag-känslan för mig är att simma. Några kilometer senare är jag som ny igen.

Kristianstad har verkligen lyckats med sitt Badrike. Tack vare alla olika omklädningsrum och ”bassängrum” så är det lugnt, tyst och gott om plats. Jag var helt själv ett tag i bassängen och den enda i både omklädningsrummet och bastun. Megalyx!

Kram från Ingmarie

Alla goda ting är fyra!

Det blev inte helt som jag hoppats och tänkt i dag men det blev väldans bra ändå!
Planen från början var att jag skulle till tandkirurgen på morgonen för att sen träffa bästa Kajsa och köra två olika pass på Sats.

Nu blidde det alltså inte så. Tanden som ska bli en del av mig passade inte (!!!) så för att försöka få den klar innan jag drar söderut igen så fick jag agera bud och åka med paketet ända till Stadshagen och lämna den för justering. Om min insats räcker lär tiden få utvisa. Annars har jag åkt hit ”i onödan”…

Nu hjälper det ju inte att hänga läpp för det där. I värsta fall får jag åka upp en gång till och det överlever jag garanterat. Värre med bankkontot…
Vårt första planerade pass hann jag därför inte med men dock det andra. Ett HIIT Run & lift.
Sen vet jag inte vad som hände för det blev två till i den där salen! Ett HIIT Run & box och ett HIIT Circuit. Varje klass är 45 minuter och, som namnet avslöjar, högintensiva. Det går att maska men varför då ta sig dit ö h t? Är jag där så är det fullt ös som gäller!

Jag fattar om det låter fjantigt men jag älskar Sats och denna typ av klasser! Det är så galet skoj, jobbigt och svettigt att man jag tror man måste uppleva det för att fatta.

Jag var i alla fall helnöjd efteråt och ville faktiskt inte träna mer.

Men alla goda ting är fyra och den fjärde hände här.

15-16 grader i vattnet och alldeles, alldeles underbart!

Kram från Ingmarie

Vånga Mountain xtreme

För en vecka sedan hade jag helt lagt ner hoppet om att springa Vånga xtreme-loppet. Dels för att jag har jättelåga järnnivåer ( samma som förra året vid denna tiden😳) och för att jag nattjobbat och oftast blir tokseg dagen efter.

Men ibland händer tydligen små mirakel i kroppen på väldigt snabbt!😀

Starka järntabletter, över 9 timmars sömn, sol och 25 grader var tydligen det enda som behövdes för att kroppen skulle bli glad igen. På rekordtid!🤩

Loppet har tre sträckor att välja mellan. 8, 16 eller 40 km. Jag valde lite lagom mittemellan.🤪

Varje varv är 300 höjdmeter ( dvs 600 på 16 km), har en miljon rötter och stenar och börjar med en skidbacke rakt upp.😬 Jag kände mig som en liten fjant bland alla (till synes) trail-proffs men det var bara att strunta i.

Foto: Anna Nystedt

På hemsidan står det; En upplevelse som lämnar ingen oberörd och som du kommer att minnas länge! 

Stämmer till 100%!

Utsikten från toppen är magnifik, stigarna så slingrande att jag blev yr i skallen, stenbrottet var vackrare än på bild och nedförsbackarna hjälpte inte (mig) ett skvatt för de var fulla av bröte.🤪

 

Simcoach Håkan hade verkligen en fin funktionärsplats! Tack för pepp och hejarop!

 

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är, enligt mig, väldigt teknisk och mitt första mål var att inte trilla. Det andra var att fullfölja. Jag klarade båda!🙏🏻🤩

Foto: Fredrik Nystedt

6a totalt och först av alla damer 50+. T o m 45+.😃  Fast den förstaplatsen beror nog främst på att det inte var så många i mogen ålder med. 😬Synd och märkligt!😳

Skitiga ben ingick men vad gjorde väl det?

Extra skoj att få träffa Anna och Fredrik! Anna susade runt ett varv hur lätt som helst trots att hon hade en ynka veckogammal mara i benen! Men hon är också ung .Dvs under 50! 😄

Jag är i alla fall jättenöjd och tacksam! Loppet är otroligt trevligt och välorganiserat vilket egentligen inte är så förvånande för det är Ok Pan som även arrangerar Åhus trailrun.. Ett av mina absoluta favvolopp!😍 Missa inte det! Absolut värt en omväg och det finns fina erbjudande om övernattning på hemsidan!🤩

På hemvägen stannade vi vid Klackabackens badplats för lite sim, bad och slappande. Jättehärligt!😍

Att kunna sitta ute och äta middag var också jättehärligt!🙏🏻

Tack alla som hejade och fixade detta fina lopp! Benen lör komma i håg det i flera dagar.😄

Kram från Ingmarie

 

Diverse tankar och nattsudds-botande

Denna morgon åkte jag hem med både covid-hår och covid-tatueringar. Dvs avtryck efter mössa och mask/visir.

De som numera blir så sjuka av detta virus är de som tagit sprutorna. Ju fler ju värre verkar det som. Inte bara på CSK utan överallt. Sen får man fundera själv på vad det kan betyda… Jag ångrar i alla fall inte en sekund att jag inte varit med i detta experiment. Många har haft turen att få av rätt batch, dvs de som inte verkar ge några särskilda biverkningar, men fy bubblan för att ha varit en av de som fått från fel batch. Man kan nu med statistik enkelt och klart se att det är vissa som varit rena giftet med död och svåra biverkningar som resultat. Någon hjälp får de (såklart) inte eftersom läkemedelstillverkarna är helt fria från att behöva stå till svars när det gäller vaccin oavsett om det är det eller ej. Det räcker dessutom tydligen att kalla det för det ordet. Helt sjukt! Folk tror ju dessutom att vaccin alltid är bra men även här kan man i backspegeln se att så är det inte alls. Tvärtom!

Nåja. Nog om det för nu. Dock är detta ämne långt ifrån klart även om många vill ”glömma” hur man behandlat de som inte ville ta sprutorna, de gamla som lämnades ensamma att dö och anhöriga som aldrig fick träffa sina kära en sista gång. För mig är det  helt ofattbart och absolut ej ok hur politiker, media och makten betett sig men jag är säker på att sanningen kommer fram förr eller senare. Det gör den alltid. Jag hoppas bara att de ansvariga fortfarande lever då och få stå till svars. De som ville/vill jag skulle mista jobbet, inte skulle få sjukvård  och inte få vara ute i samhället ö h t kommer jag troligtvis aldrig att förlåta. Fy fasen alltså. Helst ville det väl att jag/vi skulle ha typ en jude-stjärna på bröstet.

Läkemedel är ibland livsnödvändigt och väldigt bra men man måste komma i håg att tillverkarna aldrig har som mål att hjälpa människor. De gör det för att tjäna pengar. Punkt. (Och nej, ”vaccinen” var inte gratis som det sas. Långt , långt därifrån!)

Det blev inte särskilt många timmars sömn när jag kom hem och till slut gav jag upp att försöka. Lika bra att gå upp. Bästa sättet att få loss lite av tjockdimman i skallen, och kroppen, är att röra på sig. Turligt nog var det sommar även i dag och havet var nästan helt stilla. Simningen var obeskrivbar! T. o m Anders var i en bra stund! (Utan våtdräkt)

 

I morgon är jag ledig men jag har inte helt bestämt mig för hur dagen ska utformas. Måste sova på saken…

Kram från Ingmarie

Inte min grej

Denna månaden är lite halvgalen med mycket jobb, resor och (förhoppningsvis) lopp men jag tar en dag/natt i taget och hoppas det går bra. Hjälper ju liksom inte att stressa upp sig eller oroa sig. Just nu är jag dessutom för trött för att ens bry mig. Haha. Nattsuddsjobb är verkligen inte min grej men ibland ”måste” jag.

Det hjälpte inte att jag laddat med fin löptur, extra sömn och flera timmar på stranden och i vattnet. När jag äntligen fick åka/cykla hem var jag så trött att jag mådde illa. Det var nog mest tur att jag inte trillade av hojjen.

Sov stenhårt 4-5 timmar trots att grannarna tydligen haft världens barnkalas med en ljudnivå som nog hördes ända till byn enligt Anders. Då är jag trött…
Ett simpass senare mår jag betydligt bättre och extra glad att jag fick finsällskap av Anders. Under alla år vi bodde i Stockholm simmade han noll (NOLL) gånger. Här är det nog snart ett två-siffrigt antal. Snacka om bra betyg för Kristianstad badrike.

Kram från Ingmarie

Världspremiär

Idag har det varit en världspremiär i Halmstad och jag var där! Det var t o m jag som hade den.

För första gången ever har nämligen  Sats Halmstad haft ett Indoor Running-pass. Men förhoppningsvis inte sista för nu är det där jag har mitt hemcenter och kommer köra mina pass. Galet skoj!

Jag har även Yin yoga men det har funnits förr så där var ingen direkt premiär men det var första gången jag körde i denna salen.

Min egen träning var väl mest en motsats till premiären. Jag har kutat så många (fart)pass på Galgberget att det är omöjligt att räkna. Jag tror t o m att jag kutat långsammare än i dag även om det inte säger så mycket. Jobbigt var det i alla fall!

Riktigt lika många gånger som jag kutat har jag inte simmat i Simhallsbadets bassäng men oavsett är det väldigt många. Skillnaden nu mot förr är nog att det ofta är gott om plats. Förr var det också mest vattenlöpning när jag tänker efter.

Jag antar att det är samma måne som alltid men jag undrar allt om jag någonsin sett den i så här cool skepnad här!

Kram från Ingmarie

Färg-lurendrejeri

Om man kollar på kartan och ”ansträngningsfärgerna” som blir av Garmin-klockan så kan man ju tro att det var plättlätt för att jag sprang så långsamt utmed havet.

Det var det inte. Däremot stämmer farten. Skåneleden från Åspet till Nyehusen är magiskt vacker men också magiskt jobbig för det är kilometer efter kilometer med djup sand. I dag var den även blöt efter nattens regn. Det blir så där tungt att benen knappt har styrfart. Åtminstone inte mina. De var hel-döda när jag väl fick fast mark under fötterna.

Av de 24 km jag sprang var det nog inte mer än 6-7 som egentligen var så där snorjobbiga men det räckte.  Bara hoppas detta är ett bra sätt att bygga exstra starka ben på! Det är åtminstone roligt! Äspet och vägen hem var betydligt mer lättsprunget och fint var det precis hela vägen!

Det var helt perfekt att simma efter det där. Eftersom varenda utebad har stängt fick det bli inne men det var ok för det var så lugnt och skönt och jag hade egen bana hela tiden.

Nu är jag hyfsat laddad för en jobbhelg i alla fall!

Kram från Ingmarie

Tre olika på tre dagar

Bloggen blev visst lite trött (läs något slags systemfel) så därför det varit klent med uppdateringar.
Men nu så!

På tre dagar har jag lyckats göra tre helt olika löppass på tre helt olika ställen och med helt olika upplägg. Vem sa att löpning är enformigt?

I lördags blev det en lugn runda innan jobbet i Hornaskogen och bort mot golfbanan. En sån där som var varken jobbig eller lätt, tråkig eller rolig. den var liksom lagom av allt.

I går var det upplevelse- och sociallöpning av den absolut bästa sorten. jag är banne mig fortfarande hög på den så det var nog bl.a därför dagens pass gick över förväntan. Jag mötte Anna B och Anna N.  vid Alunbruket. På något vis hade vi lyckats synka oss trots bara några dagars förberedelser! Plötsligt händer det även om det aldrig händer med mina Triss-lotter…
Det var både enkelt och svårt med två Annor för båda svarade men alltså vilka pinglor dessa två är! Anna B:s man (som dessutom är en superduktig ultra-löpare) hade fixat en runda som var så fin att det aldrig går att beskriva. Skog, stigar, grusvägar, asfalt, backar, platt, bäckar , stegar att klättra över och vackra utsikter. För en gång skull är det väldigt lite foto tagna för vi hade så vansinnigt mycket att prata om att vi liksom glömde bort det.

26 km senare kommer vi tillbaka och även om mackan på Kaffestugan var på tok för liten för att mätta så var den väldans god.

Under dessa timmar hann vi prata om allt mellan tonåringar, gamla föräldrar och jobb till klimakteriet, ultralopp, resor, bilar, ekonomi och ätstörningar. Ja du fattar va? Vem behöver en (dyr) terapeut när man kan springa och prata öppet om allt möjligt med så här fina vänner? Min tacksamhet finner inga ord och det extra roliga är att den enda anledningen till att vi känner varandra från början är egentligen för att vi alla bloggade då när det var poppis en gång för längesedan. Två av oss håller fortfarande på och antingen är vi bara korkade som inte fattar att det är ute eller så gör vi det för att vi faktiskt gillar det!

På vägen hem åkte jag inom Verkasjön för lite sim. Jag har varit i den en gång innan för längesedan när jag och Anders var på Österlen för första gången. Då körde jag vattenlöpning där men fattar inte riktigt hur det gick till för sjön kändes väldigt grund.  Den är inte heller så stor och inte den finaste sjön man kan hitta men den dög bra just då! Svanen på andra sidan höll sig dessutom lugn… Jag har ju en enorm respekt för dem efter att ha blivit jagad både en och tio gånger. (Inte trevligt!)

Sen var det då i dag också.
4 km uppvärming + 12 x 2 minuter med 1 minutes joggvila + 4 km nedjogg. Trodde aldrig det skulle gå men tji fick jag för det gjorde det visst! Inte de snabbaste 2-minutarna jag gjort men helt ok känsla.

Tanken är ffa att vänja sig springa med trötta ben. Och tröttare blev de för sen var det gymdax! 50 minuter med extra allt.

Dock ska man veta att mellan dessa sista pass gjorde jag inte många knop. Typ det här.

Visst har jag sagt att jag älskar lediga måndagar?

Kram från Ingmarie