Sprada

Letar vidare och har laddat

Förutom att Hitta ut-kontrollletande är en bra aktivitet, man upptäcker nya platser och hjärnan får jobba lite så är det också ett väldigt bra sätt att få träning och samtidigt en aktiv återhämtning som inte sliter. Det var en av anledningarna till att jag tog mig till Bromölla för att leta upp checkpointsen där. (De andra anledningarna var att jag ville upptäcka just det området, sprada och göra en mini-utflykt.)

Förutom en rejäl bom så prickade jag alla ganska exakt. Varierande väder, terräng och en miljard mygg fick jag på köpet.

Förra gången jag spradade här gick jag i från stranden. I dag sprang jag ut på udden och hittade två platser med stegar! Hur fint som helst och vattnet var alldeles ljummet! Med andra ord inte så svalkande men jag blev åtminstone lite renare. haha

På hemvägen åkte jag via Nymölla och Tosteberga. Det första är nog mest känt för att Stora Enso ligger här. Det andra är för att det kallas Skånes enda skärgård. Om du har möjlighet så ta dig dit för det är så gulligt så man dör gullighetsdöden direkt. Även i ösregn!

Hann lagom hem för att både hinna fika, måla och ta mig till gymet för att vara med på crosscage-passet. Roligt, svettigt och riktigt svidigt för ben och armar.

Det var det sista för mig innan sommaruppehållet för nu ska det jobbas extra mycket. Men jag är minsann redo för del ett av denna och nästa vecka! Bara hoppas jag hinner äta upp dem också….

Kram från Ingmarie

 

På (om)väg

Vi ”behövde” åka till IKEA igen men för att göra det hela mycket roligare (jag vet att det är både en lyx och ett privilegium att ”behöva” åka dit men jag ljuger om jag säger att jag tycker det är ”skoj”) så passade vi på att köra en omväg för att testa några ställen vi aldrig varit på.

Alltså vilka pärlor det finns!

Vi började med Friluftsanläggningen i Tågaröd. Ett ställe jag inte visste fanns förrän i dag då jag hittade det på Google. Förutom jättefina spår så finns det ett utegym, en klubbstuga med fin (öppen) toalett, massor av uteplatser att sitta vid och stor informations-tavla inklusive gratis kartor. (Sånt går Anders igång på!) Men inte en enda mer än vi var där på hela tiden! Hade vi missat något stort event? Var det något fel på stället? Sov alla? Många frågor som vi fortfarande inte har några svar på för det är högst märkligt! Detta stället rockar!

Spåren är extremt välmarkerade, även när man springer åt ”fel” håll, och de var så fina att jag till slut var tvungen ge mig själv foto-förbud för att ö h t komma vidare.

Vädret var lika varierande som spåren. Regn och sol (jackan åkte av och på oräkneliga gånger), trail, grusvägar, upp och ner.  Tiden bara försvann!

Anders valde att gå och var lika fascinerad. Ett guldställe! Flera timmar senare åkte vi vidare till nästa lilla pärla. (Också ett ställe jag inte visste fanns förrän jag hittade det på Google.)
Breanäs badplats ligger bara en liten åktur från Tågaröd och precis lagom till vi skulle i, och upp, regnade det men vem bryr sig? Vi skulle ju ändå bli (ännu mer) blöta. Dessutom var det ju varmare i vattnet än på land!

Ser du Anders?

 

Sista stoppet innan det stora varuhuset blev Cafe Kronan i Lönsboda.

Också tack vare Google och i ärlighetens namn ett telefonsamtal för vem vill komma till ett ställe som inte har vego? Kronan hade inte bara flera rätter att välja på utan var även jättemysigt och hade supertrevlig personal. Många plus!

Efter allt det där härliga var det en baggis att överleva det som var slutmålet.

Kram från Ingmarie

Vinterdröm come true

Jag minns hur jag i vintras och våras när vinden blåste så jag höll på att flyga i väg och kroppen frös konstant, längtade efter att få springa Skåneleden runt Åhus i sommarvärme och sol. I dag hände det och det var precis så härligt som jag trott och hoppats! Rundan är alltid fin men jag föredrar helt klart sommar-varianten veckans alla dagar.

Ett, nej många, plus är att man passerar havet och kan sprada! Kolla vattnet! Vem behöver Grekland/Karibien liksom?

Men det var innan i dag. Nu är vi i Köpenhamn. ”Som vanligt” strulade Skånetrafiken men vi blev till slut ”bara” 45 minuter sena. Det kan jag stå ut med för saker kan hända, men bristen av information är så usel att det inte ens går att förklara. Du som vet vet…

Vi hyr en liten, liten lägenhet med en ännu mindre toa/dusch.

Men lyan är jättemysig och området jättefint!

Kram från Ingmarie

Vettiga (?) dagar

Det här att vara ledig samtidigt som det är sol, varmt och ljumna vindar är ruskigt lätt att vänja sig vid. Åtminstone för mig. Jag hade lätt kunnat ha det så här året runt. Men det betalar ju dessvärre inga räkningar. Inte känner jag mig särskilt ”samhälls-nyttig” heller och det tror jag vi alla behöver faktiskt. Exakt hur spelar nog ingen roll men vi människor verkar må bäst om vi liksom har en uppgift och ingår i ett sammanhang och ”gör” något. Dvs att vi känner att vi är behövda. Vad tror du?

Det enda ”vettiga” jag gjort dessa sista dagar är att bjuda vänner på mat och varit på husvisning x 2. (Dock tveksamt om det ingår i ”vettig sysselsättning” eftersom vi mest kollar för kollandets skull och för att bilda oss en uppfattning om vad vi ev vill ha.) Sen är det jag som gör frukost och tar ut dynorna och jag väljer att kalla det att vara behövd även om jag vet att Anders klarar det där utan mig. Haha!

Träning är absolut en vettig sysselsättning tycker jag. T o m livsnödvändig! Så det räknas i detta drönarliv. I går blev det löpning i skogen och simning i havet. Vattnet var helt stilla och så klart att jag såg varenda sandkorn, tångblad och fisk. Skithäftigt!

Det bästa är nog ändå att inte behöva frysa när man kommer upp utan kan torka i solen.

I dag sprang jag till Friseboda men i stället för all sand på Skåneleden så valde jag att ta Sydostleden. Det är en cykel-led med sju etapper och jag är lyrsik! En hel del asfalt men också fina grusvägar. Nu när det är varmt så är ju mina fötter glada och grejar asfalt i princip hur mycket som helst. Visst är det märkligt? Eller inte. Är man solcellsdriven som jag är så är det kanske helt naturligt… Jag är sjukt sugen på att springa den både till Brösarp och Sölvesborg. Någon som vill med?

Åhus

 

Yngsjö

Slutdestinationen var Friseboda havsbad. Jag älskar detta område! Skogen är magisk och stranden/havet… WOW alltså! Här vill jag dock inte simma för det är en hel del strömmar som kan vara oerhört både kraftiga och luriga. Men sprada/bada går hur bra som helst bara vågorna är snälla som i dag.

 

Hur har du det?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Innan hemmet

Så var vi tillbaka i Åhus igen och det känns jättehärligt! Inte för att jag inte gillar Halmstad och vår lilla lya där, tvärtom älskar jag ju dem, utan för att jag verkligen trivs (även) här!

När vi åkte hem valde vi ”Osby-vägen” för jag hade kollat ut en liten sjö jag ville testa. Gatesjön ligger precis utmed vägen vid Skogaby så den är perfekt för ett stopp. Nu vet jag också att den är jättefin med härligt vatten, fin brygga och att den t o m har en omklädningshytt!

Innan dess hade jag dock badat en massa gånger i havet. Själv såväl som med mamma, Ulf och Anders.

Vi hängde i mysiga Tjuvahålan. Lugnt, klart vatten och helt perfekt ställe efter ett hyfsat svettigt tröskelintervall-pass. Sprang 3 x 10 minuter med början från stan ut dit och även om det såg vindstilla ut så kändes en motvind på de utsatta rakorna. Märkligt fenomen det där. Ulf var snäll och påpekade att ju högre fart man har ju mer motstånd blir det dessutom. Jag kan ju åtminstone låtsas att det var därför jag kände av den där lilla, lilla motvinden. Hehe.

Bästa spradan!

Nu blir det några dagar här innan nästa lilla äventyr!

Kram från Ingmarie

Sånt som ger starka ben

Ibland är jag avis på Anders som kan jobba hemifrån varje dag och slipper att resa och därmed passa busstider. Å andra sidan hade jag aldrig pallat sitta så där mycket. Jag hade fått rumpskav inom  tre dagar. Eller snarare en dag. Så sitt-klen är jag. Vissa dagar sitter jag nästan inte mer än de där turerna på bussen och hur trött jag än är så föredrar jag faktiskt det.
Lägg till en löptrur som i går så är det inte så konstigt att jag plättlätt kommer över 20 000 steg mer eller mindre varje dag. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt men det är nog tur att jag inte har anlag för åderbråck för stödstrumpor vill jag absolut inte (behöva) ha på mig. Det är svettigt nog ändå.

I morgon klockan 22 (hoppas jag) går jag dock på tre veckors (välförtjänt och välbehövd) ledighet så då får benen åtminstone vila lite från betonggolv!

Hurra!

Just i dag har de dock fått jobba dubbelt. Sträckan Åhus – Friseboda har många lättsprungna kilometer men mest är det djup, djup sand eller kuperade spår i skogen. Det är då det är bra att ha kort minne för jag verkar glömma från gång till gång hur jobbigt det är att försöka ta sig fram i mjuk sand. Det gäller verkligen att kolla vinden innan för motvind i detta i 23 kilometer vet i sjuttsingen om jag ens vill prova…

Kanske glömmer jag för att få plats att komma i håg hur magiskt vackert det är! För det är det och det är därför jag gör om det. Sen tänker jag att det måste ju vara grymt bra träning det här! Mina ben är hyfsat starka och det är jättebra tycker jag. Mitt mål är att kunna fortsätta kunna ta mig upp från golvet utan hjälp av händerna, springa i djup sand och uppför backar, hoppa på ett ben och göra djupa benböj med vikt.  Hur fort allt går eller hur tungt jag kan lyfta är mindre väsentligt men ju mindre ”raset” är ju bättre är det förstås. Ju äldre man blir ju mer får man dock jobba för det. Inget kommer längre gratis som så ofta när man är under 40. Bara att acceptera och gilla läget.

Vågorna och strömmarna i havet gjorde att jag fegade ur för en simtur men sprada kan man ju alltid! Och fika!

Kram från Ingmarie

Äntligen söndag kväll!

Den enda gången jag längtar efter att helgen ska ta slut är när jag jobbar den. Särskilt när det är snortungt på jobbet och solen skiner där ute.

Men, och det är ett stort men, jag är ändå mest glad över att jag kan gå hem från jobbet och slipper ligga kvar där som patient. Och att jag hinner njuta av det fina vädret innan passet börjar såklart!
Så jag har verkligen inget att gnälla över men jag tror du fattar vad jag menar.

I går fick jag med mig Anders på en del av mitt backpass minsann! Nog för att jag vet att han kan mycket mer än både vad han tror och vill men att han var en sån rackare på att trycka på i backar visste jag inte. Jag hade inte en chans! Kanske bara en tidsfråga innan han slår mig i antal också. Fast det skulle bara vara bra för då har jag ju ännu bättre draghjälp!

I dag sprang jag dock själv. Genom skogen ut till havet, på stranden och via bryggan för en sprada. Outstandning! Kolla in vattnet alltså! Makalöst!

En grej till förresten. Kolla in denna coola månen som gjort mig sällskap hem från bussen!

Hur har din helg varit?

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa ”gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta ”mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

De första 2023

Jag älskar att springa från A till B. Det blir liksom ett öäventyr även om jag vet vart jag ska/ hur det ser ut. I dag visste jag hur halva vägen var men resten var outforskat. Anders parkerade vid Fårabäck och jag sprang först dit och sen en runda i skogen där. Jag kan konstatera att ”vår” skog är en guldklimp i jämförelse, att det är skönt med medvind när det blåser så man nästan lyfter, att det kan vara lika varmt första januari som på midsommar, att kusten kan vara smärtsamt vacker, att tuffa intervaller + tung styrka ger trötta ben och att tallksog skyddar extremt mycket mot vinden.

En ovanlig syn men den sista dryga kilometern till bilen höll vi faktiskt sällskap!

Naturligtvis ville jag bada också så här på årets första dag och jag råkar vara ledig. Ofattbart nog hittade vi en vik på Landön där det var lä! Kolla färgerna! Nästan så man tror det är på låtsas men det är det inte.

Vårt hem börjar också ta mer och mer form. När vi fått (betalat) Halmstad-lyan och får bort det som ska dit kommer allt bli ännu bättre!

Hur började du ditt 2023?

Kram från Ingmarie

God fortsättning!

En juldag på en ledig söndag innebär lite längre löpning för mig. För att synka våra olika löpturer åkte Anders till Äspet och sprang där medan jag tog den ”långa” delen av Skåneleden dit med förlängning så det blev två timmar. Precis lagom i dag!


90% av hela rundan går på fina stigar, grusvägar och djup sand. Resten är asfalt men det är ok även för mina klena fötter. Vindstilla i skogen och friska byar vid havet.

(Is)vindar och luriga vågor eller ej. Har badviruset fastnat i hjärnan så vet du hur det blir…

Man ångrar aldrig ett bad eller en sprada för det är alltid lika härligt!

Kram från Ingmarie