Tips

Vilda djur, matfrosseri, lycklig löpare och ett kärt återseende

Några mil norr om Denver ligger Rocky Mountain Arsenal, National Wildlife Refuge Colorado. För ca 100 år sedan var det en bosättningsplats som sen blev en militärbas där man bl a använt olika slags kemiska gifter vilket gjorde området helt förstört och obrukbart.

Efter andra världskriget och kalla kriget bestämde man att allt skulle återställas till den prärie det en gång var. Området sanerades, man planterade utvalda olika präriegräs och tog dit de olika slags djur som en gång funnits där. Området är 15 000 acres (ca 60 kvadratkilometer om jag inte tänker helt fel) och det finns över 330 olika slags djurarter. Några är t.ex bisonoxar, olika slags örnar, prairie-dogs, coyotes, mule deer, flyttfåglar, black-footed ferret och pelikaner. Det finns ett jättefint visitor center där man kan få massor av information om parken. Det bästa är sen att köra den egen-guidade 11 mile långa turen runt, stanna där man får och gå några (eller alla) av de fina trails som finns.

Det var som att hamna i en en helt annan värld. Absolut omöjligt att riktigt beskriva för vidderna, lukterna, ljuden och ljuset går aldrig att förklara med bilder. Inte ens de små filmer jag lagt upp på Insta kan riktigt visa. (För dig som inte vet heter jag Ingmarie_yoging där. )

På de delar där bisonoxarna är får man absolut inte gå ut. Vi hade turen att få se flera stycken och även om det verkar smått på bilderna så såg man hur mäktiga och vackra dessa djur är!

 

Vi såg, förutom bisonoxarna, coyote, fåglar av olika slag och känguru-hoppande mule deer.. (Helt ärligt trodde vi att det var en känguru först.) Skithäftigt!

Och massor av prairie-dogs. Det är så de heter! De jag kallade Piff & Puff. Jag är helt kär i dem! Så rackarns roliga, söta och viktiga för naturen. De har bl.a det mest avancerade språket man hittills lyckats avkoda bland djur. Du kan läsa ännu lite mer om dessa coolingar här.

Vi var där så länge att solen hann gå ner och månen upp.

Man skulle ju kunna tänka att detta hade varit nog för en extremt lyckad dag men det kommer mer!

Jag kutade en ganska lång tur på High Line Canal Trail i morse. Men långt, långt ifrån hela för den är 60 mile! (Ca 96 km.) Fatta alltså! En slingrande trail genom hela stora Denver! Makalöst!

Och magiskt vackert!

Ju längre jag sprang, ju varmare blev det. Nästa gång ska jag låta bli att tro att jag ska frysa.

Och de nya trail-pjuxen funkade kalasbra! Känns som en mjuk skön socka! Och ja, bilen är stor. Plus 4-hjulsdriven.

Mittpådagenmaten blev på Wholefoods. Gott och bra som alltid! Jag kommer aldrig bosätta mig nära en sån butik för jag skulle äta ihjäl mig! Och bli jätte-fattig.

När vi kom ”hem” på kvällen hade denna ä-n-t-l-i-g-e-n kommit hit!

Efter 72h ”priority rush” via Gran Canaria, Madrid, Miami och gud vet var. Ingen vet! (Så mycket för all extrem säkerhetskontroll som annars behövs…) Plus timmar i telefon dygnets alla timmar med personal som inte vet någonting om vad kundservice är, mailande, chattande och fixande av ersättningsprylar. Det händer inte särskilt ofta men jag har verkligen varit rasande arg. Och när jag är arg är jag som en bålgeting. Det är den korta versionen. Den långa kanske kommer… Nu fortsätter den hur som helst med ersättningskrav och upprättelse. Få se hur den storyn slutar…

Kram från Ingmarie

Colorado

Ända sen jag var här för 23.5 år sedan har jag velat och önskat att få komma tillbaka hit till Colorado. Den gången var jag här mitt i sommaren. Denna gången i princip mitt i vintern. Men trots att jag är en sommarmänniska av rang så älskar jag det här. Varför? Tja du. Det är nog inte bara en anledning. Precis som i New Mexico kan det vara kallt, vrålsnöa, blåsa och stå i men det varar aldrig särskilt länge, det blir ingen modd, ffa här i Denver smälter snön bort fort och solen skiner igen från en blå-blå himmel. Och som den värmer! Vi tog oss till Cherry creek state park park där jag kutade en vansinnigt vacker runda. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att ha Rocky mountain som kuliss varje dag!!

För att inte tala om att få se och höra dessa små murmeldjur tjitt-tjatta med varandra och springa fort som fasen mellan sina hål! Jag vet faktiskt inte vad de heter men tror det är jordekorrar men de är som Piff & Puff live!

Vi hade egentligen inga ordentliga planer för resten av dagen även om vår lilla ”villgöra-lista” är ganska gedigen. Men jag behövde hur som helst duscha av mig och som av en händelse hade jag med mig både ombyte och alla simattiraljer. Och som av en händelse fanns det även en simhall inte alls långt från parken. Himla bra!

Någon hade tänkt till för bara några stenkast därifrån fanns ett Panera och jäklar i min hatt vad det satt fint med mat efter den starten. Höghöjd kräver energi!

Vi spontanbesökte även Colorado State Capitol och Denver City Council. Två fantastiska byggnader man får gå in i helt gratis (dock inte utan att genomskannas) där vi på den förstnämnda även bjöds på en guidad tur ändå upp i det guldklädda tornet. Kommer du hit rekommenderar jag verkligen ett besök där! Fantastiskt vackert och coolt att liksom få vara som en del av högsätet. Det kändes lite som att vara med i en film.

 

Undrar du över den uppgraderade flygresan?? Ja den var lyxig värre. Hade man haft det så här bekvämt och med denna utsikt varje gång så hade jag kunnat ha att åka långflyg som jobb.🤪

Att det sen det blev helfel med maten och att Anders väska fortfarande är på vift är en annan story…

Kram från Ingmarie

Vanligt unikt vanlig

Vad är egentligen ”vanligt” och vem är ”vanlig”? Om man tänker efter så är ju allt och alla unika. För att inte tala om allt som sker. Det är ganska hisnande tankar. Att ingen och inget är likt någonting annat varken förr, nu eller sen. Ändå använder man ordet ”vanlig” ganska ofta. Man äter sin vanliga frukost, sover i sin vanliga säng, går till sitt vanliga jobb, man är som vanligt och kutar en av sina vanliga rundor. Ja i alla fall gör jag det.

Kanske vi behöver det där ordet för att hitta någon slags stabilitet i en tillvaro som, för de flesta, snurrar på och förändras hela, hela tiden i en hiskelig fart. Det är åtminstone inte överdrivet många i min omgivning som säger att de tycker livet går för långsamt eller att de har för mycket tid.

Så även om jag sprang ”vanliga” rundor både i går och i dag så var de ju ändå som de aldrig varit och aldrig kommer att bli igen. Jag försökte verkligen tänka på det när jag slirade runt på is och grus i ett försök att liva upp det hela. Att sliret var unikt och jag skulle aldrig mer behöva uppleva just det sliret. Det gick väl si så där men jag ångrade såklart mig inte för att jag trotsade bendödar-underlaget och höll mig upprätt både i går och i dag. Jag vet ju dessutom att om bara några dagar blir det annat att kuta på vilket såklart gör det väldigt mycket enklare att härda ut ett ”vanligt” 08:a januariväder. 😍

Att käka god vegomat kommer nog aldrig bli ”vanligt” för mig för det finns så otroligt mycket att välja mellan. Vegan-burgarna på The Plant var i och för sig lika vansinnigt goda som vanligt men det är ändå en unik upplevelse varje gång för de är outstanding! Och ännu bättre blev det hela när jag delade stunden med en kär vän som Camilla.

Den var inte bara god den där burgaren. Jag fick galet mycket ny energi av den också!  Så mycket att jag helt gjorde slut på den på gymet. Lite som vanligt alltså. Fast ändå unikt.

Kram från Ingmarie

Löpningens dag 2019

I år är det 10 år sedan Löpningens dag blev en Temadag och precis som alla andra år ska den förstås firas! När jag googlade runt lite på så hittade jag en hel drös av inlägg. Bl.a de här som RW , Trelleborgs Allehanda och Hela Hälsingland skrivit. Kul!😃

Vem som helst, var som helst och (nästan) hur som helst funkar. Bara det handlar om löpning. Och är gratis alt görs för något välgörande ändamål. Anna har redan skapat ett arrangemang och på Facebook hittar du både mer info och kan lägga in om vad du ska hitta på.

Om du inte har FB men vill dela med dig så skriv gärna här i kommentarsfältet. Har du sen en bild så kan du bara skicka den till mig!

Kram från Ingmarie

Halkfritt

Wohooo! Jag hittade så mycket barmark att jag minsann fick ihop 75 min löpning i dag utan att halka. Faktum är att jag kunde gjort turen mycket, mycket längre men det här med att kuta på enbart asfalt är inte min kropps favvo-grej. Inte ens när den är is- och grusfri. Det funkar men den gnäller liksom. Kroppen alltså. Dessutom vill och behöver jag skogen för själen och den lilla extraknorren jag gjorde bland Skogskyrkogårdens träd var lite klen. Men bättre än inget. Och jag fick jättefint sällskap av bästa Lisa när jag kompletterade med ett ännu längre poolrun-pass. Halkfritt även det. Och bra för både kropp & själ! 😍 Det finns inte ett enda bildbevis på något av detta men däremot på första portionen mat jag klämde i mig efteråt. F.ö en av mina julklappar från världens bästa sambo.❤️

En extra bra grej med Chutney, förutom den makalöst goda vegomaten, de obegränsade portionerna och mysmiljön, är att det ligger bara några stenkast från Medis och biografen där. Perfekt avslut på söndagen! (Och ja! Jag gillade filmen jätte-jätte-jättemycket!)

Kram från Ingmarie

Ben-nötardag

Jag fick för mig att jag var sugen på back-intervaller i dag. Ja alltså jag var verkligen det! Backe är kul! Och ruskigt jobbigt förstås.🤪Hammarbybacken är omöjlig att kuta i nu när den förvandlats till 100% skidbacke men jag har en annan som dessutom till 95% alltid är grusad och halkfri. Det du! One way är den 250 meter, hyfsat brant och jag tänkte mig 10 st. Som blev 12 som blev 16. Sen var benen nästan inte med mig. Men de tog mig i alla fall ända hem.😄

Men kanske de bara lurades för några få timmar senare gick de/jag bananas på gymet. En timme non-stop med övningar både högt, lågt och mittemellan. (Har du insta kan du kolla en liten core-film om du vill. @Ingmarie_yoging)

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 3

Det enda dåliga med bra kurser i allmänhet, och Skaparladans i synnerhet, är att de tar slut. Annars vore det ju heller ingen kurs. Vår sista dag har varit lika härlig som de andra med fina meditationer, yoga och ännu mer målande. Bland annat ”gjorde jag slut” med en duk och målade över allt som var där. Fram kommer något helt annat. Få se hur och med vad det slutar. Lika spännande varje gång!

Jag kutade en fin runda i trollskogen och det kändes så bra att jag sprang en liten extra knorr. Det är fantastiskt hur naturen kan variera på en och samma tur!

Sen kom jag på att jag kanske inte skulle få fler sprada-chanser i år. Då gäller det minsann att passa på! Vattnet hade helt plötsligt fått en betydligt grumligare form än i går (tänk dig crunched ice) men det var bara vid kanten och fortfarande i rörlig form.

Det var friskt om jag säger så. Och underbart!

Som alltid var det sorgligt att ha den sista gemensamma samlingen. Det blir som ett enormt tomrum samtidigt som hela jag ändå är överfylld av intryck, lugn och inspiration. Duken som vår lärare Weronica, hon som hade den fina utställningen i Gamla stan, håller i är vår s.k ”gemensamhets-duk. Alla på kursen ”kladdar” av överbliven färg på den, det är alltså en ny för varje kurs, och varje år säljs samtliga dukar till förmån för någon välgörenhetsorganisation. I år har alla försäljnings-pengarna gått till Operation Smile. Jättefint och bra tycker jag!

Nu när jag skriver är jag åter rent fysiskt hemma i lyan i 08a land. Men mentalt och känslomässigt är jag fortfarande på vackra Rådmansö i fin-stugan och i Skaparladans unika miljö och atmosfär.

Kram från Ingmarie

Målningsretreat i Skaparladan dag 2

Denna dagen har varit i tystnadens tecken. Från första meditationen på morgonen till den sista ute vid ännu en vackert sprakande brasa så har ingen av oss pratat.

Inte ens när vi åt den fantastiskt goda lunchen Weronica bjöd på. (Jag höll däremot på att föräta mig av soppan för himmel så god den var!)

För en del är det jättetufft att behöva vara tyst så många timmar. Jag tycker det är jätteskönt trots att jag gillar att prata. Eller kanske just därför… 🙄

Och jag har målat massor! När jag börjar vet jag aldrig hur det slutar. Jag bara målar. Kravlöst, lustfyllt, nyfiket och utan stress. Ibland blir det ingenting. Ibland blir det någonting. Oftast kommer det som ska bli liksom till mig. Som den gåtfulla kvinnan i lång klänning. Jag vet inte vad hon symboliserar inom mig men hon dyker upp allt som oftast på de mest olika vis.

Oavsett är det jäkligt coolt! Och spännande! Om någon annan tycker det är ”fint” eller inte bryr jag mig faktiskt inte om. Lika lite som jag bryr mig om i fall någon tycker jag har en ”snygg” kropp eller inte eller springer/simmar tillräckligt bra för att s.a.s duga. Så länge känslan är rätt och jag är glad så är jag nöjd. Att sträva efter att vara glad och nöjd borde förresten vara det som är viktigast för alla oavsett vad andra tycker och tänker. Eller hur?

Magin och det vackra finns överallt bara vi är tillräckligt uppmärksamma. Jag testade en ny runda i dag och jag behövde inte ens anstränga mig för att se det!

Jag lyckades även hitta det (troligtvis) enda isfria stället runt ön.😍Sånt kan ju inte slarvas bort!

Det är verkligen, verkligen en ynnest att få och kunna vara här.🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

Dan före dopparedan

Jag inbillar mig att julen nog är en av de högtider som många håller stenhårt i traditionerna när det gäller mat, vad man gör och i vilken ordning man gör det. Allt från vilken slags frukost, var julklapparna ska förvaras och vem som gör vad till var man är, Kalle Anka, matordning och julklappsutdelning.  Jag har absolut inga traditioner när det gäller jul. Den har firats såväl med Kalle, paket, juldekorationer och julmat tillsammans med familjen i det svenska mörkret (och kylan) som utan. Många gånger har det blivit picknick på stranden utan en enda julpryl eller julmaträtt och jag har tappat räkningen på hur många jular jag tillbringat rännandes på sjukhusgolvet iklädd landstingspyjamasen. I år blir det ännu en gång till. Allt funkar men en grej gör jag i alla fall alltid. Precis som 99% av alla årets dagar. Helt rätt. Jag tränar! Varför inte liksom? Särskilt inte när det är söndag och jag är ledig!
Gillade förresten den lille tomtefiluren extra mycket.

Passade även på att köra sista simmet innan jul för nu stänger Eriksdalsbadet i två dagar. Förr stängde de redan när det luktade röd dag så jag är tacksam det inte är stängt längre. Bästa sällskapet av Yvonne hade jag också. Och en massa leksaker!

Något jag också alltid gör, liksom 100% av alla dagar i över 37 år tillbaks, är att välja vegomat. Just i dag testade jag lite ny julmat också. Mest eget hitte-på men även Anammas vegoprins och  Coops Vego-sill. Jättegott samtidigt som det är snällt både mot djuren och vår jord. Och det är väl det hela julgrejen handlar om? Att vara snäll och minska på lidande.

Har du några jultraditioner du håller hårt i?

Kram från Ingmarie

Hemstaden dag 3

Det är verkligen skönt att ha i princip allt och alla inom räckhåll så som det är här ”hemma”. Livet är allt lite enklare i en mindre stad där man inte behöver frakta sig själv i halva evigheter för att kunna träffas, handla, träna eller vad det nu är man ska göra. Om man har dem man vill träffa och det man vill göra här vill säga. Och det gör det. Det är ju därför jag är här och älskar att vara det!

Det är så himla mysigt att kunna hänga med mamma, Ulf och Morgan (inkl ”Helge” i Morgans mun). Vi har setts varje dag och det är så härligt! Försöker liksom bunkra upp mig för jag vet det kommer dröja till nästa gång…

Jag har också träffat min goa lillebror Markus. Tog med honom till Cortado cooffe trots att jag ju var där i förrgår. Så bra är det helt enkelt!

 

Markus, och resten av hans familj, får jag förhoppningsvis träffa väldigt snart igen. Fast utan Cortado- haket.

Förutom att jag ser till att träffa så många som möjligt så mycket som möjligt nu när jag är ”hemma” så passar jag på att träna så mycket som möjligt. Vad kan väl vara bättre än att ha sitt eget lilla training-camp när precis allt är serverat på gång/springavstånd?

Fina Galgbeget ligger precis i stan och är perfekt för intervaller. Det är kuperat och skitjobbigt men också platt och plättlätt. Bokskog är förresten vackert även när det inte är grönt.

Jag körde 5 x 6 min + hopp&skutt i backe. Efteråt var jag tacksam det var nedför till där jag bor just nu.

 

Sats i Halmstad är hyfsat nyombyggt och typ 13 miljarder gånger bättre än det gamla. Det gamla var förresten ett av Halmstads första, nu snackar vi 1990-tal, och jag minns att jag tyckte det var sååååå coolt! Nu finns det minst 12 olika slags gym att välja på + Cross-fit, PT-gym och jag vet inte allt. Tiderna förändras minsann. Jag har bara varit där en gång i somras och jag hade lika kul denna gången. Ja det har jag ju förresten alltid för man får ju så skoj som man gör det, eller hur?

På fredagar har klubben en av sina tre simtider vilket betyder att vi har bokade banor. Helt klart hade det inte behövts i dag. Det var ingen där! Varken klubbisar, ”vanligt” folk eller andra klubbar/föreningar. Noll, narda, zero. Men hallå! Jag fick ju för sjuttsingen beslutsångest!

Jag hade lite sett fram emot att bli servad ett färdigt pass men det sket sig alltså. Tur jag är påhittig och inte ger upp så lätt. Plötsligt hade jag drillat mig själv en hel timme och ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt hur det gick till. Jag plockade ihop övningar allt eftersom de ploppade upp i min skalle. Snacka om att vara in the moment.

Kram från Ingmarie