Tips

Lyx(lek)dag

Foten må fortfarande vara ledsen men den är ju tack och lov inte helt obrukbar. Plus att jag tack och lov har tvillingsjäls-vänner som Camilla som verkligen vet hur en ledig lördag bäst spenderas.

Vi började i Paradiset, jo det heter så, med en härlig trailrunda. Superlugnt förstås så min fot hängde med för även om jag packat in den väl med tejp och tajt strumpa är den ju inte säker på något vis. Men det funkade ok! Dvs jag höll mig upprätt.🤪

Det är vansinnigt fint där i Paradisets naturreservat och fyrbenta Milton höll koll på mig så jag inte hamnade allt för långt efter. Gissa om jag dog både sötdöden och lyckodöden flera gånger om?

Hann precis hem med tuben, byta om, packa väska, snabbäta och hojja till tuben igen för ett Hot Mojo-pass på Hötorget. Det är en ny release nu och jag älskar den! Det gör jag i och för sig nästan alltid i början. Fråga mig efter 20 gånger så får du högst troligt ett helt annat svar.

Eftersom eftermiddagen fortfarande var ung så for vi direkt till Eriksdalsbadet för att simma. (Och jodå, vi duschade innan vi hoppade i.) Det visade sig vara ett lyckoskott för vi fick både en helt egen bana i 50-metersbassängen och fick ännu ett bra träningspass.

Sen var jag väldans redo för god mat och trevligt sällskap hos vänner till sent på kvällen. Snacka om lyxlördag!

Kram från Ingmarie

Innestart

Utesimsäsongen är absolut inte helt slut ännu men vare sig jag vill eller ej så börjar den ta slut och ett tecken (förutom att utebadet stängt) är att innesimningen börjar igen.

Måndagar med Coach Ulf och TS i höst innebär teknikträning med start i ottan. Nästan precis som de “riktiga” simmarna. 🤪 Man kan välja att vara med en eller flera gånger. Tanken är också att gruppen ska vara liten så man får mycket feedback. Det var skitjobbigt och en rejäl rivstart (läs chockstart) på veckan men också så himla skoj och såklart enormt “nyttigt”.

Det där med benspark är inte min starka sida men jädrans vad jag kämpade på! För dig som inte vet kan jag berätta att det är en pulshöjare som heter duga! Och vet du!? “Något” verkar ha hänt med foten när jag sprattlade för efteråt kändes den i princip inte alls. I går kväll hade jag så ont att jag inte kunde sova utan var “tvungen” ta en painkiller för att få åtminstone lite sömn. Då har jag ont! Och så länge varar inte pillret för det känns fortfarande ganska ok!

Gympasset gick som tjohejsan och det funkade t o m med kälken! Med min dubbla vikt.💪🏻

Nu har jag förvisso även varit hos Kiropraktor-Micke men det var långt senare. Det största problemet han fixade var mitt vänsterben. Hela jag var ramsne som en krockad gammal bil och det är säkerligen pga både fallet och haltandet. Jag visste det egentligen innan för tröghetskänslan det ger när jag kutar är speciell och jag har upplevt det massor av gånger förr. Och det går att fixa! Foten blev justerad, lasrad, dry-needlad och masserad så nu är den ännu gladare! Få se hur länge och exakt hur glad den är i morgon när den ska användas många timmar på jobbet igen. 😱

Så nu undrar jag såklart om jag valde fel i går…

Kram från Ingmarie

En dag i Göteborg och en dag till deadline

Göteborg var sig likt. Det är spårvagnar härs och tvärs, goa människor, lugnt tempo, mys, bibelförsäljare i samma hörnor som alltid liksom gatumusikanter och försäljning både ute och inne. Och såklart lektid med min älskade lillebror Daniel. Det finns massor av kul grejer på Kompassen så det är verkligen plättlätt att både roa sig samt bli trött och svettig!

Det där lekandet kräver dock ny energi och ett av de bästa ställena i Göteborg för påfyllnad av depåerna (enl mig) är vegohaket Andrum. Man blir garanterat alltid mätt, det är mysigt, lugn stämning, prisvärt och trevligt! Vi fick även sällskap av fina, fina Noel!

Och helt otippat även av Fredda! Det är väl rackarns att man ska behöva åka till andra sidan Sverige för att få träffa sin (tränings)kompis och “nästangranne”. 🤪 Men alla stunder med vänner räknas oavsett när, var och hur.😍

Nu är jag tillbaks i 08a land och i morgon är det deadline. Planen är att testa Swimrun med TS. Sen får vi se vad fossingen tycker och vill…

Kram från Ingmarie

Roar (och oroar) mig

Förlåt att jag tjatar om samma sak i princip varje dag nu men det är ju kanske inte så konstigt egentligen. ÖtillÖ är inget dussinrace precis och chansen att få vara med minimal. Så självklart känner jag en viss stress över att deadlinen närmar sig utan att det skett några grandiosa mirakler.

Men gudarna ska veta att vi försöker jag och foten. Det pysslas, smörjs, tejpas, är högläge och gullegull mest hela tiden känns det som. 😍 I dag blev det även åter en (extra lång) behandling på AG med akupunktur, laser och kinesiotejp. Det har blivit en dyr fossing det här. Hoppas bara inte vänsterfoten blir avis och vill ha samma behandling…

Och visst är den bättre! Men inte bra. Gå/joggade ca 8 km i dag på fina Prinsen och det tog en hel timme! Utan en massa joxs i vägen. 😱Ja du fattar va? Med den farten klarar man inga reptider den 3e september… Sporttejpen klarade förresten inte ens av enbart svett… Kasst.

Men rundan var magisk och jag är tacksam som attan! Det kunde ju varit triljoner miljarders biljoner gånger värre.

Innan jag åkte hit till Halmstad visade varenda väderprognos ruskväder men någon har tydligen sovit på jobbet för det har varit ljuvligt finväder varje dag! Jag och mamma njöt av gudagod lunch i solen vid Nissans vatten på Tillsammans . Rekommenderas! 100kr/person för gigantisk mattallrik, kaffe och kaka. Fin service och vovvevatten ingår också!💕

Och såklart jag var en sväng på Brottet i dag igen. Max 3 min cykeltur från stugan och helt gratis! Hur bra är inte det?😃

Jag har även hängt med en hel bunt av mina goa klubbisar. Eller de hängde väl inte så mycket för det såg jag till att de inte kunde. Ska det drillas så ska det. 🤪

Däremot hängde jag och Karin hemma hos Sara både länge och väl. Och blev galet mätta! Det är kul att fixa mat tillsammans och vi gjorde det jättebra!

Men det gick visst inte lika bra att få till en vettig bild på oss. 😳

Kram från Ingmarie

Kissnödig

Det jobbigaste med vattenlöpning är varken det faktum att man måste ta sig till en bassäng (sjöarna är för kalla för sånt nu om man är frysklen som mig), själva aktiviteten i sig eller att kuta runt, runt, runt, runt utan att egentligen komma någonstans. Särskilt inte i dag när jag hade sällskap över halva tiden av bästa Lisa. Nej, det jobbigaste är att man blir så vansinnigt kissnödig om man kör länge och varken orkar eller har tid att ta sig över den oändliga gräsmattan fram och tillbaka där toan finns. Ja jag vet. Lat är bara förnamnet men egentligen är det för att ett toabesök från utebassängen lätt tar 10 min från den “riktiga” träningen och det är inte ens en sprängfärdig blåsa värd.🤪

För det är den!

Efter 2,5 timme var jag så kissnödig att jag inte ens kunde kissa trots att jag t o m såg hur full den var! Hade jag använt scannern vi har på jobbet för att kolla urinmängd hade den garanterat flippat ur. Det är grymt obehagligt, och kan såklart vara farligt, men jag har lärt mig hur jag får igång det hela igen och när det väl börjat får jag ränna till toan 5-6 gånger/timme! Då gäller det att även fylla på med vätska för att inte bli ännu mer russinlik. 😱

Ö h t kan vattenträningen oavsett aktivitet vara lurigt på det viset eftersom man ju inte direkt toksvettas men ändå förlorar mycket vätska. Samma som när man tränar i kalla förhållande. Vatten duger dock fint som ersättare!

För dig som undrar över foten så kan jag berätta att den känns ganska ok efter en stel morgonstart. Tror dock det var den “vanliga” stelheten och nu efter ännu en behandling av Fredrick så känns den nästan som vanligt om än fortfarande lite småfet.🤪

Nu får den i alla fall vila för jag är på väg med tåget igen. Söderut denna gången. Med direkttåg! 😍 Och det är nära till både toan och bistron😄

Kram från Ingmarie

Ett närliggande guldkorn

08a land är bra! Det finns verkligen något för alla. T o m för en fotskadad klenis som ändå vill träna och svettas.

En dryg halvtimmes cykeltur från lyan finns t ex Sats Sickla. Där är allt placerat på ett plan, är ljust och hyfsat fräscht. Även om jag inte kan fundera på att testa ens ett löpsteg så måste jag säga att foten var jätteduktig! Körde t.o.m 2 x 10 min på crosstrainern utan problem men jag höll mig lugn och utmanade inga öden. Samtidigt provar jag såklart vad som funkar men jag är så försiktig jag kan och extremt lyhörd för alla signaler.

Anledningen till att vi valde just Sicklagymet var för att precis jämte ligger Saltsjöbanan. Dvs den gamla järnvägen man åker ut till Saltsjöbaden och Solsidan. Åkturen är “gratis” om man har SL-kort och tar runt en halvtimme hela vägen ut. Saltsjöbaden är inte jättestort men väldigt gulligt och perfekt om man har båt och/eller gillar skärgård som även har nära till skogen. Det är även där anrika Saltsjöbadens Grand Hotell ligger. Dyrt och flådigt och jag skulle gladeligen bott där en natt eller två!

Men vi åkte inte dit för att beskåda hotellet utan för att besöka Saltisbadet. Fastän jag varit i krokarna flera gånger har jag helt missat denna lilla pärla! Det kostar 70 spänn att gå in och det är värt varenda öre! Friluftsbadet byggdes i början av förra seklet och är helt gjort av trä. Det finns ett dambad, herrbad och ett mellanbad. Allt är inspirerat av den tidens kurorter och 2012 blev badhusen byggnadsminneförklarade.

Jag blev kär direkt! Anders är sällan så där överväldigad och entusiastisk som mig men även han gillade det. Då är det bra!

I caféet kan man köpa enkla men mättande och hyfsat billiga rätter vilket vi gjorde. Utsikten ingick!

Badhusen, ja nu såg jag förvisso bara damernas från insidan, var så fina och söta att jag kände det som jag var i en film! Små vackra badhytter, bastu, dusch, toaletter, hopptorn samt soldäck på flera våningar plus en badvik där man kunde vara helt näck om man ville. Lugnet tog helt tag i mig och jag somnade minsann en stund där i solen.

Det är många båtar som åker här och hade jag inte varit ensam så hade jag nog vågat mig på att simma utmed kanten som mannen i kassan föreslog. Damerna på bryggan tyckte däremot absolut inte jag skulle det för “en del kör som idioter oavsett.”

Så jag löd dem och höll mig innanför linorna vilket såklart var helt ok det med! Extra skoj blev det när det blev rejäla svallvågor från de där båtarna!

En magiskt fin dag på en magiskt fin plats! Hit ska jag garanterat igen! Det är nämligen egentligen både spring- och cykelavstånd från vår lya (särskilt när man har en glad fot) och de har öppet året runt!😍

Kram från Ingmarie

Gör i alla fall mitt bästa av det jag har och kan

Ingen kan säga annat än att jag åtminstone försöker fixa till fossingen så den blir glad och springbar igen. Jag tränar vidare så all träning fram tills nu inte varit förgäves. Försöker därför även hitta bra artiklar på var man kan läsa om hur långsamt (eller snabbt) det går att förlora kondis, styrka och teknik om man håller uppe. Tipsa mig gärna! Så jag vet om jag behöver/inte behöver oroa mig så förbenat.🤪

Simning (med dolme) och vattenlöpning verkar i alla fall funka! Tog det easy i dag för att se hur reaktionen blir men det gjorde inte ont ens en sekund!

Jag har varit hos bästa Fredrick på Kiropraktorkompaniet också. Ja det är där även Micke håller till men dels var han ledig i dag och dels är Fredrick en suverän fotspecialist! Och kolla så bra det blev med laser och lätt justering! Jag kan faktiskt nästan gå normalt nu. Åtminstone på platten. Trappor är värre. Men det går ju onekligen framåt, eller hur?😄

Har även köpt ett ordentligt vriststöd som förhoppningsvis gör att svullnaden minskar ännu mer. Och kanske kan jag få ner foten i en sko…

Och jag har börjat med vitkålsomslag. Grymt bra grej och både billigt och biverkningsfritt! Funkade det för Anja så ska det väl funka för mig!😃

Och självklart bombar jag med Curcumin. Något som förresten alla borde ha hemma alltid. Bra till mycket! Idrottare eller ej.

Fast jag undrar just om Bellman-mys ändå inte är det som ger största läkningen.😻

Kram från Ingmarie

När det roliga tar hastigt slut (för ett tag)

Jag lovade ju i går att berätta om det läskiga jag skulle göra och om Bellman. Jag börjar berätta om Bellman. Han är nämligen enbart glädje och absolut oläskig.

Nej, han har inte flyttat in till oss men han bor nästan granne så nu när hans familj är på lite äventyr så får vi vara stand-in!😍 Bellman är söt som få och så himla mysig och go att jag helt ärligt inte vet om jag kommer låta honom bo kvar på sin nuvarande adress. Fast å andra sidan är jag ganska säker på att han inte vill flytta. Kissekatter är ju oftast väldigt bestämda både med var och med vem de ska bo hos och han har det superfint hos sig! Jag är i alla fall glad vi får låna honom då och då!🙏🏻💕

Så till det andra…

Eftersom jag är så himla kass på trail, och tycker det är ganska läskigt med alla rötter som kan gripa tag i en och stenar man kan snubbla över och slå halvt ihjäl sig på, så bestämde jag mig för att ta till proffshjälp. Tomas Granberg är en både extremt erfaren och duktig traillöpare samt en fantastisk coach. Jag har använt honom lite då och då även innan och alltid lärt mig nya grejer!

Det gjorde jag även i dag! Fick massor av bra tips och nya tricks och det gick riktigt, riktigt bra! Med mina mått mätt alltså.🤪

Vi körde massor av bra övningar, Tomas filmade och gav råd och vi sprang på. Ett tag kände jag mig nästan som en “riktig” traillöpare och det var kanske just det som var felet och gjorde att jag slutade fokusera och slarvade.

Helt plötsligt, när det dessutom var nästan plant och snubbelfritt, så stupar jag. 😱 Platt fall och jag känner hur det gör fruktansvärt ont i min högerfot. På bara några sekunder sväller fotleden till en tennisboll och det första jag tänker på är “av med skon och linda”. Både jag och Tomas brukar ha någon slags förband med oss men av någon anledning hade vi båda glömt så det fick bli min tröja….

Den lilla biten som var kvar till stora vägen tog sin lilla tid men sen körde Tomas mig hem så jag fick duschat, lindat och lagt den stackars foten i högläge… Och jodå, jag vet att jag har knöliga fötter. Det är inget nytt. Och de funkar. Ännu så länge…

Sen började karusellen med att försöka få tid hos läkare. Ringde vårdcentralen som inte hade tid i dag. Blev skickad till närakuter/1177 som tyckte jag skulle avvakta men ringa VC igen för läkartid i morgon. Ringer dit igen och blir då ombedd att direkt åka till närakuten efter jag förklarat symtomen. Så det gjorde jag. Med snordyr taxi för att gå längre än 10-20 m åt gången är bara att glömma. Tur det inte är allt för kallt för flipflops är det enda som går att få på foten…

Sen var det bara att vänta i 13 evigheter. Eller i alla fall 3 timmar innan allt var klart. ( Vilket ändå måste anses vara ok i 08a land.)

De goda nyheterna är att inget är brutet! Mitt skelett är gjort av pansar! 💪🏻 Ledbanden är antagligen inte heller av.

De dåliga nyheterna är att detta är en ovanligt kraftig stukning som kommer ta tid. Semestern blev avbruten och i stället är jag sjukskriven. Löpning kan jag glömma för ganska lång tid framöver. Plus helgens race och troligtvis även ÖtillÖ. Å andra sidan har jag satt världsrekord i rehab förr…

Jag är såklart skitledsen. Inte bara för att det gör ont som attan utan för att alla semester- och tävlingsplanerna blev helt förstörda bara för att jag klantade mig. Förlåt min franska men skit, skit, skit! Och varför, varför, varför?

Samtidigt tänker jag att jag kan alltid välja hur jag tar det. Jag kommer fortsätta deppa tokmycket ett tag, jag tror nämligen man ska tillåta sig det, men jag väljer också  att tänka att det kunde blivit så väldigt mycket värre!
Kanske det blir något bra av detta? Kanske finns det någon mening med det? Kanske jag ska lära mig något? Kanske behöver jag denna (ofrivilliga) vila eller kanske det är för att jag ska satsa på att simma ännu mer? Vad vet väl jag? Egentligen tror jag inte på något av det där men jag väljer ändå att tänka att det kommer bli bra och att det är någon mening med det hela helt enkelt för att alternativet att tänka att allt är kört och livet är orättvist är så otroligt mycket både tråkigare och sämre. I alla fall i min värld.

När jag snorat färdigt och snutit näsan så har jag några grejer jag direkt ska jobba med och fokusera på.

Att kunna gå.
Att fortsätta träna allt det jag trots allt kan.
Att meditera ännu mer för att hålla skallen lugn.

Om någon har tips på yoga och/eller simresa till varmt land med snar avgång tar jag tacksamt emot det.🙏🏻 Och såklart om någon har tips på hur man rekordläker en sån här grej…

Kram från Ingmarie

En sån där (för mig) unik dag

Ett par gånger varje år beter jag mig som lite mer “vanligt” folk. (Hur nu en sån beter sig…?) Men det är i alla fall då jag både kammar jag mig, tar på mig klänning, åker in till stan, äter ute och är kulturell. I dag var en sån dag.

Maten avnjöts på veganhaket The plant som är ett av mina favvoställen. Jag gillar konceptet och det faktum att grundaren och världskocken Maximillian Lundin en gång var stor köttälskare men som ändrade sig och blev vegan när han insåg vad det gjorde med hans välbefinnande. Vill man så kan man! Åtminstone när det gäller en så pass enkel grej.

Det kulturella blev på Hallwylska museet. Jag har varit där massor av gånger förr men nu är det längesedan. Man kan gå in och kolla runt på egen hand men allra bäst är att gå en guidad tur. För ynka 70 spänn får du en “resa” genom både familjen Hallwyls och vår historia. Stället är en smula svårt att förklara, det är ett undangömt palats vid Norrmalmstorg som fru Hallwyl lät byggas för alla sina samlingar, men det låter så himla trist vilket det inte är. Varje gång jag varit där har jag lärt mig nya saker och jag lovar att du inte ångrar dig om du gör ett besök. Det är inte bara intressant och lärorikt utan även obeskrivbart vackert och rogivande.

Palatset var klart i slutet av 1800-talet och modernt redan från början. Bl.a fanns det flera telefoner för olika bruk. Både för internt inom palatset (där är 40 rum!) samt för Sverige-samtal och Stockholms-samtal. Jo det var olika “linjer”.

Fru Hallwyl var spänstig som attan och vägrade t.ex använda personhissen. Hon sprang/gick i alla trappor (5 våningar) hela sitt liv och hade dessutom ett eget gym och en personlig sjukgymnast!

Rinnande kallt och varmt vatten var en självklarhet. Fanns en kran för regnvatten också! Även badrum med både dusch och badkar samt toa såklart.

Vår fenomenale guide förklarar mat-och personhissen

Men helt utan träningskläder och okammat hår har jag inte varit. Vattenlöpning är en perfekt aktivitet dagen efter race men för att kunna köra lite längre utan att frysa ihjäl så blev det i Eriksdalsbadets utebassäng. Halvkasst väder betyder färre människor där så det blev hur bra som helst!

Kram från Ingmarie

Vindar, födelsedag, mat och resa

Man skulle kunna tro att vi bor på bästkusten nu för jösses vad det blåser. T.o.m lilla Söderbysjön hade vågor som emellanåt stänkte långt över näsan när jag körde min vattenlöpning i förmiddags. Och det märks att vattnet (redan!) är svalare. Kallt vatten är jättehärligt när man Spradar men inte för sim och vattenlöpning. Men ännu viker jag mig inte!

Anders fyller år i dag och jag har firat honom så gott jag kunnat innan den där resan norrut. Han säger att han inte är så mycket för att fira men jag undrar jag. Tror inte han velat vara utan varken presenterna eller maten på Lilla Utban Deli. Food to (nästan) die for! 😍

Men sen hann vi inte mycket mer för jag skulle med tåget till fina Falun! Älskar åka tåg och jag älskar Falun!

Allt är nästan sig likt sen vi bodde här. Ibland kan jag sakna Falu-livet fruktansvärt mycket. Så där så hjärtat gör ont. Därför känns det extra fint att vara här! Hotellet jag bor på har jag bott på jag vet inte hur många gånger och det är också sig likt.

Och Faluån ligger där och väntar på oss swimrunners. När vi väl tagit oss hit i morgon är vi i princip i mål.

Ska bli jättekul att köra med min kompis Kennet. Han är en grym både löpare och simmare så jag känner mig trygg där. Bara hoppas han inte har för bråttom till målet. Men vi är ju som sagt var ett team så utan mig blir det ingen målgång hur bråttom han än har.🤪

Kram från Ingmarie