Resa

Två pauser

Det är mycket möjligt att det går men jag klarar inte av att måla non-stop 8-10 timmar/dag. Att skapa tar kraft för mig och då behöver jag ta pauser och göra andra saker. Ibland bara gå ifrån en liten stund (typ ta något att dricka eller gå på toa) men ibland behöver jag längre. Träna är perfekt. I dag åkte jag hela vägen till PT-Rafael ute i skogen. Så himla roligt att få träffa hans familj av två och fyrbenta. Rafael är en av de största djurvänner jag vet (ja, han är vegan så det är inte bara snack) och har oräkneliga ”matbord” ute i naturen till de vilda djuren. Några är även på tomten.

Jag blev inte bara bjuden på fantastiskt god mat (vego-chili-con-carne) utan även ett rejält gemensamt pass i hans hemma-gym. För den som inte vet kan jag berätta att man behöver inte många kvadrat för att bli skit-trött. Katten Strumpan höll oss sällskap. Eller om det  var vi som höll henne sällskap. Man vet ju liksom aldrig med kisse-katter.

Andra pausen var nere i närmsta havs-viken. Ännu en makalöst vacker kväll. Jag börjar bli ruskigt bortskämd!

Snöat har det också gjort. Såklart. Riktigt rejält emellanåt Vem trodde väl att våren redan skulle vara här? Vi går i alla fall åt rätt håll (dvs mot varmare tider) så jag tror inte den kommer bli långvarig. Eller så riklig att det behöver snöplogas.

Kram från Ingmarie

 

 

Inspirerad

Det är mycket möjligt att jag är lätt-inspirerad men när jag snackade träning med Roger och Christer på festen i går blev jag så peppad och inspirerad att jag nu bestämt mig för att jag ska försöka få upp farten i den här 55+ kroppen.

Bästa sättet är förstås att springa fort och även om jag kör intervaller 1-2 gånger/vecka så är det aldrig på bana. Man ”måste” såklart inte göra det för att få fart på kroppen men efter många års erfarenhet så vet jag att det funkar på mig. Så det blev det i dag. På Norrtälje Ip:s fina bana. Den har jag kutat SM på för en himla massa år sedan. Det var på den tiden när man tyckte 40 på milen var lite kasst… Haha! Det var tider det! Hade jag vetat då vad jag vet nu så hade jag nog tänkt annorlunda och inte varit så förbenat kaxig och odödlig. Eller kanske det är det man ska? För att liksom inte oroa sig. Faktum är att jag i alla fall brukar påminna mig om det när jag känner mig lite deppig över de sakta men säkert sämre tiderna. Att en dag kommer jag tycka jag sprang fort då på 2020-talet. Och en dag kommer jag säkert önska jag kunde springa över huvudtaget oavsett fart…

Det var inget märkvärdigt pass. 12 x 200m. med 50 sek. vila men jösses vad det var jobbigt! Det var mycket pip i lungorna och mjölksyrestinna ben om jag säger så… För att inte tala om drägel! När det kommer då vet man att man har gett det man har.

Avslutade med nedjogg och 200 utfall, 20 grodhopp och 80 enbenshopp/ben. (Uppdelat på 4 ggr.) Grymt kul! Och även om jag är i usel form så är jag bra tränad. Min återhämtning är snabb så direkt efter körde jag en dryg timme på gymet också. Inget mespass där heller.

Att kunna sitta ute och äta en enkel men god liten lunch efteråt blev min ena belöning.

Den andra var denna.

Isen vid Lågarö har äntligen släppt och jag hoppas det dröjer tills det blir någon ny.

Kram från Ingmarie

 

Fest x 2

Jag har varit på födelsedagskalas i dag! Ett riktigt! Du vet ett sånt med tårta, presenter, blommor och vänner. Vi var inte så många och lokalen var stor om nu någon tänker på restriktionerna. Själv är jag ju inte så orolig av mig som du kanske märkt…

Det var min vän Eva som fyllde 50 och jag är så tacksam jag fick vara med och fira i hennes musikstudio!

Den andra festen var ett 2-timmars löppass på nya och gamla vägar. Egentligen var det inte så mycket ”fest” för det kändes en smula segt fastän kroppen egentligen var pigg. Märklig känsla…

Karaktärsdanande raka… Och ja, det var motvind.

Ett litet minne från lite obanad terräng.

Något dopp i Djupsjön blev det dock inte av uppenbarliga skäl.

Tänk att det är här jag brukar simma! Känns ganska ofattbart just nu.

Kram från Ingmarie

 

Äntligen här!

Egentligen har jag väl längtat tillbaka hit till Rådmansö sen förra gången jag var här för evigheter sen förra sommaren, men jag har verkligen längtat tokmycket sen i julas då jag anmälde mig till två kurser på Skaparladan. Båda är onsdag-söndag så jag har med andra ord lite ”ledigt” mellan också. Fast man är alltid ”ledig” här för man gör precis hur man vill och precis hur mycket/lite man vill. Det är en av de fina sakerna med Skaparladan. Friheten!

Jag gjorde som jag alltid gör när jag kommer hit men i dag krävdes det lite letande för att hitta isfritt vatten. Kapellskär är dock i princip alltid ett säkert kort. Det blåste riktigt friskt från havet men jädrans så härligt det var!

 

Sprang gjorde jag i 08a land. Hemifrån och genom hela stan faktiskt. Passade på när jag ändå skulle hämta hyrbilen.

Två veckor här i ”min” lilla stuga. Det är nästan så jag inte tror det är sant, men det är det!

Kram från Ingmarie

 

08a igen

Underbart är kort heter det ju och när det gäller denna Halmstad-resa stämmer det (tyvärr) verkligen. (Helg)plikten kallar och eftersom SJ är som det är tog jag det säkra före det osäkra och åkte hem i tid och med facit i hand var det nog bra. Fatta mig rätt, jag gillar tåg och tycker det är kanonbra på alla sätt och vis men det är en smula osäkert emellanåt… Även i dag. Märkligast är väl ändå att de inte ens kan ändra skyltarna!

Men jag kom hem även om det var försenat och innan jag åkte hann jag med ett fint löp-pass i en av sagoskogarna plus en sväng på gymet.

Dessutom blev jag bjuden på lyx-lunch hemma hos mamma, Ulf och Mogge.

Kram från Ingmarie

Obeskrivbart

Det är minsann inte lätt att försöka beskriva en dag som varit Obeskrivbart rolig, vacker, magisk och svettig på en och samma gång.

Men jag ska göra mitt bästa.

Svettigast i dag var utan tvekan löpturen. Jag fick feeling och förlängde både en och tre gånger vilket gjorde att jag fick lite bråttom på slutet och fick gneta på rejält för att inte bli sen. Tack och lov var benen riktigt pigga trots gårdagens övningar. Turen runt Sperlingsholms gods är en av mina absoluta favvo-rundor. Den har liksom allt. Grusvägar, asfalt, trail, skog, vatten och öppna fält. Färgerna gjorde ju inte det hela direkt sämre…

Farmor och farfars hus en gång för längesedan när jag var liten. I den trädgården brukade jag bada i en järnbalja.

Det enda som väl saknades för att passet skulle vara absolut perfekt var en sprada men Nissan är både osäker och omysig…. Jag har faktiskt abstinens!

Varit i vatten har jag förvisso ändå. Dels har det regnat som attan hela eftermiddagen och kvällen och dels har jag simmat med Maria. Nu kanske det ser ut som vi simmar lika snabbt men det gör vi INTE. Inte ens när jag har paddlar eller fenor hänger jag med henne. Det du ser är nämligen ett proffs men bra blev det och kul hade vi!

Vackrast, mysigast och på något vis mest magiskt var ändå ridturen på Ishof Islandshästar i Nannarp.

Jag har ridit på många ställen och på väldigt många hästar i mina dar och detta är utan tvekan topp 3 på alla sätt och vis. De som driver det och de som jobbar där är så snälla, omtänksamma och välkomnande att man helst vill flytta dit direkt. Du vet så där så man bara känner sig som hemma så fort man kliver in genom dörren. Det är extremt välskött, hästarna är top-notch (inga trötta tur-ridningspållar där inte), allt är super-välorganiserat och naturen – wow alltså! Som att rida i en sagobok!

Så himla härligt att kunna göra det med mamma (hon är en krut-tant så jag vet vad som väntar!) och att få gosa in sig med härlig häst-doft! Gissa om jag redan längtar till nästa gång…

Kram från Ingmarie

En sån dag

Vissa dagar alltså. De där dagarna man funderar på om det är skorna, luften, planeterna eller något man åt. När man undrar hur man gjorde när allt bara helt plötsligt (?) stämmer till 100%. I dag önskade jag verkligen jag hade haft ett lopp att kuta för milde himmel. Jag kände mig både odödlig och ostoppbar. Inte ens intervallerna (4 x 5 +´3 +1 min) + distansen till Galgberget fram och tillbaka ( ca 45 min) + 180 utfallssteg och x antal grodhopp i backe + gym gjorde mig trött.
Ja du fattar va!!!

En sån dag!

Men även om en del kanske tycker jag är galen så är jag inte helt dum i huvudet så jag bromsade i tid och lika bra som jag är på att pressa mig lika bra är jag på att chilla och belöna mig själv med allt möjligt bra och gott.

T.ex smarrig veganmat på Cortado tillsammans med mamma och Ulf. Jag älskar verkligen deras mat och att hänga med dessa två pärlor.

Plus ett jättehärligt varm yin yoga-pass på Yogainstitutet tillsammans med min kära vän Karin. De har nya ägare där nu men det var ändå sig likt. Dvs mysigt och super-bra!

Vi var lagom softa efteråt när vi käkade på ett av stans Espresso house (typ enda som är öppet efter kl 19…) och att kunna snacka och hänga både länge och väl så här med en vän är verkligen guld värt och garanterat en dunderåterhämtnings-kur. I morgon vankas annat skoj och kära återseenden.

Hälsningar Ingmarie

Mödan värt

Gå upp i snorottan efter en jobbkväll för att åka till simhallen är segt som attan men det är så värt det! Även en måndagsmorgon. Eller kanske speciellt då.

Att börja veckan med ett simpass med bästa gänget är nämligen en glädje- och energikick utan dess like! Förvisso simmade jag som en potta men det spelar ingen roll. Det är ändå roligt och lärorikt!

Inte gjorde det något att jag sovit för lite för jag har mest suttit på tåget ner till bästkusten resten av dagen.

Tack vare att jag lyckats byta jobb-pass och gnetat på som en gnu har jag några lediga dagar att se fram emot i min kära hemstad och det är värt all (rese-)träsmak i världen.

Kram från Ingmarie

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och ”trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått ”Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie