Övrigt

Annandagen

Jag vet inte riktigt vad som hände men snart är 2023 års jul över. På något vis har den varit både lång och kort. Mestadels har jag tillbringat den på jobbet och det har varit både lättsamt men mest obeskrivbart tungt. Väl hemma har jag därför försökt att ta det lugnt, tränat och undvikit ”måsten”. Vi har tack och lov inga traditioner på det viset. Du vet sådana som man ska göra oavsett vad man vill eller känner för. Den enda traditionen vi har är att vi inte har några. Haha!

Ett väldigt bra sätt att skingra tankar och verkligen vara i nuet är, förutom t ex vinterbad, är att spela spel. Vi har perioder när vi spelar massor och just nu är det den gamla klassikern Jägersro som upptar köksbordet. Det var evigheter sen sist och det var minst lika roligt som jag minns det men antingen är vi ovanligt långsamma eller så var testgruppen ovanligt snabb. På lådan står det nämligen att det ska ta 60-120 minuter men vi höll på i över 3!

Gillar du att spela spel?

Kram från Ingmarie

God Jul!

Hoppas du haft och har en fin julafton.

Min blev som så många andra ”firad” på jobbet… Men för första gången ever fick jag mat som jag ville ha! En vegansk landgång. WOW liksom!

Kvällen blev också förvånansvärt lugn. Jag kunde äta i lugn och ro, kolla några minuter på Kalle och dricka kaffe. Det enda jobbiga på hela kvällen var att jag fick springa (nåja) på larm med ”den röda ryggan”. (Dvs akut-ryggsäcken.) Den väger några kilo om jag säger så… Det var dock inget allvarligt så allt slutade väl.

Vi började redan kl 12.30 i dag men jag hann med en lugn morgon, en lugn löptur och en härlig sprada!

Och lite mys på kvällen med julklappar och spel.

Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Sällskaps-sim och månskensbad

Lite besviken var jag allt över att inte ha en hejdundrande träningsvärk från i går. Maskade jag? Eller fuskade på något vis fastän jag inte varken fattade eller tyckte det för min trötthet var absolut äkta.

Men lite kändes det ändå på simpasset. Musklerna var inte helt återhämtade och intervallerna sved ovanligt mycket men jag hade fantastiskt bra sällskap av Eeva så det gick ändå jättebra. Simma med sällskap är typ triljoner gånger roligare än att simma solo för jo, simning är en social sport.

Hemresan gick otroligt smidigt. Fina vägar, lugn rytm och få bilar. Det var betydligt kämpigare att handla men jag hade planerat den bästa belöningen. Nu har nämligen bryggan fixats efter stormen så halva är öppen igen. Lägg till månsken och nästan vindstilla och jag tyckte jag fått årets julklapp i förskott!

I morgon är det julafton och jag är så laddad och förberedd som jag kan inför att jobba och mysa.

Firar du jul och i så fall hur?

Kram från Ingmarie

En dag som kommer att kännas

Stormen Pia drog förbi och lämnade både snö och is. Vinden lämnade hon dock kvar. En bitande sådan. Men är man uppvuxen vid kusten är man ganska tuktad av den och det handlar sällan om om det blåser utan snarare hur mycket och från var.

Trapporna på Galgberget var dock helt halkfria och vägen ner tillbaka igen var åtminstone 50% ok. Jag passade på att vila då och skippade därmed den där vilan jag brukar ha när jag ”bränner på” hela varvet. På så vis höll jag mig varm hela tiden och fick in ett bra flyt.
8 varv x 184 trappsteg/ 700 metersvarv + upp och nedjogg blev nästan 90 minuters jobb.

Uppifrån ser man inte ens början! Inte nedifrån heller när jag tänker efter….

Det som helt tog musten ur mig var Marinas crosstraining-pass nu i kväll. De är alltid snorjobbiga men i dag överträffade hon minsann sig själv.

Först övning 1. Sen 1+2, 1+2+3, 1+2+3+4 osv till slutet. Trodde vi. Sen skulle vi upp igen. Dvs 12, 12+11, 12+11+10 osv osv. Hela kalaset avslutades med tabata core-övningar.

Vi orkade inte ens stretcha ordentligt efteråt och då är det riktigt illa! haha. Men alltså det var så himla skoj och bra!

Efteråt var jag och lillebror och hälsade på pappa en sväng. Det är verkligen inget upplyftande ställe han bor på nu men det är som det är o ch på något vis är jag tacksam både över att det finns och att det finns människor som vill jobba där. Det märkliga är att trots en ökande ’äldre befolkning så ska man dra ner på äldrevården. Hur kan man ha så mycket otur när man tänker? Eller är det så illa att de som bestämmer inte tänker alls?
Mamma och Ulf träffade jag i går. Till dem är det alltid mysigt att komma och jag är priviligerad som har dem i mitt liv. Liksom att jag har mina syskon. Hel-halv och extra. (Ja det är en smula komplicerat. hehe)
Jag har också jättegoa kusiner och jag träffade två av dem i dag. (I ärlighetens namn har jag bara tre så det är ingen gigantisk skara.)
Träffas i lugn och ro, äta gott och bara umgås utan mobiler eller annat störande är verkligen något som jag tror alla skulle prioritera mer. Vi var på Brunchbaren och förutom att de har väldigt god mat, och gott kaffe, så är det också ett fridfullt och liksom stillsamt ställe där det känns som att det inte går att stressa. Ingen satt heller och glodde i sin mobil! Riktigt härligt!

Kram från Ingmarie

På bästkusten igen

Det heter ju att grönt är skönt och jag håller med. Särskilt grön skog och grön mjuk mossa. Åhus-tallskogen är guld på det viset!

Det var där jag började denna dag men nu när det är ojämn vecka betyder det också att jag slutar dagen i Halmstad. Ett svettigt sådant!

Nu hoppas jag bara att den där stormen Pia inte ställer till med allt för mycket oreda. Dels vill jag kunna ta mig dit jag tänkt och dels behöver jag ju kunna ta mig hem senast lördag. SMHI ändrar prognosen hela tiden så det är omöjligt att veta. Meterolog måste vara universums svåraste jobb.

Kram från Ingmarie

Tenta

Jag har verkligen varit sjukt nervös över TNCC-utbildningen och exeminationerna. Boken är tegelstenstung och tjockare än bibeln, förtestet var ruskigt knepigt och det är typ en miljard grejer att hålla reda på och stegen måste göras i rätt ordning.

Sedan 1986 har TNCC utgjort en standardiserad handlingsplan för omvårdnad av patienter som utsatts för skador. Trauma, orsakade av mekanismer som t.ex. trafikskadehändelser, självmord, mord och förgiftningar, fortsätter att vara den ledande dödsorsaken bland barn och vuxna under 45 år. Denna statistik bekräftar behovet av en vetenskapligt baserad kunskap som är specifikt fokuserad på akutsjuksköterskans insats i traumateamet. Med ett systematiskt och standardiserat arbetssätt minskas såväl mortalitet som morbiditet efter traumahändelser.

Detta är alltså ett arbetssätt och en metod som används i hela världen och hur galet det än kan verka så tycker jag det är jätteskoj! Man vet aldrig riktigt vad som väntar eller kommer att hända, man måste vara metodisk samtidigt som man är flexibel och kan tänka om. Vi har drillats med föreläsningar och praktiska övningar, frågesport och diskussioner. Otroligt roligt och lärorikt så jag tänkte att oavsett hur slut-testerna skulle gå så skulle jag ha lärt mig en massa.
Jag fick börja med det praktiska provet och sen det teoretiska. Att göra ett praktiskt prov när någon står och kollar precis allt man gör och tänker högt om är en utmaning i sig. Allt det där tog några timmar och sen fick vi vänta en stund på resultaten. Nervöst var bara förnamnet! Vi var alla dessutom bra trötta och hade tomma skallar…

Jag klarade mig! Riktigt bra t o m! Jag är så himla, himla glad!

Hur trött jag än var när jag kom hem så fick jag från någonstans ändå energi till att gyma.

Belöningen blev ett härligt bad i lampornas sken.

Kram från Ingmarie

Lång dag

Det var längesedan sist helt enkelt för att jag undviker det men i dag hände det igen.
Mörkerlöpning i snorottan.
Eller jag vet inte ens om jag kan kalla det löpning. Hela kroppen protesterade men jag tänker ändå att det var bättre än ingenting.

Anledningen var dels för att jag ville få tag på tandis så tidigt som möjligt och få tanden fixad (vilket den är nu!) och för TNCC-utbildningen. Fattar inte hur jag ska palla en sån här dag till redan i morgon för min skalle är redan överfylld…

Något som dock verkar vara uppiggande på en mosig hjärna är ett paket med allt detta! Julen kom tidigt till Åhus i år!

Kram från Ingmarie

Andra advent

Trots att det var jobb i går hann jag med både att städa, cykla och julpynta lite! Det är så himla konstigt men de sista åren har jag börjat att mer och mer gilla den här pysseldelen. Förr var det liksom mer ett ”måste” men nu tycker jag det är superskoj!

Cyklingen var med Glenn och några av hans nya (?) kompisar. RPM nr 99. – superskoj! Önskar bara att det fanns längre än 45 minuter så jag slapp trampa så mycket själv. hehe

I dag har jag varit ledig och vi har njutit av en del av allt det Åhus har att erbjuda.

Som t ex Skåneleden runt hela byn. Jag har inte sprungit den sen i i början av augusti så det var verkligen dax igen!

Bitvis blåsigt som attan men det var nästan 100% barmark! Vilken lycka! (Förlåt alla snö- och vinterälskare.)

Efter lite fika begav vi oss in till byn och julmarknaden. Förra året frös vi för det var kallt. I år för att det regnade på tgvären. Men det var ändå väldigt mysigt och fint med massor av folk!

Regnkallt eller inte, ett adventsdopp är ändå alltid rätt! Nu är äntligen ”bastu-bryggan” klar och en av stegarna på plats igen. Hurra!!!!

Enda mörka molnen denna dag är att alla bilder inte gick att ladda upp och att den tillfälliga fyllningen i tanden som håller på att fixas har lossnat vilket kommer ställa till det när jag måste vara på jobbet kl 7.30 till långt efter tandis har stängt både måndag och tisdag… Men det löser sig säkert på något vis.

Hoppas du också har haft en fin andra advent!

Kram från Ingmarie

Trapporna, gymet, glittret, badet och tåget

Det stod backe på programmet men eftersom skogsbackarna var snorhalt och jag inte vill kuta asfalt ett helt pass fick det bli ett mellanting. Trapporna på Galgberget är ett bra substitut för milde himmel vad de kan suga ut benen! Samtidigt tycker jag det där 700 meters-varvet är ruskigt skoj. Först upp, upp, upp, sen lite platt på vägen innan nedför till trapporna igen. 8 varv-50 sekunders vila + 6-7 km distans.



Bytte om till torr tröja och cyklade direkt till gymet gör att miss benen lite till.🤪

Men sen har det varit chill. Daniel och Noel kom till stan och det har varit så mysigt att hänga med dem, mamma och Ulf. Älskar verkligen min fina familj!❤️❤️❤️

En annan väldigt fin sak är hur Halmstad alltid dekorerar staden så fint. Spelar ingen roll vilken tid på året det är. Det är alltid makalöst vackert!

Min snälla bror skjutsade mig också till ett ”riktigt” bad så jag slapp vada halvvägs till Danmark för ett dopp.🙏🏻🤩 Nu har jag stillat abstinensen och badviruset en stund. ”Problemet ” med det där viruset verkar dock vara att ju mer man badar ju envisare blir det.🤣



Fram tills dess var dagen perfekt. Sen skulle jag ta tåget hem och då blir det sällan bra vare sig tågbolaget heter SJ eller Öresundståget…

Tog ett tidigare tåg för jag inte ville komma hem för sent men vad hjälpte det? Inte ett smack. Så sjukt trött på hur dåligt detta sköts och jag förstår verkligen inte varken att det är tillåtet eller ens möjligt att göra så mycket fel. ( Denna gången var det bl s gör de skulle koppla ihop två tåg men det gick inte. När de väl bestämt att strunta i det var det tågkö..😳)

Men nu är jag äntligen hemma hos mitt ❤️ igen!

Kram från Ingmarie 

Det viktiga ljuset

Måndag igen. Ärligt talat så har jag lite svårt att hänga med just nu. Tycker dagarna och veckorna liksom bara rusar fram och jag känner mig nästan fartblind. Jobba skift hjälper ju inte heller till precis för det finns ingen riktig naturlig start/slut på en vecka. Det är tur att Anders jobbar mer ”vanligt” så jag inte helt tappar tidsuppfattningen och det är ännu mer tur att jag har träningen som både ger energi och lugnar ner. Ganska häftigt när man tänker efter, eller hur?

Snön ligger kvar och någon snäll filur har kört på skogsvägarna så det var riktigt lättsprunget där! Stigarna är lite mer bökiga och knöliga men det funkar. I alla fall när benen är pigga som i dag!

En extra bra grej med att kunna kuta dagtid är att jag får min (livs)nödvändiga dos av ljus. Faktum är att det finns en hel del forskning som visar hur betydelsefullt det är med just morgon- och dagsljus. Det behöver inte ens vara sol men är det det så krävs mindre tid ute. Lampor är inte alls samma grej. Tvärtom kan de störa den circadiska rytmen som styr i princip alla kroppens celler rejält.

Så även om du bara har 10-20 minuter till övers de få timmar det är ljust nu så se till att komma ut och få ljus i ögonen. (Undvik dock att stirra på den eventuella solen!)

Gymet är inomhus så där är det lampor. I massor och antagligen av helt fel sort. (Blått lysrörsljus.) Det vore coolt om de hade kunnat ha mer infrarött ljus! Jag är ganska säker på att alla tränande skulle bli ännu piggare och friskare då!
Jag var hur som helst tacksam över att jag fick ett bra pass.

Kram från Ingmarie