Övrigt

Supermåne och ”PB”

Såg du supermånen i natt? Hos mig var den magisk när den sken över havet.

När det är en så här stark fullmåne sover jag antingen inte alls eller extremt tungt. Denna gången är det (tack och lov) det sistnämnda. Att inte kunna sova är förfärligt. I alla fall för mig. Ingenting funkar då. Varken huvud eller kropp.

Men nu sover jag som sagt var och om det var därför, för att jag kunnat träna på bra eller båda vet jag inte men jag sprang en minut snabbare upp till Lighthouse och över två minuter snabbare ner mot förra gången..🥳 Den är rejält utmanande och ger verkligen bra träning!

Jag kom dessutom flera hundra meter längre mot förra gången innan klockan visade 15 km. Det är intressant!🤪

Innan lunchen hann jag även med de där hopp&skutt-övningarna,  gyma och simma lite. (1700m.)

Sen var det mat och vila som gällde innan nästa pass. ”Full body workout” och ”stretch & relax”. Båda är jättebra! Ett ”fullt ös” och ett lugnt och nedvarvande.

Och ett dopp i havet förstås.

Ännu en bra träningsdag! Och jag längtar redan till nästa. Dvs i morgon.

Kram från Ingmarie

Favorit i repris

Jag tyckte det där bakvända triathlonet var en så himla bra grej att jag gjorde det i dag igen!

Först löpning hemmavid i starka (och kalla!) vindar.

Hade det inte varit för blommorna hade jag trott det var höst igen.

Fortsatte med The Trip på Sats Stureplan. Nr 22 denna gången. Sjukt skoj och bra! Att köra ett ”vanligt” spinningpass efter att ha upptäckt detta känns helt omöjligt.

Det är faktiskt tack vare Petra jag till slut testade. Tur det för ingen tränings-människa vill nämligen missa detta!

Avslutade i Tyresö-basssängen.

Medvetet så kör jag mig ganska tom, dricker mest vatten, så på slutet är det minst sagt en smula segt. Särskilt när jag dessutom har träningsvärk de lux sen i går.

Min tanke är att lära kroppen köra utan (snabba) kolhydrater och det funkar faktiskt ganska bra nu. Efteråt äter jag ordentligt. Någon 24-48-72 timmars fasta är jag inte redo för. Vet inte ens om jag vill bli det. Vi får se.

Det jobbigaste är inte själva träningen utan fraktandet av mig själv. Till Sats går ju an men att sen behöva åka till andra sidan stan för att simma suger. Men nu är det som det är och Stockholm stad lär inte öppna upp på länge. Media fortsätter skrämselskriva vilket såklart gör att folk blir ännu mer rädda. Jag säger inte att viruset är ofarligt men jag säger att det har blivit oproportionerligt stora rubriker om ett virus som de allra flesta inte blir särskilt sjuka av och ännu färre dör av. Jag har förstått att de flesta köper allt som står i media med hull och hår och tar inte reda på hela sanningen. Vi har t o m en underdödlighet i Sverige. Är du under 70 är risken att dö med C-19 obefintlig. Är du över 80 ökar risken att dö men det har ju sin naturliga förklaring oavsett… Nu börjar fler och fler biverkningar från de sk vaccinen även komma fram och då ska man veta att alla är långt ifrån genomkollat. Tusentals har även redan dött av dem. Jag säger som många forskare och läkare som är insatta i detta: låt de som verkligen riskera dö om de bli smittade få vaccin om de vill men låt resten få ett naturligt immunförsvar. Har du antikroppar ska du verkligen tänka till mer än 1199 gånger!

Jag har respekt för viruset, liksom i princip även alla andra virus, men jag är inte rädd. Läs på för kunskap är makt.

Kram från Ingmarie

 

 

Om det där viruset och om energikickar

Hanna skrev ett så fint inlägg om det här med att blogga. Om att det är lite som att sitta i någons vardagsrum och diskutera saker och fastän man tycker olika så respekterar man varandra. Tack och lov har jag inte fått några elaka eller hatiska kommentarer på bloggen men desto mer på Fb. Framförallt nu när jag ifrågasätter både restriktioner och de sk vaccinen.

Samma Hanna delade ett annat väldigt bra inlägg ang. restriktionerna  och om nedmonteringen av vården. Tusentals (!!!!) IVA-platser har försvunnit sen 1990-talet trots att vi har en ökande befolkning. Det säger sig själv att det blir kaos. Jag rekommenderar även detta klipp med läkarna Sven Roman och Nils Littorin i samma ämne. Att viruset finns och att man kan bli sjuk av det vet jag, men man måste komma i håg att 99,9 % inte blir farligt sjuka om de blir smittade. Allvarligast är det för de som är 80 + men helt ärligt är de flesta virus farliga då. Plus att man högst troligt har en hel del andra riskfaktorer. Media har verkligen lyckats göra många människor livrädda och jag tycker det är fruktansvärt när det faktiskt inte är befogat.
Vill man ha mer statistik så rekommenderar jag att kolla ex. vad virologen Ann-Cathrin Engwall, läkaren Sebastian Rushworth och ovan nämnda Nils Littorin skriver. Tänk om man varje dag hade skrivit hur många som dött av rökning, cancer eller diabets. Och hur många som fått diagnosen cancer, diabets, högt blodtryck eller fetma. Vilket liv det skulle blivit! För jag lovar, det är många fler som dör av det än av viruset. man kan också fundera på varför man inte pratar någonting om att förebygga när man vet både riskfaktorer och vad som hjälper. Kan det vara att läkemedelsindustrin än en gång styr? Det är ju i så fall inte första gången. Lobbyismen är gigantisk.

Om sjukvården inte vore så nedmonterad hade detta inte varit ett så stort problem. Nu sliter vi som tokar varje pass. Men det gjorde vi innan också. Det är inget nytt.
Varje gång jag tränar tänker jag vilken tur det är att jag har den ventilen och det sättet att skapa kraft och ork på.
Som i går i skogen.

Och i dag med Kari och Sälka!

Fortfarande bara lugnt för det där ryggskottet är inte helt borta. Dessutom har spinningskon klämt ena foten på ovansidan så någon sena är irriterad. Märkligt hur det kan bli! Men det går över och jag är inte särskilt orolig. Löpskorna gör i alla fall inte ont!

Kallbad med vänner är alltid rätt! Finns nog inget det inte botar. 6 grader i vattnet och 3 i luften i dag. Vart tog våren vägen och vaddå sommartid?

Kram från Ingmarie

 

Nu vänder det!

Märker du ljuset? Visst är det annorlunda? Inte bara för att det är ljust längre på dagarna utan även att det liksom är ett annat sken. Vårsken!

Jag sprang i det i dag! Inte långt eller snabbt men 30 minuter utan krämpor är inte att förakta! Jag hade absolut kunnat hålla på mycket längre men man ska sluta på topp heter det ju…

Jag tror ryggskottet har tröttnat på att vara hos mig och är på väg någon annanstans. Det är inte välkommet tillbaka!

För att få ännu lite hjälp att bli helt fri från eländet har jag även varit hos guru-Danne.

Den mannen alltså. Jag tror inte det finns något han inte fixar!

På vägen ut till honom passade jag på att besöka Tyresö-bassängen. Riktigt bra känsla och egen bana hela passet. Mycket bättre än så kan det ju faktiskt inte bli!

När jag väl var hemma igen var jag en smula mör men jag svirade om, kokade mitt te och cyklade ner till Söderbysjön för jag vet ju hur det är. Man ångrar aldrig ett isbad! Tvärtom så längtar man genast efter nästa.

Kram från Ingmarie

Nöden har (nästan) ingen lag

Jag har inte kört spinning på flera år. Kan omöjligtvis minnas när det var sist. Ingenting har kunnat motivera mig till det och bara tanken har gjort mig smått både uttråkad och illamående. Men så blev det som det blev med min rygg och plötsligt kändes det som ett väldigt bra alternativ.

Men jösses vad det var jobbigt! Och svettigt. Jag körde efter eget huvud och med samma musik som på mina Indoor-running pass, dvs sån musik jag gillar och går i gång på, så det hjälpte säkerligen till för att skapa spagetti-ben.

Kul? Njae, men alternativet hade varit ännu tråkigare. Dvs att inte träna alls. Hade ex Eriksdalsbadet varit öppet hade jag till 100% hellre valt det.

Ingert ont medan jag höll på men nu efter ännu ett jobb-pass gör det ont precis hela tiden. Inte ens Ipren hjälper längre. Går det inte över måste jag nog kontakta vårdcentralen på måndag men du vet hur det är. De kommer säga vila och ät (starkare)  smärtstillande…

Nåja, snön har i alla fall börjat smälta bort igen!

Kram från Ingmarie

Kategori märkliga skador

Kroppen kan då verkligen hitta på saker. Minns du att jag berättade om hur jag plötsligt fick så ont i vänster bröstkorg att jag nästan inte kunde andas? Det gjorde så ont att jag inte ens kunde sova!😱 Jag fattade verkligen ingenting. (Och gör förresten fortfarande inte.) Eftersom jag inte kunde sova tog jag en Ipren. Där går liksom gränsen. Eftersom jag tar det typ aldrig så somnar jag direkt! Sen försvann det onda lika snabbt som det kom!

Nu har (nästan) samma sak hänt med mitt korsben. Det kom efter Indoor Running-passet i måndags.. Helt från ingenstans. Fick nästan inte med mig högerbenet. I tisdags morse var det mycket bättre och jag sprang trail utan större problem.

När jag kom till jobbet började det igen. Samma sak att benet inte ville med och jag hade så ont att jag mådde illa. Att jag klarade av att jobba är ett mindre mirakel! När jag väl fick gå hem grät jag av smärta. Då har jag ont. Tog en halv Ipren och det var lite bättre i morse men långt från bra. Simma funkade dock finfint! Så härligt att vara i bassängen igen!

Tack och lov hade kiropraktorn tid i dag men inte ens han fattar. Ett mystiskt akut ryggskott av okänd orsak typ. Men han lossade hårda muskelspänningar och triggerpunkter med händer och nålar så förhoppningsvis går det snart över.

F.ö har jag skapat en ”konst-sida” med en del av mina tavlor. Här hittar du den.

Kram från Ingmarie

 

 

Fest x 2

Jag har varit på födelsedagskalas i dag! Ett riktigt! Du vet ett sånt med tårta, presenter, blommor och vänner. Vi var inte så många och lokalen var stor om nu någon tänker på restriktionerna. Själv är jag ju inte så orolig av mig som du kanske märkt…

Det var min vän Eva som fyllde 50 och jag är så tacksam jag fick vara med och fira i hennes musikstudio!

Den andra festen var ett 2-timmars löppass på nya och gamla vägar. Egentligen var det inte så mycket ”fest” för det kändes en smula segt fastän kroppen egentligen var pigg. Märklig känsla…

Karaktärsdanande raka… Och ja, det var motvind.

Ett litet minne från lite obanad terräng.

Något dopp i Djupsjön blev det dock inte av uppenbarliga skäl.

Tänk att det är här jag brukar simma! Känns ganska ofattbart just nu.

Kram från Ingmarie

 

Hur svårt kan det vara (att räkna)

Stockholm stad har som bekant stängt ner alla sina idrotts-anläggningar sen lång tid tillbaka. (Med vissa undantag för elit-idrottare och ungdomar.) Syftet är att minska smittspridningen. Samtidigt gör detta att många åker kors och tvärs över stan till Medley’s simhallar för de har öppet. Med restriktionerna. De räknar och kollar så det inte är för många varken i bassängen eller omklädningsrummen. Precis som t ex. Sats gör. Så hur svårt kan det vara för t ex Eriksdalsbadet att göra detsamma? Det var inga problem i somras när utebadet var öppet. Kan de plötsligt inte räkna? För det är väl inte av ren lättja de har stängt?

Folkhälsa försämras, smittspridningen riskerar öka pga ökat resande och många mår sämre både fysiskt och ffa psykiskt av dessa restriktioner. Det finns tydliga och enkla riktlinjer så hur svårt kan det vara? Har fortfarande inte fått något vettigt svar trots idogt frågande.

Tyresö är i alla fall öppet och det är jag tacksam över! Det tar en väldans tid att åka dit och blir extremt  mycket krångligare när jag ska till jobbet efter, men det är så värt det!

Träffade även på coach Ulf och fick inspireras av hans makalösa simning.

Kram från Ingmarie

Enkla saker att uppskatta

Man behöver inte resa långt bort, ha coola prylar eller en fet lön för att hitta guldkorn i vardagen. Där kanske det t o m är extra viktigt att glädjas åt de små och ”vanliga” sakerna för hur det än är då är ju vardagen den mesta tid vi har. Gillar man inte sin vardag bör man nog fundera på att ändra den så fort som möjligt.

Jag gillar t.ex mina (Sprada)löpturer till jobbet och doppet på slutet! (Jag ogillar dock fortfarande modden.)

 

Jobbet är som det är. Upp och ner. Förhoppningsvis kan vi dra ner på antalet IVA-platser ännu mer och därmed få en mer ”normal arbetssituation”. Något jag verkligen ser fram emot!

Kram från Ingmarie 

Sånt man vill kunna utan att använda det (och sånt man vill båda kunna och använda)

Långt ner under Södersjukhuset hittar man bl.a ett stort utbildningscentrum. Där har jag i dag gått ännu en kurs i AHLR  (Avancerad hjärt-och lungräddning) för barn. En utbildning som såklart är jätteviktig men som jag hoppas jag aldrig behöver använda. Egentligen är det väl det samma med vuxna men den kunskapen har jag använt fler gånger än jag kan räkna.

Hela dagen har vi varvat teori med praktik och jag vågar nog påstå att jag skulle känna mig ganska trygg om det hände IRL nu. Grymt bra utbildning! Vet inte om det är helt korrekt att säga men jag tycker detta är kul! Jag gillar (för det mesta) det snabba flödet och det oförutsägbara.

Utbildningar är ju dock (för det mesta) på dagtid och de börjar hyfsat tidigt så det var bara att gå upp långt före solen. Men även den hade gått upp när jag sprang sista backen upp till sjukan. Att kunna kuta till jobbet är en ynnest! Enormt tids-sparande. Någon sprada hann jag tråkigt nog inte med men jag överlevde även det. Förhoppningsvis kommer det ju fler chanser.

Efter i kväll när vi hämtade nya fina varor i Skarpnäck från några av producenterna för Reko ringen linje 17 kommer inte bara skallen vara  proppfull utan även magen.🙏🏻❤️ Vilken grej! Älskar det! Så himla smart liksom!

Kaffe, vegoburgare och korvar, hummus, rågbröd, tempeh, veganska semlor, sylt, frökex, marmelad-godis och olika slags biskotti. Mums alltså!

Köper du på Reko-linjen? Och har du någon kunskap som är bra men som du helst vill slippa använda?

Kram från Ingmarie