Övrigt

Utskälld

Det här med lösa hundar i skogen trots att det inte är tillåtet i bl.a Naturreservat i allmänhet, och just nu i synnerhet, verkar vara ett evigt bekymmer. Oräkneliga är de gånger jag hållit på att springa på/snubbla över en lös hund som kommit från ”ingenstans”, blivit jagad av hund, träffat på lösa hundar utan ägare i närheten och t.o.m blivit biten.

I dag när jag sprang på ett av våra elljusspår möter jag en kvinna och en man med två lösa hundar. (Den ena hunden 10 år och den andra en valp fick jag veta sen.) Den yngre hunden sprang iväg från ägarna och mot/med mig tills jag stannade. Då sprang den upp i skogen och lyssnade inte när de ropade. När jag sprang förbi sa jag att hundarna ska hållas kopplade och jag upprepade detta vänligt men bestämt när jag stannat varpå kvinnan blev skogstokig. ”Valpen” hade blivit rädd när jag kom springandes. Jag försökte påpeka att det brukar vara människor som springer på elljusspår så kanske de borde valt annat ställe att gå på? Och ffa borde de ha hundarna kopplade. Då blev hon ännu argare och började gasta om ”hur tror du det känns att ha ett koppel runt halsen” (att det finns ex selar verkar ha förbigått henne) och hon fortsatte sen med att ”hunden blev rädd när det kom en medelålders kvinna i kjol springandes”. (😲Vad min ålder och klädsel hade med det hela att göra förstår jag dock inte..)
Hon erkände att de gjort fel (!!!) men de hade minsann kontroll på sina hundar (detta då mannen samtidigt var inne i skogen och försökte fånga den yngre hunden) och hon visste dessutom att det var pga att det finns rådjurskid men deras hundar jagade inte. (Att det finns massor av andra djurnamn och att hundarna kunde skrämmas verkade hon inte ens ha tänkt på.) När jag äntligen fick prata (hon skrek flera gånger ”avbryt mig inte!” trots att jag var tyst) och sa att det kunde ju även vara som så att jag är hundrädd så svarade hon ”då ska du gå till psykolog”.
Jösses liksom.
Någonstans där brast mitt tålamod och jag svarade ganska argt att det är just såna som hon som gör att folk inte gillar varken hundar eller hundägare. Hennes svar: ”spring iväg igen i din lilla kjol”(!!!!! )

Man baxnar…

Men intervallerna och de efterföljande hopp&skutt-övningarna gick bra (blev förstås väldans trött) och jag fick till en kilometer sim i Flaten utan våtdräkt. Underbart! 18.5 grader några meter ut så säkert minst 17 där ute.

Att sen ha tid att bara vara, det är bra fint det. Livskvalite´till max.

Engelska kanalen-sim

Man får säga vad man vill om covid-19 men den har åtminstone satt människors fantasi och uppfinningsrikedom på högvarv! Oräkneliga är alla de ”virtuella lopp” och sociala grupper som skapats. Faktum är att jag tycker det är jättebra! (Särskilt bra tyckte jag det var när motorsporten körde virtuellt. Extra plus både för miljön och för att det blev  noll skaderisk. Tydligen tyckte inte förarna det för nu verkar det vara som innan men utan publik,,,)

En av alla dessa utmaningar är The Conqueror som har en massa olika ”lopp” att välja på och när man är klar får man en riktig bling-bling medalj.

Man kan t.ex utmana Engelska kanalen eller ta sig fram på Inca-leden, Route 66 eller Appalachian Trail. Hur man tar sig fram spelar ingen roll bara det är för egen maskin. (Simma, cykla, gå, cykla, skidor/rullskidor t ex.)

I dag har jag påbörjat simma Engelska kanalen. 21 miles (33.8 km) och jag gjorde en sån rafflande (!) start att jag fick en ”Flying start award”. (Fast hur de fick det till 5% vet i sjuttsingen. På appen står det däremot korrekt 15% av totalen.)

Faktum är att jag tror det är distans-Pb inomhus!

Med 40 minuter vattenlöpning på det så känner jag att jag fått tillräckligt med klor för denna veckan..

Gör du någon sån här virtuell utmaning?

Kram från Ingmarie

 

Naturpasset sista delen

Jag är ingen ”riktig” orienterare. I alla fall inte om man anser det vara en sån med kompass, orienteringsskor och specialbrallor. Jag följer kartan och kör i de kläder jag har. Det funkar lika bra. Särskilt i dag! Hade 11 kontroller kvar och prickade den ena efter den andra utan problem. T o m de jag inte hittat innan och skippat för att jag tröttnat på att leta. I dag kom jag rakt på dem alla! Inte konstigt jag fick hybris! 😆

Att hitta den där sista kontrollen var en både kul och lite märklig känsla. Tänk att jag grejade det långt innan sommaren är slut och faktiskt har hittat alla 50 kontroller. Mest är jag nog ändå stolt. Jo man får vara det!🤩Särskilt med tanke på att jag inte vurpat en enda gång! (Det är ju ingen autostrada i skogen precis…)

Jag tog absolut inte de snabbaste vägarna för en tanke med detta har ju också varit att hålla igång länge. Totalt blev det över 4 timmar i dag men då var det inkluderat omvägen ner till sjön för sånt här måste ju firas med en sprada såklart!🥳

Som sällskap hade jag 3-4 andfamiljer. Så otroligt söta!

Många timmar i skogen ger också god aptit och som tack till kroppen har jag fyllt på rejält. Det här är busenkelt och går snabbt att göra.

Riv rotfrukter och tillsätt tofu och/eller tempeh-bitar samt ex tomat och broccoli. Krydda med svartpeppar. Lägg i en rejäl kokosfett-klick. Bryn i stekjärn på svag värme tills det blir ”lagom”. mjukt. Dvs med tuggmotstånd kvar. Servera med ex. sallad, kål, färsk ingefära, avocado och sallad. 

Jättegott och snällt mot både djur, natur , våra medmänniskor och kroppen!

Kram från Ingmarie

För att jag kan och vill

Det finns i princip alltid någon som tycker det man pysslar med är konstigt/knasigt/dumt/idiotiskt medan man själv tycker det är absolut helt normalt.😁

Springa intervaller till exempel. Det är jobbigt, det är ju liksom meningen, och många undviker nog det just därför. Men jag gillar det faktiskt och tycker det är skoj! I alla fall när kroppen är med på det hela. (Å andra sidan är det väl aldrig skoj när kroppen inte är med på det man vill oavsett vad det gäller…) Under alla dessa över 30 år jag varit löpare har jag gjort så många intervallpass att de är snudd på oräkneliga och kanske det är det som också gjort att jag liksom gillar det? För att jag helt enkelt vant mig. Jag har hyfsat bra lärt mig att hantera ”obehaget” av att bli trött och vet på ett ungefär var min gräns går.

Därmed inte sagt att det gör det enklare. Jag är ganska säker på att oavsett vilken nivå man befinner sig på, och oavsett vilken sport man utför, så medför just intervallträning en viss dos av både nervositet, ”ångest”, obehag och fokus.

Intervaller för mig kan vara på hur många olika sätt och vis som helst. Just i dag blev det 8 x 5 minuter ( 1 min. vila) + hopp&skutt i backe och löpskolningsövningar. Plus förstås upp- och nedjogg.

Hemma igen på ”min” gata. Intervaller (och den mesta av min löpning) sker i skogen på grus/stig. För mycket asfalt och min kropp sparkar helt bakut!

Det gick inte ”fort” men känslan var bra och jag kan ju alltid skylla på backarna. 🤪

Sen har vi ju det där med is/kallsim. Vet inte hur många gånger jag fått frågan ”men hur kan du?” Senaste året verkar dock fler och fler verkat fattat grejen och jag ser oftare och oftare folk som badar trots att det är en-siffrig temperatur i vattnet. De som säger att de inte gillar det är till 99% de som aldrig testat alternativt probvat max två gånger.😉Det kan ta lite tid att vänja och ”öva upp” sig men när man väl gjort det så är man fast. (Undantag finns förstås som alltid.)

Själv älskar jag  det! På riktigt! Men det tog nog något år innan jag blev helt angripen av ”the bug”. Nu sitter den fast värre än en tatuering. Jag får hjärtvärk när jag springer förbi en sjö och inte har möjlighet/tid att hoppa i. I onsdags var en sån dag trots snöjoxet uppifrån. Eller kanske på grund av… Söderbysjön var så vacker och inbjudande att det var obeskrivbart. Men plikten kallade så det var bara att blunda och springa vidare. Men i dag! Då fanns tid! Och sällskap! Veronica är den mest lättövertalade jag vet när det gäller sånt här!😍Men allvarligt, hur skulle man kunna motstå detta…🤩

Glömde kolla temperaturen men jag tippar på ungefär samma både i vatten och land. (Ca 10 grader.)

Och som alltid varmt te och mys efter!

🥳🥰

Foto: Veronica W

Tror för övrigt vi hade alla årstider utom högsommar-värme under vår stund där. Bara en sån sak liksom! 😁

Kram från Ingmarie

 

 

Röj och sim

Det är inte helt omöjligt att Anders ångrar att han sa att han tyckte jag skulle stanna hemma. Jag tyckte nämligen det var ett ypperligt tillfälle att börja röja i vårt extra-förråd! I praktiken betyder det att vi kånkat, svettats, diskuterat livligt om vad som ska slängas /sparas och blivit skitigare än skitiga. Men det känns väldigt bra nu och jag tror i alla fall att han uppskattade årets första balkongfika.

Innan detta hade jag bett om, och fått, ett utmanande simpass från coach Ulf och himmel så bra det var! Och himmel så jobbigt! Men det gick bra och jag känner mig starkare och starkare.

Fina goggle-ögon fick jag på köpet. Tur jag cyklade så jag slapp skrämma någon…

Kram från Ingmarie

 

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Tyresta Nationalpark

Vi hade garanterat kunnat välja en mer ”perfekt” dag för traillöpning i Tyresta Nationalpark men det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Eller så valde vi rätt dag för den har varit 100% både äventyrlig och karaktärsdanande.

Jag har bara sprungit förbi denna pärla en gång innan när jag sprang SUM för tre år sedan. Enda anledningen till att jag inte varit där är för att det är otroligt mekkigt och tidskrävande att ta sig dit kommunalt.  Det går absolut att cykla de där cirka fyra milen tur och retur men i dag fick jag skjuts av coach Ulf så det var perfekt! Och extra tacksamt just i dag visade det sig också…

Tyresta är en liten by där också själva huvudentren till parken finns. Nationalparken är det största urskogsområdet söder om Dalälven och det finns vandringsleder mellan allt från några kilometer till nästan två mil. Totalt finns där 55 km med olika leder. Den enda som är absolut ”bröt-och snubbelfri” är barnvagsslingan. Allt annat är trail de lux. (Läs rötter, stenar, hällar, spång, backar, mossa, stigar, sly och hällar.) Ulf har stenkoll på varenda gren där så det var bara för mig och Josefin att haka på honom! Utom när han fick extra mycket spring i benen. Då är jag chanslös även om det är pannkaksplatt.

Det regnade när vi började, det regnade i mitten (med några minuters undantag)  och det regnade på slutet. Och det blåste. Och det var ensiffrig temperatur. Med andra ord var det så in i bängen kallt! Våra händer slutade fungera ungefär samtidigt så det där med att dokumentera med foto kom liksom av sig lite…

Ingen av oss hade kunnat bli blötare. Eller gladare för hur mycket vi än frös var humöret på topp. Vi kämpade på, peppade varandra och påminde oss om att dels behövde vi ju inte simma, bara vada, och dels är det väldigt många som skulle velat byta med oss och få vara med om vårt lilla äventyr. Nästan 2,5 timmar trailrun med babbel, plaskande och klafsande i urskogen är minsann inte alla förunnat!

Att kunna och få göra en sån här grej med fina vänner i fantastisk och unik natur är ett privilegium som varken är självklart eller ens en rättighet för många. Jag tror det är viktigt att påminna sig om det allt som oftast. Kanske extra mycket nu. Även när man fryser så tänderna skallrar. Men jag får ju lov att erkänna att det var hiskeligt skönt att kunna sätta sig i en bil och få skjuts hela vägen hem efteråt…

Kram från Ingmarie

 

En märklig tid

Det är en konstig och förvirrande tid vi lever i just nu. För en del människor har livet helt stannat av. För andra, som mig och mina kollegor, går det i en rasande fart och allt förändras hela tiden. Jag är absolut inte den som jobbar hårdast men jag jobbar hårt och jag gör mitt yttersta för att det ska bli bra. Vi måste göra det bästa av denna situationen oavsett. Och komma ihåg att also this will pass.Vi vet dock inte när, eller ens hur. Kanske det är så enkelt att det är något vi ska lära oss även om det just nu kan verka totalt obegripligt…

Men jag är säker på att allra, allra tuffast har de sjuka och deras anhöriga. Det är ett krig och en kamp som inte går att slåss mot. Man får bara vänta, hoppas det går bra och ta all den hjälp som går att få.

Grips inte av panik men var försiktig.❤️

Kram från Ingmarie

Testad!

Det verkar ha lönat sig att vara flitig med styrketräningen och ha en den superbästa PT:n.  Jag har nämligen gjort en fystest i dag för ”den där framtida grejen”. Och jag klarade det! Med råge. Högsta poäng på allt minsann.

Det firade jag med att köra vidare så svetten lackade och köpa 10 nya PT-pass. Det kan bli dyrt när man blir glad…

Har också kört (nästan) tusen 25-metersintervaller. Det kändes plättlätt i början men vilan blev kortare och kortare och kortare och kortare och till slut nästan ingen alls. Skitskoj pass!

Kram från Ingmarie