Övrigt

Framsidan av baksidan och en massa ljus

I går trodde jag våren var på väg på riktigt men tji fick jag. Förstås. Det är ju faktiskt inte ens mars ännu! 

Jag är ju ingen snö- eller kylälskare så det var ju inte så jag hoppade glädjeskutt precis men det är som alltid när det gäller vädret bara att gilla läget. Och som alltid finns det även en framsida när det finns en baksida. 

Framsidan är att snön gjorde att det gick alldeles utmärkt att kuta på slingorna i skogen. Innan var de nämligen helt isbelagda.


Mjukt var det också. Och ljust.


Dessutom kommer det ju inte ligga kvar så länge för vår del av jorden är verkligen på väg mot våren nu.?


Jag hade inte tänkt skriva mer än så här men jag måste också berätta hur festligt livets kringelikrokar kan vara. För längesedan, på den tiden då jag var väldigt mycket yngre och sprang fort som vinden, träffade jag ibland Lena på något race. På den tiden var även hon väldigt mycket yngre och snabb som vinden. Sen har livet snurrat på utan att vi kanske ens tänkt på varandra innan vi hittade varandra på fejjan för något, eller några, år sedan igen. Men det var först i dag som vi träffades IRL igen och det var så himla härligt! 


Vi hade tack och lov en massa tid för att babbla innan vi skulle uppleva något ingen av oss gjort innan. Nämligen “Ljusmeditation med Thomas Di Leva.” 

Vilken grej! På flera sätt och vis. Det som “drog ner” det hela var att många av deltagarna helt verkade ha missat det här med social kompetens och att det här inte var en kväll för egen psykologhjälp…  Men Thomas är fantastisk och jag är ett stor fan av honom. Så himla ödmjuk och klok!?  Förutom mycket vishet bjöd han på två långa härliga meditationer som gick rakt in på mitt tacksamhetskonto.

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa “hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte “bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta “som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie

Firar min “frihet”.

Som jag längtat efter just denna dagen! Dagen då stygn och fetplåster skulle bort, bort, bort!

För att det liksom skulle kännas extra lyxigt efteråt körde jag ett sista poolrun-pass helt utan stänk. Inte för att det väl egentligen spelade någon som helst roll. Det var mer grejen som sådan. Ungefär som man vill att håret ska vara så skitigt och fult som möjligt när man går till frissan för att man ska känna sig extra fin efteråt. Typ så…

Jag pausade från jobbet en kort stund för att äntligen bli fri! 

I alla fall från suturerna och plåstret. Nu är det “bara” diskbråcket kvar. Sorgen blir man ju liksom aldrig av med. Den, och smärtan den innebär,  får man helt enkelt lära sig att leva med…

Det här med en grej mindre tyckte jag hur som helst var värt att fira. Med svett! Så jag körde dubbelpass. Hot mojo + Heat. Så himla härligt!!


Kanske verkar det tramsigt att fira så här men efter att inte ha fått svettas fullt ut på två veckor så längtade jag verkligen! Massor! Utan svett känns det ju som om cellerna blir förgiftade.? Jag är också jättetacksam över att kunna duscha hur jag vill, klia mig utan någon risk för att sabba något, kunna tvätta hela ansiktet och dra vilken tröja som helst över huvudet. Små grejer som man inte ens tänker på i vanliga fall. Självklart är jag även tacksam över all hjälp jag fått på Hudläkartjänst. Toppvård från början till slut!


Kram från Ingmarie

Utflyktsdag

Om man går upp tidigt så kan man vara på gymet i perfekt tid efter fakirtränarna (d.v.s de som tränar före kl 07) men före förmiddagsfikatränarna ( d.v.s de som kommer vid 10).


Man hinner sen perfekt att ta förmiddagståget, tillika det mobila kontoret, till Linköping för att jobba och käka smarrig lunch med en av alla underbara kollegor jag har. Ellinor har även skrivit en jättefin bok!



Tja, sen hinner man fint med det där mobila kontoret norrut igen och kommer hem lagom till alla barnprogram är slut. Och till kvällsmaten.


Typiskt bra och produktiv onsdag! För att inte tala om utflyktsdag!

Diskbråck eller ej, jag känner mig ändå otroligt tacksam och priviligerad att ha det så här. I går fick jag dessutom superbra behandling av Guru-Danne för just ryggen, och i morgon dras suturerna så jag (förhoppningsvis) slipper bautaplåstret. Tjoho!?

Kram från Ingmarie

The end för denna gången

Det är ruskigt så fort en helg kan gå! Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Känns ju som jag nyss steg av det!?



Men vilken helg! Jag är verkligen lycklig djupt in i hjärtat! Så himla mysigt att ha kunnat träna, äta och sova utan (upplevd) stress. Och att hänga med lillebror. I dag tog två av mina vänner, först Ann och sedan Midde, sig tid för att träffa mig. Ann följde mig på en härlig promenad och Midde gjorde mig sällskap för lunch på Andrum. (Japp. Samma fina vegohak som i går!) Sånt tycker jag är fantastiskt! Så där så jag blir rörd till tårar. Det är ju faktiskt ingen självklarhet att någon annan vill ge av sin tid till just mig. Vänner är ett privilegium och en stor gåva! 

Två träningspass hann det bli också! Ett på hotellgymets cykel och crosstrainer. Det är lite kul där för man har utsikt mot tågperrongen och allt folk som hastar fram. Passade på att lyssna på en av mina favoritpoddar.

Var även på Valhallabadet. Hängde verkligen på låset ( de öppnar sent på söndagar) och var absolut först i! Tror aldrig det hänt! I 3-4 min. var jag absolut ensam i bassängen! Vilken grej liksom!?


Men det varade som sagt var inte så länge. Göteborg är fantastiskt men när det gäller simställe är de fattiga som kyrkråttor. Valhallabadet är därför i princip alltid knökfullt. Men det är fint! Och personalen är supertrevlig!


Kram från Ingmarie

På västra sidan

Jag är i Göteborg. Ingen särskild anledning egentligen. Mer än att mysa, träna, bo på hotell utan jobbanledning och träffa vänner. Och faktiskt även för att åka tåg! Bästa arbetsplatsen ju!


Jag var dessutom i så god tid innan avgång att jag hann chilla en stund i SJ-loungen. Många goa (SJ)kaffe har det blivit denna dag. (Nej, jag är inte sponsrad. Tyvärr…)


För att  inte ödsla någon tid på onödigheter så öppnade jag bara hotellrumsdörren, öppnade väskan, bytte kläder, stängde samma dörr och sen iväg igen. Hit.? Cykel + styrka= lite svett men många endorfiner.?


Och sen hit för att äta mumsig linssoppa med älskade lillebror Daniel. Vi har inte setts på evigheters evigheter och har så mycket att avhandla att jag är tveksam till om ens hinner halvvägs igenom allt.?


Kram från Ingmarie

Integrerad idrottsnutrition

Det låter kanske krångligt men i verkligheten är det ganska simpelt. Det handlar helt enkelt om hur vi genom att ge kroppen rätt näring kan öka den fysiska prestationen, hålla oss friska och skadefria. För vi kan påverka väldigt, väldigt mycket. Peter Wilhelmsson på Alpha plus har hållit på med, och studerat, bl.a just näring i över 40 år. Han har skrivit 13 böcker i ämnet varav den senaste handlar om just Integrerad idrottsnutrition. 600 sidor nörderi på hög nivå. Alla som är intresserade av idrott och hälsa borde faktiskt ha ett ex…Finns på t.ex Adlibris och Bokus.?


I kväll var vi ett stort (lyckligt) gäng som samlats på Trispot för att lyssna på hans föreläsning i ämnet. Superintressant och jag lär mig alltid en massa nya grejer av honom.

Förberedelser

Fullpackat!



Joanna som jobbar på Trispot hade lagat en j-ä-t-t-e-god indisk (vegan) gryta och bakat bröd. Milde himmel vad glada mina smaklökar och min mage blev!





En grymt lyckad kväll på alla sätt och vis! Tack alla! Särskilt Peter på Trispot som gjort allt detta möjligt.

Och kanske såg du? Att plåstret är både mindre och snyggare? Jag fick det omlagt i dag och det ser riktigt fint ut. ? Om en vecka ryker stygnen så då är jag FRI! Och kan svettas precis hur mycket jag vill.


Kram från Ingmarie

A (Girl)friends day

Utan vänner skulle jag ruttna. Hjärtat skulle skrumpna och hjärnan stelna. Och jag skulle garanterat bli både folkskygg och börja prata med mig själv. Och glömma kamma håret.? 

Mina vänner väljer jag med omsorg. De gör mig glad och lycklig. Hos dem kan jag både skratta och gråta, berätta pinsamheter och lyckligheter för och få stöttning eller bli ifrågasatt med respekt. Vänner ger perspektiv, lyssnar och berättar om sitt eget liv. Och inger tillit. Jag vet inte om jag är en “bra” vän alltid, men jag vet att jag i allafall försöker. Ibland blir det förstås tok ändå.?

De flesta av mina vänner har jag nog träffat via träningen. Och det är oftast så vi umgås. Det säger väl kanske en hel del om både mig och dem.?

Lisa hängde jag t.ex med i poolen i dag igen. Så länge att vi nästan dog skrumpdöden. Solen sken in genom de stora fönstren så vi låtsades vi var i ett varmare land. Så lättlurade, och roade, är nämligen vi. ?


Och Jenny lekte jag med på en ny Sats-bekantskap.Underbart! Vi två vet verkligen hur vi ska roa oss tillsammans på allra bästa sätt och vis.?? Det  är tur vi inte är grannar för då skulle vi kanske leka ihjäl oss. Men bara kanske. 





Men man behöver ju äta mellan varven också. Dels för att orka med allt skoj, dels för att mat är så gott och dels för att det är näst bästa sättet att umgås på. Anneli och ovan nämnda Lisa gjorde mig sällskap på Yogayama i dag. Vi ses inte så ofta men jag blir lika lycklig i magen varje gång det sker. Vilka inspirerande, och imponerande, girls jag har som vänner!  Och ja, (vego)soppan var verkligen himmelskt god!


Tack tjejer! Den här dagen kommer jag leva på länge!?

Kram från Ingmarie

Gång och gong

Transportlöpning är ju ett välkänt begrepp men transportgång vet i sjuttsingen. Det finns såklart men inte inom värld. Men man tager vad man haver som den där Cajsa Warg sa och gång är bättre än inget alls. När jag ska traska behöver jag dock ett mål och vad kan väl vara ett bättre sådant än ett av mina favvogym? Det ser kanske inte så lattjo lajbans ut på utsidan men insidan, den är verkligen superfin!


Det var gång med å det där. Sen finns ju gong med o också och jag har hittat två kanonbra meditationsappar med just gong-ljud. Båda håller ordning på tiden och spelar den lilla (gong)truddilutten man valt både vid start och slut. Praktiskt och fint! Dessutom gratis! Och miljarder gånger bättre än det vanliga klockpipet jag alltid haft innan.



De här två är redan bland  topp-10 av mina appar. Har du också någon nyupptäckt favorit?

Kram från Ingmarie

Hoppas det blir bra nu…

Jag hann vara hemma i drygt ett dygn innan sms:et kom. “Välkommen till hudläkarmottagningen den 25/1 kl 8.40. Du ska träffa dr. ..” osv osv. 

D.v.s dagen efter. Min första tanke var förstås att det var helt fel. Min andra att det kanske är ett återbesök för att läkaren ville se hur det såg ut efter operationen. Men inget av det var rätt. Provsvaret visade att alla cellförändringar inte var borta så en ny operation var nödvändig. Snarast! Men eftersom jag var i Falun kunde jag inte dagen efter så det blev en vecka senare. D.v.s i går. Så nu ser jag ännu en gång ut som om jag varit i boxningsringen.


Förra gången var en walk in the park i jämförelse med gårdagen. För att få bort allt krävdes det ett både djupare och bredare ingrepp. Känns som om hon grävt in i benet men så är det inte förstås. Dock gör det väldigt mycket ondare. Så ont att jag fick ta till starkare medikament för att ö.h.t kunna sova. Dessutom har det blött igenom hela tryckförbandet.

Förra gången hade jag ju även sjukstuge-sällskap. Men hon finns ju inte längre för att ge tröst och kraft. Det är inte bara ansiktet som gör ont. Hjärtat värker ständigt men för det finns inga piller i världen som hjälper. Men jag har hennes filt. Och en väldigt bra bok. 


För att inte helt ruttna så tog jag mig ut på en snigelpromenad under dagen för hur det än är så hjälper det att få andas frisk luft, ta del av naturens kraft och se att allting faktiskt är precis som vanligt där utanför. Och precis som så många gånger innan så lyssnar jag på det fina skyddsmantrat.?


Och detta kommer ju gå över. Och bli bra! För varje dag som går läker såret och innan jag ens fattar det så är det dax att ta bort suturerna. Det är iallafall fall vad jag intalar mig helt enkelt för att alternativet är så mycket sämre. ?Jag är också obeskrivbart tacksam över att få så bra hjälp. Det om något är verkligen ingen självklarhet.

Kram från Ingmarie