Måndagslycka

Jag har haft hojen på service och fått ny pakethållare, ny kedja inklusive kasett. Eller fått och fått. Det kostade förstås. Bagis Bikes är dock både snabba och billiga och oavsett är det värt varenda öre för att slippa ”växelhack” och att ha all packning på styret och på ryggen.  Bara att ha tillbaka den är härligt gör att alla transportsträckor går avsevärt snabbare mot om jag måste gå.

Det var extra bra i dag när jag först skulle iväg tidigt till simträningen, hem igen, till jobbet och sen hem igen. Flängigt, och extra lång dag, men vad gör man inte för att få vara med på roliga. saker?

Simningen var jättekul! Teknikfokus som alltid på måndagsmorgnarna. Liksom ett alltid lika härligt gäng!

 

Nästa gång jag simmar hoppas jag bastun är på. Då kommer det verkligen att bli extra lyxigt! Trots att det inte är måndag.😀

Kram från Ingmarie

Istäcke

Det är möjligt att jag har blivit lite senil men i så fall är jag inte ensam. Jag, och många med mig, kan inte komma ihåg att det någonsin varit så här isigt så här länge i 08a land som det varit och är nu. T o m gruset som de sandat med är isigt och gör absolut ingen som helst nytta. Helt galet!  (Och ja, jag har anmält till Stockholm stad och nej jag kan inte ha dubbskor och det hade troligtvis inte hjälpt nu heller.)

Tack och lov hade jag sällskap av Kari på dagens långpass så vi kunde skratta åt eländet. (Vi behövde inte heller ringa någon ambulans pga att någon av oss vurpat.) Visst är is vackert men det behöver väl kanske inte vara överallt?

Vi gav upp hoppet om skogen ganska snart och fick harva runt på cykelbanorna i stället. För det mesta var de ganska bra. Vi hade dessutom sol (!!!) och 20 km är ett helt ok långpass för mig just nu.

När det kommer till vinterbad så är utmaningen därför varken kylan eller att hacka sönder vaken utan helt enkelt att komma helskinnad till/från sjön och i/ur vaken. Det är ett större under att jag inte trillade ens en gång! (Hojen fick jag ställa redan efter 100 meter…)

Men som alltid är det värt allt mekk för väl i glömmer jag bort allt det där och bara är.

Hur ser det ut med is där du bor?

Kram från Ingmarie

 

Löpningens dag 2022

För trettonde året i rad firas Löpningens dag  i dag!

Jag firade rejält genom att hänga på Löparnas vänner..


Det är alltid ett stort gäng som kör ihop och de firar förvisso varje lördag men i dag var det ändå extra festligt. Det var ju t o m sol! 🤩☀️Helt otroligt! Lite (läs mycket) halt på sina ställe men det funkade ändå finfint.

Det finns tre grupper att välja mellan. Sprint, medel och långdistans. Jag valde medel som bjöd på uppvärmning, löpskolning, backintervaller och nedjogg. Alla kör efter egen förmåga och ambition. Hur bra som helst!

Backintervallerna var 3 x (500+200+150+100+50 m). ”Lagom” jobbigt och jättekul! Coach Palle hejade på oss och jag hade hela tiden någon jag kunde haka på.🥳

Här är några i ”min” grupp.🤩

Tyvärr hann jag inte med deras gemensamma fika efteråt för (helg)plikten kallade. (Igen…) Men jag har blivit medlem nu så någon gång ska jag väl ha ledig lördag och kunna hänga med hela vägen.🤪

Har du firat och i så fall hur?

Kram från Ingmarie 

 

 

Sim, gym och Löpningens dag

Simning alltså… Jag har ingen som helst ”talang ” för det (om det nu ens finns) och det känns som att hur jag än försöker så blir det liksom inte längre bättre.😱 Att simma för sällan (pga restriktionerna) hjälper absolut inte, det kan ju vem som helst räkna ut, så passen jag får till med Ulfs fredagsgäng är extra värdefulla nu!

Simglädjen har jag dock tack och lov inga problem med att hitta.🥳😄

Styrketräning är ”enklare” för mig. Antagligen för jag hållit på med det längre och även om det krävs en del teknik så är det inte i närheten av simningens. Kände mig stark i dag också och lastade på tills musklerna inte pallade mer. Härlig känsla!💪🏻

I morgon är det Löpningens dag om någon missat och det verkar vara lite på g både här och där. Min vän Memo hade visst hittat en bild från VM-95!

Hur ska du fira?

Kram från Ingmarie

 

1 + 2

Ledig från sjukan i dag! Så skönt! (Men till helgen är det dax igen..)

Sov tills Puzzel tyckte jag skulle gå upp, tog det lugnt vid frukosten och målade en stund innan jag gav mig ut. Lugnt och fint i skogen på ganska ok underlag men det är förrädiskt som attan. Ett tunt snötäcke gömmer de där is-fläckarna väldigt väl!

Men jag klarade mig. Igen. Tur det för jag har ingen lust att behöva sitta på akuten i flera dygn och sen vänta på ev operation ännu fler. Jo så illa är det. Åtminstone på SÖS.

De andra två löppassen var desto snabbare, säkrare, hårdare och svettigare. Copachade två Indoor running pass med  ”lagom” paus emellan så jag hann styrketräna lite. Snacka om en härlig torsdag!

Kram från Ingmarie

Isigt

Ännu en tidig morgonlöpning och ännu en välfylld jobbdag. Jag är lika tacksam varje dag jag har hållit mig på benen trots ishalkan för även om jag litar på (de flesta av) mina kollegor och deras kompetens så vill jag banne mig inte bli deras patient! Dessutom är ortopedkvoten uppfylld för längesedan. Operationskön är oändlig och väntan väldigt lång för många…

Då är man (läs jag) väl värd en AW, eller hur? En som garanterat varken ger hål i plånboken eller baksmälla men som däremot både stillar sinnet och ger ny energi.

Kram från Ingmarie

 

Fördel morgon

En bra grej med att springa i snorottan till jobbet är att då kan jag springa mitt på vägen där det är isfritt. Egentligen är det inte så himla tidigt men bilfritt är det hur som helst.

Jag är på riktigt förundrad över hur extremt dåligt Stockholm stad har skött sig denna vinter. Det är vansinnigt mycket ren blankis på både gång- och cykelbanor och det märks på vårt operations-program… Att jag ännu inte vurpat är ett mindre mirakel och ofattbart mycket tur! Kanske borde jag köpa några lotter…?

Kram från Ingmarie

Tungt och trögt

Det är en smula tungt och trögt nu. Inte rent fysiskt, kroppen tuffar på, utan mentalt. Vintern är alltid en utmaning för mig och just nu lite extra mycket. Tycker jag liksom får kämpa varje dag för att inte trilla ner i det där svarta hålet igen. Isen, kylan, blåsten, det helt galna krånglet som alla restriktioner och begränsningar ställer till med, ovissheten om när det ska ta slut så vi kan börja leva vanligt igen, halkan, alla kläder, mörkret, hatet och ilskan som blivit mellan människor pga de sk vaccinationerna och den allmänna oron över världsläget hjälper ju inte heller direkt till för att hålla humöret uppe.

Just i dag var det så illa att jag nära på ställde in träningen. Då är det riktigt illa…

Men på något vis tänkte jag om och ändrade mina planer, åter igen pga att det inte fanns simtider och väntelistan var för lång på de pass jag velat köra på Sats, packade ryggan, snörade på mig skorna och sprang en omväg till gymet. För hur det än är så har jag lärt mig att det aldrig blir sämre av att träna. Inte ens när löppasset består av tråkväg, is och rullgrus och gympasset mest var ett mediokert ”jaha”.

För att ytterligare boosta mig själv sprang jag vidare ner till Årstaviken för ett dopp. Det livar till 100% alltid upp min skalle. Ett kortvarigt ”rus” är bättre än inget rus, eller hur?

Nu känns det åtminstone inte sämre. Och det är gott nog.

Kram från Ingmarie

Ocharmigt

Vissa (löp)pass är minsann varken vackra, sköna eller direkt upplyftande. Eller där ljög jag lite för hur eländigt det än har varit så har jag banne mig aldrig känt mig ”deppig” eller nere efteråt.

Dagens tröskelpass i stormen Marvins sällskap bjöd på både med-mot-sido-och allamöjligahållochkanter-vindar som hette duga. Plus stickig snö i ögonen.😵‍💫😵‍💫😵‍💫

40 minuter plus upp- och nedjogg fick räcka.

I går hade jag åtminstone finfint sällskap av Kari när vi halkade omkring på isfläckarna i skogen.

 

Det intressanta är att trots att jag sprang längre tid med henne så kändes det kortare än i dag.🙄 Kanske kan bero på att vi babblar oss igenom våra gemensamma pass.

 

Jobbet har bjudit på andra slags stormar denna helg men precis som alltid, och precis som med väderstormar, så tar även de tack och lov slut förr eller senare.

Kram från Ingmarie