Konstigt gnäll
Jag vet inte hur många gånger jag hört folk säga, eller skriva, att de tycker det är förskräckligt och hemskt att det är så mycket folk på stan/bussen/tuben. Att de inte kan förstå varken att folk inte håller sig hemma eller varför Sverige inte har (haft) hårdare krav på karantän. Varför de själva var på stan/bussen/tuben framkommer i princip aldrig. Inte heller varför de inte håller sig i karantän om de nu tycker det är en bra idé. Det går nämligen alldeles utmärkt att göra det utan krav från högre instans. Konstigt gnäll…🙄
Samma sak med värme. Så många som gnäller över den! Varför? 😱 Dels är den varken ofta eller särskilt långvarig i denna del av världen. Dels går det ju att svalka sig. Sprada är perfekt! Hann med ett ljuvligt och svalkande dopp innan jobbet i går!
Simma är förstås ännu bättre. Särskilt efter dagens intervaller som var så härligt svettiga att det sved i ögonen! Det var faktiskt så skönt att det blev två simturer.😍
Och har man inte tillgång till sjö/hav går det (nästan) lika bra med en kall dusch. 😀
Kram från Ingmarie
Tips
(Det här inlägget är i samarbete med Cellexir.)
Jag får ofta frågan hur jag orkar med mitt krävande (skift)jobb som specialistsjuksköterska, all träning och att jag i princip aldrig (peppar peppar) är sjuk. Särskilt med tanke på att jag verkligen rör mig i områden där det garanterat far omkring både det ena och det andra. (Sjukan, gym, badhus och tunnelbana t.ex.)
Det finns såklart inget enkelt svar på det. Allt hänger ihop. Sömn, mat, tid för återhämtning, prioriteringar, socialt liv, miljö, stressnivå och intensitet. Sen har jag ju inga barn och inte heller något stort hus att sköta. Det spelar kanske också in.
Jag är noga med vad jag stoppar i mig, jag umgås med människor som gör mig glad och gör sånt jag trivs med. Jag ser till att alltid skapa tid för träning och att jag får tillräckligt med lugn och ro. Dvs det jag tror är hörnstenarna i allas liv. Ta bort en och det börjar snart fallera på något plan.
När det gäller kosttillskott äter jag bl.a extra d-vitamin, c-vitamin, magnesium, greens och Cellexir One.
”Cellexir One är ett kosttillskott för dina celler och mitokondrier som är utvecklat i samarbete med Dr. Marcus Gitterle, en specialistläkare inom cellvård på ett topp 50 rankat sjukhus Texas USA. Han har även skrivit boken Growing Young som handlar om åldrandeprocessen i kroppen, vad det beror på och hur man kan bromsa och i vissa fall även reversera dem.”
Jag började ta dem för ca två år sedan efter att ha klickat vidare på en annons på nätet (något jag egentligen nästan aldrig gör!) och jag är absolut tvärsäker på att det är mycket tack vare dem jag klarar av framförallt tempot på jobbet. (Så nu är jag väldigt tacksam att jag ”gick på” det där ”reklamtricket”. )
Jag märkte också ganska snart att min återhämtning förbättrades avsevärt och att jag liksom inte blev så där ”luddig” i huvudet som man kan bli när det blir för mycket av allt.
Cellexir är en produkt för framförallt cellerna. Innehållet är noga utvalt och består av (hämtat från hemsidan):
Man tar två kapslar per dag och vill du prova en månad så kan du använda mitt namn (Ingmarie) för att få 25% rabatt. Absolut värt att testa!!!!
Jag använder även deras Cellexir Endurance vid längre/tuffare träningspass och jösses vilken grej alltså! Ett riktigt raketbränsle! Den är inte god som den är men blandar man den med sportdryck/saft eller gel funkar det hur bra som helst.
Kram från Ingmarie
Halvvägs!
Kommer du ihåg att jag skrev om att jag skulle simma över engelska kanalen? Well nu är jag halvvägs! I den här takten kommer jag hinna fram i god tid!
Jag har också börjat kuta The Grand Canyon challenge. 280 miles (ca 450 km) där man färdas utmed Colorado River till GC. Ja virtuellt alltså.
Man kan som sagt välja hur man vill ta sig fram och vad man liksom räknar in, men jag har valt att enbart simma engelska kanalen och enbart kuta GC. Så nu gäller det att inte skada varken armar eller ben….
Gymträning räknas inte in någonstans men eftersom jag är tvärsäker på att det gör att jag klarar av och orkar mer så hjälper det mig garanterat ändå framåt indirekt.
Kram från Ingmarie
Det finns alltid något att fira
Egentligen kan man ju fira något varje dag. Faktum är att jag tycker man ska det och jag gör faktiskt det. Bara det att man vaknar varje morgon är ju en slags vinst, eller hur?
Så det firar jag. Varje morgon!
I dag firade jag även ett ok intervallpass, att solen sken och att det varit superlugnt på jobbet. Så lugnt att jag t o m kunde sluta tidigare och fick njuta av den fantastiska solnedgången.
Vad firar du?
Kram från Ingmarie
Nationaldagen 2020
Jag tycker verkligen att det är värt att fira vår Nationaldag men det behöver inte nödvändigtvis betyda att man går omkring med en flagga, sjunger vår nationalsång och äter jordgubbstårta.
Eller ens klär sig extra fint i folkdräkt.
Man kan även fira så här:
- 4 kilometer simning. På en 25-metersbana blir det en hiskelig massa vändningar. (Stora bassängen var nämligen stängd pga polo-träning. Liksom utebassänge pga av ”smittorisken”. Jo men tjena. Jättesmart då att begränsa alla simmare till några ynka banor… Själv tror jag anledningen stavas lättja.)
- 1 timme poolrun med bästa Lisa. Våra pass tillsammans är inte varken regelbundna eller särskilt ofta men jösses vad mycket guld de är värda!
- 1 tuff timme på gymet. Det gäller att ligga i med läxorna från PT:n. Mest för att jag vill utvecklas såklart men också för att jag ju inte vill skämmas nästa gång vi ses…
- Hemlagad (vego)mat och ett glas vin hemma vid vårt köksbord. Enkelt och billigt men egentligen en väldigt underskattad lyx!
För tänk att ha ett eget hem, kunna laga och äta precis den mat man vill ha, ha sällskap av någon man älskar och vara skönt trött i kroppen för att man använt den. Det är banne mig ingen självklarhet. Eller ens en rättighet.
Därför är jag är obeskrivbart tacksam över att ha det så här och för att jag lever i ett av jordens bästa och vackraste länder.
Så grattis till mig, dig och Sverige!
Hur har du firat?
Kram från Ingmarie
Veckans tänkvärda
Don´t wait (to long) to do the things you want to do and that makes you feel alive. You know why? One day tomorrow won´t come.
Utmaning ger utveckling
Två till tre gånger/vecka gymar jag. Nu på sommaren blir ett av passen ute om det är fint väder. Som i måndags.En av dessa gånger kör jag med PT-Rafael. Det är inte billigt med PT men det är så värt det! (Sen tycket jag såklart det är självklart att man ska betala ordentligt för att få hjälp oavsett om det handlar om PT, hårklippning eller kiropraktor. Det är väl typ bara inom sjukvård/omsorg som man inte begripit att utbildning, erfarenhet och kunskap kostar pengar. Men det är ett helt annat inlägg)
Varje gång får jag nya utmaningar. Den ena roligare än den andra. Och svårare. Det är väl förresten det som kallas utveckling. Att hela tiden gå lite mer utanför sin comfort-zone, hela tiden ”öka på” lite och hela tiden våga prova sånt kman inte klarat innan en gång till.
För plötsligt går det! Ibland klarar man t o m sånt man inte ens vågat testa över huvudtaget på första försöket! Som det här.
Jag minns fortfarande när jag simmade ensam i Källtorpssjön för första gången. (Vilket också var det första sjö-solosimmet ever .) Den känslan alltså! Nästan så jag trodde att jag var både odödlig och kunde göra vad som helst. men bara nästan. jag har stor respekt för vatten men jag är inte rädd. Särskilt inte i en sjö. Att simma så här, själv, är en frihetskänsla utan liknelse för mig. Det enda som får mig att gå upp till slut är att det blir en smula kallt. Tror jag huttrade i över 2 timmar efteråt men vad gör väl det? Jag hade ju torra, varma kläder att ta på mig och en sol ovanför huvudet!
Kram från Ingmarie
Topp-dag!
Att kuta 25 km med bara 2,5 dl vatten med sig är kanske inte jättesmart. I alla fall inte när det (äntligen) är sommarvärme. Men så kan det bli när man får feeling och glömmer bort tiden.
Å andra sidan så är jag en värmetålig värmeälskare så det var inget egentligt problem. Jag njöt mest av allt det vackra.
Sprang bl.a till Hästhagen och förbi ”Kranglan” där mitt drömboende finns. Vem vet, kanske drömmen en dag kan bli sann?
Sprang också runt vackra Erstaviken innan jag tog mig hemåt igen. Älskar kontrasterna av grönskande ängar och djuoa skogar.
Dagen avslutade jag i Hellas med härliga TS-gänget. Över 18 grader i vattnet nu! (Förvisso vid kanten men ändock…)
Det blåste en hel del så det guppade ganska mycket längre ut, men coach Pål höll hos som alltid varma och glada. Kul och bra övningar + lite distans.
Absolut underbart!
Foto: Pål Török
Foto: Pål Török
Kram från Ingmarie
Utskälld
Det här med lösa hundar i skogen trots att det inte är tillåtet i bl.a Naturreservat i allmänhet, och just nu i synnerhet, verkar vara ett evigt bekymmer. Oräkneliga är de gånger jag hållit på att springa på/snubbla över en lös hund som kommit från ”ingenstans”, blivit jagad av hund, träffat på lösa hundar utan ägare i närheten och t.o.m blivit biten.
I dag när jag sprang på ett av våra elljusspår möter jag en kvinna och en man med två lösa hundar. (Den ena hunden 10 år och den andra en valp fick jag veta sen.) Den yngre hunden sprang iväg från ägarna och mot/med mig tills jag stannade. Då sprang den upp i skogen och lyssnade inte när de ropade. När jag sprang förbi sa jag att hundarna ska hållas kopplade och jag upprepade detta vänligt men bestämt när jag stannat varpå kvinnan blev skogstokig. ”Valpen” hade blivit rädd när jag kom springandes. Jag försökte påpeka att det brukar vara människor som springer på elljusspår så kanske de borde valt annat ställe att gå på? Och ffa borde de ha hundarna kopplade. Då blev hon ännu argare och började gasta om ”hur tror du det känns att ha ett koppel runt halsen” (att det finns ex selar verkar ha förbigått henne) och hon fortsatte sen med att ”hunden blev rädd när det kom en medelålders kvinna i kjol springandes”. (😲Vad min ålder och klädsel hade med det hela att göra förstår jag dock inte..)
Hon erkände att de gjort fel (!!!) men de hade minsann kontroll på sina hundar (detta då mannen samtidigt var inne i skogen och försökte fånga den yngre hunden) och hon visste dessutom att det var pga att det finns rådjurskid men deras hundar jagade inte. (Att det finns massor av andra djurnamn och att hundarna kunde skrämmas verkade hon inte ens ha tänkt på.) När jag äntligen fick prata (hon skrek flera gånger ”avbryt mig inte!” trots att jag var tyst) och sa att det kunde ju även vara som så att jag är hundrädd så svarade hon ”då ska du gå till psykolog”.
Jösses liksom.
Någonstans där brast mitt tålamod och jag svarade ganska argt att det är just såna som hon som gör att folk inte gillar varken hundar eller hundägare. Hennes svar: ”spring iväg igen i din lilla kjol”(!!!!! )
Man baxnar…
Men intervallerna och de efterföljande hopp&skutt-övningarna gick bra (blev förstås väldans trött) och jag fick till en kilometer sim i Flaten utan våtdräkt. Underbart! 18.5 grader några meter ut så säkert minst 17 där ute.
Att sen ha tid att bara vara, det är bra fint det. Livskvalite´till max.
