Skrylle bakgård
Så här beskriver fantastiska teamet Anna-karin och Per det:
Men jag gnetade på. Efter fyra varv bytte jag skor helt enkelt för att de var egentligen redo för återvinning för längesedan men jag kände mig snål och tänkte att de funkar nog några mil till. De gör dock sällan det när ytter-sulan är så sliten att man nästan ser inner-sulan..
Även Anders hade riggat med stol för han anade att han skulle behöva vänta på mig…
Efter sex varv hade jag 20 km. Det var då tankarna började snurra mer än vanligt. 25 km, 26 km, 28 km eller kanske rent av 30?
28 lät bra för då skulle det bli två stycken 4 km loopar till.
Men hur det än är så är 30 en jämnare siffra så när jag kutat sista 3 km så fortsatte jag ett varv till istället för att ”bara” ta en extra kilometer. Det är banne mig inte lätt för kroppen att ha en envis skalle.
Anders sprang fem varv precis som förra gången men detta året rev han av alla på en gång.
Så det blev en favorit i repris även om det inte blev som vi tänkt!
Badet tog vi dock på ett annat ställe. Anna-Karin tipsade oss om Billebjer och fastän det ligger långt bort i ingenstans så var det fullt av badande både två- och fyrbenta. Vi fattar absolut varför! Det är en pärla väl värt omvägen!
Tusen tack Team Per & Anna-Karin för ännu ett fantastiskt arrangemang av er! Ni är outstandning!
Kram från Ingmarie
En alltmöjligt-dag
En sak vi hann under semestern var att möblera om lite. Eller rättare sagt, Anders investerade i nya arbetsmöbler eftersom han jobbar hemifrån, och då var jag snabb med att ta över hans ”gamla” arbetsbord. Det blev skitbra om jag får säga det själv! Nu kan jag bre ut mina målar/skapar-grejer ännu mer och har (nästan) full koll på var allt finns. Lättroad som jag är så känns det nästan som om jag verkligen har en ”riktig” ateljé nu. Det enda som jag saknar är ett golv jag kan kladda ner precis hur mycket jag vill. Men det kommer kanske…
Dagen började annars med ett gympass och en filminspelning. (!)
Det var ingen film på gymet och det var inte ens träningsrelaterat utan för Cellexir som jag använt i en massa år nu. Jag tog inte ett enda foto men om det inte blev helt crazy lär det dyka upp lite här och där. Spännande och roligt hur som helst! Jakob på Ornas Media var både supertrevlig och mega-proffsig så blir det pannkaka är det inte hans fel.
Efter en målar online-kurs drog jag till simhallen och jag lyckades minsann bli klar precis innan rusningen. Sånt blir jag glad och tacksam över i dessa ”nuskajagbörjaträna-tider”.
Kram från Ingmarie
Team-träning
Om en dryg vecka är det dax för Halmstad swimrun och jag känner mig mer ringrostig än en gammal skrovlig mutter på ett sjunket båtvrak. Visst har jag gjort två pass i år varav ett med Åsa men det gör ingen till en nysmord (swimrun) mutter. Å andra sidan har vi båda gjort detta oräkneliga gånger så kanske vi kan ha väckt minnet till liv långt innan sista simmet på loppet och dessutom synkat ihop oss till ett ”riktigt team”.
Våra enda mål är att ha skoj och att komma i mål innan repet dras och om inget oförutsett händer borde det inte vara några problem.
Köra ihop är dubbelt skoj men det kräver samtidigt lite mer av var och en i form av samspel för när man är två går det ju liksom inte att göra sin egen grej. I stället gäller det att pejla av, kommunicera och hela tiden se till att båda är med. Den som för dagen är strakast drar och den som för dagen är lite tröttare får bestämma tempot oavsett hur mycket spring den andra har i benen. Men det är också det som är det roliga! Att man upplever och gör tillsammans! Jag är dock säker på att vi kommer få en härlig dag för Åsa är allt man kan önska av en teamie!
Nissan-vattnet var ljummet och om SMHI inte luras allt för mycket kommer det bli snudd på Ingmarie-väder även nästa vecka!
Torsdagar udda veckor betyder även Sats-jobb och jag tycker det är jätteskoj att klasserna börjar komma igång igen.
Kram från Ingmarie
Sommar i Halmstad
Jag gör verkligen mitt bästa för att njuta av de sista sommardagarna för även om den inte är slut riktigt ännu så närmar det sig höstmånaderna vare sig jag vill eller ej.
Löpturen valde jag att förlägga mestadels på Galgberget. Förutom möjligtvis de allra regnigaste och vindpiskande dagarna så är det alltid fint där och en oas för alla som gillar att springa eller gå. Det jobbigaste är att ta sig dit för hur man än gör så måste man upp antingen via en massa trappor eller en lång seg backe. Det är ju liksom sånt som ingår när man ska upp på ett berg..
Men det är det värt och hemvägen är desto enklare!
Havet vid västra stranden är nästan löjligt långgrunt, man får gå hundratals meter bara för att få knäna blöta, men den är bara några stenkast från vår lya och är en härlig plats att hänga på så valet var ändå lätt. Att behöva vada i havet är ju inte precis jättejobbigt heller..
Ungefär mittemellan stranden och vår lya ligger Galleri 70 där jag och flera andra ställer ut konst. har fortfarande lite svårt att fatta att jag ’r med på ett hörn och ffa har jag svårt att fatta att jag ens vågar. Minns när jag tog upp målandet igen att jag sa att ingen, inte ens Anders, skulle få se vad jag gjort. Det är ju tur att man kan och får ändra sig och förändras..
När solen höll på att gå ner drog jag till Sats för att vara med på Marinas Transformer som blev en svettfest uran dess like och hade jag behövt göra en ynka burpee extra hade jag nog brutit näsan.
Nu hade jag det dock så lyxigt att mamma och Ulf bjöd på middag villet verkligen är höjden av lyx. På köpet fick jag träffa både lillebror och brorsbarn plus sötaste lilla Sheila. Nu borde jag vara återladdad för morgondagens äventyr.
Kram från Ingmarie
Än är inte sommaren slut
Har du märkt att det plötsligt blivit sommar igen? Semestern må vara slut men tack och lov finns det ju lediga dagar och det är extra bra när de sammanfaller med soldagar för en sån som mig som aldrig kan få nog av varken solen eller värmen.
Jag slog till med att först köra en bunt 2-minutare. 16 för att vara mer exakt med 1 min gå/joggvila. Inte jättehårt men det var inte heller någon walk in the park precis.
”Hard but somewhat comfortable”.
Sen drog jag till havet och guppade runt en stund i vågorna. Lyckades få en rejäl klunk av vattnet så nu är min saltdos mer än väl påfylld.
Men det var då. Nu är jag i Halmstad för en massa olika roligheter. En del tjänar jag t o m pengar på att göra!
Jag hoppas och önskar förresten att det är så här blank och fin Nissan kommer vara den 7/9 när jag och Åsa ska i och ur den x antal gånger om inget oförutsett händer.
Kram från Ingmarie
Back on track
Det tog väl ungefär 10 minuter på jobbet i går sen kändes det som jag aldrig haft semester. Full rulle direkt och på två dagar har jag redan avverkat över 20 timmar. Inte konstigt jag känner mig som om jag åkt runt i en torktumlare.
Tränat har jag tagit mig tid till ändå. Såklart.
Gym i går och löpning i dag. Inget hårt eller komplicerat utan bara lätt och enkelt för åtminstone jag kan inte gasa på hur mycket som helst på en och samma gång.
Kram från Ingmarie
Sista semesterdagen
13 semesterdagar går rasande fort och i morgon är de slut.
Jag hade gärna velat ha en vecka till men nu är det som det är och jag är jättenöjd med det jag fått uppleva och göra dessa dagar och jag avslutade verkligen allt på bästa sätt.
Den började med en tågförsening (suprise!) men när det väl rullade gick resan till Förslöv på ett tjillenix. Jag roade mig med att kolla två tjejer förvandla sina ansikten med 3867 lager smink men samtidigt så syntes det knappt att de gjort det. Ibland önskar jag att jag var lika proffsig på att fixa mig men sen kommer jag fram till att jag varken har tid, lust eller ens intresse av att försöka. Jag är mest glad om jag kommer ihåg att kamma mig!
Snälla Catrine kom och hämtade mig och tog mig till starten av vårt äventyr. (Dvs deras fina hem.)
Vi följde Skåneleden även denna gången men i dag hade vi tvärtemot mot förra lördagen medvind nästan hela tiden.
Första delen till Torekov är i princip helt platt med allt från mjuka stigar och fina grusvägar till steniga och knöliga stigar. Man tar sig förbi gulliga hus, miljoner (nåja) kossor), oräkneliga spång, grindar och stegar. Havet var så bedövande vackert att jag redan där började se fram emot dagens dopp.
Utmed leden finns flera ställen man kan fylla på vatten vilket jag tycker är toppenbra! Vårt andra var i Torekov och det var också då vi kom på att det var Torekov swimrun i dag. Några kilometer senare kom första (herr)laget och med facit i hand så var de överlägsna alla andra för vilken fart och vilken lucka de hade skapat sig!
Havet må ha varit hyfsat stilla men att simma nästan 5 km totalt hade jag tyckt det varit för svalt för mig.
Vi tuffade på och mötte både andra löpare och en massa vandrare. Det gör mig glad att så många är ute och rör på sig och upplever det vackra naturen ger! Innan Hovs Hallar börjar Backarna med stort B. Catrine som ju ska springa 100 miles (dvs 16 mil) på Kullamannen övade på att använda stavarna som kommer behövas. Hon kommer rocka för dels har hon redan gjort över 100 km på ett tufft lopp och dels har hon kutat bl.a denna delen massor av gånger och kan varenda krök.
Dagens mål var badstegen i Kattviks hamn. Eller egentligen var det ju själva badet. Efter 30 superfina km var det minst sagt ljuvligt!
Anders och Johan mötte upp även denna gång och vi satt kvar en bra stund och pratade vidare om allt och inget och bara njöt av allt.
Även om jag helst vill vara ledig så känner jag mig ändå hyfsat laddad för att börja jobba i morgon. Mest är jag ändå väldigt glad, nöjd och tacksam. Vore ju konstigt annars efter denna toppendag!
Kram från Ingmarie
Malmö-dag
Sommarkortet för Skånetrafiken gäller inte längre så nu får man betala fullt (dyr)pris igen om man vill åka kommunalt. Ibland är det dock värt både pengarna, nervositeten om det ska fungera eller inte och (framförallt) för att slippa leta parkering i en storstad.
Två anledningar till att jag åkte dit var för att besöka Thomas på Kinesiologikliniken och för att fika med bästa Anna men det var egentligen bara en slags täckmantel för att göra detta mer ”legalt”;
Roliga, nyttiga, svettiga och utvecklande pass båda två men på helt olika vid. Mobility är precis som det låter ett pass för att öka rörligheten och Strength för att öka styrkan. Just Prformance-klasserna är alltid i små grupper vilket gör att det nästan blir som att ha en PT vilket jag tycker är riktigt, riktigt bra! Tobias är dessutom en av de populäraste och bästa PT som jag vet.
När jag kom hem blåste det så jag knappt kunde hålla hojjen uppe men badviruset hade planterat sig i skallen och havet drog så då blev det som det brukar bli. Havet vinner alltid!
Det festliga är att trots att vågorna slog ända upp på land så var jag inte ensam om att ha ett havsbad-sug. Här finns många fler än mig som fattat grejen och inte kan avstå ens om det är vintervindar som viner.
Kram från Ingmarie